Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Ringvägshallen

Veckans fordon – vagn 24

with 7 comments

Visst ser den charmig ut? Det är något visst med öppna spårvagnar även om arbetsmiljön för föraren var erbarmlig, särskilt vintertid. Idag ter det sig ju lite märkligt att man i början av 1900-talet lät föraren på en elektrisk spårvagn stå helt oskyddad utomhus när han körde, men föregångaren hästspårvagnen hade ju varit öppen, men då behövde ju föraren (kusken) kunna kommunicera med hästen, så det var ju mer logiskt.

I såväl järnvägens och spårvägens barndom fanns det hos dåtidens arbetsgivare en attityd att personalen inte skulle ha det alltför bekvämt, då skulle dom kunna stå där och ”slöa till”, men man insåg ganska snabbt att det fanns fler nackdelar än fördelar med en oskyddad förarmiljö.

Vagn 24 levererades av ASEA 1907 till Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag, vanligen förkortat SSB, efter några år kom vagnens front att byggas in för att förbättra arbetsmiljön. Under 1920-talet såldes vagnen till Norra Lidingöbanan där den efter en tid kom att bli snöplog innan den 1968 donerades till Svenska Spårvägssällskapet. Vagnen kom efter att varit avställd en längre tid att renoveras till ursprungsskick mellan 2005 – 2011/2012.

Vagn 24 trafikerar idag Djurgårdslinjen (7N), oftast i sällskap med släpvagnen med nummer 182 som byggdes 1914 av Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag på deras egen verkstad i Ringvägshallen.

 

 

I spårvagnarnas spår – Ringvägshallen

leave a comment »

Spårvägstrafik inleddes i Stockholm 1877 av Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag, senare populärt kallat det Norra Bolaget. Dock avstod man från att bygga några spårvägslinjer på Södermalm, framför allt på grund av den kuperade terrängen, det var ju hästar som var dragkraften och dessa orkade inte dra en spårvagn uppför vilken backe som helst. Det fanns dock även andra skäl, Södermalm var mer glesbefolkat och de som bodde där var mindre bemedlade (fattigare) än de som bodde norr om Slussen, de skulle m a o inte ha råd att åka spårvagn, så företaget gjorde m a o en rent affärsmässig bedömning.

Med åren tilltog dock intresset för spårvägslinjer även på Södermalm, det kom därför att bildas ett nytt bolag, Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag, ofta kallat det södra bolaget och spårvägstrafiken på Södermalm startade 1887. En hästdragen spårvagn skulle dock inte kunna ta sig upp från Slussen utefter de kraftiga lutningarna utefter dåtidens Hornsgata, så man valde att anskaffa ångspårvagnar. En anslutande hästspårvagnslinje fanns dock vid Adolf Fredriks torg, dagens Mariatorget, men då hade ju resenärerna redan tagit sig upp på Söders höjder med en Ångspårvagn från Slussen.

Bolaget byggde en vagnhall vid Ringvägen, nära korsningen med Hornsgatan, i vagnhallen stationerades såväl hästspårvagnar, tillhörande hästar och ångspårvagnar. Ganska snart visade det dock sig att en spårväg på Södermalm inte var en så särdeles lysande affär, Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag hade under många år ekonomiska problem som man först efter 10 år fick rätsida på och 1901 blev man först i Sverige med att introducera elektriska spårvagnar.

Ringvägshallen kom att finnas kvar till 1956, därefter överfördes de kvarvarande spårvagnarna till andra vagnhallar, Stockholms spårvägar kom dock att nyttja Ringvägshallen ytterligare en tid som uppställningsplats för snöröjningsfordon och som förråd för banavdelningen, spårvägshallen är sedan länge riven och på platsen återfinns idag bostadshus (inringat på bilden nedan). Av de äldre spårvagnshallarna i Stockholms innerstad finns endast resterna av Norrhallen kvar, övriga är rivna, Söderhallen revs så sent som under förra året, efter övergången till högertrafik huserades bussar där, men dessa flyttades till Fredriksdalsdepån i juni 2017.

För att få en bild av hur Ringvägshallen såg ut 1927 rekommenderar jag denna länk.