Spår efter spårvagnarna i Fredhäll

När jag i lördags, midsommardagen, promenerade förbi Fredhäll på Kungsholmen hittade jag några rester efter spårvägslinje 2 som lades ner 1963. Ett parti av asfalten hade slitits ned och blottat spåren som inte trafikerats sedan april 1963.

Linje 2 mellan Fredhäll och Karlaplan lades ner den 26 april 1963, efter nedläggningen av linje 2 återstod endast sex spårvägslinjer i Stockholms innerstad:

• Linje 1 Norrmalmstorg – Rosenlund, nedlagd i mars 1964
• Linje 4 Hakberget – Vita Bergen, nedlagd den 2:a september 1967 i samband med övergången till högertrafik
• Linje 6 Roslagstull – Sofia, nedlagd den 2:a september 1967 i samband med övergången till högertrafik
• Linje 7 Vanadisplan – Djurgården, nedlagd den 2:a september 1967 i samband med övergången till högertrafik
• Linje 8 Tessinparken – Södersjukhuset, nedlagd den 2:a september 1967 i samband med övergången till högertrafik
• Linje 10 Högalid – Ropsten, nedlagd i maj 1967

Att gamla spårvagnsspår ”blottas” då asfalten slits ner eller i samband med gatuarbeten i Stockholm är inte ovanligt, även om det senare år blivit ovanligare då de flesta spåren rivits bort i samband med gatuarbeten. I Fredhäll vårdas för övrigt minnet av spårvagnarna som trafikerade Fredhäll mellan 1935 – 1963 i och med den nyligen upprustade lekplatsen, ”Spårvägsparken” där spårvägen har en framträdande roll.

Annons

Här gick en gång i tiden Enskedebanan

Idag är Nynäsvägen genom Enskede ett trafikdike, ett öppet och bullrande sår samt en barriär, annat var det förr, ibland var det faktiskt bättre förr.

Där bilarna idag går gick fram till 1950 Enskedebanan mellan Slussen och Skarpnäck, bilarna fick vackert hålla sig till det som idag är lokalgatan invid husen, i allén mitt i gatan som det idag finns få spår av huserade spårvagnarna. Mitt i dagens Nynäsvägen, vid träden i fonden låg hållplatsen Kyrkogårdsvägen, vilken jag skrivit om tidigare.

Spåren i Nynäsvägen kom att ligga kvar till 1956 trots att spårvägstrafiken lades ner 1950 då tunnelbanan mellan Slussen och Hökarängen öppnades, detta då en del av de spårvagnar som användes för trafiken i innerstaden hade Enskedehallen som sin hemvist intill dess att Söderhallen öppnade 1956. För att få en känsla hur det såg ut när spårvägen gick mitt i dagens Nynäsvägen rekommenderar jag denna bild från Stockholmskällan vilken visar hur det såg ut vid hållplatsen Kyrkogårdsvägen.

Ulvsundahallen, en sedan länge försvunnen spårvagnsdepå

När jag i veckan samband med en konferens besökte Ulvsunda slott passade jag på att besöka platsen för den före detta Ulvsundahallen, en spårvagnshall som fanns mellan 1914 och 1944, därefter ersattes den av Brommahallen invid dagens tunnelbanestation Alvik.

Ulvsundahallen kom att finnas kvar som spårvagnshall till 1951, men då som förvaringsplats för Stockholms spårvägars museispårvagnar, därefter såldes hallen och blev gummiverkstad, efter en brand 1982 kom hallen att rivas 1984. På platsen för spårvägshallen återfinns idag ett gatukök och en parkering, till vänster i bild, på platsen för Ulvsundabanans vändslinga, linje 13:s ändhållplats återfinns idag en bensinmack, till höger i bild.

Idag finns återigen en spårvagnsdepå i Ulvsundaområdet, dagens Ulvsundadepå ligger i Johannesfred, ca 500 meter från den gamla Ulvsundahallen och rymmer ca 60 stycken moderna spårvagnar för Nockebybanan och Tvärbanan.

