Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Linje 8 Enskedebanan

Här gick en gång i tiden Enskedebanan

Idag är Nynäsvägen genom Enskede ett trafikdike, ett öppet och bullrande sår samt en barriär, annat var det förr, ibland var det faktiskt bättre förr.

Där bilarna idag går gick fram till 1950 Enskedebanan mellan Slussen och Skarpnäck, bilarna fick vackert hålla sig till det som idag är lokalgatan invid husen, i allén mitt i gatan som det idag finns få spår av huserade spårvagnarna. Mitt i dagens Nynäsvägen, vid träden i fonden låg hållplatsen Kyrkogårdsvägen, vilken jag skrivit om tidigare.

Spåren i Nynäsvägen kom att ligga kvar till 1956 trots att spårvägstrafiken lades ner 1950 då tunnelbanan mellan Slussen och Hökarängen öppnades, detta då en del av de spårvagnar som användes för trafiken i innerstaden hade Enskedehallen som sin hemvist intill dess att Söderhallen öppnade 1956. För att få en känsla hur det såg ut när spårvägen gick mitt i dagens Nynäsvägen rekommenderar jag denna bild från Stockholmskällan vilken visar hur det såg ut vid hållplatsen Kyrkogårdsvägen.

Annonser

En gång i tiden en central plats i förorten

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Enskedebanan och kom då att beröra hur det såg ut kring hållplatsen Tyresövägen, de flesta vet ju att butikstrukturen var radiaklt annorlunda innan självbetjäningsbutikerna eller snabbköpen gjorde entré efter andra världskriget och korsningen Sockenvägen / Tyresövägen är ett tydligt exempel på hur butiksstrukturen förändrats, idag finns där en enkel närbutik (typ Pressbyrå), en pizzeria och en mäklare.

Om vi nu hade kunnat besöka korsningen kring 1940 hade man kunnat besöka mängder av butiker:

  • I det röda huset till vänster i bild nedan låg Konsum, men butiken var förstås inget snabbköp den bestod av tre butiker med separata ingångar till speceriaffären, charkuteriavdelningen och mjölkavdelning, i huset fanns även en damfrisör och en tobaksaffär. Konsumbutiken lades ner 2013, men då var den förstås sedan länge omvandlad till en ”snabbköpsbutik”.
  • I det gula huset till höger i bild fanns en sybehörsaffär, ett ölkafé, en mjölkaffär och en livsmedelsaffär, där låg även Barnvagnsfabriken vars neonskylt fortfarande pryder fasaden.
  • Till vänster hitom korsningen, men utanför bild, hittade man ytterligare en livsmedelsaffär, en brödbutik, en färgaffär och posten.

Sammanlagt kunde man besöka tretton olika butiker och serviceinrättningar i denna lilla korsning som idag betraktas som en ganska perifer plats i Stockholm, det är få av dagens tunnelbanestationer i Stockholms förorter som idag kan stoltsera med ett motsvarande serviceutbud i anslutning till stationen.

Korsningen Sockenvägen X Gamla Tyresövägen, platsen för Enskedebanans hållplats Tyresövägen

Det fanns flera orsaker till handeln med livsmedel på den tiden var ganska fragmentiserad, dels handlade det om hygien, man fick inte sälja mejeriprodukter i samma lokaler som andra livsmedel, detsamma gällde charkuterivaror och kött, samt i viss mån specerivaror. Man måste komma ihåg att livsmedelshandeln på denna tid hanterade öppna livsmedel, förpackade livsmedel var inte så vanligt förekommande, det mesta köptes i lösvikt. Man ville därmed inte att mjölk, kött och damm från mjöl skulle blandas i samma lokal.

En egen betraktelse är att man därutöver kan se spår av det gamla skråsystemetet, även om detta sedan länge var avskaffat, från myndigheternas sida fanns det under 1900-talets första hälft ett stort intresse att reglera vad som fick säljas var och under vilka förutsättningar detta fick säljas. Även om vi idag kan tycka att samhället är byråkratiskt är det rena västanfläkten mot hur byråkratiskt det var förr i tiden.

Låt mig ta ett exempel, i början av 1900-talet fick man bara anlägga tryckerier i städer och sk köpingar, man fick med andra ord inte anlägga ett tryckeri ute på landsbygden, i början på 1920-talet blev det även möjligt att anlägga ett tryckeri i ett sk municipalsamhälle, man var inte så flexibel på den tiden. Idag har vi bara kommuner, men till de sk municipalsamhällena kanske jag återkommer till i ett framtida inlägg.

Stockholms första tunnelbana

När Stockholms tunnelbana öppnade kan man verkligen diskutera, antingen anger man den 30 september 1933, den dag när Södertunneln mellan Slussen och Skanstull öppnades för spårvägstrafik eller så anger man den 1 oktober 1950 när sträckan mellan Slussen och Hökarängen började trafikeras med de i dag klassiska gröna tunnelbanetågen.

