Ett möte om en bänk

Jag har varit på många möten som haft en märklig rubrik i kallelsens ämnesrad, idag stod det ”bänk” i ämnesraden i möteskallelsen.

Nu är möten om bänkar inget helt nytt för min del, har varit på ett antal möten om just bänkar genom åren, men antalet möten om bänkar överträffas dock med råge när det kommer till möten om förarstolar och passagerarsäten i spårfordon, dom har varit många genom åren.

Idag handlade mötet om bänkar på de underjordiska pendeltågsstationerna Stockholm City och Stockholm Odenplan. Det finns många synpunkter på bänkarna, allt går kanske inte att lösa, men vi kommer att göra vårt bästa.

+30 och många frågor om vägen

Idag åkte jag in till stan för att promenera i hettan, +30, jag klev av vid Medborgarplatsens tunnelbanestation och promenerade ner mot Stockholms södra som är den enda öppna pendeltågsstationen i centrala Stockholm, Stockholm City och Stockholm Odenplan passerar pendeltågen utan att stanna p g a av problem med rulltrapporna.

Jag vet att jag är ledig på lördagar, men ville kolla läget på Stockholms södra, där var det mycket folk, affärsidkarna i närområdet jublar nog över rulltrappshaveriet, dom får sälja café latte och allehanda saker som aldrig förr, det har nog aldrig varit en sådan rush vid Stockholms södra som i går och idag. På vägen till Stockholms södra vet jag inte hur många gånger jag fick frågan, ”hur går man för att komma till Stockholms södra?” och ”hur går man för att komma till Mariatorget/Medborgarplatsen?” som är de närmaste tunnelbanestationerna, jag såg förmodligen ut som jag visste och det gör jag ju.

Därefter fortsatte jag promenaden genom Gamla stan via Slussen, jag är inte så förtjust i Gamla stan, precis som de flesta andra ”Gamla stan” runt om i Europa har vår Gamla stad blivit förstörd av alla dessa turistinriktade butiker som kränger löjliga souvenirer såsom vikingahjälmar i plast. Så för min del är Gamla stan oftast en transportsträcka och jag väljer alltid att gå på Österlånggatan som är betydligt bättre än Västerlånggatan. Jag kunde dock inte låta bli att tänka på hur det skulle varit att leva där under en värmebölja på 16-, 17- eller 1800-talet när den hygieniska nivån låg på en betydligt lägre nivå än idag, flugor som drogs till det djuren lämnat efter sig och det avfall som låg i gränderna, allt var inte bättre förr om man säger så.

Därefter svängde jag runt City innan jag avslutade promenaden med att ta en titt på de avstängda rulltrapporna vid station Stockholm City, samt handla på Hemköp i City innan jag åkte hem, det var en mycket varm dag må jag säga.

Idag gick jag och sonen under jord

Idag gick jag och sonen under jord, vi åkte med Citybanan som invigdes igår och som öppnade för trafik nu på morgonen.

Efter frukosten tog vi bussen hemifrån till Älvsjö, där klev vi på pendeltåget, vi ville åka och uppleva hela Citybanan, så vi passerade Stockholm City och Stockholm Odenplan utan att kliva av, klev av gjorde vi först i Solna där vi gick över till den andra sidan av plattformen för att återigen åka ner i Citybanan.

Vi klev av vid Stockholm Odenplan och tittade på såväl konsten som alla gångförbindelser mellan pendeltågen, gatan och tunnelbanan, det finns många alternativ för den som kliver av vid Odenplan. Efter det att vi utforskat Odenplan tog vi rulltrappan ner till pendeltågsplattformen för att åka vidare in till den stora stationen Stockholm City som ligger några meter under den stora tunnelbanestationen T-centralen.

Där skaffade vi oss direkt några konstfavoriter:

• Cuckoo Clock, rörlig videokonst med mycket humor
• Vardagens sal, med djur, fåglar och träd
• Stad, träd och äng, bilder som inrammas av glas på ett spännande sätt

Vi gick även igenom alla förbindelsegångar till tunnelbanan och alla utgångar som ledde upp till gatunivån, man kan bara konstatera att en mullvad skulle vara mycket nöjd över denna labyrint av gångtunnlar och rulltrappschakt.

 

Idag skådade vi fåglar vid Fysingen

Idag åkte jag och sonen pendeltåg till Fysingen i Sigtuna för att skåda fåglar, våra förväntningar var inte så högt ställda, det är ju i början av juli och aktiviteten i fågelsjöarna börjar ju sjunka.

Men våra lågt ställda förhoppningar kom på skam, vi såg b l a brushane, svartsnäppa, mindre strandpipare, grönbena, brun kärrhök, havsörn och ormvråk, vi såg även många årsungar, b l a sädesärla och talgoxe, totalt såg vi närmare 40 olika arter.

Efter ett par timmars skådande vände vi åter mot Rosersbergs station och hann fram precis innan regnet började.

Idag steg jag och sonen sannolikt på ett pendeltåg vid Stockholm central för sista gången, såvida vi inte gör någon utflykt till Stockholms norra förorter de närmaste dagarna, den 10 juli öppnar den nya pendeltågstunneln ”Citybanan” och pendeltågen försvinner från Stockholms central och ner i underjorden.

Jag har varit en frekvent pendeltågsresenär under nästan femtio år, familjen flyttade till Jakobsberg 1966, dessförinnan bodde vi i Lund och Malmö.

Även om jag har många minnen från den tid då jag frekvent reste med pendeltågen till och från Stockholm central är jag inte nostalgisk, allt kommer att bli så mycket bättre när pendeltågen om några dagar går under jord, fin konst att titta på medans man väntar på tåget och man slipper regn, rusk och iskalla vindar.

Citybanan blir ett underjordiskt konstgalleri

Igår besökte jag Citybanans stationer Stockholm City och Stockholm Odenplan, konsten var inte i fokus under besöket men jag passade på att ta en titt även på konsten även om all konst inte var helt färdigställd.

Konst har funnits i Stockholms tunnelbana sedan 50-talet, det som skiljer från tunnelbanan är att fler konstnärer fått möjlighet att utsmycka respektive station, i tunnelbanan är det oftast en konstnär som fått gestalta station, vid Citybanans stationer är det betydligt fler, vid Stockholm Odenplan är det sex konstnärer som bidragit och vid Stockholm City är det åtta konstnärer som bidragit. Att fler konstnärer medverkat har lett till att konsten är väldigt varierad, här finns allt från traditionella mosaikväggar till konstverk som reflekterar solens ljus ner i rulltrappschaktet, det kan med andra ord bli spännande att resa till eller från Citybanans stationer när de öppnar.

Jag har svårt att utse en personlig favorit, de kommer nog bli många med tiden, men Åsa Lindströms svenska skog (träd) med djur på Stockholm City kommer definitivt att bli en favorit hos såväl mig som sonen i god konkurrens med många andra konstverk.