Posts Tagged ‘Skarpnäck’
En promenad till Ältasjön
Idag på långfredagen tog jag och sonen en promenad till den närbelägna Ältasjön under ivriga diskussioner om såväl den kommande premiären i allsvenskan, startar nästa helg, samt historia och vad som skulle kunna ha hänt om inte…. mao kontrafaktisk historia.
Att det är en annorlunda påsk märktes när vi nådde Nackareservatet, där var det fullt med folk, främst barnfamiljer som grillade eller åt medhavd matsäck, coronaviruset har i alla fört det positiva med sig att folk umgås mer utomhus, en trend som jag hoppas håller i sig även efter att detta elände är över.
Vi passerade under promenaden ett bäverfält träd, där bävern vässat tänderna under några nätter, till slut gav trädet upp och bröts av. Bäver är något man ser frekvent när man promenerar i närområdet. bävern är sedan 90-talet tämligen vanlig i Stockholmsområdet, till och med i innerstaden har bävrar fällt träd eller i alla fall vässat sina tänder på träden. Väl hemma påbörjade jag påskmiddagen, vilken i slutändan blev synnerligen uppskattad, samma mat lär serveras under morgondagen.
En ledig skärtorsdag
Idag tog jag ledigt och promenerade, skärtorsdagen är ju en halvdag på jobbet, så valet att ta ledigt och promenera var enkelt.
Sonen hade ju trots att jag var ledig skoldag, hans väckarklocka av traditionell modell väckte dock mig och förmodligen resten av huset strax efter halv sju så det blev inte direkt någon sovmorgon.
Därmed blev det en tidig promenad i närområdet, totalt ca 10 kilometer, jag handlade det sista inför påsken, ganska enkelt då jag till största delen kommer att fira påsken på egen hand, något som passar mig ganska bra. Det blir mestadels halvfabrikat, men jag kommer göra en del eget, ex Saffranspannkaka.
Vårjackan ersatte vinterjackan
Idag var det ett näst intill perfekt promenadväder, så det fick bli en promenad hemmavid, för första gången denna vår lämnade jag vinterjackan hemmavid, den ersattes av vårjackan. Jag kommer dock knappats att tvätta mina vinterjackor och hänga undan dessa än på ett tag.
Jag lämnade den nyvakna sonen hemma och begav mig i väg ut, kom iväg relativt tidigt då jag vaknat strax efter halv sju, vilket innebar att jag fick njuta av solen innan det tillfälligt. Utöver blåsipporna på fotot nedan såg jag även ett annat vårtecken, i Skarpnäcksparken såg jag barn som flög med drake. Det var något jag ofta gjorde själv när jag växte upp under 60- och det tidiga 70-talet, därefter kom jag att bevista de dåvarande drakfesterna på Gärdet i Stockholm, men då var det nog inte drakarna som var i fokus, snarare det medhavda rosévinet och ölen.
När jag under eftermiddagen kom hem plockade jag fram datorn för att streama svenska försäsongsmatcher, m a o allsvenska lags träningsmatcher, det är ju landskampsuppehåll så det finns ju inga andra klubblagsmatcher att titta på under eftermiddagarna. Allsvenskan i sig startar helgen den 10-11 april. I kväll blir det enkel mat för mig och sonen, korv med bröd med lyxiga tillbehör, såsom räksallad.
Ibland ser man något nytt
När man promenerar hemmavid så tycker man ju inte att man borde se något som man aldrig sett förut, men plötsligt händer det, precis som under dagens promenad med sonen.
Dagens mål var nya Willys i Sköndal, men vi gick inte raka vägen dit, vi började med att gå norrut fast målet låg i väster, då vi svängde in på en gata vi relativt sällan brukar gå på såg jag en kul utsmyckning ovanför en av portarna till ett hus. Fåglar som satt på rad, svåra att artbestämma, så vi kallar dom bara fåglar.
Därefter styrde vi stegen mot Willys, idag var vädret inte alls lika tilltalande som igår, det blåste rejält. Kring Willys har man ännu inte fått till angöringen för oss som kommer till butiken per cykel eller till fots, antingen får man konkurrera med bilarna och det har ju sina risker eller får man försiktigt ta sig fram via en lervälling, inga tilltalande alternativ. När vi passerade en slänt med grus och sten på Willys baksida kunde vi dock bocka av ett vårtecken, årets första tussilago.
När vi kom hem hade vi avverkat ca 7 kilometer och det var ganska skönt att lämna blåsten bakom sig och komma in i ”stugvärmen” till en eftermiddag med engelsk fotboll.