Planerna för en tunnel för att bemästra höjdskillnaderna på Södermalm daterar sig tillbaka till 1875, då föreslogs en 12 meter bred gatutunnel från Södra Bantorget till Slussenområdet, längre fram kom förslag på såväl en gatutunnel som en tunnel som även skulle kunna inrymma spårvägstrafiken. År 1920 föreslog en trafikkommitte en 12 m bred spårvägs- och gatutunnel från Södra Bantorget till Stadsgårdshamnen.

Därefter kom det att bli fokus på spårvägstrafiken, i början av 20-talet hade det föreslagits att förortspårvägen från Enskede skulle dras i en tunnel under Södermalm, när sedan även Örbybanan öppnade 1930 blev trångt på gatorna, samma år tillsattes 1930 års trafikkommitté under ledning av borgarrådet Yngve Larsson. Kommittén framlade sitt förslag om en byggnationen av Södertunneln den 5 februari 1931, och den 30 mars 1931 fattade stadsfullmäktige beslutet att bygga densamma. Kostnaden för tunneln beräknades till 4,5 miljoner kronor, en budget som man i princip lyckades hålla, med dagens krav skulle tunneln och stationerna förmodligen kostat någonstans mellan 4 á 6 miljarder kronor.

Här måste man stanna upp och imponeras av hur fort det gick på den tiden, man tillsätter en utredning 1930, som lägger fram ett förslag i början av 1931, mindre än två månader därefter tar man ett beslut om att bygga Södertunneln och den invigs hösten 1933. Det gick fortare förr, men dom slapp å andra sidan trassel med miljödomar och trilskande medborgare som överklagade, det behövdes bara en stark man som pekade med hela handen så blev det gjort.

Södertunneln fick tre stationer: Slussen, Södra Bantorget (nuvarande Medborgarplatsen) och Ringvägen (nuvarande Skanstull). Stationerna hade från början 60 meter långa plattformar, men de var redan från början förbereda för att kunna förlängas till 100 á 110 meters längd den dag som tunneln skulle komma att ingå i den redan då planerade tunnelbanan. Den 30 september 1933 var det dags för invigning i närvaro av den dåvarande kungen Gustav den femte, men han åkte bara med från Slussen till Södra Bantorget, där klev han av och möttes förmodligen upp av en bil, han hade troligen även något annat för sig den dagen.

Mitt under det andra världskriget, i juni 1941 bara några dagar innan tyskarna inledde operation Barbarossa (anfallet mot Sovjetunionen) beslutades det att Stockholm skulle bygga en fullskalig tunnelbana, såväl Södertunneln som de anslutande förortsspårvägarna skulle konverteras till tunnelbanestandard. Arbetena inleddes i mitten av 1940-talet med anpassningar av förortssträckorna. 1949 var det dags att bygga om Södertunneln, vilket blev mer komplicerat än man tänkt sig då man på grund av att befolkningsprognosen reviderats och man därmed bestämt sig för längre tåg och därmed plattformar med en längd om 145 meter istället för de ursprungliga tänkta plattformarna om 100 meter.

Den 1 oktober 1950 invigdes tunnelbanetrafiken med de nya gröna tunnelvagnarna på sträckan Slussen – Hökarängen, i september 1951 tillkom linjen mellan Slussen och Stureby, resten är historia.

När man idag står och väntar på tunnelbanan vid stationerna Medborgarplatsen och Skanstull kan man fortfarande se spår efter spårvägen trots att det snart gått 70 år sedan Södertunneln trafikerades av spårvagnar, men då får man höja blicken upp mot taket på stationerna. I taket på Medborgarplatsen och Skanstull kan man fortfarande se fästena för spårvägens kontaktledning, vid Medborgarplatsen kan man i den norra änden även se det valv som uppkom när man bestämde sig för att förlänga plattformarna från 100 meter till 145 meter.

Bilden nedan visar ett av de många fästen i taken för kontaktledningen som man fortfarande kan se vid Medborgarplatsen och Skanstulls tunnelbanestationer trots att det gått 69 år sedan spårvagnarna trafikerade tunneln.

En promenad i Enskedebanans spår

Om man idag promenerar utefter den fd Enskedebanan hittar man inte så särdeles många rester efter den spårvägslinje som lades ner 1950, däremot kan man se att den skapade en stadsstruktur som bitvis fortfarande består.

Enskedebanan invigdes 1909, initialt trafikerades sträckan Slussen – Götgatan – Skanstull – Enskede , linjen kom gradvis att förlängas och kom slutligen nå sin definitiva ändhållplats Skarpnäck 1926. Under åren 1909 – 1922 slingrade sig Enskedebanan upp på Söders höjder via Ragvaldsgatan och Götgatan, men även efter att denna linjesträcka övergavs kom linje 8 under 1920- och 30-talet att ändras en hel del på Södermalm på grund av ombyggnaden av Slussen och bygget av Södertunneln.

