Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Reklam i tunnelbanan

Julbord på Statoil

Reklam för Julbord, tunnelbanestation SkanstullDet var ett tag sedan man åt julbord på lokal, om jag inte minns fel var det på Sigtuna stadshotell några veckor innan min son föddes strax innan julen 2005 och gott var det vill jag minnas, väldigt gott.

Sedan dess har det inte blivit något julbord, i alla fall inte ute på lokal och skulle jag få tillfälle att äta julbord på lokal igen skulle det inte bli på Statoil.

Reklam i kollektivtrafiken är inget nytt

Då och då poppar det upp debattartiklar som vill att det offentliga rummet, våra gator, torg, bussar och tunnelbanestationer mm, ska befrias från reklam.

Reklam på hästdragen buss från 1891

Reklam på hästdragen buss från 1891

Jag tar inte ställning i frågan, men konstaterar att det offentliga rummet ända sedan varumärkena etablerades under 1800-talet varit nedlusat med reklam. Dåtidens butiker, husfasader och kollektiva transportmedel, hästbussar och hästspårvagnar, nyttjades för reklam i minst samma utsträckning som idag, om inte mer.

Reklamen kanske var vackrare förr? I alla fall tenderar vi till att tycka det i dag, men förmodligen var dåtidens emaljskyltar som vi idag betraktar som kulturhistoria lika påträngande som dagens affischer i tunnelbanan och TV-reklamen.

Barncancerfondens reklam är lite väl påträngande

Barncancerfondens ändamål är behjärtansvärt, men deras reklam är lite väl påträngande och skapar situationer där jag som förälder tvingas att diskutera döden med sonen när jag minst anar det.

Barncancerfonden, reklam, Slussen tunnelbanaNär man väntar på tunnelbanan, med såväl son som matkassar är det väl knappast döden man vill diskutera med honom, men har man en vetgirig sjuåring, som dessutom har kunnat läsa sedan han var tre har man inget val efter att han läst Barncancerfondens ”reklam” vid Slussen, vilken informerade honom om att den vanligaste dödsorsaken för barn mellan 1 – 14 år är cancer.

Att människor kan dö är ingen nyhet för honom, han frågar då och då vad som hände med hans farmor, hon dog i just cancer 1996, då han är född 2005 har han förstås aldrig träffat henne. Jag förklarar så gott jag kan, att hon fick en sjukdom som man inte kunde göra något åt, vi har även hälsat på henne i minneslunden på Görvälns griftegård, å han älskar att besöka Görvälns griftegård, särskilt under allhelgonahelgen då det nästan råder karnevalsstämning på kyrkogården.

Jag tycker att Barncancerfondens reklam är lite väl påträngande, den är effektiv och budskapet går fram, men den är väl påträngande om man står framför affischen med den tomma stolen med ett barn i handen. Som förälder kan jag tolka budskapet, dessutom kan jag tolka fakta, å fakta säger mig att väldigt få barn får cancer och ännu färre går bort i cancer. För de som drabbas är det naturligtvis fruktansvärt och naturligtvis ska kampen mot barncancer och all annan cancer fortsätta. Dock bör man fundera över hur budskap formuleras för att inte i onödan skapa oro hos de som har svårt att fullt ut tolka budskap och fakta.

Tyvärr, jag kommer inte att ge något, jag ogillar reklam som jag upplever som moralisk utpressning.

En reklam som känns föråldrad

Vem vågar inte prova Tacos idag? 

Vid ett besök på Spårvägsmuseet noterade jag att det i flera av vagnarna som är utställda finns tidstypisk reklam, en del reklam känns mer föråldrad än annan, Tacos är väl idag nästan att jämställa med traditionell svensk husmanskost, det lär väl snart serveras Tacos på ålderdomshemmen.

Å särdeles modigt är det väl inte att äta Tacos idag, sedan dess har ju såväl Etiopisk, Indisk och Thailändsk mat blivit högsta mode och i jämfört med Tacos är både kulturkrocken och kryddstyrkan en helt annan och mer spännande.

Tacos lanserades i Sverige 1982

Written by melkerlarsson

14 november, 2012 at 07:32

Att bilden ljuger är svårt att förklara för ett barn

Sonen upptäckte bollhavets alla möjligheter när vi åkte till Helsingfors med Silja Line i somras, när han fick syn på reklamen i tunnelbanan för Kanal 5´s serie Färjan för någon vecka sedan så började han drömma om ett bollhav som var mycket större än det han sett på båten, inte så konstigt om man är sex år eller försöker betrakta reklamen ur en sexårings perspektiv.

Till slut lyckades jag dock förklara att det man ser på en bild och då särskilt när det är reklam inte alltid överenstämmer med verkligheten, han förstod till slut, men drömmen om det stora bollhavet finns nog kvar därinne någon stans.

Written by melkerlarsson

5 september, 2012 at 20:25

Viss reklam får mig att känna mig gammal

Åhlens City har sedan länge haft annonser i tunnelbanan med aktuella skivor, numera även mängder med annan media såsom filmer och spel. När jag var tonåring, på 70-talet, var Åhlens Citys annonser i tunnelbanan en källa med information om nyutgivna skivor och kommande skivor som man som musikintresserad tonåring noga studerade.

Under de mer än trettio år som förflutit sedan 70-talet har Åhléns fortsatt att annonsera nyutkomna skivor i tunnelbanan, precis som när jag var tonåring, men det finns en stor skillnad. När jag på sjuttiotalet studerade annonserna i tunnelbanan visste jag vilka alla artister var, även om jag inte alltid ville medge att jag visste vilka vissa av dom var.

Numera skulle jag vilja kunna säga att jag visste vilka artisterna är, men av 6 á 7 artister är jag numera glad om jag känner till EN, när jag klev på i Ropsten för ett tag sedan kunde jag till min glädje konstatera att jag faktiskt kände till just EN artist, Di Leva, resten var för mig helt okända.