Jag tog med sonen på jobb

När det är skollov brukar jag försöka ta med sonen några dagar när jag arbetar, att låta honom sitta på kontoret en hel dag kommer dock inte på fråga, han skulle nog tråkas ut. Inför lov brukar jag därför försöka samla ihop inventeringsobjekt, platser som jag av olika skäl måste besöka, men det kan anstå till nästa skollov.

Idag stod rullband på programmet, eller rullande trottoarer som dom benämndes när de introducerades för ett femtiotal år sedan, så jag och sonen besökte de fyra stationer som idag har rullband, några nya lär inte tillkomma. Vi fotograferade och mätte allt som gick att mäta, när rullbanden installerades under 60- och 70-talet gällde andra krav än vad som skulle gällt om de hade installerats idag, då en del resenärer har svårt att åka med rullbanden måste informationen om dessa på sikt förbättras.

Vi hann även med att titta på några andra saker, vi hade tänkt att avsluta dagen med att provåka med den självkörande bussen i Kista, jag har åkt den tidigare men det har inte sonen, men då det av och till snöade ganska ymnigt antog vi att driften var inställd då den inte kör när det snöar, regnar häftigt eller råder dimma. Jag antar att sensorerna än så länge inte är helt tillförlitliga vid dessa vädertyper och att man därför inte kör under sådana förhållanden, alternativt att man inte kör under dessa förhållanden då det är frågan om ett försök, att man helt enkelt tar det säkra före det osäkra.

Ropsten, rullband från plattformen upp till tunnelbanans biljetthall i Hjorthagen, då det är 125 meter långt är det förmodligen ett av Sveriges längsta rullband.