Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Gunnar Asplund

En dag på Skogskyrkogården

with one comment

Idag är det allhelgonadagen, som traditionen bjuder så blev det ett besök på Skogskyrkogården, alla kapellen var öppna för besök och det är inget jag missar.

Det var förmodligen även den sista chansen att besöka Trons, Hoppets och Heliga korsets kapell innan renoveringen av dessa påbörjas, men någon större omdaning lär det knappast bli, jag och alla andra lär känna igen oss även när renoveringen är slutförd.

Till vänster i bild en interiör bild från Uppståndelsekapellet, i det kapellet har jag vid två tillfällen agerat borglig begravningsförrättare under 90-talet. Bilden i mitten är från det intima Skogskapellet, där begravningsgästerna samlas runt kistan som kring en lägereld, eller kanske som man samlades kring elden i ett nordiskt långhus under järnåldern eller vikingatiden. Det är stor skillnad på dessa båda kapell, det ena är pampigt och det andra är verkligen intimt, kanske till och med lite familjärt. Bilden längst till höger är från det Heliga korsets kapell.

Dagens allhelgonadag stod i stor kontrast mot förra årets, då var det avslaget, caféet var stängt det var relativt få besökare, men i år var nästan allt som vanligt igen och det kändes faktiskt ganska så skönt.

En midsommaraftonspromenad

leave a comment »

Idag blev det inte riktigt som tänkt, förmiddagens regn gjorde att jag fick planera om, istället för ett besök i ett naturreservat blev det en promenad i närområdet.

Jag orkade inte invänta regnvädrets slut utan gick ut när det övergick till duggregn, när regnet upphörde och solen tittade fram avdunstade regnvattnet och det kändes som man gick i en ångbastu. Trots att jag fick planera om så blev det en skön midsommaraftonspromenad om närmare 12 kilometer.

Gunnar Asplunds trappa på Skogskyrkogården

När jag kom hem fixade jag midsommarmaten, det blev potatissallad (gjordes i går så att den fått stå och dra till sig alla smaker), samt köttbullar, prinskorv och rostbiff, till dessert blev det såväl saffranspannkaka och jordgubbar. Framemot eftermiddagen blev det en riktigt fin midsommarafton, i alla fall vädermässigt sett, solen sken från en nästan molnfri himmel, så det blev en riktigt fin avslutning på denna midsommarafton.

Nu ser jag framemot resten av midsommarhelgen och ytterligare en semestervecka innan det är dags att börja arbeta igen.

Written by melkerlarsson

26 juni, 2021 at 00:03

En promenad i närområdet – Skogskyrkogården

with 4 comments

I sällskap med sonen och solen tog jag i dag en promenad i närområdet, det var ett underbart väder, sol och ingen blåst och det var väldigt svårt att ta till sig att det faktiskt är januari.

Som vanligt förlades en stor del av promenaden till Skogskyrkogården som förutom ett världsarv nästan är närområdets stadspark. Under promenaden kom jag och sonen att diskutera allt mellan himmel och jord, den kommande allsvenska säsongen, det kommande amerikanska presidentvalet, nazismen i Tyskland under 30-talet och arkitekturen på Skogskyrkogården. Ganska blandade ämnen om man säger så, under promenaden fyllde vi på med talgbollar vid Skogskyrkogårdens fågelmatning.

Bilden ovan är tagen från den sk Almhöjden, se bild på Almhöjden nedan. Jag har inte gått upp på Almhöjden sedan början av 90-talet, då bodde jag i en annan del av Stockholm, men kom att besöka Skogskyrkogården då och då.

Denna dag i början av 90-talet var jag på Skogskyrkogården av ett lite tråkigt skäl, en vän hade gått bort, i ett svagt ögonblick hade jag lovat honom att vara officiant på hans borgliga begravning, han var precis som jag inte medlem i Svenska kyrkan, han gav mig full frihet att utforma ceremonin efter eget huvud och det gjorde jag.

Då jag gillar att infinna mig i tid kom jag naturligtvis i god tid, alldeles för tidigt förstås, så jag satte mig en stund uppe på Almhöjden och samlade kraft inför det kommande uppdraget innan jag vandrade nerför Sju Brunnars stig bort mot Uppståndelsekappelet. Förrättningen gick bra, fick mycket tack från familj och övriga deltagare, något år senare var jag officiant på ytterligare en borgliga begravning, men därefter har jag sluppit ytterligare förfrågningar, men jag blev två erfarenheter rikare.

