Det sista inlägget

Efter att ha funderat ett tag så har jag slutligen bestämt mig för att detta får bli det sista inlägget på denna blogg, i alla fall för överskådlig tid. Skulle inspirationen återkomma så kan det ju hända att jag återigen skakar liv i bloggen, men för stunden känns detta tämligen avlägset, men vem vet, om några månader eller ett år kanske det känns annorlunda.

Framtiden är så att säga svår att sia om, backar man bandet tre år var det få som ens tänkte ordet pandemi, men så tog det några månader, sedan var pandemin på allas läppar. Samma sak om man backar bandet ett år, vem kunde då tänka sig ett fullskaligt krig i Europa och att Sverige skulle ansöka om medlemskap i NATO, inte så många, men idag är vi där.

Så varför inte på återseende?, antingen på denna adress, eller kanske på en helt ny blogg med ett annat upplägg, men tillsvidare blir det Instagram som gäller.

Jag kommer dock fortsatt följa de flesta av er, det är så underbart om läsa om allt från vardagsbestyr till speciella händelser i era liv. Många av er har följt i 12 – 13 år, så saknaden skulle vara enorm om jag slutade med det. Många av er har man till och med kommit betydligt närmare än människor jag umgås med i det verkliga livet.

/ Melker

Annons

En halvdag

Idag var det halvdag på jobbet, jag satt dock och jobbade igår kväll så idag kunde jag ta sovmorgon och därefter en promenad i närområdet.

Under dagens promenad passerade jag Skogskyrkogården, där var det liv och rörelse, framförallt var det bilar som rörde sig på Skogskyrkogården något jag inte är van vid. Under morgondagen är all privat biltrafik förbjuden på Skogskyrkogården så det var nog många som passade på att besöka Skogskyrkogården idag.

Under Allhelgonadagen brukar jag normalt besöka Skogskyrkogården och besöka de fem begravningskapellen som håller öppet under Allhelgonadagen, men jag får se hur det blir i morgon då SMHI utlovat regn under en stor del av dagen. Om inte finns det gott om saker att fixa här hemma, högen med grovsopor i hallen har växt från en hög till ett berg, så det finns onekligen en del att göra hemmavid.

En blåsig dag

Planen för dagen var att åka in till stan och ta en promenad runt Djurgården, det var i alla fall planen i går kväll, men den föll ihop som ett korthus. Det började dock bra, jag vaknade tidigt, halv sex, gick upp och åt frukost, kvarg och en smörgås med färskost, rökt skinka och ett stekt ägg.

När klockan visade sex så gick jag tillbaka till sängen en stund för att ligga och dra mig en stund, somnade förstås och nästa gång jag slängde en blick på klockan var den några minuter i tio. Det var evigheter sedan som jag sov så länge, många år sedan med andra ord. Utanför fönstret blåste det rejält, så det fick bli en promenad hemmavid istället, en promenad utefter Djurgårdens stränder lockar inte när det blåser 16-17 sekundmeter.

Här hemma har de flesta löven fallit till marken, de vackra höstfärgernas tid är snart förbi, men det finns ett liv även under den långa och mörka vintern. Det blåste som jag tidigare sagt rejält, funderade på hur sonen som satt på en båt ut till Möja tillsammans med sin mormor, hennes ”kille”, en kusin och hans flickvän hade det. Pratade en stund med honom under promenaden, men han tyckte inte att blåsten var så besvärlig under sjöresan, får väl höra mer när han kommer hem från Möja i morgon kväll.

En underbar höstdag

Idag var det en underbar höstdag, solen strålade från en klarblå himmel och det var vindstilla, dessutom lyckades jag med konststycket att locka med tonårssonen ut på en promenad.

Vi strövade runt i närområdet och passerade bland annat Skogskyrkogården, på hemvägen passerade vi ICA Nära Skarpnäck för lite matinköp, så nu är maten för den kommande veckan inhandlad. Jag och sonen hade en deadline för promenaden, vi ville båda vara hemma till 14:30 när försnacket började inför allsvenskan, det återstår enkom tre omgångar, så nu börjar det hetta till.

Kände mig som en tonåring

I morse vaknade jag först kvart i nio, vilket är sent för att vara mig, för att inte säga mycket sent. Nu hade i och för sig tonåringen här hemma hävdat att vakna kvart i nio är som att stiga upp mitt i natten en söndag morgon.

Så den planerade svängen in till stan fick utebli, jag ville vara hemma i god tid inför eftermiddagens allsvenska fotbollsmatcher, ett Stockholmsderby och därefter en match med favoritlaget Hammarby är inget jag avstår ifrån.

Så det fick bli en sväng i närområdet, där jag precis som vanligt kom att korsa Skogskyrkogården.

Buss 183, en av SLs mer udda busslinjer som trafikerar Skogskyrkogården på lördagar och söndagar.

Skogskyrkogårdens dag

Idag besökte jag Skogskyrkogårdens dag, tre av de fem kapellen var öppna för besök, så självklart passade jag på att besöka de vackra begravningskapellen.

De kapell som var öppna idag var Hopets kapell, Skogskapellet och Uppståndelsekapellet, de två sistnämnda är mina favoriter.

Skogskyrkogårdens dag har inte arrangerats så många gånger, senast den arrangerades tror jag var i maj 2019, sedan kom ju det ju en pandemi emellan. Det är helt underbart att få betrakta kapellen i lugn och ro, för mig var det dessutom skönt att få en rejäl promenad något jag inte fått under den senaste veckan om jag säger så.

