Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Mjölkbutik

Ett sedan länge insomnat förortscentrum

with 9 comments

I samband med ett tjänsteärende i det närbelägna Bandhagen och Stureby passerade jag ett sedan länge insomnat förortscentrum, en benämning som på den tiden förmodligen inte användes för en koncentration av butiker.

I bottenvåningen på fastigheten kunde man se nio stycken för detta butikslokaler, mitt emot fastigheten på bilden nedan ligger ett liknande hus, med ungefär lika många butikslokaler. Idag finns det bara en lokalhyresgäst kvar, i alla fall vad jag kunde se, nämligen en liten pizzabutik, i övrigt användes lokalerna för andra ändamål. Hade jag besökt platsen i slutet av 1940-talet hade det nog varit liv och rörelse på platsen då hemmafruarna kryssat mellan de olika butikerna för att göra sina dagliga inköp.

Innan snabbköpen slog igenom under 1950-talet så fanns det en mängd specialbutiker, detta berodde till stor del på att handeln reglerades av hygieniska skäl, en del av dessa regelverk framstår idag som lätt hysteriska. För att kunna handla de matvaror som idag återfinns hos exempelvis ICA Nära eller hos en av Coops mindre butiker var du tvungen att besöka minst fem butiker, oftast fler.

Det fanns särskilda mjölkbutiker, där fick man enkom sälja mjölk och andra mejeriprodukter såsom smör, samt vissa torrvaror. Skälen till att mjölkhandeln begränsades till särskilda mjölkbutiker var rent hygieniska, man var helt enkelt rädd att mjölken skulle bli besmittad av kött, mjöl eller jordiga grönskar vilket gjorde att man kraftigt begränsade vilka varor mjölkbutikerna fick sälja. I vissa fall till och med förbjöd man mjölkbutikerna att ligga vägg i vägg med butiker som sålde andra livsmedel, detta trots att det var helt separata butiker. Mjölkbutiker fanns i nästan varje kvarter, få hade kylskåp hemma, så mjölk och smör var något som inhandlades på daglig basis. Under 1930-talet fanns det i Stockholm över 2000 mjölkbutiker, i en stad som då hade ca 500 000 invånare, idag har kommunen 975 000 invånare.

Utöver mjölkbutiker fanns det speceriaffärer, där såldes ex konserver, mjöl och kaffe, kött fick precis som mejeriprodukter inte säljas ihop med vilka varor som helst, så naturligtvis skulle vi hittat minst en affär som sålde kött, korv och andra charkuterivaror här i Stureby i slutet av 1940-talet. Men för att helt fylla matkassen var man nog även tvungen att svänga förbi bageriet och frukt- och grönsaksaffären. Ville man dessutom ha snus, tobak eller en tidning så krävdes ytterligare butiksbesök, sammanlagt minst sex olika butiker. Att handla var med andra ord ett helt företag förr i tiden.

På 1950-talet när den färdigförpackade mjölken och kyldiskar kom fanns det inte längre någon orsak till förbudet att sälja mjölk i hop med andra livsmedel och det avskaffades 1953, samma år började mjölk säljas på tetra. I slutet av 1950-talet dominerade de moderna snabbköpen helt, det första snabbköpet hade öppnats av Konsum 1941, men det var först efter kriget när ransoneringarna upphörde som dessa blev verkliga snabbköp eller självbetjäningsbutiker som man också benämnde dessa som.

En gång i tiden en central plats i förorten

leave a comment »

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Enskedebanan och kom då att beröra hur det såg ut kring hållplatsen Tyresövägen, de flesta vet ju att butikstrukturen var radiaklt annorlunda innan självbetjäningsbutikerna eller snabbköpen gjorde entré efter andra världskriget och korsningen Sockenvägen / Tyresövägen är ett tydligt exempel på hur butiksstrukturen förändrats, idag finns där en enkel närbutik (typ Pressbyrå), en pizzeria och en mäklare.