Nedan en bild av Ulvsundahallen under 1930-talet.

 

I spårvagnarnas spår – Ringvägshallen

Spårvägstrafik inleddes i Stockholm 1877 av Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag, senare populärt kallat det Norra Bolaget. Dock avstod man från att bygga några spårvägslinjer på Södermalm, framför allt på grund av den kuperade terrängen, det var ju hästar som var dragkraften och dessa orkade inte dra en spårvagn uppför vilken backe som helst. Det fanns dock även andra skäl, Södermalm var mer glesbefolkat och de som bodde där var mindre bemedlade (fattigare) än de som bodde norr om Slussen, de skulle m a o inte ha råd att åka spårvagn, så företaget gjorde m a o en rent affärsmässig bedömning.

Med åren tilltog dock intresset för spårvägslinjer även på Södermalm, det kom därför att bildas ett nytt bolag, Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag, ofta kallat det södra bolaget och spårvägstrafiken på Södermalm startade 1887. En hästdragen spårvagn skulle dock inte kunna ta sig upp från Slussen utefter de kraftiga lutningarna utefter dåtidens Hornsgata, så man valde att anskaffa ångspårvagnar. En anslutande hästspårvagnslinje fanns dock vid Adolf Fredriks torg, dagens Mariatorget, men då hade ju resenärerna redan tagit sig upp på Söders höjder med en Ångspårvagn från Slussen.

Bolaget byggde en vagnhall vid Ringvägen, nära korsningen med Hornsgatan, i vagnhallen stationerades såväl hästspårvagnar, tillhörande hästar och ångspårvagnar. Ganska snart visade det dock sig att en spårväg på Södermalm inte var en så särdeles lysande affär, Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag hade under många år ekonomiska problem som man först efter 10 år fick rätsida på och 1901 blev man först i Sverige med att introducera elektriska spårvagnar.

Ringvägshallen kom att finnas kvar till 1956, därefter överfördes de kvarvarande spårvagnarna till andra vagnhallar, Stockholms spårvägar kom dock att nyttja Ringvägshallen ytterligare en tid som uppställningsplats för snöröjningsfordon och som förråd för banavdelningen, spårvägshallen är sedan länge riven och på platsen återfinns idag bostadshus (inringat på bilden nedan). Av de äldre spårvagnshallarna i Stockholms innerstad finns endast resterna av Norrhallen kvar, övriga är rivna, Söderhallen revs så sent som under förra året, efter övergången till högertrafik huserades bussar där, men dessa flyttades till Fredriksdalsdepån i juni 2017.

För att få en bild av hur Ringvägshallen såg ut 1927 rekommenderar jag denna länk.

En promenad på det fashionabla Östermalm

Igår promenerade jag och sonen på Södermalm, idag blev det en promenad som till stora delar gick på det mer fashionabla Östermalm.

Vi klev av vid Gamla stan och tog en promenad förbi Riksdagshuset, där det förmodligen rådde full aktivitet i dag, vi avstod dock från att lägga oss i regeringsförhandlingarna, så vi fortsatte ner till matningsflotten i Norrström. Där matade vi fåglarna med medhavt överblivet bröd, särskilt skrattmåsarna uppskattar bröd, men det var inte bara skrattmåsar på plats, vi såg även:

• Fiskmås
• Gråtrut
• Gräsand
• Kaja
• Knipa
• Knölsvan
• Sothöna
• Stadsduva
• Storskrake
• Sångsvan
• Vigg

Därefter fortsatte vi upp på Östermalm, vi spanade efter gamla nedlagda biografer och gick in i Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalmstorg, med tanke på förra vinterns kyrkosafaris kunde sonen direkt relatera till kyrkor med en liknande utformning såsom ex Adolf Fredrik. Uppenbarligen lär man sig mycket när man är ute och promenerar med sin pappa.

