Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Monumenthallen

En ljummen promenad hemmavid

with 2 comments

Idag blev det en promenad i närområdet, idag företogs promenaden till stor del på Skogskyrkogården, vilket inte är så ovanligt om man säger så. Idag sprang jag på en man som var ungefär lika intresserad av Skogskyrkogården som plats och dess arkitektur som jag själv är, det blev ett långt och intressant samtal.

Vårt gemensamma intresse för Skogskyrkogården var så starkt att vi efter att utbytt kontaktuppgifter kommer att dra i gång en Facebookgrupp på temat ”Skogskyrkogårdens vänner”, såvida en sådan inte finns.

Skogskyrkogården, Monumenthallen

Idag letade jag även efter vårtecken, tussilago och blåsippor har setts runt om i Stockholmsområdet, men jag har inte sett några ännu, men även idag kammade jag noll, trots att jag letade i alla soliga söderlägen som jag passerade. På min Facebooksida påmindes jag när jag kom hem om att jag på dagens datum för ett år sedan sett 2020 års första blåsippa, men förra årets vinter var ju helt obefintlig och våren kom tidigt, eller rättare sagt vintern uteblev.

En promenad i närområdet – Skogskyrkogården

with 4 comments

I sällskap med sonen och solen tog jag i dag en promenad i närområdet, det var ett underbart väder, sol och ingen blåst och det var väldigt svårt att ta till sig att det faktiskt är januari.

Som vanligt förlades en stor del av promenaden till Skogskyrkogården som förutom ett världsarv nästan är närområdets stadspark. Under promenaden kom jag och sonen att diskutera allt mellan himmel och jord, den kommande allsvenska säsongen, det kommande amerikanska presidentvalet, nazismen i Tyskland under 30-talet och arkitekturen på Skogskyrkogården. Ganska blandade ämnen om man säger så, under promenaden fyllde vi på med talgbollar vid Skogskyrkogårdens fågelmatning.

Bilden ovan är tagen från den sk Almhöjden, se bild på Almhöjden nedan. Jag har inte gått upp på Almhöjden sedan början av 90-talet, då bodde jag i en annan del av Stockholm, men kom att besöka Skogskyrkogården då och då.

Denna dag i början av 90-talet var jag på Skogskyrkogården av ett lite tråkigt skäl, en vän hade gått bort, i ett svagt ögonblick hade jag lovat honom att vara officiant på hans borgliga begravning, han var precis som jag inte medlem i Svenska kyrkan, han gav mig full frihet att utforma ceremonin efter eget huvud och det gjorde jag.

Då jag gillar att infinna mig i tid kom jag naturligtvis i god tid, alldeles för tidigt förstås, så jag satte mig en stund uppe på Almhöjden och samlade kraft inför det kommande uppdraget innan jag vandrade nerför Sju Brunnars stig bort mot Uppståndelsekappelet. Förrättningen gick bra, fick mycket tack från familj och övriga deltagare, något år senare var jag officiant på ytterligare en borgliga begravning, men därefter har jag sluppit ytterligare förfrågningar, men jag blev två erfarenheter rikare.