Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Smalspår

Ett besök i Vallentunadepån

leave a comment »

Idag var jag ute i Vallentunadepån för en genomgång av Roslagsbanans nya fordon X15p, vilket kommer att innebära ett riktigt lyft avseende såväl kvalité och tillgänglighet.

Initialt kommer de nya fordonen att komplettera de äldre fordonen av typen X10p, men det finns optioner så på sikt kan X15p komma att ersätta de befintliga fordonen, men därom finns inga beslut fattade.

För underhåll och uppställning av de nya fordonen har en ny depå byggts i Vallentuna, ca 1 kilometer norr om Molnby hållplats på Roslagsbanan, initialt benämndes denna Molnbydepån men har senare fått namnet Vallentunadepån.

Roslagsbanans unika svenska spårvidd, 891 mm, gör att alla provkörningar måste ske på Roslagsbanan, de kan inte ske på någon annan plats då Roslagsbanan är den enda återstående järnvägen i Sverige och därmed även i världen med reguljär trafik med spårvidden 891 mm = tre svenska fot.

De äldre fordonen av typen X10p kommer fortsatt att trafikera Roslagsbanan parallellt med de nya fordonen.

Written by melkerlarsson

9 juni, 2021 at 21:37

Möten på skilda platser

with 3 comments

Dagen inleddes med en avstämning med min chef, tillförordnad chef, sedan min tidigare chef gick i pension i slutet av maj, naturligtvis skedde detta digitalt, det är ju det nya normala i dessa coronatider.

Därefter lämnade jag hemmet och begav mig in till stan för två möten i verkligheten, vid Östra station beslutade vi snabbt att då Stockholms stad inte beviljade oss bygglov för en ramp så bygger vi ytterligare en hiss istället.

Därefter fick jag ett litet break innan det var dags för nästa möte, denna gång vid Sankt Eriksplans tunnelbanestationer, där handlade det om hur kontraster skulle ordnas och hur taktila ledstråk skulle dras då det pågår en renovering av ytskikten i en av biljetthallarna. Nu känns det ganska så skönt att ta helg!

Roslagsbanan är Sveriges sista kommersiellt drivna smalspårsjärnväg, spårvidden är 891 mm, att jämföra med den spårvidd om 1435 mm som numera är allenarådande i Sverige när det kommer till järnväg, spårväg och tunnelbana. Övriga återstående smalspåriga järnvägar är museijärnvägar. 891 mm är en spårvidd som bara fanns i Sverige och den motsvarar tre svenska fot, i såväl Uppland, Västergötland, Småland och Östergötland fanns det fram till 1960-talet stora sammanhängande nät med denna spårvidd vilka därefter gradvis kom att läggas ner eller byggas om till normalspår (1435 mm).

Written by melkerlarsson

21 augusti, 2020 at 18:22

En djungel av spårvidder

with 6 comments

I järnvägens barndom fanns det en ren djungel av spårvidder, ju smalare spårvidd ju lägre kostnader för anläggningen, att man därmed behövde lasta om gods mellan olika järnvägar med olika spårvidder spelade på 1800-talet inte så särdeles stor roll då arbetskraften var billig på den tiden. Sedermera har man kommit att bygga om ett antal av de fd smalspåriga järnvägar till normalspår (1435 mm) för att b l a slippa omlastningen av gods som på 1900-talet blev väsentligen dyrare p g a stigande lönekostnader.

Spårvidden på järnvägen mäts mellan rälernas innersidor, dessa spårvidder var de vanligaste på banor med allmän trafik i Sverige:

1435 mm, 4′ 8½, även kallad ”normalspår”, är den vanligaste spårvidden. De flesta större järnvägar i Sverige har byggts med normalspår, detsamma gäller de flesta spårvägssystemen i Sverige, med undantag av Roslagsbanan är idag samtliga järnvägar med kommersiell/reguljär drift normalspåriga. Normalspår används i Sverige även i Stockholms tunnelbana, samt på spårvägarna i Göteborg, Norrköping och Stockholm.

891 mm, tre svenska fot, Sveriges vanligaste smalspårvidd, Roslagsbanan har fortfarande reguljär trafik på 891 mm spårvidd, övriga banor som finns kvar med denna spårvidd är museijärnvägar. Spårvidden 891 mm är väldigt svensk, den finns bara i Sverige, när SL nu har beställt nya motorvagnar till Roslagsbanan så kommer dessa enkom kunna provköras på Roslagsbanan, det finns m a o ingen annan plats i världen där dessa kan köra.

1067 mm, 3 ½’, fanns i Sverige huvudsakligen i Blekinge, samt även i delar av Småland och Halland. Järnvägen mellan Kristianstad och Karlskrona som ursprungligen byggdes med 1067 mm kom sedermera att breddas till normalspår. I b l a Australien och Japan har denna spårvidd näst intill betraktats som den normala, trots detta byggs numera de flesta nya järnvägar med normalspår, 1435 mm.

