Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Promenad Stockholm söderort

En promenad i solens sken

leave a comment »

Idag blev det en promenad i solens sken hemifrån Skarpnäck till Farsta centrum, via det nya bostadsområdet Lilla Sköndal och Stora Sköndal, undrar hur länge jag ska kalla Lilla Sköndal för ett nytt bostadsområde, det har ju funnits i flera år vid det här laget.

På vägen passerade vi det sk Kristinahuset vid Orlångens strand, som har ny regim sedan ett tag tillbaka, cafét/restaurangen heter numera Nice Valley och har en synnerligen intressant meny. Servering sker såväl i Kristinahuset som i Växthuset, i det senare verkar det vara glass och fika som gäller. Jag har skrivit om Kristinahuset i ett tidigare inlägg på bloggen, se tidigare inlägg. Växthuset besökte jag under en julmarknad för ett par år sedan.

Väl framme i Farsta centrum handlade jag och sonen mat på ICA Kvantum, så nu är det mesta inhandlat inför denna underbara storhelg, vissa kompletteringar kommer att behövas, men basen finns hemma.

Var det skönt ute? Nej!!!

with 2 comments

De senaste dagarna, torsdag och fredag, har vädret varit allt annat än behagligt, det ljumma och soliga vädret som inledde veckan förbyttes mot kyla och snöblandat regn. Men lagom till helgen utlovades lite bättre väder även om kylan skulle bestå.

När jag vaknade i morse såg det riktigt lovande ut, men en titt i SMHIs app sa mig något annat, det skulle bli sämre väder under förmiddagen och så blev det. Solen försvann och ersattes av blåst, underkylt regn och en massa andra otrevligheter, inte ens vitsipporna bemödade sig om att veckla ut sina blomblad efter den kalla natten.

Trots det minst sagt kyliga vädret blev det en hyfsad förmiddagspromenad, något över 8 kilometer, men det var riktigt skönt att komma hem till värmen i lägenheten och eftermiddagens fotbollsmatcher.

I kväll passade jag på att äta en gammal favoriträtt, bruna bönor, ett lite konstigt val en lördagskväll, men man får passa på när sonen inte är hemma, för han gillar inte bruna bönor eller rättare sagt han vågar inte smaka. Mig veterligen har han bara ätit bönor en gång i sitt liv, på en italiensk restaurang i Malmö erbjöds det black eye bönor som tillbehör till maten och det tog han av och tyckte dessutom att det var gott, men det blev ingen ögonöppnare för honom. Det klassiska tillbehöret till bruna bönor, fläsk, avstod jag dock i från, istället ugnsstekte jag lufttorkad skinka några minuter, så det blev bruna bönor deluxe, det är ju trots allt lördagskväll.

Fram emot eftermiddagen/kvällen tittade dock solen återigen fram, så dags då….

Här bodde en Förbundskansler och Nobelpristagare

with 2 comments

Under en promenad i närområdet passerade jag Hammarbyhöjden, ett bostadsområde som byggdes under 1930-talet, lägenheterna bestod av ett eller två rum och kök som höll en för denna tid mycket hög standard.

De hade både badrum och kök, hit flyttade många trångbodda barnfamiljer från innerstaden. Alla hus hade centralvärme, i trappuppgången fanns nymodigheten sopnedkast och på gården en lekplats för barnen, husen av den typen som byggdes i bland annat Hammarbyhöjden, de sk smalhusen, kom därmed att benämnas som barnrikehus.

Området kallades ”den vita staden” på grund av sin ljusa färgsättning, men det var inte bara familjer med många barn som flyttade hit, så gjorde även andra, på Finn Malmgrens väg 23 bodde Willy Brandt under åren 1941-45. Willy Brandt är väl mest känd som Förbundskansler i Tyskland, men han var även borgmästare i Berlin under många år. Han fick Nobels fredspris 1971 för sin Ostpolitik som syftade till att skapa bättre relationer med länder såsom Polen och Östtyskland.

Hur hamnade Willy Brandt då i Hammarbyhöjden? Efter det att nazisterna tagit makten i Tyskland 1933 tog Willy Brandt sin tillflykt till Norge, när Tyskland 1940 ockuperade Norge flydde han vidare till Sverige där han stannade tills kriget var över. Den minnesgode minns nog alla intervjuer i Svensk Radio och TV under hans aktiva tid där han fortfarande på 70-talet talade norska med vissa inslag av svenska.

