Inställt

Sedan i mars har vi ju levt i en annan värld, det finns nog inte en människa i hela Sverige som med handen på hjärtat kan påstå att ”jag har inte påverkats av coronapandemin”. Såvida man hävdar att man inte påverkats, så hade man nog ett synnerligen begränsat socialt liv redan innan pandemin bröt ut.

Jag har ju påverkats såväl yrkesmässigt som privat, på jobbet är de fysiska mötena få, det är evigheter sedan jag träffade människor i ett konferensrum. Privat så har ju corona inneburit att de flesta sociala kontakter ställts in, jag har inte haft någon gäst vid bordet här hemma sedan i februari och det lär dröja innan någon gäst dyker upp. Jag har inte heller blivit hembjuden till någon annan på evigheter.

Dessutom har mängder av arrangemang som jag årligen brukar besöka ställts in, hos såväl museijärnvägar som hos museum. Hade 2020 varit ett normalt år hade jag nu under helgen besökt Skansens höstmarknad, men den är förstås inställd, detsamma gäller Skansens julmarknad av vad jag förståt.

• 

• 

Att jag själv haft corona är nog en av de få positiva sakerna med corona, man kan alltid diskutera huruvida man blir immun och i så fall hur länge man är immun. Jag har bestämt mig för vad jag ska tro på, man kan liksom inte gå runt och vara rädd under flera år framöver, jag tror att man blir immun över en längre tid, åtminstone är risken för att återigen få en svårare infektion av coronaviruset försvinnande liten.

Jag grundar detta på egna erfarenheter, jag drabbades av Hong Kong influensan i slutet av 60-talet, därefter fick jag ingen influensa förrän jag ådrog mig svininfluensan 2009. Därefter har jag inte haft några influensor intill dess att coronaviruset kom på besök här hemma, under lång tid framöver kommer nog coronaviruset att vara en beståndsdels i de framtida vågorna av influensa som återkommer varje vinter precis som spanska sjukan, asiaten, Hong Kong och svininfluensan varit.

Vi sökte skydd från hettan

Idag sökte två värmeskygga figurer, jag och sonen, skydd från dagens hetta, +29, vi begav oss till Sjöhistoriska museet och innanför de tjocka väggarna var det välbehagligt svalt.

Det var ett tag sedan jag och sonen besökte Sjöhistoriska museet, så dom hade ett par nya och mycket sevärda utställningar, vilka dock produceradats innan coronapandemin, särskilt utställningen om Ostindiska kompaniet uppskattades. Transportsträckan till och från museet var dock en plåga för oss värmeskygga killar.

I och med att Sjöhistoriska museet ingår i Statens maritima och transporthistoriska museer där även Marinmuseum i Karlskrona, Vasamuseet i Stockholm och Järnvägsmuseet i Gävle ingår har museigruppen drabbats hårt ekonomiskt av Vasamuseets besökstapp på grunda av coronapandemin. Vasamuseet är nämligen det enda större museet i Sverige som är helt och hållet finansierat med biljettintäkter, när besöksantalet där reduceras med 80 – 85% så tappar Statens maritima och transporthistoriska museer hälften av sin intäkt vilket får stora konsekvenser.

Fåglar och museum

Denna gråmulna dag åkte jag och sonen till stan, vi hade med oss överblivet bröd från frysen som vi skulle att mata fåglarna vid den så kallade Matningsflotten i Strömmen med, därefter skulle vi besöka Medeltidsmuseet.

Vi började med att mata fåglarna vid strömmen, i och med att kylan slagit till ”lite grand” så var det gott om fåglar på plats, vi såg bland annat:

• Sothöna
• Skrattmås
• Fiskmås
• Vigg
• Storskrake
• Knipa
• Gräsand
• Gråtrut
• Knölsvan
• Sångsvan (för första gången denna säsong)

Därefter fortsatte vi till värmen i Medeltidsmuseet, vi har varit där många gånger förut, men i takt med att sonen blir äldre blir det fokus på annat, museibesöken förändras helt enkelt i takt med att han blir äldre, det blir andra frågor och diskussioner – enligt sonen var detta vårt bästa besök på Medeltidsmuseet, förmodligen blir nästa besök på museet ännu bättre, vem vet.

Vi trotsade regnet och besökte Historiska museet

Idag trotsade jag och sonen regnet och gav oss ut, nu vistades vi inte ute särskilt mycket, bara under vägen till och från Historiska museet som var målet för dagen.

Historiska museet har snabbt adderats till listan med mina och sonens favoritmuseer, den listan är vid detta lag för övrigt mycket lång och innefattar museum i såväl Stockholmsområdet som i övriga Sverige, trots regnet var det inte trångt på Historiska museet idag.

Vi startade precis som vanligt från grunden, stenåldern, å vi vandrade framåt i tiden, sonen stannade upp vid ”Arkeotek” där sonen ägnade sig åt att leta efter arkeologiska fynd med penselns hjälp. Därefter passerade vi genom Sveriges hela historia och avslutade med utställningen om massakern vid muren 1361 (vid Visbys ringmur 1361).

 

Ett minimalt kylskåp

Hur fick dom plats? I vårt kylskåp råder ständigt platsbrist trots att det är mångdubbelt större.

Förmodligen hade man andra krav på plats i kylskåpen på 40- och 50-talet, sannolikt hade man inte så många matvaror som krävde kylförvaring som vi har i dag.

Dessutom var ju inte stormarknaden uppfunnen i Sverige, eller i Europa på den tiden, så storhandling förekom nog inte, det man behövde köpte man nere på hörnet i den lokala butiken.

Detta kylskåp och många fler såg jag på Bolinder museet i Kallhäll.

Vilken diskmaskin

En diskmaskin för hemmabruk från 50-talet, att diskmaskinerna inte slog igenom i hemmet förrän i slutet på 60-talet och i början på 70-talet blir helt plötsligt begripligt.

Kapaciteten lämnade en del övrigt att önska, med nöd och näppe kanske fyra kuvert, ljudnivån vågar jag inte ens tänka på och platsen den upptog ska vi inte ens tala om.

Jag tvivlar dessutom på att den var så särdeles arbetsbesparande, det var nog ingen maskin man startade och lämnade åt sitt öde, det krävdes nog en del handgrepp för att den skulle göra sitt jobb. Ungefär som med 50- och 60-talets så kallade halvautomatiska tvättmaskiner

Denna diskmaskin och många fler gamla hushållsmaskiner såg jag på Bolinder museet i Kallhäll.

Bolinder museet i Kallhäll

Min pappa fyllde nyligen 75, firandet var förlagt till Folkets hus i Kallhäll och i en väldigt spännande lokal, Bolinder museet.

Såväl jag som sonen uppskattade lokalen och det som visades upp, men ur olika perspektiv, sonen satte genast igång att leka, var han hittade köksredskapen vet jag inte, men inom ett par minuter stod det kastruller på spisen och grytor i ugnen. Vad han tillredde för något vet jag inte, jag hade fokus på alla gamla diskmaskiner, kylskåp och spisar.

Bolinder museet är inget stort museum, men väl värt ett besök om man har det minsta intresse för gamla köksredskap.

För Bolinders kom kylskåp och elspisar att bli stora produkter efter kriget, men med tiden mäktade Bolinders inte med konkurrensen från Electrolux, Husqvarna och Elektro Helios. 1956 var nedläggningen av Bolinders ett faktum.