I oktober 1933 genomfördes en större förändring i och med att Enskedebanan kom att trafikera den nya Södertunneln med stationer vid Slussen – Södra Bantorget (dagens tunnelbanestation Medborgarplatsen) – Ringvägen (dagens tunnelbanestation Skanstull) varefter Enskedebanan fortsatte över Skansbron via Enskede Till Skarpnäck. Södertunneln trafikerades av Enskedebanan, linje 8, och Örbybanan, linje 9, som öppnats 1930.

1946 hade linje 8 (Enskedebanan) följande hållplatser:

  • Slussen
  • Medborgarplatsen (byte namn från Södra Bantorget till Medborgarplatsen under 40-talet när Medborgarhuset öppnade)
  • Ringvägen (dagens Skanstull)
  • Johanneshov (dagens Gullmarsplan)
  • Hammarby (dagens Skärmarbrink)
  • Sofielundsplan (i närheten av dagens tunnelbanestation Blåsut).
  • Kyrkogårdsvägen
  • Källvägen
  • Dalarövägen, vid nuvarande tunnelbanestation Skogskyrkogården
  • Åkervägen
  • Tyresövägen, i korsningen mellan Sockenvägen och dagens Gamla Tyreövägen
  • Skarpnäck

När tunnelbanan mellan Slussen och Hökarängen öppnade den 1 oktober 1950 kom den till stora delar att ersätta Enskedebanan, linje 8 lades därmed ned, men vagnhallen vid Sockenvägen, Enskedehallen, kom att bibehållas under ytterligare sex år för innerstadslinjernas behov intill dess att Söderhallen öppnade 1956.

På den yta som tidigare utgjorde vändslingan i Skarpnäck ligger det idag en förskola, med adressen Talmansgränd 2, för att se en bild hur det såg ut på den tiden Enskedebanan hade sin vändslinga på platsen, vänligen följ denna länk.

I korsningen mellan Sockenvägen och den dåvarande Tyresövägen, dagens Gamla Tyresövägen, låg hållplatsen ”Tyresövägen”, precis som var fallet vid Örbybanans hållplats ”Örbygränsen” skapades det ett litet lokalt centrum i anslutning till spårvagnshållplatsen. Idag återstår inte så mycket av detta, en restaurang och en servicebutik, Konsum (Coop) stängde för ett par år sedan och efterträdaren EkoDirekt stängde sin butik för ett par veckor sedan.

Om du följer du denna länk hittar du en bild från korsningen mellan Gamla Tyresövägen och Sockenvägen från 1931, på den bilden ser du de idag gula och röda husen (som syns i bilden ovan) bortom Enskedebanans plattform för spårvagnarna mot Slussen.

Enskedehallen, en sedan länge försvunnen spårvagndepå

Fram till i början av 80-talet låg det en spårvägshall utefter Sockenvägen i Enskede, spårvägshallen öppnade 1915 och användes som sådan fram till 1956.

Som arkitekt anlitades Gunnar Asplund som vid samma tidpunkt även arbetade med den närbelägna Skogskyrkogården, i vagnhallen var inledningsvis främst de spårvagnar som trafikerade Enskedebanana och senare Örbybanans vagnar stationerade, men även vagnar som trafikerade innerstadslinjerna. När Enskedebanan och Örbybanan omvandlats till tunnelbana 1950 respektive 1951 förlorade spårvagnshallen sin funktion för dessa linjer, men den fortsatte att användas för innerstadslinjernas trots de ganska långa tomkörningarna fram till 1956 då Söderhallen öppnades. Orsaken till detta var att de nya spårvagnarna som levererats strax efter andra världskrigets slut, de sk mustangerna (A25, A26 och A27) inte gick att hantera i de spårvägshallar (depåer) som var belägna i Stockholms innerstad intill dess att Söderhallen öppnade 1956.

Efter dess att Enskedehallen lagts ned stod byggnaden kvar fram till skiftet mellan 70- och 80-talet, dock med annan verksamhet. Därefter revs byggnaden och det byggdes bostäder på tomten, men byggnaden inger en känsla av en spårvagnshall och kvarteret heter Spårvägshallen, så några spår av spårvägshallen finns ännu kvar. En bild som visar Enskedehallen under den tid som den användes som spårvägshall hittar du här.

Enskedehallens portar har dock överlevet, dessa räddades i samband med att vagnhallen revs i skiftet mellan 70- och 80-talet, de finns numera på en av vagnhallarna i Malmköping där spårvägssälskapets museispårväg huserar sedan slutet av 60-talet.

Museispårvägen Malmköping, Spårvägsmuseet Malmköping 2