600 mm, två ”internationella” fot. Mycket vanlig spårvidd på industribanor vid tegelbruk, torvmossar m fl, men har också förekommit på sju ”riktiga” banor i Sverige. Spårvidden har haft stor en användning och förekommer i även dag på torvmossar och för interntransporter inom industrier.

Därutöver fanns det mängder med udda spårvidder i Sverige, ex 1217 mm och 802 mm, men en är särskilt intressant:

1093 mm, fanns på järnvägen från Köping till Riddarhyttan och Uttersberg, har förmodligen tillkommit genom missförstånd huruvida engelska eller svenska fot skulle tillämpas. Från början byggdes banan med spårvidden 1067 mm, man beställde såväl lok och vagnar, men sen gick det snett, dom skriftliga källorna är ganska få, man dokumenterar ju inte gärna sina misstag.

Det gick dock förmodligen till så här: den mekaniska verkstaden som hade fått beställningen på ångloken hörde av sig till beställaren och frågade huruvida spårvidden var räknad utifrån engelska eller svenska fot. Beställaren svarade, men svarade fel, så när loken kom fram till Köping passade de inte på spåren, loken gick inte att bygga om, så man fick om såväl vagnarna som spåren och sedan försökte man mörka alltihop. Efter ett par år upptäcktes dock detta i samband med en inspektion som myndigheterna gjorde av banan. Engelska och Svenska fot skilde sig åt, tack och lov fick vi sedermera meterreformen.

3,5 engelska fot (1067 mm) motsvarade 3,59 svenska fot, man förväxlade uppenbarligen foten och nämnde 3,59 engelska fot i stället för 3,59 svenska fot.

Några vanliga spårvidder utomlands:

1000 mm, har i Sverige bara använts på stadsspårvägen i Kiruna och på den aldrig öppnade spårvägen i Ulricehamn, samt på hästspårvägen i Göteborg, men är vanlig i ex Schweiz, Spanien och på många spårvägssystem, ex i Helsingfors.

1524 mm (idag även 1520 mm), används på järnvägarna i Ryssland och i forna ryska stater, ex Finland.

1600 mm, på Irland, det är märkligt att Irlands järnvägar byggdes med en annan spårvidd än de engelska med tanke på hela Irland på den tiden var engelskt.

1664 – 1674 mm, änvänds i Portugal och Spanien.

Written by melkerlarsson

18 september, 2018 at 19:46

Ett besök i verkligheten

with 5 comments

I går var jag ju i Uppsala och reste med Lennakatten som rullar på en del av det som en gång i tiden var en del av det stora smalspåriga järnvägsnätet i Uppland som allmänt benämndes som SRJ, Stockholm Roslagens Järnväg. I dag blev det en resa i tjänsten med Roslagsbanan till Kårsta, även detta en del av det gamla SRJ, som idag ägs av SL. Roslagsbanan är den enda kvarvarande smalspåriga järnvägen i Sverige och i norden som har kommersiell trafik, de övriga återstående smalspåriga järnvägarna är samtliga museijärnvägar.

Orsaken till min resa till Kårsta var en inkommen kundsynpunkt, så istället för att sitta på kontoret och titta på gamla ritningar åkte jag ut till platsen, det är oftast det enklaste. Jag kunde ganska snabbt identifiera problemet och har även klurat ut några alternativa lösningar, nu ska bara mina förslag till lösningar stämmas av innan synpunkten kan åtgärdas.

Kårsta station är sedan sträckan Kårsta – Rimbo lades ner 1981 ändstation för en av Roslagsbanans tre linjer, stationen har inte så många resenärer, ca 200 påstigande per dygn, men det är inte så dåligt för en tätort som har ca 500 invånare. Stationshuset på bilden är numera inte upplåtet för resenärer, där huserar i dag en firma som erbjuder ex fotvård och massage.

Dagens bilder – En resa med Lennakatten

Lennakatten, Thor vid Uppsala ÖstraJag och sonen har haft ambitionen och önskan att resa med Lennakatten under ett tag, men de problem som uppstod med tågtrafiken mellan Stockholm och Uppsala i slutet av maj har hindrat oss.

Idag var det så äntligen dags, det blev ångtåg från Uppsala Östra till Almunge där vi byte till rälsbuss för återfärden till Uppsala Östra. Under uppehållet i Marielund köpte jag en glass till sonen, en som såg ut som en vattenmelon, som han sett att flera andra barn hade köpt när vi passerade Marielund på väg till Almunge, så jag var bara ”tvungen” att köpa en sådan åt honom, tack och lov var den god.

Lennakatten, Långshyttan vid Marielund Lennakatten, Rälsbuss i Almunge