Posts Tagged ‘Skarpnäck’
Snön försvann och solen tittade fram
Idag var snön näst intill försvunnen, gräsmattorna lyste gröna och även solen lyste från en svagt blå himmel, för mig betyder det promenadväder, så det blev en långpromenad i närområdet.
Idag valde jag bort vinterskorna till förmån för ett par lättare promenadskor och det visade sig vara ett klokt val då det till stora delar var såväl is-, snö- och vattenpölsfritt under promenaden.
Vilket väder föredrar jag då? Jo, av ovanstående alternativ så föredrar jag ändå förra helgens väder, med snö på träden och snö som lyser upp landskapet. Även om det under dagens promenad infann sig en viss vårkänsla så är januari ingen vårmånad, det är lite för tidigt att börja hoppas på vårens ankomst.
En promenad i ett vitt närområde
Även idag begav jag mig ut på en promenad i närområdet, det gäller att passa på att njuta av vinterlandskapet innan plusgraderna som lär dyka upp under veckan.
Under inledningen av promenaden lyssnade jag på en podd från P1 dokumentär med rubriken ”Den första och sista kärleken”, ett mycket berörande levnadsöde där reporterns 87-årige farfar blickar tillbaka på sitt liv, där den första kärleken även kom att bli den sista kärleken. Synnerligen berörande att följa två vanliga människors livsöde under 60 år.
Återigen blev det en promenad om strax över nio kilometer, precis som igår, jag styrde stegen upp emot Enskededalens kvarter med egnahemsbebyggelse från 1910- och 20-talet, en av Stockholms första förorter. På den tiden ett alternativ för de flesta, men idag alldeles för dyrt för de flesta, med gångavstånd till tunnelbanan drivs priserna upp rejält. Jag vände hemåt via Skogskyrkogården, debatten om pulkaåkningen vid Almhöjden har återigen tagit fart i såväl lokala Facebookgrupper som i mer konventionell media, ex i ett inslag från SVTs regionala nyhetsprogram.
Idag kom jag iväg relativt tidigt, vilket innebar att jag kom hem relativt tidigt, så det blev en liten eftermiddagslur tillsammans med den spinnande katten på sängen, därefter gäller som vanligt fotboll på TV.
En promenad i närområdet i ett vackert vinterväder
Idag begav jag mig ut på en promenad i ett vintervackert närområde, så där lagom vintervackert, jag slapp halka och moddig snö, bara att promenera och njuta.
Under den något mer än nio kilometer långa promenaden lyckades jag med konststycket att springa på fyra stycken för detta kollegor, två från min nuvarande arbetsplats och två från en tidigare arbetsplats, Stockholms stad. Då det om en månad är trettio år sedan jag började hos min nuvarande arbetsgivare var det ganska så länge sedan de två kollegorna från Stockholms stad var just kollegor.
En av de före detta kollegorna från Stockholms stad hade sin dotter med sig, som i sin tur hade sin dotter med sig. Min före detta kollega berättade för sin dotter som idag är över trettio att jag under en tillställning hemma hos kollegan i slutet av 80-talet hade rykt in och bytt dotterns blöja när hon ”bajsat ner sig totalt”, detta då kollegan var upptagen i köket, dottern blev tämligen generad av denna berättelse, vilket man kan ha en viss förståelse för.
Det var länge sedan sist
Det var länge sedan sist som min gata hemmavid bjöd på en sådan vinterskrud som idag, förra vintern kom det överhuvudtaget ingen snö alls och vintrarna dessförinnan var även dessa relativt snöfattiga.
Nu handlar det ju inte om några mängder med snö, mer som att någon spritt ut lite vetemjöl på gatan, husen och träden, just de sistnämnda är precis så där dekorativt snöklädda som man vill att dom ska vara. En norrlänning skulle nog dock knappast kalla vårt vinterväder för vinter.
Under dagens promenad till Hemköp för dagens matinköp sprack molntäcket upp och helt plötsligt infann sig vårkänslorna, för snön började smälta utefter husväggarna i den svaga solens sken, men än är det långt till våren, men jag ser och njuter av de små vårtecken jag ser.
En lördagspromenad
Igår bestämde jag mig för att ta en sovmorgon, trots att jag arbetade, dagens första digitala möte började först klockan elva, så för säkerhets skull ställde jag klockan på tio.
Jag trodde dock aldrig att jag skulle sova till klockan tio, men det gjorde jag, vaknade tämligen sömnig, men det var bara att kliva upp och äta frukost. Vid mötet avstod jag från att medverka med bild.
Idag var det ungefär samma sak, jag sov gott länge, vilket inte är så svårt med en spinnande katt några centimeter från örat, vaknade inte förrän strax före klockan elva.
Nu blev det bråttom, ut ville jag trots att jag vaknade så pass sent, efter frukosten blev det en långpromenad i närområdet med matinköp med mera. Katten stannade hemma och sov i sängen, föga förvånande, det är ju så en katt brukar göra.
Lite snö blev det i alla fall
På juldagens eftermiddag började det snöa, det kom inga mängder men det blev åtminstone lite ljusare, en underbar kontrast till det gråväder som varit allenarådande sedan i november, med ett lysande undantag, julafton.
Det var inte bara jag som gladdes över snön, det gjorde även barnen, under dagens promenad i närområdet som inkluderade Skogskyrkogården kunde jag ta del av barnens glädje, några hade byggt en snögubbe. De flesta hade dock uppsökt Almhöjden för att åka pulka, men tyvärr alla barn, jag har ett tråkigt besked, i morgon lär snön ha töat bort. Jag lämnade de lekande barnen och begav mig hemåt för julens höjdpunkt, den engelska annandagsfotbollen.
