Idag besökte jag ArkDes

Idag var det varmt, kanske inte superhet, +24 – 25, vilket jag upplever som hett, så jag valde en inomhusaktivitet, jag besökte ArkDes och Moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm.

Det blev tunnelbanan in till stan och en promenad ut mot Skeppsholmen, enligt mig var det fruktansvärt varmt, men det uttalandet kommer från en person som föredrar temperaturer runt +20.

Orsaken till besöket var att jag ville se utställningen Kiruna forever som handlar om den flytt av staden som nu genomförs då gruvan kommer att expandera in under det som idag utgör Kirunas centrum, delar av staden har redan flyttats. Ibland i form av att nya hus byggts, i vissa fall flyttas befintliga byggnader, såsom Kirunas berömda träkyrka som kommer att flyttas om fem á sex år.

På bilden ovan ser man en modell av Kirunas blivande centrum, den runda byggnaden är Kirunas nya stadshus, det står redan klart, till vänster om detta återfinns klockstapeln/klockspelet från det gamla stadshuset.

Min personliga koppling till Kiruna är synnerligen svag, släkten är bördig från södra Sverige, den nordligaste släkting jag har återfinner jag i Uppsala, min lillebror och hans familj. Kiruna har jag enkom besökt i samband med vintertester av tåg (i min värld kallas dessa spårfordon, ett tåg är för mig något som rör sig på järnvägen).

Jag passade även på att besöka grannen, Moderna museets samlingar, min son uppskattar de flesta museum, men just Moderna museet har jag aldrig lyckats sälja in, han tycker att konsten är konstig. Det enda han har uppskattat var utställningen med den Sovjetiska affischkonsten från 1920 – 30-talet, men i och med att Moderna museet hängde om sin utställning försvann denna, så ingen son följde med idag.

Idag fick jag med sonen till konsten

Idag besökte jag  och sonen för första gången ett konstmuseum tillsammans, valet föll på Arkdes (fd Arkitekturmuseet) och Moderna museet. Jag och sonen har i och för sig besökt Gripsholms slott och statens porträttsamling flera gånger, men där finns en historia bakom tavlorna som jag kan berätta för honom, ex den blodiga kampen mellan Gustav Vasas söner.

Så det var med stor spänning vi  styrde stegen mot Arkdes och Moderna museet, vi började med att titta på skulpturgruppen Paradiset innan vi gick in på museet, de delvis rörliga och lätt ekivoka skulpturerna fascinerade sonen. Vi klev in på Moderna Museet och Arkdes, för pedagogikens skull valde jag att börja besöket på Arkdes (fd Arkitekturmuseet), sonen älskade modellhusen och tog direkt utställningen till sitt hjärta, de flesta av byggnaderna var sådana som han sett och upplevt i det verkliga livet.

 

Därefter fortsatte vi in på Moderna museet, sonen var skeptisk, han hade besökt Moderna museet med skolan när han gick i ettan (för sex år sedan) och det besöket gav inte mersmak enligt honom. Med pappa som guide gick det uppenbarligen bättre, jag förevisade mina favoriter och plockade även upp konstverk som sonen kunde såväl förvånas och skratta åt – ”konstig konst” enligt sonen. Vi hittade dock några gemensamma favoriter, exempelvis de sovjetiska propagandaaffischerna från -30 talet.

Förhoppningsvis var dagens besök på ArkDes och Moderna museet en början på ett konstintresse för sonen.

Sovjetisk propaganda

När jag i lördags besökte Moderna museet såg jag något jag inte minns att jag sett vid mina tidigare besök, sovjetiska proganda affischer. De sovjetiska proganda affischerna från mellankrigstiden är äkta konst, även om man inte uppskattar de budskapen som de förmedlar.

Man måste dock minnas alla de människor som fick sätta livet till under denna period i den ryska historien, såväl de miljoner som fick sätta livet till på grund av Stalins folkomflyttningar, nyckfullheter och terror, som de miljoner som fick sätta livet till på grund av operation Barbarossa under andra världskriget.

Jag gillar dock formspråket och hur man med ett begränsat antal kulörer lyckats skapa dessa ganska så slagkraftiga affischer, detta var för övrigt inget unikt för sovjetunionen, titta bara på äldre svenska valaffischer och reklam från 30- 40- och 50- talet.

Ett kärt återseende – Moderna museet

Idag bjöd vädergudarna på ett synnerligt trist höstväder med ett ihållande om än inte kraftigt regn, det var inte läge för en höstpromenad eller utevistelse, så det fick bli ett besök på Moderna museet och deras ”inneboende” Arkitektur- och Designcentrum, ArkDes. Jag har inte besökt Moderna Museet på åratal, så det blev ett kärt återseende för min del, för femton år sedan var jag en synnerligen frekvent besökare.

Jag besökte Moderna museet tillsammans med mina föräldrar på 60-talet, det var väl då ett lika hippt museum som det är idag, jag gillar verkligen moderna museet även om jag inte uppskattar allt som visas, en del konstverk är nog lite väl experimentella eller extrema om man säger så.

Sonen som inte var med idag har besökt Moderna museet med skolan och dessvärre fick han ett negativt intryck, men jag tror mig kunna få sonen att uppskatta såväl Moderna museet som Arkitekturmuseet, särskilt det sistnämnda.