Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Hallonbergens centrum

Allt ska vara inomhus numera

En gång i tiden handlade man utomhus, man gick med vinterjackan på mellan butikerna.

Lidingö centrumNär jag växte upp låg alla köpcentrum utomhus, köpcentrum var på 60-talet i och för sig en nymodighet i sig, men alla låg utomhus, i alla fall till en början. Sedan blev det ändring, först flyttade de mindre köpcentrumen inomhus, ex Viksjö och Hallonbergen. Det första inomhuscentrumet i Stockholmsområdet var Älta centrum, vilket öppnade 1968.

I början på 70-talet öppnades ett antal mindre inomhuscentrum, ex Viksjö centrum, sedan tog det fart. Under 80-talet och i början på 90-talet glasades i princip alla de existerande köpcentrumen in, allt skulle ”glasas in”. Idag finns det bara tre köpcentrum av dignitet som inte är inglasade i Stockholmsområdet:

Särskilt Huddinge centrum och Lidingö centrum är väl värda ett besök.

Älta centrum – inte världens största centrum

Förra söndagen tog vi en promenad genom skogen från Skarpnäck till Älta, till slut hamnade vi i Älta centrum, nåja centrum å centrum. Jag inhandlade det nödvändigaste på ICA Nära och sonen köpte en Kalle Anka pocket i tobaksaffären, men så mycket mer var inte öppet.

Älta centrum är ett av Stockholmsområdets första inomhuscentrum, invigt 1968, men centrumkänslan är obefintlig, lokalerna påminner mig mer om min högstadieskola under 70-talet än ett köpcentrum.

Under åren som följde kom fler inomhuscentrum eller inglasade centrum att öppnas, ett flertal av dessa var tämligen små, exempelvis Hallonbergen och Viksjö centrum, andra var stora ex Täby centrum.

Idag har alla de centrum som byggdes under 60- och 70-talet byggts in, vill man handla under bar himmel är alternativen få – Huddinge centrum är min utomhusfavorit, men jag gillar även Lidingö centrum och Värmdö köpcentrum.

Hallonbergens tunnelbanestation

Sonen har kommit att älska Hallonbergens tunnelbanestation, inte så särdeles märkligt då den konstnärliga utsmyckningen utgörs av uppförstorade barnteckningar.

När stationen invigdes, 1975, lär kommunalrådet i Sundbyberg vädrat sitt missnöje med utsmyckningen, förmodligen ansåg han den vara för barnslig, jag var själv tolv år då och reste frekvent med den då nya linjen T-centralen – Hallonbergen – Hjulsta. Hallonbergens station var ingen favorit, jag uppskattade mer den i sann sjuttiotalsanda utsmyckade Solna centrum, men under de 37 år som förflutit sedan stationen i Hallonbergen öppnades vet jag att många barn fascinerats av barnteckningarna. Stationen i Solna centrum uppskattar jag fortfarande, dock mer som ett tidsdokument från mina tidiga tonår.