Idag kändes det verkligen som höst

Dagens höstväder var väl knappast något att jubla över, det småduggande och var grått långt in på förmiddagen.

Precis som igår vaknade jag återigen strax för sju trots att jag var uppe till framemot ett i natt, sovmornarnas tid är uppenbarligen över för min del, efter frukost, dusch och en timmes slappande på sängen i sällskap med en spinnande katt begav jag mig ut på en promenad hemmavid. Gråvädret fortsatte, men duggregnet hade upphört när jag kom ut, solen tittade dock bara fram en enda gång under dagen, precis när jag tog bilden nedan.

På hemvägen sprang jag på en fd kollega som nu arbetar på Stockholms stad, vi insåg efter en stunds samtal att det fanns orsaker att ses yrkesmässigt, så det ska vi göra inom kort. Stockholms stad är ju en av våra viktigaste samarbetspartners, det finns helt klart potential att förbättra det samarbetet.

En härlig höstpromenad

När jag vaknade i morse så var det ganska så ljumt ute, men lite smågrått, efter en tidig frukost, en sväng förbi duschen och en slapp stund på sängen ihop med en spinnande katt var det dags att gå ut.

Hade tänkt att åka in till Södermalm men där arrangerades ett ”halvmarathon” idag, så jag höll mig hemmavid, den första helgen i september bjöd på ett fantastiskt och ljumt höstväder, så även idag, fortsätter det så här så kan man knappast klaga.

Under promenaden lyssnade jag på poddar och avverkade några telefonsamtal, talade med såväl min pappa som min yngre bror, ja det är det enda syskon jag har, men det räcker gott för mig. Naturligtvis talade vi om den pågående hanteringen av dödsboet och min pappa och hans frus förestående flytt, dom flyttar från en bostadsrätt till en hyresrätt, vilket underlättar för framtiden då båda har barn sedan tidigare, men inga gemensamma barn. Arvsskiften där det finns särkullsbarn är komplicerade, den tiden när man gifte sig i unga år, skaffade barn och levde i samma relation hela livet är helt klart över. På sikt kommer detta faktum förmodligen påverka lagstiftningen.

Jag avslutade min promenad vid Willys i Sköndal, det behövde bunkras kattmat Latz i gele, samt kattgodis, det konstiga med katten är att han föredrar Hemköps och Willys billiga kattgodis framför liknande och dyrare, konstig katt.

Alla som har åldern inne minns väl vad dom gjorde den 11 september 2001, så även jag, då satt jag i ett mötesrum i Globenområdet och diskuterade den då pågående upphandlingen av nya pendeltågsfordon, vilka sedermera kom att benämnas X60. Strax före klockan tre knackade det på dörren och därutanför stod väldigt mycket folk som ville komma in och titta på TVn i mötesrummet, det hade tydligen ”hänt något i USA”, vi avbröt mötet och slog på TVn. En eller annan minut senare kom det andra planet och flög in i torn nummer två, och resten är ju historia. Man har ju även en egen historia, då var jag en man som närmade mig fyrtio, nu är jag en ”gubbe” som närmar mig sextio.

Vaknade tidigt

Idag vaknade jag tidigt, vilket jag gör för det mesta numera, trots att jag gick till sängs hyfsat sent. Börjar undra om det är en åldersgrej, man kanske med tiden blir en sådan där pensionär som stiger upp vid femtiden och sitter och väntar på att TVs morgonprogram ska börja. Nej, så får vi hoppas att det inte blir och idag kunde jag inte heller skylla på katten, han kom fram först när klockan passerat åtta, han tog m a o en sovmorgon idag.

Vaknar man tidigt så kommer man ut tidigt och så blev det även idag, efter en frukost bestående av två toast med ost, skinka och tunnskivade tomater samt ett besök i duschen stängde jag dörren bakom om mig och gick ut på promenad. Idag styrde jag stegen norrut mot Enskededalen och förbi Dalens sjukhus, när jag kom fram till Blåsut, där jag arbetade fram till 2005 innan kontoret flyttade till Kungsholmen, vände jag söderut igen. Promenaden avslutades vid Willys i Sköndal, till oss tvåbenta behövde jag inte handla mat, så idag handlade jag mat till katten. Han är kräsen och är helt inkörd på märket ”Latz” och det ska vara bitar i gelé, är det inte gelé så är man inte vatten värd som matte.

Väl hemkommen slog jag på TVn i köket för att följa eftermiddagens och kvällens fotboll, observera att jag alltid tittar på fotboll i köket, TVn blir ett sällskap när jag lagar och planerar mat. Jag tillhör m a o inte de män som bänkar sig i soffan framför TVn, vet inte när jag sist såg på fotboll sittande i soffan, i soffan sitter mestadels katten, syns tydligt p g a allt katthår, och sonen.

