Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Hästspårvagn

Haga södra grindar

with 2 comments

Hagaparken har under mer än tvåhundra år varit ett populärt utflyktsmål, så det var inte så konstigt att den första spårvägslinje (hästspårväg) som gick utanför stadsgränsen just kom att gå till Hagaparken. Spårvägslinjen kom att få sin ändhållplats precis utanför Haga södra grindar, men dessa har sedermera flyttats längre in i parken p g a Uppsalavägens (E4:ans) breddning under 60-talet.

1886 öppnade en hästspårvägslinje till Haga, den hade sin ändstation invid Haga södra grindar, spårvägslinjen benämndes ”Kyrkogårdslinjen”, på den tiden hade linjerna inga linjenummer, det fick dom först i och med elektrifieringen av det norra spårvägsbolagets nät under 1904-05. Man kan funder lite över varför linjen inte fick ett mer tilltalande namn såsom ”Hagalinjen”, som förknippas med glädje, vem minns inte ”Fjäriln vingad syns på Haga”. Under sommaren gick hästspårvagnarna till Haga under hela trafikdygnet, medans spårvagnarna vintertid bara gick till Haga under dagtid, under morgonen och på kvällarna vände spårvagnarna vid Norrtull. Passagerarskaran var nog minst sagt blandad, till höger om ändhållplatsen låg Hagaparken och till vänster låg den Norra begravningsplatsen, som genom tiderna även benämnts Nya kyrkogården och Norra kyrkogården. Så det var nog en blandning av glada vitklädda människor som skulle umgås eller ”dejta” i Hagaparken och sorgsna svartklädda människor som skulle gå på begravning på Norra begravningsplats.

Den 13 februari 1904 öppnades det norra spårvägsbolagets första elektriska spårvägslinje, linje 3, mellan Haga södra och Norra Bantorget, den kom senare gradvis att utsträckas till Roslagstull via Slussen, en sträckning som linjen i stort sett kom att bibehålla fram till den stora linjeomläggningen 1922 när spårvägsnäten norr och söder om Slussen slogs ihop. Därefter kom spårvägslinje 3 att trafikera sträckan Högalid-Slussen-Odenplan-Haga Södra fram tills den lades ned 1960.

I spårvagnarnas spår – Ringvägshallen

leave a comment »

Spårvägstrafik inleddes i Stockholm 1877 av Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag, senare populärt kallat det Norra Bolaget. Dock avstod man från att bygga några spårvägslinjer på Södermalm, framför allt på grund av den kuperade terrängen, det var ju hästar som var dragkraften och dessa orkade inte dra en spårvagn uppför vilken backe som helst. Det fanns dock även andra skäl, Södermalm var mer glesbefolkat och de som bodde där var mindre bemedlade (fattigare) än de som bodde norr om Slussen, de skulle m a o inte ha råd att åka spårvagn, så företaget gjorde m a o en rent affärsmässig bedömning.

Med åren tilltog dock intresset för spårvägslinjer även på Södermalm, det kom därför att bildas ett nytt bolag, Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag, ofta kallat det södra bolaget och spårvägstrafiken på Södermalm startade 1887. En hästdragen spårvagn skulle dock inte kunna ta sig upp från Slussen utefter de kraftiga lutningarna utefter dåtidens Hornsgata, så man valde att anskaffa ångspårvagnar. En anslutande hästspårvagnslinje fanns dock vid Adolf Fredriks torg, dagens Mariatorget, men då hade ju resenärerna redan tagit sig upp på Söders höjder med en Ångspårvagn från Slussen.

Bolaget byggde en vagnhall vid Ringvägen, nära korsningen med Hornsgatan, i vagnhallen stationerades såväl hästspårvagnar, tillhörande hästar och ångspårvagnar. Ganska snart visade det dock sig att en spårväg på Södermalm inte var en så särdeles lysande affär, Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag hade under många år ekonomiska problem som man först efter 10 år fick rätsida på och 1901 blev man först i Sverige med att introducera elektriska spårvagnar.

Ringvägshallen kom att finnas kvar till 1956, därefter överfördes de kvarvarande spårvagnarna till andra vagnhallar, Stockholms spårvägar kom dock att nyttja Ringvägshallen ytterligare en tid som uppställningsplats för snöröjningsfordon och som förråd för banavdelningen, spårvägshallen är sedan länge riven och på platsen återfinns idag bostadshus (inringat på bilden nedan). Av de äldre spårvagnshallarna i Stockholms innerstad finns endast resterna av Norrhallen kvar, övriga är rivna, Söderhallen revs så sent som under förra året, efter övergången till högertrafik huserades bussar där, men dessa flyttades till Fredriksdalsdepån i juni 2017.

För att få en bild av hur Ringvägshallen såg ut 1927 rekommenderar jag denna länk.

Reklam i kollektivtrafiken är inget nytt

Då och då poppar det upp debattartiklar som vill att det offentliga rummet, våra gator, torg, bussar och tunnelbanestationer mm, ska befrias från reklam.

Reklam på hästdragen buss från 1891

Reklam på hästdragen buss från 1891

Jag tar inte ställning i frågan, men konstaterar att det offentliga rummet ända sedan varumärkena etablerades under 1800-talet varit nedlusat med reklam. Dåtidens butiker, husfasader och kollektiva transportmedel, hästbussar och hästspårvagnar, nyttjades för reklam i minst samma utsträckning som idag, om inte mer.

Reklamen kanske var vackrare förr? I alla fall tenderar vi till att tycka det i dag, men förmodligen var dåtidens emaljskyltar som vi idag betraktar som kulturhistoria lika påträngande som dagens affischer i tunnelbanan och TV-reklamen.