I lokaltidningen har det varit flera insändare som kritiserat att föräldrar låter barn åka pulka på Skogskyrkogården, personligen har jag inget problem med det, de pulkaåkande barnen riskerar inte att komma i konflikt med områdena med gravar. Såvida man åker nerför mot den plats varifrån bilden är tagen, vilket alla gör, men jag kan förstå att andra kan ha en annan uppfattning, det är ju trots allt en kyrkogård.
Juldagen förflöt stilla
Juldagens morgon vaknade jag runt klockan åtta, gick upp åt frukost, duschade, återvände till sovrummet och lade mig på sängen i sällskap med katten, naturligtvis somnade jag om.
Därefter var det dags att bege sig ut, att vara inne en hel dag finns liksom inte på världskartan för min del, hade sett ut ett mål med promenaden, att passera en butik i Hökarängen som hade ett mycket bra pris på oxfilé, knappt har julen förflutit förrän jag börjar tänka på nyår. Promenaden bjöd på blåst och snöfall, jag avskyr verkligen att få snö innanför och på glasögonen, så på hemvägen fick det bli buss.
Under såväl julafton som juldagen visas det ju ingen fotboll på TV, vilket är det enda jag ser utöver dokumentärer, men jag hade sett ut några dokumentärer på STV play som jag sparat till dessa fotbollsfria dagar. Jag såg dokumentärer om så vitt skilda personer som Adolf Hitler, Alfred Nobel, Heliga Birgitta och Herman Göring, undrar vad Heliga Birgitta hade tyckt om Hitler? Jag har dessutom sparat en massa poddavsnitt under de senaste veckorna, så det finns saker att lyssna och se på.
På kvällen var katten ute på balkongen och bekantade sig med årets första snö, han är ju en sibirisk katt så kärleken till snön borde han ha i sina gener.
I morgon är det annandagen, höjdpunkten under julen i mitt tycke, engelsk annandagsfotboll och de täta matcherna i mellandagarna och under nyårshelgen är det jag ser mest fram emot när någon säger ordet ”jul”.
En promenad dan före dan
Idag begav jag mig ut på en promenad hemmavid, julen blir ganska spartansk i år, så alla inköp är redan gjorda, så jag behövde inte ens besöka en matbutik under dagen.
Att det inte blir en vit jul i år står klart sedan länge, mer blöta och lera än snö om man säger så. Denna jul och nyår kommer det att bli många kilometers för att inte säga många mils promenader, normalt brukar julen innebära många museibesök för min del, men inte i år. Under kvällen valde jag att gå ner på den lokala pizzerian och äta en kebabpizza samt inmundiga två goda öl, i mitt tycke en bra start på julhelgen.
En promenad med sonen
Idag tog jag med mig sonen ut på en promenad, han kan ju inte bara sitta hemma och spela PS4 eller spel på sin Ipad under hela jullovet, även en tonåring måste röra på sig, precis som hans pappa.
När vi väl kommit ut blev det precis som alltid intressanta diskussioner, vi började med att diskutera de nya rekommendationerna som gäller med avseende på coronaviruset, personligen anser jag att smittorisken i kollektivtrafiken inte är så stor. Den är i alla fall minst lika stor i ett köpcentrum eller i en butik, så jag anser att om man kräver munskydd i kollektivtrafiken under rusningstid borde detta kravet även applicerats på butiker och köpcentrum där man möter betydligt fler människor och på närmare håll än i kollektivtrafiken.
När vi kom in på Skogskyrkogården kom vi helt naturligt att diskutera döden, om hur människor förlorar livsgnistan, det är inte därför någon dör, utan för att man inser faktum. Så blev det för min mamma som gick bort för snart 25 år sedan, hon insåg att det var hopplöst och tappade helt enkelt sugen.
Under promenadens slutfas återkom vi till coronaviruset, när kan pandemin vara över? När kommer vaccinationen ge effekt? När kan vi leva som vanligt? När kommer vi se publik på fotbollsarenorna? Många frågor, men inga svar, bara ett konstaterande att trots vaccination kommer detta virus cirkulera i vår närmiljö under många år eller decennium framöver, precis som spanska sjukan, hongkonginfluensan och svininfluensan.
Jag såg solen
Under dagens promenad fick jag återknyta bekantskapen med en efterlängtad gammal vän, solen, vilken inte visat sig i Stockholmsområdet sedan i november, så det var ett kärt återseende.
Under inledning av promenaden lyssnade jag på fyra avsnitt från P4 dokumentär om familjen Broström, med betoning på familjen, inte på Broströmkoncernen i sig som drev en rederiverksamhet som under en period omfattade en tredjedel av den svenska handelsflottan där Svenska Amerika linjen var juvelen i kronan. Dessutom bedrev Broströmkoncernen varvsverksamhet, dokumentären var synnerligen lysningsvärd, många dramatiska levnadsöden. Såväl Broströmkoncernen som familjen Broström är idag borta, i alla fall från den position som såväl familjen och koncernen hade under 30- till 50-talet.
Mot slutet av promenaden sprang jag på en perifer bekant, som precis som jag fotograferat sedan början av sjuttiotalet, så promenaden avrundades med en diskussion om fotografering och hur den har förändrats. Med andra ord en perfekt promenad, som dessutom gav mig motion, något över 10 kilometer blev det idag.