Om vi nu hade kunnat besöka korsningen kring 1940 hade man kunnat besöka mängder av butiker:

  • I det röda huset till vänster i bild nedan låg Konsum, men butiken var förstås inget snabbköp den bestod av tre butiker med separata ingångar till speceriaffären, charkuteriavdelningen och mjölkavdelning, i huset fanns även en damfrisör och en tobaksaffär. Konsumbutiken lades ner 2013, men då var den förstås sedan länge omvandlad till en ”snabbköpsbutik”.
  • I det gula huset till höger i bild fanns en sybehörsaffär, ett ölkafé, en mjölkaffär och en livsmedelsaffär, där låg även Barnvagnsfabriken vars neonskylt fortfarande pryder fasaden.
  • Till vänster hitom korsningen, men utanför bild, hittade man ytterligare en livsmedelsaffär, en brödbutik, en färgaffär och posten.

Sammanlagt kunde man besöka tretton olika butiker och serviceinrättningar i denna lilla korsning som idag betraktas som en ganska perifer plats i Stockholm, det är få av dagens tunnelbanestationer i Stockholms förorter som idag kan stoltsera med ett motsvarande serviceutbud i anslutning till stationen.

Korsningen Sockenvägen X Gamla Tyresövägen, platsen för Enskedebanans hållplats Tyresövägen

Det fanns flera orsaker till handeln med livsmedel på den tiden var ganska fragmentiserad, dels handlade det om hygien, man fick inte sälja mejeriprodukter i samma lokaler som andra livsmedel, detsamma gällde charkuterivaror och kött, samt i viss mån specerivaror. Man måste komma ihåg att livsmedelshandeln på denna tid hanterade öppna livsmedel, förpackade livsmedel var inte så vanligt förekommande, det mesta köptes i lösvikt. Man ville därmed inte att mjölk, kött och damm från mjöl skulle blandas i samma lokal.

En egen betraktelse är att man därutöver kan se spår av det gamla skråsystemetet, även om detta sedan länge var avskaffat, från myndigheternas sida fanns det under 1900-talets första hälft ett stort intresse att reglera vad som fick säljas var och under vilka förutsättningar detta fick säljas. Även om vi idag kan tycka att samhället är byråkratiskt är det rena västanfläkten mot hur byråkratiskt det var förr i tiden.

Låt mig ta ett exempel, i början av 1900-talet fick man bara anlägga tryckerier i städer och sk köpingar, man fick med andra ord inte anlägga ett tryckeri ute på landsbygden, i början på 1920-talet blev det även möjligt att anlägga ett tryckeri i ett sk municipalsamhälle, man var inte så flexibel på den tiden. Idag har vi bara kommuner, men till de sk municipalsamhällena kanske jag återkommer till i ett framtida inlägg.

En promenad utefter Örbybanan

with one comment

Idag promenerade jag och sonen utefter Örbybanans nedlagda del mellan Stureby och Örby, via de mellanliggande hållplatserna Örbygränsen och Juliaborg. Resten av Örbybanan (spårvägslinje 19) mellan Slussen och Stureby är sedan 1951 konverterad till tunnelbana.

Örbybanan invigdes i oktober 1930, initialt gick den Slussen – Katarinavägen – Folkungagatan – Götgatan – Skansbron – Enskedefältet – Stureby – Juliaborg – Örby, under linjens första år kom sträckningen på Södermalm att ändras en hel del på grund av ombyggnaden av Slussen och bygget av Södertunneln.
I oktober 1933 kom linjen att trafikera Södertunneln med stationer vid Slussen – Södra Bantorget (dagens tunnelbanestation Medborgarplatsen) – Ringvägen (dagens tunnelbanestation Skanstull) – Skansbron – Enskedefältet – Stureby – Juliaborg – Örby. När Skanstullsbron invigdes 1946 kom linje 19 på sträckan Slussen – Stureby att trafikera exakt den sträcka som än i dag är en del av tunnelbanans linje 19.

