Posts Tagged ‘Silja Line’
Dags för semester igen
Nu har jag loggat ut från jobbdatorn och därmed har huvudsemestern, den längre semestern inletts. Jag delar ju alltid upp min semester, en en kort period i slutet av juni och den längre semesterperioden under augusti.
De två senaste åren har det dock känts märkligt att gå på semester hemifrån, inga kollegor att hälsa på eller småprata med innan man ger sig hemåt mot ledigheten, men förhoppningsvis ser det annorlunda ut nästa sommar.
Det finns bara en inplanerade aktivitet under semestern, en kryssning med Silja Line till Härnösand och höga kusten med Silja Line för mig och sonen. I övrigt blir det spontant, men det kommer hända något varje dag, att göra som katten och ligga slappa hela dagen är helt klart mot min natur.
Hemestern är slut
Idag tog hemestern (semestern) slut, hade 2020 varit ett vanligt år så skulle jag sitta på tunnelbanan på väg till jobbet, men 2020 är inget vanligt år, så den första, andra och tredje arbetsdagen efter semestern tillbringar jag hemmavid – distansarbete med andra ord.
Gällande distansarbete inväntar jag fortfarande direktiv för hösten från arbetsgivaren, men då såväl Folkhälsomyndigheten och Regeringen varit ganska tydliga i frågan så förväntar jag att vi även fortsättningsvis kommer att rekommenderas att arbeta hemma. Jag kommer dock att fortsätta med att åka in till arbetsplatsen ett par dagar per vecka under hösten oavsett vilka rekommendationer som ges.
Bilden ovan är tagen i en av Rissnedepåns uppställningstunnlar, Rissnedepån är en av Stockholms tunnelbanas fem depåer.
Jag är mycket nöjd med min hemester (semester), jag har uppenbarligen lyckats pricka in de varmaste veckorna under sommaren, vilket inte är något jag eftersträvar, jag gillar inte värme.
Även om jag är nöjd med hemester (semester) skulle jag önskat att allt varit som vanligt, skulle gärna besökt såväl Helsingfors och Köpenhamn som var planen fram tills i början på mars, därefter slog cornaviruset till och våra grannländer stängde sina gränser för oss.
Bilderna ovan visar, till vänster ett tunnelbanetåg i Köpenhamn, som är förarlös och till höger ett tunnelbanetåg i Helsingfors
Hur det blir nästa år återstår att se, framförallt hur välkommen kommer man att känna sig i våra grannländer? Framförallt från finländska politiker har det ju låtit ”sådär” om jag säger så. Den finska presidenten Sauli Niinistö har ju uttalat att svenskar ”innebär ett problem”. Likaså har Norge på veckobasis hattat hit och dit när det gäller vilka svenskar som får komma in i Norge och vilka som måste sitta i karantän.
Så jag avstår nog från att besöka våra grannländer tills en allmän vaccinering har genomförts, vilket inte lär vara fallet under 2021, sedan får vi se vad som händer under 2022, 2023 eller 2024. Så det kommer nog att dröja några år innan jag får återse våra underbara grannländer.
I sammanhanget måste man komma i håg att rederiet Viking Line är Ålands största företag, kommer resandet inte igång i närtid mellan Finland och Sverige så kommer detta att få stora och för många människor direkt personliga konsekvenser.
Sonen har blivit såld på fotbollsspel
Sonen har blivit såld på fotbollsspel, han älskar att spela det gamla klassiska fotbollsspelet från 60- 70-talet.
När jag växte upp, på 60- och 70-talet fanns denna typ av fotbollsspel överallt, i skolornas sk uppehållsrum, på fritidsgårdar mm. Jag tycker att det är kul att dom fortfarande finns kvar. Första gången sonen stiftade bekantskap med denna typ av fotbollsspel var på IKEA i Barkarby för några år sedan, då gick det knappast att få honom därifrån.
När vi åkte till Helsingfors för ett par veckor sedan fanns det flera stycken fotbollsspel i ”leklandet” på båten, så jag och sonen spelade många matcher, man kanske skulle köpa ett fotbollsspel?
Kryssning, nja…
Jag har en lite kluven inställning till detta med att åka Finlandsbåt, som ung på 70-talet kunde man ta en billig kryssning och dricka billig sprit utan att tänka efter.
