Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Hästspårväg Södermalm

Hur många hästar fanns det i Stockholm förr i tiden?

with 4 comments

Idag är hästar ett ganska ovanligt inslag på Stockholms gator, den beridna vaktparaden och några få polishästar är det man ser. Söker man sig ut mot Djurgården kan man möta en eller annan häst med ryttare, men sedan tar det slut, annat var det förr, då var hästen ett vanligt inslag på stadens gator.

Sedan jag i våras under en promenad kom i samspråk med en kvinna om just hästar förr i tiden, har jag funderat på hur många hästar det egentligen fanns i Stockholm runt sekelskiftet, det ligger ingen större forskning bakom detta, men man kan konstatera att det måste funnits väldigt många hästar i stan.

År 1900 fanns det i Sverige ca 300 bilar, varav ca 150 st i Stockholm, 1907 fanns det 662 bilar registrerade i Sverige, varav 362 av dem i Stockholm. Man kan konstatera att samtliga Sveriges bilar på den tiden skulle kunnat få plats på en parkering utanför ett ordinärt IKEA varuhus. Så man kan snabbt konstatera att någon annan behövde hjälpa till för att transportera människor, få fram byggmaterial och transportera varor till butiker eller dra artilleripjäser.

Hästar i ”kollektivtrafiken”

Det norra bolaget, som bedrev spårvägstrafik norr om Slussen hade år 1900 ca 750 hästar i tjänst som framförde vagnarna på de sju spårvägslinjer som fanns. Hästarna arbetade normalt tre pass om dagen, varje pass var 1 1/2 timme, så sammanlagt hade de en arbetstid om 4 1/2 timme. Spårvägens kuskar arbetade normalt uppemot tio timmar per dag. Man får lätt intrycket att myndigheterna hade bättre koll på hästarnas väl och ve än vad de hade på personalens väl och ve, det gjordes ett flertal inspektioner som ledde till bättre förhållanden och kortare arbetstid – för hästarna.

Det södra bolaget, som bedrev spårvägstrafik söder om Slussen hade år 1900 ca 50 hästar i tjänst, orsaken till det låga antalet hästar är att det södra bolaget enkom hade en hästspårvägslinje, på deras huvudlinje mellan Slussen och Hornstull framfördes ångspårvagnar.

Utöver de två spårvägsbolagen fanns det även en och annan hästomibusslinje, större vagnar med sittplatser som drogs av två hästar. Därutöver fanns det droskor, dåtidens taxi, droskorna var dock helt förbehållna de bemedlade i samhället. Sammantaget borde detta betyda att bortåt 1500 hästar gjorde tjänst i dåtidens kollektivtrafik och taxiverksamhet i Stockholm vid sekelskiftet.

Militära hästar i Stockholm

Det fanns vid denna tid även två kavalleriregementen förlagda till Stockholm, hur många hästar som fanns i ett kvalleriregemente har jag ingen aning om. Men på 1700-talet bestod ett kvalleriregemente av ca 1000 personer och var en skulle väl ha en häst, så låt oss säga ca 2000 hästar hos stadens kavalleriregementen år 1900. Även vid de artelleri- och infateriregementen som fanns i Stockholm vid denna tid fanns det förstås hästar, för vem drog kanonerna och trossen, jo hästarna förstås. Så det fanns m a o några tusen militära hästar i Stockholmsområdet.

Övriga hästar i Stockholm

Hästar svarade även för transport av byggmaterial, flyttlas, leveranser av öl från bryggerier till butiker och restauranger, ja listan kan göras lång. Hästarna hade en viss konkurrens av sk dragkärror, en kärra som kunde dras av en man och som användes för leveranser och transporter inom staden. Utöver de hästar som normalt var hemmahörande och verkade i staden eller dess omedelbara närhet så kom det många hästar på tillfälligt besök i samband med transporter från de närbelägna handelsträdgårdarna och jordbruken till torgen där det såldes jordbruksprodukter.