En ljummen promenad hemmavid
Idag blev det en promenad i närområdet, idag företogs promenaden till stor del på Skogskyrkogården, vilket inte är så ovanligt om man säger så. Idag sprang jag på en man som var ungefär lika intresserad av Skogskyrkogården som plats och dess arkitektur som jag själv är, det blev ett långt och intressant samtal.
Vårt gemensamma intresse för Skogskyrkogården var så starkt att vi efter att utbytt kontaktuppgifter kommer att dra i gång en Facebookgrupp på temat ”Skogskyrkogårdens vänner”, såvida en sådan inte finns.
Idag letade jag även efter vårtecken, tussilago och blåsippor har setts runt om i Stockholmsområdet, men jag har inte sett några ännu, men även idag kammade jag noll, trots att jag letade i alla soliga söderlägen som jag passerade. På min Facebooksida påmindes jag när jag kom hem om att jag på dagens datum för ett år sedan sett 2020 års första blåsippa, men förra årets vinter var ju helt obefintlig och våren kom tidigt, eller rättare sagt vintern uteblev.
En promenad i Lilla Sköndal
Idag var vädret ungefär lika inbjudande som i går, med andra ord ganska så tråkigt, men för ovanlighetens skull lyckades jag sova ganska så länge idag för att vara mig, vilket innebär strax efter klockan åtta på morgonen.
Efter frukosten och övriga morgonbestyr sa jag hej då till katten samt den nyss uppstigne sonen och begav mig ut på en promenad i närområdet, jag styrde stegen mot det nya bostadsområdet Lilla Sköndal som alltmer närmar sig färdigställandet. Området har byggts ut i ett antal etapper under de senaste 5 á 6 åren, det är ett rent bostadsområde, service i form av butiker, caféer eller spännande restauranger lyser med sin frånvaro, förutom en skönhetssalong, vilken jag knappast tillhör målgruppen för.
Jag tillhör väl knappast heller målgruppen för bostadsområdet, ett stadsradhus med tre våningar är nog en tämligen korkad satsning för en person som närmar sig 60, om ett decennium kanske man inte orkar ränna upp och ner mellan våningarna. Dessutom har jag väl aldrig varit ett fan av egnahem i form av radhus eller villa, jag är helt klart en ”lägenhetstyp”, har ingen lust att ägna mig åt trädgårdsarbete, att lägga om tak eller måla fasaden, det jag behöver göra inomhus i min lägenhet räcker gott åt mig.
Efter att ha strosat runt i Lilla Sköndal styrde jag stegen mot det relativt nyöppnade Willys i Sköndal för att kompletteringshandla inför den kommande veckan, butiken har nu varit öppen i mer än tre månader, men fortfarande är gångvägarna för oss fotburna helt undermåliga. Man måste kryssa mellan byggstaket och provisorium, den närmaste vägen innebär att man måste passera en lervälling som man behöver gummistövlar för att beträda. För de bilburna finns dock en fin och välordnad parkering, men man ska ju locka folk att gå eller cykla när dom ska handla, inte minst för folkhälsans och miljöns skull.
Begreppet ”stadsradhus” är ett tämligen diffust begrepp som ofta förekommer i bostadsannonser, oftast syftar begreppet på radhus som uppförts i en tätbebyggd stadsmiljö. Generellt är de yteffektiva då dom ofta byggs i flera våningar och kan därför vara relativt smala, många radhus på en liten yta med andra ord.
En eftermiddagspromenad
Efter dagens digitala möten begav jag mig ut på en promenad hemmavid, under dagens möten hade jag spanat ut mot den klarblå himmeln och verkligen längtat ut, men till slut så.
Det är verkligen underbart att våren är här, även om väderprognosen säger mig att det snart är slut på vårvärmen så ser jag få möjligheter för kylan och snön att åter koppla oss i ett grepp, i alla fall under en längre period, men något bakslag får man nog räkna med vi befinner ju oss ändå bara i början av mars.
Promenaden i solens sken blev precis så ljuvlig som jag hoppats på, så jag återvände hem med ny energi och det kan behövas inför kvällspasset vid jobbdatorn efter kvällens middag.
Sten på sten
När jag under helgen tog en promenad i närområdet gick jag även en sväng på den Södra Judiska begravningsplatsen som ligger i anslutning till Skogskyrkogården men helt separerad från denna.
Jag har alltid fascinerats av de mindre stenar som besökarna placerar uppe på gravstenarna på de judiska kyrkogårdarna, har länge funderat på varför. Idag bestämde jag mig för att försöka hitta svaret och då vänder man sig förstås till den digitala världen för på nätet brukar man ju kunna hitta svaret på det mesta.