På den tiden var båtarna ganska spartanska, det fanns en restaurang där man åt smörgåsbord, en bar och en brickrestaurang för de som inte ville kosta på sig något mer.
Med åren blev restaurangerna fler, numera finns det på det större båtarna en 5 – 6 restauranger och ett par barer att välja på. Därutöver finns det shower och bollhav, som pappa tillbringar man ju fö mer tid vid bollhavets strand än i båtarnas alla barer.
Sedan länge avstår jag dock från kryssningar utan mål, ett mål kan exempelvis vara en heldag i Helsingfors eller Tallin med familjen. Dock avstår jag från kryssningar som bara innebär att man sitter på båten och hänger, ex fram och åter till Åbo eller då man bara guppar runt på Ålandshav, likaså avstår jag från kryssningar under vintertid.
Att bilden ljuger är svårt att förklara för ett barn
Sonen upptäckte bollhavets alla möjligheter när vi åkte till Helsingfors med Silja Line i somras, när han fick syn på reklamen i tunnelbanan för Kanal 5´s serie Färjan för någon vecka sedan så började han drömma om ett bollhav som var mycket större än det han sett på båten, inte så konstigt om man är sex år eller försöker betrakta reklamen ur en sexårings perspektiv.
Till slut lyckades jag dock förklara att det man ser på en bild och då särskilt när det är reklam inte alltid överenstämmer med verkligheten, han förstod till slut, men drömmen om det stora bollhavet finns nog kvar därinne någon stans.
Å sonen upptäckte bollhavets alla möjligheter
Sonen är sex år, snart sju, men vi har lyckats undvika alla dessa bollhav som finns både här och där.
Under båtresan till Helsingfors i veckan upptäckte han dock bollhavets alla fördelar och möjligheter. För mig som förälder innebar bollhavet en möjlighet till avkoppling, men det gällde även att få sonen därifrån, vilket var lättare sagt än gjort.
Kommer jag framgent att kunna passera ett bollhav utan att sonen vill kasta sig in i det, sannolikt inte!
Ett annorlunda besök i Helsingfors
En Helsingforskryssning innebär en möjlighet att bevista Helsingfors i 6 á 7 timmar innan båten lättar ankare och återvänder till Stockholm. De flesta väljer väl att bevista Stockmanns eller några av de andra affärerna utefter Alexandersgatan. Tar man ut svängarna blir det väl ett besök i den mycket vackra tempelkyrkan eller i den ortodoxa kyrkan. Sonen och jag turistade dock på annorlunda sätt, vi åkte tunnelbana (Metro) och spårvagn. I våra ursprungliga planer ingick även en tur med Helsingfors pendeltåg, men dessa grusades då en person på vår båt lyckades hamna i vattnet, vilket ledde till att vi blev nästan 1 ½ timme försenade till Helsingfors.
När vi väl anlände till Helsingfors kastade vi oss på en spårvagn till Järnvägsstationen, där vi bytte till tunnelbanan, sonens glädje över att få åka en annan tunnelbana än den i Stockholm kunde man inte ta miste på när vi äntrade rulltrappan som tog oss ner till station Järnvägstorget. Väl nere i underjorden åkte vi runt hela tunnelbanesystemet, då Helsingfors jämfört med Stockholm har en relativt liten tunnelbana gick detta tämligen fort. Åter vid järnvägsstationen bytte vi till spårvagn och hann åka med tre spårvagnslinjer innan det var dags att återvända till båten och företa resan hem till Stockholm.
Frun gjorde som man bör, hon besökte Stockmanns mm, m a o betedde hon sig som en normal Helsingforsturist.
Krama mumintrollet
När vi steg ombord på Silja båten i Värtahamnen i måndags stod ett Mumintroll och tog emot, föga förvånande! Sonens lycka var total, han sprang fram till mumintrollet och kramade om detta, detta var den första kram han fick av ett mumintroll, men inte den sista.
Jag vet inte hur många gånger han under resan kom att krama om mumintrollet, mumintrollet lyckades med konststycket att dyka upp så fort det fanns barn närvarande., å där fanns förstås sonen. Å hans pappa undrar hur det är att jobba som mumintroll på Silja Line, är det ett bättre jobb att vara mumintroll än projektledare? Då minintrollet aldrig öppnade munnen är frågan fortfarande obesvarad, men sonen älskade mumintrollet.
Mina reflektioner 