Till dags dato har jag varit officiant vid ett antal borgliga begravningar, under dagens rundvandring på Skogskyrkogården kunde jag konstatera att jag varit officiant i de flesta av fem kapellen, samt i några andra kapell i Stockholmsområdet. Att vara officiant på en borglig begravning för en person som ofta är närstående, i mitt fall vänner, är extremt utmanande och oerhört slitsamt. Framgent kommer jag inte åta mig fler uppdrag som officiant, jag har helt enkelt gjort mitt när det kommer till att vara officiant vid en begravning.

En sväng med sonen

I går kväll kom sonen hem och idag gick han upp tidigt, 08:15, men det var inte av egen fri vilja så att säga, då satte dom igång att bila i källaren och då kunde inte ens en tonåring sova vidare.

Sonen hade redan i går kväll sagt att han ville följa med mig på promenad idag och jag behövde handla så målet för dagen fick bli Willys i Sköndal, för tillfället vågar jag dock inte storhandla då avstängningen av avloppet närmar sig. Hur ska jag kunna ex diska när avloppet är avstängt? Så det får bli hämtmat etc under denna period.

Strax efter tio begav vi oss ut, det är tidigt för en snart 17 åring under ett sommarlov, vi promenerade via Skogskyrkogården till Willys i Sköndal, på Skogskyrkogården passerade vi de nyare Z-kvarteren, ett Z-kvarter innebär barngravar. De nyare Z-gravarna sträcker sig från 60-talet och fram till idag, så där ligger barn som skulle kunnat varit såväl jag som min son, såg för ett tag sedan en gravsten över ett barn som var fött samma dag som jag och där finns även gravstenar med barn födda samma år som sonen.

Jag brukar ofta önska att gravstenarna kunde tala, men dessa gravstenar behöver inte tala, det ligger tragiska händelser bakom alla dessa, jag och sonen stannade till en extra stund vid gravstenen över två systrar som var 2 1/2 respektive närmare 5 år när dom gick bort samma dag. Jag vet inte vad som hände, men det måste vara en fullständig katastrof för föräldrarna, kanske var det som när min kvinnliga släkting förlorade sina två yngsta barn, dom tömde en leksakslåda som utgjordes av en sk Amerikakoffert och gömde sig i den, men den var lufttät, resten förstår ni.

Tyvärr höll dom fortsatt på att bila i källaren när vi kom hem, men vi hoppas bilningen snart är över och under helgen lär dom inte bila.

En spännande söndag

När jag under dagens promenad genade över Skogskyrkogården noterade jag att var ovanligt mycket bilar som stod parkerade på Skogskyrkogården, de anvisade parkeringarna vara alla upptagna, så det stod bilar längs många av vägarna.

Jag har aldrig tidigare sett så många bilar på Skogskyrkogården, så jag började naturligtvis undra vad som stod på, för så här många bilar betyder många människor.

När jag närmade mig Monumenthallen som är belägen utanför det största kapellet på Skogskyrkogården, Heliga Korsets kapell, såg jag en stor mängd människor samlade, hundratals människor. Först missförstod jag lite vad som var på gång, det stod ett bord uppställt mitt i Monumenthallen med dricka, Cola, Fanta, Loka etc, tyckte att det var lite smaklöst med ett event i Monumenthallen. Men när jag vred på huvudet mot entrén till det Heliga Korsets kapell noterade jag att dörren stod öppen och att det där stod en kista med en typ ”sänghimmel” ovanför. En begravning en söndag?

Av de hundratals människor som befann sig såväl inne i kapellet som utanför i Monumenthallen var jag den enda som ljushyad, resten var av afrikanskt ursprung. Stämningen var dessutom speciell, folk stod i grupper med sina drickor och pratade i väntan på att begravningen skulle börja. Det måste vara någon av betydelse med tanke på alla dessa begravningsgäster.

I Sverige sker ju idag normalt inte begravningar på lördagar eller söndagar, ute på landet förekommer fortfarande begravningar på lördagar, såväl min farbror, farfar, farmor och mormor begravdes på en lördag. Längre tillbaka i tiden skedde dock begravningarna på söndagarna efter högmässan, detta såvida man inte tillhörde de bättre bemedlade och kunde hyra kyrkan en annan dag.

Ynkliga blåbär

Idag tog jag en lunchpromenad på Skogskyrkogården, där växer det gott om blåbär, men i år är det inte gott om blåbär, de är få och väldigt små även om man går en bit in bland tallarna och så är det överallt i närområdet.

Sommaren har hittills varit väldigt torr och blåbär behöver regn, så någon promenad med en större hink i Nackareservatet för att plocka blåbär blir det nog inte i år.

Idag blev det en långpromenad hemmavid

Idag blev det en långpromenad hemmavid, jag hamnade precis som ganska ofta delvis på Skogskyrkogården, men det var bara ett etappmål, promenaden fortsatta bortom Skogskyrkogården.

Jag hamnade slutligen på Willys i Sköndal, det behövde handlas lite inför den kommande veckan, i kväll serveras en av sonens favoriter Haloumiburgare, vad det blir under resten av veckan återstår att se. Jag arbetar under den kommande veckan, därefter är det semester till i slutet av augusti som gäller, jag tror att jag kan leva med dom förutsättningarna, jag klagar i alla fall inte.