Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Rekordåren

Ibland är det tur att det inte blev som det var tänkt

leave a comment »

Under de så kallade rekordåren under 1960-talet fanns det inga begränsningar när det kom till planer på motorvägar och tunnelbanor, befolkningsprognosen pekade rakt uppåt, tre miljoner människor beräknades bo i Stockholm vid millennieskiftet, många av dessa förväntades åka bil till jobbet. Så blev det inte, men idag bor det närmare 2,4 miljoner människor i Stor-Stockholm och någon gång på 2030-talet lär vi vara 3 miljoner, visionerna ledde till en av de mest svårförklarliga broarna i Stockholm, Barnhusbron.

Ovan, vy från Barnhusbron mot Stockholms centralstation

En av de planer som tack och lov inte genomfördes var den tänkta Rådmansleden, en motorväg som var tänkt att gå från Drottningholmsvägen vid Fridhemsplan via en tunnel under Kungsholmen och via en trafikplats ovanför Barnhusviken för att sedan gå i tunnel under Rådmansgatan och på en viadukt över Sveavägen varifrån den skulle fortsätta ovan jord fram till Birger Jarlsgatan, där leden skulle gå ner i en tunnel fram till Valhallavägen, därifrån var Rådmansleden tänkt att fortsätta ut mot Lidingö och över till Bogesundslandet invid Vaxholm.

På SL:s Stockholmskarta från 1975 kan man tydligt se Rådmansledens dragning i tunnel under Kungsholmen, samt den tänkta trafikplatsen mellan Barnhusbron och S:t Eriksbron (de grå streckade linjerna på kartan)

Idag hade Rådmansleden varit omöjlig att genomföra, den hade stannat på ritbordet, detsamma hade förmodligen även Essingeleden och Centralbron gjort i sitt nuvarande utförande, Almstriden 1971 kom att ändra på mycket. För vem skulle idag acceptera en trafikplats med mängder med broar och av- och påfartsramper ovanför Barnhusviken.

Written by melkerlarsson

27 juli, 2019 at 21:36

Tur att det inte blev som det var tänkt

with 4 comments

När jag och sonen under veckan blickade ut över Angarnsjöängen slog det mig hur annorlunda det hade kunnat sett ut om de storvulstiga planerna under de så kallade rekordåren under 60-talet hade blivit verklighet.

Angarnsjöängen

I fonden, bortom träden hade vi då sett Angarnstaden, förmodligen hade vi sett en lång rad av monotona höghus sticka upp ovanför trädtopparna, kanske hade det sett ut ungefär som vid Flemingsbergsviken.

Flemingsbergsvikens våtmarksanläggning, Flemingsberg i bakgrunden

Flemingsbergsvikens våtmarksanläggning, Flemingsberg i bakgrunden

Under 50- och 60-talet rådde det i princip en ständig högkonjunktur, Sveriges ekonomi växte så det knakade och därmed framtidstron, vilken var extra stark i våra storstäder, i Stockholm började man planera för Bogesundsstaden på Bogesundslandet, en massiv bebyggelse på det idag orörda norra Järvafältet och för Angarnstaden eller Össebystaden i Vallentuna.

I Angarnstaden eller Össebystaden siktade man på att bygga bostäder för 50 000 – 100 000 invånare, såväl motorvägar och pendeltåg eller tunnelbana var tänkt att försörja Angarnstaden, men sedan hände något, oljekrisen bromsade ekonomin och under 70- och början 80-talet upphörde Stockholm att växa, tillväxten tog dock som vi alla vet rejäl fart igen. Den skisserade tunnelbanan kortades av till Täby centrum, men även dessa planer skrinlades efter valet 1982 till förmån för en satsning på Roslagsbanan, hade inte så skett hade tunnelbanan till Täby centrum invigts i slutet av 80-talet.

Om det nu hade blivit som det på 60-talet var tänkt, hur hade det då sett ut vid Angarnsjöängen idag? Då bebyggelsen inte var planerad att ligga direkt inpå sjöängen hade man säkerligen kunnat skåda en eller annan fågel även om Angarnstaden byggts, men artrikedomen hade det nog varit lite si och så med då många av de fåglar vi i dag kan se i Angarn är beroende av omgivningens jordbrukslandskap och skogar. Dessutom hade förmodligen besökstrycket ökat kraftigt, gångvägar hade byggts och med tiden asfalterats, vilket förmodligen skulle bidragit till att ytterligare arter valt andra häcknings- och rastlokaler än Angarn.

Östermalmstorgs tunnelbanestation kunde blivit större

leave a comment »

Östermalmstorgs tunnelbanestation öppnade 1965, under två år var stationen den nordliga slutstationen för den röda linjen, 1967 förlängdes tunnelbanan till Ropsten. Sex år senare, 1973, öppnade den första etappen av det som då benämndes Täbybanan, då invigdes tunnelbanan mellan Östermalmstorg och Tekniska högskolan, vilken 1975 förlängdes till Universitetet, för att slutligen nå Mörby centrum 1978.

Ursprungligen var tunnelbanan som idag slutar vid Ropsten tänkt att i alla fall fortsätta till Lidingö centrum och därifrån möjligen ut på Bogesundslandet.

Tunnelbanan som idag slutar vid Mörby centrum var beslutad att fortsätta till Täby centrum, det fanns även planer på en förlängning till Arninge, men det beslutet upphävdes efter valet 1982 till förmån för en upprustning av Roslagsbanan.

Om det blivit som det en gång i tiden var tänkt hade Östermalmstorgs station fått ytterligare en plattform, men precis som med många av de projekt som skisserades under de sk rekordåren under 60-talet blev det inget av det. När oljekrisen slog till 1973 upphörde tillväxten och många projekt hamnade i malpåse för att aldrig mer plockas fram, Östermalmstorgs tredje spår kom därmed aldrig att byggas.

Östermalmstorg tunnelbanestation