Posts Tagged ‘Promenad Skogskyrkogården’
En het promenad på hemmaplan
Efter gårdagens resa till Köping ville jag verkligen promenera, så det fick bli en promenad på hemmaplan, jag ville nämligen hinna hem till eftermiddagens allsvenska matcher, Häcken – AIK och Hammarby – Halmstad.
Idag var det en het dag, så jag sökte mig mot Skogskyrkogården för att få lite skugga, skugga återfinns alltid på Skogskyrkogården. På vägen till Skogskyrkogården passerade jag Skarpnäcks sportfält, där spelade en grupp med indier/pakistanier cricket, en tråkig sport enligt mig. Har sett cricket live i England och det måste vara världens tråkigaste sport, det är roligare att se gräs växa än att titta på cricket om jag säger så.
När jag kom hem efter att ha handlat hade jag avverkat något över nio kilometer, inte illa i hettan, men värmen tar på krafterna så det blev en tämligen långsam promenad idag.
En promenad i ett vitt närområde
Även idag begav jag mig ut på en promenad i närområdet, det gäller att passa på att njuta av vinterlandskapet innan plusgraderna som lär dyka upp under veckan.
Under inledningen av promenaden lyssnade jag på en podd från P1 dokumentär med rubriken ”Den första och sista kärleken”, ett mycket berörande levnadsöde där reporterns 87-årige farfar blickar tillbaka på sitt liv, där den första kärleken även kom att bli den sista kärleken. Synnerligen berörande att följa två vanliga människors livsöde under 60 år.
Återigen blev det en promenad om strax över nio kilometer, precis som igår, jag styrde stegen upp emot Enskededalens kvarter med egnahemsbebyggelse från 1910- och 20-talet, en av Stockholms första förorter. På den tiden ett alternativ för de flesta, men idag alldeles för dyrt för de flesta, med gångavstånd till tunnelbanan drivs priserna upp rejält. Jag vände hemåt via Skogskyrkogården, debatten om pulkaåkningen vid Almhöjden har återigen tagit fart i såväl lokala Facebookgrupper som i mer konventionell media, ex i ett inslag från SVTs regionala nyhetsprogram.
Idag kom jag iväg relativt tidigt, vilket innebar att jag kom hem relativt tidigt, så det blev en liten eftermiddagslur tillsammans med den spinnande katten på sängen, därefter gäller som vanligt fotboll på TV.
Lite snö blev det i alla fall
På juldagens eftermiddag började det snöa, det kom inga mängder men det blev åtminstone lite ljusare, en underbar kontrast till det gråväder som varit allenarådande sedan i november, med ett lysande undantag, julafton.
Det var inte bara jag som gladdes över snön, det gjorde även barnen, under dagens promenad i närområdet som inkluderade Skogskyrkogården kunde jag ta del av barnens glädje, några hade byggt en snögubbe. De flesta hade dock uppsökt Almhöjden för att åka pulka, men tyvärr alla barn, jag har ett tråkigt besked, i morgon lär snön ha töat bort. Jag lämnade de lekande barnen och begav mig hemåt för julens höjdpunkt, den engelska annandagsfotbollen.
I lokaltidningen har det varit flera insändare som kritiserat att föräldrar låter barn åka pulka på Skogskyrkogården, personligen har jag inget problem med det, de pulkaåkande barnen riskerar inte att komma i konflikt med områdena med gravar. Såvida man åker nerför mot den plats varifrån bilden är tagen, vilket alla gör, men jag kan förstå att andra kan ha en annan uppfattning, det är ju trots allt en kyrkogård.
Återigen en promenad i närområdet
Efter en ganska så stillasittande vecka på jobbet med mycket hemjobb ville jag verkligen ut och röra på mig idag.
Så det fick bli en promenad i närområdet, jag hamnade precis som vanligt under mina promenader i närområdet på Skogskyrkogården. Totalt blev det en promenad om 9,1 kilometer, vilket jag känner mig synnerligen nöjd med efter en stillasittande vecka.
Man känner sig sällan så nöjd som när man kommit hem efter en långpromenad, jag känner då att det är tillåtet att slappa, titta på fotboll på TV samt att hälla upp ett glas vin i väntan på att jag ska ta i tu med matlagningen.
En typisk promenad i närområdet
Idag blev det en typisk promenad i närområdet, jag strövade runt på Skogskyrkogården, vår stadspark, och i Skarpnäcks koloniområde.
Efter nattens regn och åska hade jag förväntat mig ett svalare och en mindre klibbig väderlek, inledningsvis var det synnerligen behagligt, men efterhand som temperaturen steg avdunstade regnvattnet och känslan av att befinna sig en regnskog när hettan är som värst infann sig. Jo, jag har faktiskt vistats i regnskogar, så jag har något att jämföra med.
Jag brukar ju ofta nämna att jag inte tar den rakaste vägen när jag promenerar, kartan ovan visar dagens promenad, 8,7 kilometer, en relativt kort promenad för att vara mig. Den skarpsynte kan dock notera att jag svängde hit och dit inne på Skogskyrkogården och i Skarpnäcks koloniområde.
En återhämtningspromenad i närområdet
Idag blev det en promenad i närområdet för min del, en återhämtningspromenad efter coronavirusets härjningar såväl hemmavid som i min kropp. Trotts att det gått veckor sedan jag blev symptomfri är jag fortfarande seg och värre är det för sonen som är väldigt trött i kroppen.
Vi lever onekligen i märkliga tider nu, förutom coronaviruset har vi en extremt tidig vår där man under en och samma promenad kan skåda såväl: blåsippor, maskrosor, vitsippor och tussilago. Jag har mig veterligen inte kunnat göra det förr och jag börjar ju trots alla närma mig sextio.
Under dagens promenad i närområdet om närmare 10 kilometer kom jag naturligtvis att passera Skogskyrkogården, konditionen är inte den bästa, men den är på väg att återhämta sig, precis som hela jag. Oavsett kommer jag att minnas denna vår så länge jag lever, jag har dock upplevt mycket i mitt liv, flera av dessa yrkesmässigt hos en tidigare abetsgivare. Händelser som numera ligger mer än trettio år tillbaka i tiden, som rustade mig för kriser men som jag p g a en evig tystnadsplikt aldrig kan gå närmare in på.
Mina reflektioner 