Willy Brandt bodde i detta hus, Finn Malmgrens väg 23, porten längst bort i bild, närmast Finn Malmgrens plan.

Minnet av Willy Brandts år i Hammarbyhöjden lever kvar, utanför den östra tunnelbaneutgången hittar man Willy Brandts park, där finns bland annat en liten staty föreställande Willy Brandt.

I Willy Brandts park hittar man en mindre staty av Willy Brandt, alla de gånger jag passerat den har han varit iklädd något extra, de må vara halsduk, mössa eller någon annan accessoar.

En kylig vinterpromenad

with 3 comments

Idag var det -11 när jag klev upp och åt frukost, idag blev det lyxfrukost, toast med ost och skinka som jag förberett i går kväll och ställt in i kylen över natten, även smörgåsgrillen ställde jag fram igår kväll, så allt var förberett när jag klev upp i morse.

Det blev en underbar promenad i kylan, hade jag inte förberett mig väl och varit rätt klädd hade det nog blivit en frusen historia. Jag styrde stegen bort mot Enskededalen och Gamla Enskede, jag älskar miljöerna i dessa tidiga förorter från 1910 – 20 – talet, på den tiden benämndes dom dock som trädgårdsstäder efter engelsk förebild. Efter tre timmar ute i kylan hade jag promenerat något över 11 kilometer, samt hunnit handla lite. Det var ganska skönt att komma hem till ”stugvärmen” och slå TVn för att följa eftermiddagens och kvällens engelska fotbollsmatcher.

När jag gick hemifrån så var det -9, en temperatur som inte min kompaktkameras batteri uppskattade, hade den inledningsvis i en ytterficka på vinterjackan och batterisymbolen började blinka rött när stannade till och plockade fram kameran och tog ett par kort trots att den laddades igår kväll. Så jag la den i en varm innerficka istället och då upphörde problemet.

Att batterier inte uppskattar kyla är ju ett gammalt och välkänt problem, på den tiden jag fotograferade med traditionell film använde jag en äldre mekanisk kamera som inte var beroende av batterier Minolta SRT 101 när det var bitande kallt ute, ljuset mätte jag med en lös ljusmätare som jag höll varm i en innerficka.

Written by melkerlarsson

6 februari, 2021 at 15:56

En promenad i ett vitt närområde

with 2 comments

Även idag begav jag mig ut på en promenad i närområdet, det gäller att passa på att njuta av vinterlandskapet innan plusgraderna som lär dyka upp under veckan.

Under inledningen av promenaden lyssnade jag på en podd från P1 dokumentär med rubriken ”Den första och sista kärleken”, ett mycket berörande levnadsöde där reporterns 87-årige farfar blickar tillbaka på sitt liv, där den första kärleken även kom att bli den sista kärleken. Synnerligen berörande att följa två vanliga människors livsöde under 60 år.

Återigen blev det en promenad om strax över nio kilometer, precis som igår, jag styrde stegen upp emot Enskededalens kvarter med egnahemsbebyggelse från 1910- och 20-talet, en av Stockholms första förorter. På den tiden ett alternativ för de flesta, men idag alldeles för dyrt för de flesta, med gångavstånd till tunnelbanan drivs priserna upp rejält. Jag vände hemåt via Skogskyrkogården, debatten om pulkaåkningen vid Almhöjden har återigen tagit fart i såväl lokala Facebookgrupper som i mer konventionell media, ex i ett inslag från SVTs regionala nyhetsprogram.

Idag kom jag iväg relativt tidigt, vilket innebar att jag kom hem relativt tidigt, så det blev en liten eftermiddagslur tillsammans med den spinnande katten på sängen, därefter gäller som vanligt fotboll på TV.

En promenad i närområdet i ett vackert vinterväder

with 4 comments

Idag begav jag mig ut på en promenad i ett vintervackert närområde, så där lagom vintervackert, jag slapp halka och moddig snö, bara att promenera och njuta.

Under den något mer än nio kilometer långa promenaden lyckades jag med konststycket att springa på fyra stycken för detta kollegor, två från min nuvarande arbetsplats och två från en tidigare arbetsplats, Stockholms stad. Då det om en månad är trettio år sedan jag började hos min nuvarande arbetsgivare var det ganska så länge sedan de två kollegorna från Stockholms stad var just kollegor.

En av de före detta kollegorna från Stockholms stad hade sin dotter med sig, som i sin tur hade sin dotter med sig. Min före detta kollega berättade för sin dotter som idag är över trettio att jag under en tillställning hemma hos kollegan i slutet av 80-talet hade rykt in och bytt dotterns blöja när hon ”bajsat ner sig totalt”, detta då kollegan var upptagen i köket, dottern blev tämligen generad av denna berättelse, vilket man kan ha en viss förståelse för.