Idag blev det en promenad hemmavid

leave a comment »

Idag blev det en promenad i närområdet, jag kom ju aldrig iväg till Skogskyrkogården under allhelgonadagen så det fick bli ett besök idag istället, på vägen passerade jag Skarpnäcks koloniområde.

De flesta kolonister har nog stängt sin kolonistuga för säsongen, men några härdar ut så från några skorstenar steg röken upp vilket det även kan göra om man promenerar genom koloniområdet under exempelvis julhelgen. Men de flesta går nog bara och väntar på våren och tittar bara till stugan då och då under vintersäsongen.

Därefter fortsatte jag in på Skogskyrkogården som ju ligger ”vägg i vägg” med Skarpnäcks koloniområde, idag var det naturligtvis inte så mycket folk på kyrkogården som under gårdagen då det är på gränsen till trångt om man nu kan tala om trängsel på en stor kyrkogård som Skogskyrkogården ändå är.

En grupp som besökte Skogskyrkogården idag var dom bilburna, under allhelgonadagen är ju kyrkogården avstängd för biltrafik förutom färdtjänst och möjligen fordon med sk handikapptillstånd. Dock var det hög stämning även idag och spåren efter gårdagen kunde skönjas överallt, tusentals och åter tusentals gravljus brann fortfarande, det kommer att bli ett digert arbete för personalen att under veckan samla ihop alla gravljus som samlats runt om på kyrkogården såsom i minneslunden och uppe på Almhöjden, de som placerats på gravarna får nog gravrättsinnehavarna själva städa bort.

Hur många ljus som lyser vid gravarna varierar mellan gravkvarteren, gick förbi ett kvarter med gravar från sent 40-tal och tidigt 50-tal, där var inga gravar dekorerade på något sätt förutom en enda, en kvinna som dött för nästan 70 år sedan hade såväl blommor som gravljus, imponerande att någon/några fortfarande bryr sig om en människa som gick bort för så länge sedan och som få idag levande kan ha egna minnen av.

Skogskyrkogården lyser knappast av höstfärger, tallarna dominerar totalt allt i enlighet med arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz vision när dom lämnade in sitt tävlingsförslag för över etthundra år sedan, vilket benämndes ”Tallum”. På några platser finns det dock grupper med björkar, såsom på bilden nedan, annars dominerar tallarna.

På hemvägen passade jag på att handla på ICA Nära hemma i Skarpnäck, ville fylla på förråden inför den kommande veckan då mina möjligheter att handla under veckan är lite begränsade, det blir mest lite snabbhandling på hemvägen så jag vill vara lite förberedd inför och ha basen till veckans mat hemma. Ikväll blir det dock ett besök på den lokala pizzerian.

Utställningslinjen – en kortvarig linje

leave a comment »

Idag finns det inga rester kvar efter den mest kortlivade spårvägslinjen i Stockholm, utställningslinjen linje 22, som under våren, sommaren och den tidiga hösten 1930 trafikerade sträckan Norrmalmstorg – Strandvägen – Utställningen. Området för Stockholmsutställningen 1930 låg huvudsakligen utefter Djurgårdsbrunnsvikens norra strand mellan Diplomatstaden och dagens kinesiska ambassad. 

Utställningslinjen hade sin ändhållplats på den yta som idag återfinns mellan Turkiska ambassaden och Villa Källhagen (Källhagens värdshus). Spårvägen byggdes på enklast tänkbara sätt mellan Djurgårdsbron och utställningsområdet, man förlade helt enkelt spår och slipers ovanpå gatubeläggningen, så i princip utfördes spårvägen som en järnväg eller en spårväg på egen banvall. Dåvarande Stockholms spårvägar satsade i samband med utställningen även stort på information på flera språk, trafikpersonalens personliga språkkunskaper lär dock varit relativt begränsade då få av dessa gått en högre utbildning än Folkskola.

Platsen för utställningslinjens linje 22 vändslinga

Av utställningens cirka 4 miljoner besökare åkte ca 2,4 miljoner med linje 22, utställningslinjen, ca 374 000 åkte med busslinje 60 som gick mellan Nybroplan och utställningen. Övriga besökare antingen cyklade, promenerade, åkte med de färjelinjer som gick dit eller så tog dom sig dit med bil. I anslutning till utställningsområdet hade man anlagt en parkeringsplats för 1200 bilar, förmodligen den största bilparkering som dittills byggts i Sverige (mitt antagande) och det ”rekordet” lär inte slagits förrän under 50- och 60-talet i och med köpcentrumens och stormarknadernas framväxt i Sverige (mitt antagande).