1946 hade linje 19 (Örbybanan) följande hållplatser:

  • Slussen
  • Medborgarplatsen (byte namn från Södra Bantorget till Medborgarplatsen under 40-talet när Medborgarhuset öppnade)
  • Ringvägen (dagens Skanstull)
  • Johanneshov (dagens Gullmarsplan)
  • Slakthuset (dagens Globen)
  • Linde (lades ner 1946)
  • Enskede gård
  • Enskedefältet (dagens Sockenplan)
  • Svedmyra
  • Stureby
  • Örbygränsen
  • Juliaborg
  • Örby

När tunnelbanan Slussen – Hökarängen invigdes 1 oktober 1950 blev Örbybanan en matarbana som trafikerade sträckan Gullmarsplan – Örby, spårvagnstrafiken upphörde den 4 juni 1951, den 9 september 1951 invigdes tunnelbanan mellan Gullmarsplan och Stureby. Sträckan Stureby – Juliaborg – Örby revs upp och ersattes med en busslinje.

Idag ägnade sig jag och sonen åt spårvägsarkeologi när vi promenerade utefter den sedan 68 år nedlagda Örbybanan mellan Stureby och Örby, från Sturebys tunnelbanestation följde vi Sågverksgatan man kunde tydligt se var spårvägen gått, bergskärningar och stödmurar kunde ses utefter hela Sågverksgatan.

Den första hållplats vi passerade var Örbygränsen vid korsningen mellan Sågverksgatan, Skönsmovägen och Iggesundsvägen, där kunde man tydligt se att det legat en hållplats, en spårvägshållplats bidrog till stadsutvecklingen genom att exempelvis dra till sig service, att det vid hållplatsen Örbygränsen funnits en koncentration av butiker framgick med önskvärd tydlighet. Hållplatsen lades ner 1951, i samband med att Sveriges affärsstruktur genomgick en smärre revolution i och med introduktionen av snabbköpet, men tidigare återfanns säkerligen såväl en frukt- och grönsaksaffär, en mjölkbutik och en speceriaffär i anslutning till hållplatsen.  

Därefter fortsatte vi ner mot Juliaborg utefter Skönsmovägen som är byggd på den gamla banvallen, vi passerade den före detta hållplatsen Juliaborg vid korsningen mellan Örby slottsväg och Huddingevägen, därefter fortsatte vi till ändhållplatsen intill Örby skola. Vi tog ungefärligen samma väg tillbaka, men vi styrde stegen mot Svedmyra och ICA BEA i Svedmyra, en av de få butiker i Stockholmsområdet som fortfarande kan titulera sig som ett varuhus, ett Mecka för oss varuhusromantiker som är uppväxta på 60-talet.

Slutstationen låg invid Örbyskola, på den yta som idag tas i anspråk för en bollplan, för att se hur det såg ut på den tiden spårvägen vände här följ denna länk.

Ett litet centrum som försvann

with 2 comments

I den södra delen av Bagarmossen hittar man resterna av ett sedan länge avvecklat litet centrum, den sista affären lades ner i början av 2000-talet, butikslokalerna har därefter omvandlats till bostäder.

Man kan dock fortfarande se spåren av det lilla centrumet, butiksentréer, skyltfönster och varumottagningar på baksidan, vilken sorts butiker som funnits här vet jag inte, men då bebyggelsen är från det tidiga 50-talet kan man nog anta att det handlade om specialbutiker, kanske en speceriaffär, kanske en mjölkbutik, kanske en köttaffär.

I skiftet mellan 40- och 50-talet var det en brytningstid när det kom till hur vi handlade mat här i landet, ”snabbköpet” hade introducerats i Stockholm redan 1941, men den tog ett tag innan det slog igenom. Mjölk var ju en färskvara och fick inte säljas ihop med andra livsmedel men när mjölktetran kom 1953 avskaffades det förbudet, mot slutet av 1950-talet dominerade de moderna snabbköpen och specialbutikernas tid var förbi. De som planerade de nya förorterna kring Stockholm på 40-talet hängde nog inte riktigt med i denna utveckling, vandrar man runt i de tidiga 50-talsförorterna, Bagarmossen, Björkhagen, Hökarängen, Kärrtorp mfl kan man fortfarande hitta rester av den gamla affärsstrukturen lite här och där. En del av affärerna omvandlades till små snabbköp, men de slogs med tiden ut av de större snabbköpen och varuhusen i centrumet vid tunnelbanan, en del av dessa har sedermera slagits ut av externhandel och stormarknader.