Written by melkerlarsson

16 januari, 2021 at 16:39

Återigen en promenad i närområdet

with 2 comments

Efter en ganska så stillasittande vecka på jobbet med mycket hemjobb ville jag verkligen ut och röra på mig idag.

Så det fick bli en promenad i närområdet, jag hamnade precis som vanligt under mina promenader i närområdet på Skogskyrkogården. Totalt blev det en promenad om 9,1 kilometer, vilket jag känner mig synnerligen nöjd med efter en stillasittande vecka.

Man känner sig sällan så nöjd som när man kommit hem efter en långpromenad, jag känner då att det är tillåtet att slappa, titta på fotboll på TV samt att hälla upp ett glas vin i väntan på att jag ska ta i tu med matlagningen.

Natt klockan tolv på dagen

leave a comment »

Idag var det riktigt mörkt ute när jag vaknade strax före åtta, mörkare än det borde vara. När jag kom ut på promenad strax efter klockan tio var jag tvungen att justera ISO-talet på min digitalkamera kompaktkamera till 3200 ISO för att överhuvudtaget kunna ta bilder på fri hand.

Mörkret berodde inte enbart på att solen går upp senare och senare, snarare på att det var rejält mulet. Trots det justerade ISO-talet fick jag exponeringstider om 1/60 – 1/100 sekund, förutom nedanstående bild där exponeringstiden faktiskt blev 1/400 sekund.

Under promenaden mötte jag bara sådana som var tvungna att gå ut, hundägare som behövde rasta hunden och småbarnsföräldrar som behövde ”lufta” sina småbarn, alla andra verkade hålla sig hemma.

Det blev en tämligen traditionell promenad via såväl Skogskyrkogården och Skarpnäcks koloniområde, allt med målet att vara hemma till 14:00 när försnacket inför dagens Stockholmsderby mellan Hammarby och Djurgården började. Det så länge lovande ut för Hammarby, men Djurgården lyckades kvittera i slutminuterna, nåja, man kan inte bli nöjd med allt här i livet.

Natt klockan tolv på dagen, som är rubriken på detta inlägg syftar på en roman av författaren Arthur Koestler som kom ut 1940, som handlar om kommunistiska utrensningar i ett fiktivt land, men som har påtagliga likheter med de ”rättegångar” / utrensningar som ägde rum i Sovjetunionen under andra halvan av 1930 talet. Jag läste boken för 30 – 35 år sedan, men kommer inte ihåg handlingen i detalj. Just idag skedde inga utrensningar, men jag lånade titeln då det var tämligen mörkt och skumt ute även mitt på dagen.

En hyfsad promenad i närområdet

with 2 comments

Idag blev det en promenad i närområdet, när dagen summerades kunde jag konstatera att jag promenerat något över 10 kilometer, sommarens sandaler hänger fortfarande med men när sandalsäsongen är över kommer dessa att kasseras.

Det blev en underbar promenad i septembersolens sken, att hösten är i antågande råder det inga som helst tvivel om, men sandaler och shorts fungerar fortfarande om du frågar mig.

Dagens promenad presenteras i form av en karta, den lite konstiga svängen i form av en vändslinga förklaras av ett besök på den Judiska begravningsplatsen söder om Skogskyrkogården. Att det bildats en liten röd klump i anslutning till vägnumret 229 förklaras av ett besök på Hemköp, detsamma i början och i slutet av promenaden. Efter att ha packat in varorna från Hemköp gick jag ner till den lokala frukt- och grönsaksaffären, Skarpnäck Nära livs, för att komplettera lite.

888 kilometer

with 2 comments

Under sommaren som i princip har tillbringats hemmavid har det blivit en hel del promenerande för min del, sedan 1 juni har jag gått 888 kilometer, vilket nästan motsvarar sträckan Stockholm – Göteborg tur och retur.

Nu har inte riktigt alla promenader dokumenterats i stegmätaren i mobilen, så jag har nog passerat 900 kilometer, men jag känner mig ändå ganska så nöjd med mina dokumenterade 888 kilometer.

De sandaler jag mestadels använt sedan våren anlände, de på bilden, kommer nog att kunna betraktas som tämligen utslitna när hösten infinner sig inom kort, men jag har fler par sandaler som står redo inför nästa säsong.