Utställningsområdet 1930, buss 58 till Skansen

Att så många människor besöker en utställning en sommar verkar ju lite märkligt, men det var inte bara en utställning, man kunde även roa sig, inom området fanns det ett nöjesfält med teater, berg- och dalbana, biograf, pariserhjul, radiobilar, restauranger och mycket annat.

Utställningen blev funktionalismens genombrott i Sverige, det blev även ett genombrott internationellt för huvudarkitekten Gunnar Asplund, men även ett flertal andra arkitekter bidrog såsom Sigurd Lewerentz, som tidigare gjort sig kända för verk som exempelvis Skogskyrkogården tillsammans med Gunnar Asplund.

Ett annat genombrott fick korvkiosken och pinnglassen som serverades för första gången i Sverige. Varmkorven i sig serverades första gången i Sverige 1897 under en annan utställning, ”Konst- och industriutställningen” på Djurgården i Stockholm.

På kartan ovan kan man även notera att det 1930 fanns en busslinje som gick in på Skansen, linje 58, i ett framtida inlägg kommer jag säkerligen att återkomma till denna lite udda busslinje.

Enskedehallen, en sedan länge försvunnen spårvagndepå

leave a comment »

Fram till i början av 80-talet låg det en spårvägshall utefter Sockenvägen i Enskede, spårvägshallen öppnade 1915 och användes som sådan fram till 1956.

Som arkitekt anlitades Gunnar Asplund som vid samma tidpunkt även arbetade med den närbelägna Skogskyrkogården, i vagnhallen var inledningsvis främst de spårvagnar som trafikerade Enskedebanana och senare Örbybanans vagnar stationerade, men även vagnar som trafikerade innerstadslinjerna. När Enskedebanan och Örbybanan omvandlats till tunnelbana 1950 respektive 1951 förlorade spårvagnshallen sin funktion för dessa linjer, men den fortsatte att användas för innerstadslinjernas trots de ganska långa tomkörningarna fram till 1956 då Söderhallen öppnades. Orsaken till detta var att de nya spårvagnarna som levererats strax efter andra världskrigets slut, de sk mustangerna (A25, A26 och A27) inte gick att hantera i de spårvägshallar (depåer) som var belägna i Stockholms innerstad intill dess att Söderhallen öppnade 1956.

Efter dess att Enskedehallen lagts ned stod byggnaden kvar fram till skiftet mellan 70- och 80-talet, dock med annan verksamhet. Därefter revs byggnaden och det byggdes bostäder på tomten, men byggnaden inger en känsla av en spårvagnshall och kvarteret heter Spårvägshallen, så några spår av spårvägshallen finns ännu kvar. En bild som visar Enskedehallen under den tid som den användes som spårvägshall hittar du här.

Enskedehallens portar har dock överlevet, dessa räddades i samband med att vagnhallen revs i skiftet mellan 70- och 80-talet, de finns numera på en av vagnhallarna i Malmköping där spårvägssälskapets museispårväg huserar sedan slutet av 60-talet.

Museispårvägen Malmköping, Spårvägsmuseet Malmköping 2

 

På Allhelgonadagen är samtliga kapell på Skogskyrkogården öppna för besök

with 2 comments

Skogskyrkogården ligger ju nästgårds, en plats jag ofta besöker, de fem kapellen är samtliga arkitektoniska mästerverk, men oftast får man betrakta dessa utifrån.

Två dagar per år kan man dock besöka kapellen på egen hand, under Allhelgonadagen och under FN dagen (den 24 oktober), annars är man hänvisad till guidade visningar eller genom att delta i någon av de ca 2000 begravningar som årligen äger rum i kapellen. Nu på lördag har man möjligheten att besöka Trons kapell, Hoppets kapell, Heliga korsets kapell, Uppståndelsekapellet samt Skogskapellet och njuta av de arkitektoniska mästerverken även på insidan.

Läs mer om Allhelgonadagen på Skogskyrkogårdens hemsida, lämna gärna bilen hemma, för under allhelgonadagen är bilar inte tillåtna inne på Skogskyrkogården. Det finns dock bra alternativ till bilen, tunnelbanan har extrainsatta tåg och busslinjen som från Skogskyrkogårdens tunnelbanestation tar dig runt på Skogskyrkogården går var 5:e minut stora delar av dagen.

En solig söndagspromenad på Skogskyrkogården

with 3 comments

Den första söndagen i september bjöd på ett underbart höstväder, eller kanske ska man säga sommarväder då termometern visade +22 – 23 grader, så promenaden i närområdet blev en ren njutning.