I köket har jag planerat nästa veckas måltider, lagat sparrissoppa som blir förrätten här hemma några dagar i veckan, samt tillagat kvällens måltid, skink- och ostpaj vilket är en mycket populär rätt hos sonen. Förrätt mitt i veckan var något jag började med under pandemin, man behövde ju piffa upp tillvaron när det var som mörkast.

Blixtrar och dunder samt skyfall

Vaknade upp med känslan att det fortfarande är två veckors semester kvar, det är en ganska så skön känsla att vakna med en måndag morgon.

Tog det lugnt och åt en tidig frukost och slappade en stund innan det var dags att ge mig ut på dagens första promenad, men innan dess skulle jag sparka upp tonårssonen, men det behövdes inte, han vaknade av sig själv. Undrens tid är med andra ord inte förbi, tonåringar är som Jesus, allt dom gör är ett mirakel.

Under förmiddagen gick jag en runda i närområdet, vilket inkluderade en längre promenad inne på Skogskyrkogården, därefter gick jag hem för att hämta upp sonen. Vi började med att vattna blommor hos några bekanta som är på semester på Island. Därefter styrde vi stegen mot Willys i Sköndal för lite storhandling, förrådet med basmat behövde helt enkelt fyllas på efter några veckors med ”slapp handling” från min sida.

När vi handlat färdigt öste regnet ner på parkeringen utanför, men där stod inte vår bil, jag har varken bil eller körkort, efter en stund började det lugna sig, så sonen och jag började stega hemåt. Jag drog dramaten och sonen släpade på en stor kasse med mat, allt som kunde ta skada av regnet hade vi dock packat i nylonkassar.

Efter ett hundratal meter öppnade sig himmelen, skyfall och åska, vi blev blöta som fiskar, våra paraplyer hjälpte föga, för att inte säga alls. Vi tog oss till närmaste busshållplats, ”Norra Sköndal”, i väntan på någon av våra bussar, 172 eller 173, noterade jag att bussförarna smög in till hållplatsen i låg fart, alltför att inte stänka ned de väntande resenärerna, yrkesförarna från Keolis och Nobina vet vad som gäller och hur man ska göra.

Under dagen kom jag att promenera totalt nästan 15 kilometer, vilket jag är mycket nöjd med.

Jag röjde och promenerade

Idag inledde jag dagen med att röja i bokhyllan, alla tidskriftssamlare med tidningar från alla de föreningar jag är med i tömdes och bars ner till pappersinsamlingen, sammanlagt tömde jag över 20 tidskriftssamlare.

När jag varit hemma hos min mammas fd sambo och röjt har jag burit ut mängder med kassar fyllda med årgångar med, ”Vi i Villa”, ”Vi bilägare”, Sportfisketidningar och allehanda andra tidskrifter, så kan man ju inte ha det. Så det är lika bra att börja rensa redan nu, så nu har jag tömt mina tidskriftssamlare på alla årgångar av Svenska Järnvägsklubbens tidskrift ”Tåg”, samt Meddelande från Svenska spårvägssällskapet ”MfSS” med flera tidningar från järnvägsföreningar och naturföreningar. Någon hade säkerligen velat ha alla dessa årgångar eller vissa, men den personen orkar jag inte leta upp. Framgent kommer jag ha en tidskriftssamlare med de senaste utgåvorna, när den är fylld rensas de äldsta numren ut.

Efter att ha tömt bokhyllan på tidskriftssamlare och deras innehåll gav jag mig ut på en promenad, men dessförinnan duschade jag och slappade en timme eller två på sängen, tror till och med att jag slumrade till en stund, men jag har ju semester.

Promenaden förtogs bort mot Älta- och Flatensjön, en runda som jag går ganska ofta och som kan varieras, en kort runda om man har bråttom hem till en fotbollsmatch under eftermiddagen samt olika varianter på medellånga och längre rundor. Idag blev det en variant på en medellång runda, 8,34 kilometer enligt min smarta klocka och det har jag ingen anledning att betvivla.

Dagens promenad utritad på kartan av den smarta klockan.

Som en uttorkad flodfåra

Under dagens promenad passerade jag rot som trängt upp ur asfalten, efter att den trängt upp ur asfalten har den förmodligen slipats av i samband med snöröjning och av alla mänskliga fötter som passerat.

Jag fick en förnimmelse om en uttorkad flodfåra eller en stelnad lavaström sedd från luften eller rymden, det är uppenbarligen inte bara barn som har fantasi, även fantasin hos oss vuxna kan uppenbarligen skena iväg om vi bara låter den göra det.

Under eftermiddagen njöt jag av allsvensk fotboll, Örebro – Hammarby, till min och sonens stora glädje vann Hammarby matchen med 0-2, men gör man mål ca 30 sekunder efter att matchen börjat så sätter man ju agendan och därmed en press på motståndaren.

En het promenad i närområdet

Idag var det återigen varmt, alltför varmt, känslan av att vara en gasell på en afrikansk savann infann sig åter, men jag gick ut ganska tidigt så jag slapp det värsta.