En annan sak som slagit mig är hur mycket hästspillning alla dessa hästar måste ha lämnat efter sig på gatorna, hur organisationen för att städa upp efter hästarna såg ut på den tiden har jag inte lyckats reda ut, men hästspillning torde ju varit en attraktiv produkt som gödsel, så man kanske till och med lyckades sälja det hästarna lämnade efter sig.

Här var det trångt för spårvagnarna

leave a comment »

Fram till 1927 gick det spårvagnstrafik på sträckan Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan förbi dagens Medborgarplatsen ner till korsningen Folkungagatan/Götgatan, när man idag promenerar utefter linjesträckningen förstår man att det var trångt och varför sträckan inte var särdeles uppskattad av varken Stockholms stad eller Spårvägsbolaget SS (som till största delen ägdes av staden).

Under 1920-talet blev denna trånga linjesträckning ett stort problem då Stockholms spårvägar i början av 1920-talet beställt en större serie om 80 stycken boggiemotorvagnar av typen A11 och A12, vilka inte kunde användas på sträckan, nedan en bild på en spårvagn av typen A12 no 335 vid hållplats Skansen på Djurgårdslinjen.

Låt oss dock backa tillbaka till 1880-talet, 1887 inleddes spårvägstrafiken på Södermalm, inledningsvis gick hästspårvägslinjen (Katarinalinjen) som anslöt till ångspårvagnarna som kom från Slussen från Adolf Fredriks torg (dagens Mariatorget), men för att reducera restiden för resenärerna flyttades linjens anslutningspunkt till korsningen Hornsgatan/Ragvaldsgatan. Därmed var den trånga linjesträckningen Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan född. Sträckan kom delvis att vara enkelspårig utefter S:t Paulsgatan och Götgatan fram till den slutligen lades ner, vilket var en utmaning med tanke på att sträckan kom att trafikeras av två linjer med en turtäthet om en vagn ca var 6:e minut på båda linjerna. För att vagnar inte skulle mötas på den enkelspåriga sträckan med sina mötesspår reglerades trafiken med ljussignaler.

Efter det att spårvägen på Södermalm elektrifierats 1901 kom sträckan efter att utbyggnad skett av linjenätet på Södermalm att trafikeras av linjerna 8 och 9:

  • 8. Slussen – Ragvaldsgatan – Enskede
  • 9. Slussen – Ragvaldsgatan – Danvikstull

Efter det att spårvägsnätet på Norrmalm och Södermalm knutits ihop 1922 kom sträckan under perioden 1922 – 1927 att trafikeras av linjerna 4 och 9:

  • 4. Skanstull – Ragvaldsgatan – Slussen – Östermalm – Odenplan – Kungsholmen – Slussen – Katarinavägen – Hornstull
  • 9. Karlberg – Slussen – Ragvaldsgatan – Danvikstull

I april 1927 lades spårvägen ned på sträckan Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan, spårvägstrafiken ersattes med busslinje 4, spårvägslinjerna 4 och 9 fick i stället ta sig upp på Söders höjder via Katarinavägen. Men trots att det gått 92 år sedan sträckan lades ner kan man fortfarande hitta spår efter spårvägen på sträckan i form av en murrosett i korsningen Götgatan/S:t Paulsgatan, se bild nedan. En murrosett är en fästpunkt i husfasaden för spårvägens kontaktledning, vilka förr ofta var rejäla saker i gjutjärn, vilka senare kommit att ersättas av betydligt enklare krokar.

Idag är det svårt att förstå att det gått spårvagnar på sträckan Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan, särskilt Ragvaldsgatans backe upp från Hornsgatan känns idag omöjlig att forcera för en spårvagn, men man måste komma ihåg att Hornsgatan låg betydligt högre på den tiden och naturligtvis är trappan man idag hittar utefter Ragvaldsgatan ner mot dagens nivå på Hornsgatan sentida.