Vi styrde stegen mot det närbelägna världsarvet Skogskyrkogården, som förutom en kyrkogård är ett underbart område för en promenad, trots att jag varit där många gånger finns det alltid något nytt att betrakta. I dag tittade vi in på Skogskyrkogårdens besöks center (visitors center som det benämns även på den svenskspråkiga kartan över kyrkogården), kan väl tyckas lite märkligt att en kyrkogård har ett café, bokförsäljning, guidade turer och en utställning om kyrkogårdens tillblivelse. Men Skogskyrkogården är ju inte vilken kyrkogård som helst, den räknas till en av den moderna arkitekturens viktigaste skapelser, underbart att få leva nästgårds detta världsarv, att Skogskyrkogården lockar långväga besökare var extra tydligt idag, då det hördes såväl Engelska, Franska, Italienska och Spanska när vi i sakta mak promenerade runt.

Idag tog jag en promenad på Skogskyrkogården

with 3 comments

Det är inte alla som har ett världsarv på promenadavstånd hemifrån, men det har jag, Skogskyrkogården, en förmån jag tyvärr glömt bort under senare år. När sonen var liten tog jag ofta så kallade barnvagnspromenader på Skogskyrkogården, på somrarna skuggade de många träden och det var rofyllt och tyst och sonen sov gott i vagnen, men då han snart blir tretton år inser alla och envar att detta begav sig under 2006 – 2007.

Det har förstås blivit en och annan promenad på Skogskyrkogården sedan dess, men det var först i och med att jag och sonen gick där när vi var på väg till ELON för att köpa en ny kyl och frys jag åter insåg vilken pärla som finns i mitt närområde. Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz har verkligen skapat något extraordinärt som lockar besökare från när och fjärran. Under somrarna kommer det många arkitekturstudenter eller allmänt intresserade för att bese detta mästerverk, många kombinerar detta med ett besök i Skarpnäck för att bese bland annat mitt hus som är ritat av den välkända arkitekten Ralph Erskine.

Jag blev så inspirerad av mitt och sonens besök att det idag blev ytterligare en promenad på Skogskyrkogården vilken inte enbart kan ses som en kyrkogård utan även som ett rekreationsområde, i alla fall så länge man respekterar platsen samt alla besökare till gravarna och de många begravningar som årligen äger rum i de fem kapellen. Man kan faktiskt besöka Skogskyrkogården för att skåda fåglar, under 2017 sågs enligt artportalen totalt 83 olika arter på Skogskyrkogården, under 2018 har det hittills observerats 70 olika arter.

Den mest kända byggnaden, eller kanske ska man säga byggnaderna på Skogskyrkogården är onekligen Trons, Hoppets och Heliga korsets kapell, som tillsammans med Monumenthallen och Skogskrematoriet invigdes 1940. Arkitekten Gunnar Asplund dog kort efter invigningen och kom att kremeras som en av de första i det av honom ritade krematoriet, förmodligen hade han knappast tänkt sig att det skulle bli så. Hans jämnåriga kollega Sigurd Lewerentz kom dock att fortsätta arbetet med Skogskyrkogården och ritade även en annan byggnad i mitt närområde, Markuskyrkan i Björkhagen. Tyvärr kom Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz i konflikt med varandra under den senare delen av trettiotalet, konflikten var dock skapad av Stockholm stad som beslutade att exkludera Sigurd Lewerentz från bygget av Monumenthallen, Skogskrematoriet och de tre kapellen då dom tyckte han arbetade lite väl pedantiskt och därmed långsamt.

Man ser alltid något nytt på Skogskyrkogården, trots att jag besökt den många gånger upptäckte jag idag något nytt, Sju brunnars stig, som leder till Uppståndelsekapellet, när jag för 25 år sedan vandrade denna på väg till en begravning i just Uppståndelsekapellet uppfattade jag aldrig dess storslagenhet. Idag blev det dock uppenbart för mig att det fanns en tanke bakom denna väg för de sörjande på väg till Uppståndelsekapellet, den är minst sagt storslagen, men jag undrar hur många som noterar detta under sin vandring till kapellet.
När jag efter ett par timmar lämnade Skogskyrkogården för att ta tunnelbanan in till stan möttes jag av motorcykelkortege om ett tjugotal motorcyklar som körde in på kyrkogården för att delta i en begravning, inget MC-gäng, utan helt vanliga medelålders män som förmodligen ville hedra en avliden vän på detta sätt.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Skogskyrkogården som har en egen hemsida, där kan du bland annat se när Visitors center håller öppet.