Vi avslutade promenaden vid Hakberget, en höjdpunkt för oss som är intresserade av spårvägsarkelogi gärna besöker om och om igen, det finns få platser i Stockholm där man kan hitta så tydliga spår efter det spårvägsnät i innerstaden som avvecklades i och med övergången till högertrafik i september 1967. Jag har skrivit om denna pärla tidigare, sedan jag och sonen var där sist har någon ställt ut några hemsnickrade spårvagnar på spåren i den gamla vändslingan, förmodligen teknologer från Tekniska högskolan. Promenaden avslutades med matinköp på ICA Supermarket i Fältöversten.

I spårvagnarnas spår – Midsommarkransen

Det har gått snart 54 år sedan spårvägslinjen genom midsommarkransen lades ned och ersattes av tunnelbanan, men om man har en skarp blick kan man fortfarande skönja några spår efter spårvagnarna, inga spår i gatan men ett eller annat spår i en annan form. Trots allt gick det spårväg till och i kring Svandammen i Midsommarkransen under mer än femtio års tid och sådant sätter sina avtryck i stadsbilden.

Under spårvägstrafikens sista år passerade två spårvägslinjer Midsommarkransen:

• Linje 14 Fruängen – Midsommarkransen – Hornstull – Fridhemsplan (heldagslinje)
• Linje 17 Fruängen – Midsommarkransen – Hornstull – Slussen (högtrafikslinje)

Spårvägslinjerna ersattes den 5 april 1964 av den nyöppnade tunnelbanan mellan T-centralen – Liljeholmen – Fruängen / Örnsberg, den första etappen av den tunnelbanelinje som idag benämns som den röda linjen. I Midsommarkransen hamnade tunnelbanan under jord, men mellan Telefonplan och Fruängen går dagens tunnelbanetåg på ”samma spår” som de spårvägslinjer den ersatta.

Midsommarkransen, Tellusborgsvägen, där bilarna står parkerade låg banvallen för spårvägen.

Hur ungefärligen samma plats såg ut för ca 100 år sedan framgår tydligt av denna bild.

Midsommarkransen, Svandammen, gångbrons stenfundament byggdes ursprungligen som fundament för spårvägens vändslinga i Svandammen.

Rester efter spårvägen till Bromma vid Tranebergs strand

Rester efter Brommalinjerna vid fd pontonbrons västra landfäste

För 80 år sedan invigdes Tranebergsbron, dagen efter invigningen övergavs pontonbron som var belägen söder om dagens Tranebergsbro, spårvagnarna flyttade upp på Tranebergsbron och kom att trafikera de spår som fortfarande trafikeras av deras arvtagare, tunnelbanan.

Trots att det gått 80 år kan man fortfarande hitta rester av såväl spårvägen och pontonbron om man letar noga utefter Tranebergs strand, för där kan man fortfarande hitta pontonbrons västra landfäste och korta spårstumpar som stått oanvända i 80 år.

Pontonbrons västra landfäste

Spår efter Stockholms spårvägar på Högalidsgatan

Sedan slutet av 20-talet och fram till 1960 vände linje 3 vid Högalid, i en slinga via Högalidsgatan – Heleneborgsgatan – Varvsgatan, vagnarna var skyltade Högalid.

När linje 3 lades ner 1960, tog linje 10, som tidigare vänt vid Hornsplan, över slingan i Högalid, linje 10 lades ner våren 1967. Trots att det förflutit närmare 50 år sedan spårvagnstrafiken lades ner i Högalid kan man fortfarande hitta rester i form av ex murrosetter utefter Högalidsgatan.

Idag promenerade jag och sonen återigen efter den nedlagda spårvägen i Mälarhöjden

Idag promenerade jag och sonen återigen efter den sedan länge nedlagda spårvägen i Mälarhöjden, vi har gjort det förr så det var en favorit i repris.

Spårvägen lades ner i och med att tunnelbanans röda linje öppnade den 5 april 1964, men på sträckan Mälarhöjden – Axelsberg kan man följa banvallen som idag är en av Stockholms längsta och smalaste parker.