Jag fick dock inte ett svar utan ganska många olika svar på såväl orsaken som ursprunget till traditionen, vissa menar att seden härrör från tider när det på grund av förföljelser inte var möjligt för judarna att följa regeln att varje grav ska ha en gravsten. En liten sten skulle därmed alltså kunna vara en försiktigt bidrag för den judiska seden med gravstenar. En annan förklaring är att det kommer sig av att en judisk begravning ska vara enkel, att plocka upp en vacker sten från marken för att lägga på den avlidnes grav kostar ingenting, dessutom är en sten mer beständig än vad en blomma är. Det står dock klart att seden är mycket gammal, även om ursprunget till seden inte är helt självklar.
Förklaringarna var många och så är det oftast när det kommer till gamla seder och bruk i alla kulturer och en del är inte alltid så gamla och genuina som vi idag tror. Ta bara det svenska julbordet som ett exempel, de rätter som idag betraktas som traditionella skulle en svensk från det förra sekelskiftet ställa sig väldigt frågande inför och de flesta skulle denna person överhuvudtaget inte känna igen.
Jag lämnade långkalsongerna hemma
Idag blev det återigen en promenad i närområdet, jag strosade ut från Skarpnäck via Skarpnäcks sportfält, på gräsplanerna åkte folk skidor, men vred jag på huvudet såg jag Skarpnäcks konstgräsplan som är hemmaplan för Spårvägens FF där träningen inför vårsäsongen pågick för fullt.
Spårvägens FF huserar i division 4 Stockholm södra, så dom har inte långt till sina bortamatcher, närmaste bortamatchen äger rum drygt en kilometer bort, ett lokalderby mot Bagarmossen-Kärrtorp. Spårvägen har dock en anrik historia, under 90-talet återfanns dom i division 1, vilket innebar att dom låg en serie under allsvenskan och fick möta storheter som Djurgården och Hammarby, men det var för länge sedan.
Promenaden fortsatte via Skogskyrkogården och den Södra judiska begravningsplatsen innan jag fortsatte hemåt. På hemvägen passerade jag Willys i Sköndal och passade på att gå in och handla lite, butiken är fortsatt svår att nå för oss som kommer till fots eller per cykel, men då lervällingen numera frusit och täckts av snö kunde jag äntligen nå butiken utan en lång omväg. Har avstått från att besöka Willys då jag inte kunnat ta del av de bästa erbjudandena och man vill ju inte betala mer än vad andra gör, jag är ju ändå smålänning av börd, men efter en massa trassel har jag äntligen fått ett Willys+ medlemskap, så nu är även jag betrodd av Willys. Nu återstår bara att kunna självscannra i butiken, vilket man tydligen behöver ha ett körkort för att kunna göra, vilket jag saknar.
Efter hemkomsten blev det sport på TV, engelsk fotboll, vilket förmodligen inte förvånar någon, å idag njuter jag av att solen går ner först 16:39.
Under en klarblå himmel
Idag var det ett fantastiskt vinterväder där solen strålade från en klarblå himmel, vinter när den är som bäst helt enkelt. Enda nackdelen var väl den svaga brisen som kylde mina kinder, en bris som en het sommardag ger svalka kyler under vintern ner oss, vindens kyleffekt blev väldigt tydlig idag.
Trots kylan kunde jag naturligtvis inte hålla mig hemma, sonen hade suttit uppe i natt och spelat PS4 (TV-spel) till kvart över tre, så att få med honom ut innan det mörknade fanns helt enkelt inte på världskartan, tonåringar, suck! Men vi har ju alla varit tonåringar, på min tid satt man uppe och vände plattor på nätterna, något digitalt att leka med fanns inte förutom Pong, men det betraktas nog knappast som digitalt av dagens tonåringar.
Att jag satte in Bluetooth örsnäckan i det högra örat inför promenaden tackar jag min försynthet för, min ett år yngre bror ringde under dagens promenad och ville diskutera överlåtelsen av vår pappas av hans andel på sommarstugan på min bror, min bror äger redan den andra hälften sedan vår mammas bortgång. Jag förklarade att det var bara för min pappa att överlåta sin andel till min bror och att jag inte ville ha någon som helst kompensation för detta. Under samtalet hittade jag ett soligt och vindstilla hörn att stå och konversera i, det var helt underbart, det kändes som att våren var på ”G”, förmodligen inte helt sant, men den känslan älskar jag.
Promenaden avslutades allt som oftast med matinköp, nu är menyn satt för den kommande veckan och jag kan luta mig tillbaka, behöver bara komplettera lite grand, i övrigt är veckan matmässigt i hamn. När jag låste upp dörren hemmavid kunde jag konstatera att jag avverkat något över 11 kilometer under promenaden, det känner jag mig nöjd med.