Idag kändes det dessutom ganska kvavt, tittade uppemot himmeln och hoppades på mörka moln och åska, men det blev dessvärre inget av den varan.

Idag travade jag runt i det som när dom uppfördes under 1910- och 20-talet betecknades som trädgårdsstäder, med andra ord i Gamla Enskede och i Enskededalen. De uppväxta trädgårdarna med sin fruktträd gav mycket skugga och skugga är något som jag älskar. I de gröna kilar som finns mellan hus och bostadsområden hittade jag många smultron och även en hel del blåbär, smultronen var stora och delikata, medans blåbären nog skulle önskat mer regn, men de små blåbären gav en väldigt koncentrerad smak. Det jag plockade gick direkt från hand till mun, inte för att ta med hem. Idag blev det en promenad på något över 11 kilometer, är man promenadberoende så är man.

Väl hemma gick jag förbi torghandlaren utanför tunnelbanan och köpte honungsmeloner samt grönsaker till kvällens vegetariska pastarätt. Den första honungsmelonen delades i två lika delar mellan mig och sonen, jag åt min halva till den allsvenska matchen mellan Degerfors och Malmö, sonen åt sin halva medans han spelade TV-spel.

En promenad med hörlurar

Det är inte softa som jag har hörlurarna på mig när jag är ute och promenerar, men idag skedde ett undantag, jag ville lyssna på en podd. Orsaken till att jag sällan har hörlurar på mig när jag promenerar är hörselintrycken kompletterar det man ser, samt att jag vill vara tillgänglig för omgivningen.

Det är tämligen vanligt att medmänniskor, för mig helt okända, inleder spontana samtal med mig när jag är ute och promenerar, vet inte varför men så har det alltid varit, så jag vill inte se ut som någon som är helt innesluten i sig själv. Jag är dock väl medveten om att exempelvis musik eller ljudbok underlättar träningen och att andra mår bra av att vara lite avskärmade, all heder åt dom, alla är vi olika och tur är väl det, jag skulle inte vilja leva i en värld där alla var som jag, det skulle rent ut sagt vara skittråkigt.

Idag lyssnade jag på podden ”Stjärnbaneret” och de första fyra avsnitten i en serie om de amerikanska politiska partiernas historia, i dessa fyra avsnitt behandlades perioden från USAs självständighet fram till inbördeskriget som bröt ut 1861, synnerligen intressanta avsnitt, ser framemot fortsättningen.

Promenaden förde mig genom såväl Enskededalen som Gamla Enskede, allt med målet att vara hemma vid ca 14:30 för att kunna se matchen mellan Hammarby och Degerfors, vilken underbar känsla det måste varit för den 17-årige debutanten Williot Swedberg att få göra mål ca 90 sekunder efter att han kommit in på plan. Hammarby vann till slut med 5 – 1, det glade såväl mig och sonen.

Totalt blev det en promenad om närmare 10 kilometer idag, trots värmen. Efter middagen ser vi fram emot EM finalen mellan England och Italien.

En promenad i närområdet

Det utlovad skyfallet och åskan under natten och förmiddagen idag uteblev, skönt på ett sätt, men åskan skulle behövts för att rensa luften, det var tämligen kvavt och klibbigt när jag kom ut på en promenad under förmiddagen.

Idag höll jag i närområdet, behövde handla lite inför kvällens middag och morgondagen, jag strosade upp mot Skogskyrkogården för att finna skugga under tallarna. Under dagen kom jag intensivt att betrakta fågellivet, jag såg årsungar av b l a björktrast, blåmes, gråsparv, sädesärla och talgoxe. Gemensamt för dessa är att de inte är så särdeles färggranna om man jämför med deras föräldrar, en annan gemensam sak för just dessa fåglar är att de oftast skaffar två kullar, gråsparven till och med tre kullar.

Trots hettan blev det en underbar promenad om något över 10 kilometer, som avslutades med matinköp på Hemköp i Skarpnäck.

Innan jag gick hem svängde jag förbi frukt- och grönsaksståndet utanför Skarpnäcks tunnelbanestation, idag köpte jag tre olika meloner för 40:-, sonen har fått en stor passion för just meloner under den senaste tiden. En av melonerna kommer att serveras som efterrätt nummer två, som efterrätt nummer ett serveras en annan av sonens andra favoriter, saffranspannkaka.

Den första semesterperioden är slut

Den första semesterperioden, den korta semesterperioden, är över, nu är det 3 1/2 veckors arbete som gäller under juli månad innan huvudsemestern infaller.

Det känns dock lite märkligt att börja arbeta igen, allt är precis som vanligt under coronapandemin, man drar igång datorn vid köksbordet, man går inte ner till tunnelbanan för att åka till arbetet och träffa sina kollegor. På min arbetsplats gäller för närvarande att vi ska arbeta hemifrån till den 30 september, vad som därefter händer får vi se.