Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Hästspårväg

Hur många hästar fanns det i Stockholm förr i tiden?

with 4 comments

Idag är hästar ett ganska ovanligt inslag på Stockholms gator, den beridna vaktparaden och några få polishästar är det man ser. Söker man sig ut mot Djurgården kan man möta en eller annan häst med ryttare, men sedan tar det slut, annat var det förr, då var hästen ett vanligt inslag på stadens gator.

Sedan jag i våras under en promenad kom i samspråk med en kvinna om just hästar förr i tiden, har jag funderat på hur många hästar det egentligen fanns i Stockholm runt sekelskiftet, det ligger ingen större forskning bakom detta, men man kan konstatera att det måste funnits väldigt många hästar i stan.

År 1900 fanns det i Sverige ca 300 bilar, varav ca 150 st i Stockholm, 1907 fanns det 662 bilar registrerade i Sverige, varav 362 av dem i Stockholm. Man kan konstatera att samtliga Sveriges bilar på den tiden skulle kunnat få plats på en parkering utanför ett ordinärt IKEA varuhus. Så man kan snabbt konstatera att någon annan behövde hjälpa till för att transportera människor, få fram byggmaterial och transportera varor till butiker eller dra artilleripjäser.

Hästar i ”kollektivtrafiken”

Det norra bolaget, som bedrev spårvägstrafik norr om Slussen hade år 1900 ca 750 hästar i tjänst som framförde vagnarna på de sju spårvägslinjer som fanns. Hästarna arbetade normalt tre pass om dagen, varje pass var 1 1/2 timme, så sammanlagt hade de en arbetstid om 4 1/2 timme. Spårvägens kuskar arbetade normalt uppemot tio timmar per dag. Man får lätt intrycket att myndigheterna hade bättre koll på hästarnas väl och ve än vad de hade på personalens väl och ve, det gjordes ett flertal inspektioner som ledde till bättre förhållanden och kortare arbetstid – för hästarna.

Det södra bolaget, som bedrev spårvägstrafik söder om Slussen hade år 1900 ca 50 hästar i tjänst, orsaken till det låga antalet hästar är att det södra bolaget enkom hade en hästspårvägslinje, på deras huvudlinje mellan Slussen och Hornstull framfördes ångspårvagnar.

Utöver de två spårvägsbolagen fanns det även en och annan hästomibusslinje, större vagnar med sittplatser som drogs av två hästar. Därutöver fanns det droskor, dåtidens taxi, droskorna var dock helt förbehållna de bemedlade i samhället. Sammantaget borde detta betyda att bortåt 1500 hästar gjorde tjänst i dåtidens kollektivtrafik och taxiverksamhet i Stockholm vid sekelskiftet.

Militära hästar i Stockholm

Det fanns vid denna tid även två kavalleriregementen förlagda till Stockholm, hur många hästar som fanns i ett kvalleriregemente har jag ingen aning om. Men på 1700-talet bestod ett kvalleriregemente av ca 1000 personer och var en skulle väl ha en häst, så låt oss säga ca 2000 hästar hos stadens kavalleriregementen år 1900. Även vid de artelleri- och infateriregementen som fanns i Stockholm vid denna tid fanns det förstås hästar, för vem drog kanonerna och trossen, jo hästarna förstås. Så det fanns m a o några tusen militära hästar i Stockholmsområdet.

Övriga hästar i Stockholm

Hästar svarade även för transport av byggmaterial, flyttlas, leveranser av öl från bryggerier till butiker och restauranger, ja listan kan göras lång. Hästarna hade en viss konkurrens av sk dragkärror, en kärra som kunde dras av en man och som användes för leveranser och transporter inom staden. Utöver de hästar som normalt var hemmahörande och verkade i staden eller dess omedelbara närhet så kom det många hästar på tillfälligt besök i samband med transporter från de närbelägna handelsträdgårdarna och jordbruken till torgen där det såldes jordbruksprodukter.

En annan sak som slagit mig är hur mycket hästspillning alla dessa hästar måste ha lämnat efter sig på gatorna, hur organisationen för att städa upp efter hästarna såg ut på den tiden har jag inte lyckats reda ut, men hästspillning torde ju varit en attraktiv produkt som gödsel, så man kanske till och med lyckades sälja det hästarna lämnade efter sig.

Haga södra grindar

with 2 comments

Hagaparken har under mer än tvåhundra år varit ett populärt utflyktsmål, så det var inte så konstigt att den första spårvägslinje (hästspårväg) som gick utanför stadsgränsen just kom att gå till Hagaparken. Spårvägslinjen kom att få sin ändhållplats precis utanför Haga södra grindar, men dessa har sedermera flyttats längre in i parken p g a Uppsalavägens (E4:ans) breddning under 60-talet.

1886 öppnade en hästspårvägslinje till Haga, den hade sin ändstation invid Haga södra grindar, spårvägslinjen benämndes ”Kyrkogårdslinjen”, på den tiden hade linjerna inga linjenummer, det fick dom först i och med elektrifieringen av det norra spårvägsbolagets nät under 1904-05. Man kan funder lite över varför linjen inte fick ett mer tilltalande namn såsom ”Hagalinjen”, som förknippas med glädje, vem minns inte ”Fjäriln vingad syns på Haga”. Under sommaren gick hästspårvagnarna till Haga under hela trafikdygnet, medans spårvagnarna vintertid bara gick till Haga under dagtid, under morgonen och på kvällarna vände spårvagnarna vid Norrtull. Passagerarskaran var nog minst sagt blandad, till höger om ändhållplatsen låg Hagaparken och till vänster låg den Norra begravningsplatsen, som genom tiderna även benämnts Nya kyrkogården och Norra kyrkogården. Så det var nog en blandning av glada vitklädda människor som skulle umgås eller ”dejta” i Hagaparken och sorgsna svartklädda människor som skulle gå på begravning på Norra begravningsplats.

Den 13 februari 1904 öppnades det norra spårvägsbolagets första elektriska spårvägslinje, linje 3, mellan Haga södra och Norra Bantorget, den kom senare gradvis att utsträckas till Roslagstull via Slussen, en sträckning som linjen i stort sett kom att bibehålla fram till den stora linjeomläggningen 1922 när spårvägsnäten norr och söder om Slussen slogs ihop. Därefter kom spårvägslinje 3 att trafikera sträckan Högalid-Slussen-Odenplan-Haga Södra fram tills den lades ned 1960.

I spårvagnarnas spår – Norrhallen (Spårvägshallarna)

Spårvägshallarna, fd NorrhallenNorrhallen, som idag benämns Spårvägshallarna, var under åren 1877 – 1963 platsen för verkstad och uppställning av spårvagnar, Norrhallen var den första spårvägsdepån i Stockholm, men kom i och med stadens och spårvägens utveckling följas av flera.

Från 1877 huserade här hästspårvagnar, samt förstås även hästarna, vilka 1904-05 kom att ersättas av elektriska spårvagnar, då vagnhallen ej kunde härbergera moderna spårvagnar avvecklades den 1963, fyra år innan spårvägsdriften i Stockholms innerstad upphörde 1967.

I samband med omläggningen till högertrafik kom det nybildade SL att överta lokalerna, SL huvudkontor flyttade från Tegnergatan (spårvägshallarna) till Globenområdet 1992, för att 2005 flytta till Lindhagensgatan på Kungsholmen där det fortfarande återfinns, fast nu under namnet Trafikförvaltningen.

Etersom jag började på SL 1991, har jag kommit att arbeta på alla dessa adresser.

Spårvägshallarna, fd Norrhallen