Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Ralph Erskine Skarpnäck

Idag arbetade jag en stund i detta underbara kontorslandskap

with one comment

Idag arbetade jag en stund i detta underbara kontorslandskap, när man arbetar hemma kan man välja den position som passar för stunden, allt utifrån humör och väderlek. Idag valde jag att delta i ett digitalt möte vid ett bord på vår vackra innergård.

Bostadsrättsföreningen Varmfronten, innergården

Att sitta på innergården och arbeta ger benämningen kontorslandskap en ny dimension, helt annat än de sk öppna kontorslandskapet som gäller på kontoret. På kontoret har vi numera inga fasta platser, så man får slå sig ner där det är ledigt, framgent kommer antalet kontorsplatser reduceras kraftigt på grund av hemarbete. Förmodligen blir det 5 á 6 platser per 10 anställda, jag ser positivt på denna utveckling, men det finns dom som inte mår så bra av denna omställning men som varit på gång långt innan coronapandemin drog i gång.

Personligen gillar jag läget, dessutom ser jag fördelarna med hemarbete, det innebär dessutom att jag i en framtid skulle kunna arbeta vidare trots att jag är pensionär, i alla fall delvis, och samtidigt kunna njuta av tillvaron som pensionär.

Idag tog jag en promenad på Skogskyrkogården

with 3 comments

Det är inte alla som har ett världsarv på promenadavstånd hemifrån, men det har jag, Skogskyrkogården, en förmån jag tyvärr glömt bort under senare år. När sonen var liten tog jag ofta så kallade barnvagnspromenader på Skogskyrkogården, på somrarna skuggade de många träden och det var rofyllt och tyst och sonen sov gott i vagnen, men då han snart blir tretton år inser alla och envar att detta begav sig under 2006 – 2007.

Det har förstås blivit en och annan promenad på Skogskyrkogården sedan dess, men det var först i och med att jag och sonen gick där när vi var på väg till ELON för att köpa en ny kyl och frys jag åter insåg vilken pärla som finns i mitt närområde. Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz har verkligen skapat något extraordinärt som lockar besökare från när och fjärran. Under somrarna kommer det många arkitekturstudenter eller allmänt intresserade för att bese detta mästerverk, många kombinerar detta med ett besök i Skarpnäck för att bese bland annat mitt hus som är ritat av den välkända arkitekten Ralph Erskine.

Jag blev så inspirerad av mitt och sonens besök att det idag blev ytterligare en promenad på Skogskyrkogården vilken inte enbart kan ses som en kyrkogård utan även som ett rekreationsområde, i alla fall så länge man respekterar platsen samt alla besökare till gravarna och de många begravningar som årligen äger rum i de fem kapellen. Man kan faktiskt besöka Skogskyrkogården för att skåda fåglar, under 2017 sågs enligt artportalen totalt 83 olika arter på Skogskyrkogården, under 2018 har det hittills observerats 70 olika arter.

Den mest kända byggnaden, eller kanske ska man säga byggnaderna på Skogskyrkogården är onekligen Trons, Hoppets och Heliga korsets kapell, som tillsammans med Monumenthallen och Skogskrematoriet invigdes 1940. Arkitekten Gunnar Asplund dog kort efter invigningen och kom att kremeras som en av de första i det av honom ritade krematoriet, förmodligen hade han knappast tänkt sig att det skulle bli så. Hans jämnåriga kollega Sigurd Lewerentz kom dock att fortsätta arbetet med Skogskyrkogården och ritade även en annan byggnad i mitt närområde, Markuskyrkan i Björkhagen. Tyvärr kom Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz i konflikt med varandra under den senare delen av trettiotalet, konflikten var dock skapad av Stockholm stad som beslutade att exkludera Sigurd Lewerentz från bygget av Monumenthallen, Skogskrematoriet och de tre kapellen då dom tyckte han arbetade lite väl pedantiskt och därmed långsamt.

Man ser alltid något nytt på Skogskyrkogården, trots att jag besökt den många gånger upptäckte jag idag något nytt, Sju brunnars stig, som leder till Uppståndelsekapellet, när jag för 25 år sedan vandrade denna på väg till en begravning i just Uppståndelsekapellet uppfattade jag aldrig dess storslagenhet. Idag blev det dock uppenbart för mig att det fanns en tanke bakom denna väg för de sörjande på väg till Uppståndelsekapellet, den är minst sagt storslagen, men jag undrar hur många som noterar detta under sin vandring till kapellet.
När jag efter ett par timmar lämnade Skogskyrkogården för att ta tunnelbanan in till stan möttes jag av motorcykelkortege om ett tjugotal motorcyklar som körde in på kyrkogården för att delta i en begravning, inget MC-gäng, utan helt vanliga medelålders män som förmodligen ville hedra en avliden vän på detta sätt.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Skogskyrkogården som har en egen hemsida, där kan du bland annat se när Visitors center håller öppet.