Veckans fordon – varför var vagnen grön?

Den gröna vagnen på bilden och dess ”krigsränder” har jag skrivit om i ett tidigare inlägg, denna gång blir det dock fokus på varför vagnen var grön till skillnad från alla andra spårvagnar i Stockholm som var blåa.

Vagnen levererades ursprungligen 1904 till Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag vanligen förkortatat SNS 1904. 1943 byggdes den om som prototyp för en enriktningsvagn med passagerarcirkulation vid SS Råsundaverkstad. En enriktningsvagn är bara körbar åt ett håll och har bara dörrar på den ena sidan, i detta fall den vänstra sidan då vi hade vänstertrafik på den tiden. Passagerarcirkulation innebar att man steg på i den bakersta dörren, där konduktören satt och tog upp avgiften, därefter gick man framåt i vagnen och när man steg av gjorde man detta genom de två främre dörrarna. Tidigare hade man haft en rörlig konduktör som gick runt i vagnen och tog upp avgiften, det fanns två skäl till skiftet från rörlig konduktör till fast konduktör, dels var det en arbetsmiljöfråga men den viktigaste faktorn var nog rent ekonomisk. Den rörliga konduktören hann helt inte ta upp avgiften från samtliga resenärer innan de hann kliva av, därmed steg Stockholm Spårvägars intäkter.

För att markera nymodigheten med den annorlunda påstigningsproceduren med fast konduktör vid bakdörren målades vagnen ”skogsgrön” men den kom sedermera att få samma blå färg som alla andra spårvagnar. Vagnen togs ur trafik 1963 och hamnade hos Svenska Spårvägssällskapet, vid renoveringen av vagnen i början av 90-talet återfick den sin gröna målning från 1943. Dagens bussar och spårfordon kommer knappast att få ett så långt liv som denna vagn fick, den gick i ordinarie trafik i 59 år.

För spårvagnsresenärerna var detta något nytt, men bussresenärerna i Stockholms innerstad var detta inget nytt då man under åren 1942-43 byggt om 70 trådbussar och 108 vanliga bussar så att påstigning skulle i bakdörrarna och betalning skulle ske innan man gick och satte sig. Men nymodigheten togs inte emot alltför väl, kort sagt blev det ett ”djävla liv”, en kvinna kände sig kränkt och gjorde en polisanmälan, hon hade tydligen fallit i gråt p g a denna nymodighet, en tidning kallade detta ”århundradets största brott”. Med tanke på vad som under 1942 pågick ute i Europa känns det tämligen magstarkt att beteckna införandet av en fast konduktör som ”århundradets största brott”, i jämfört med koncentrationsläger och alla de andra grova övergrepp som då pågick runt om i Europa vid den tiden.

För Stockholms spårvägar var detta dock en ekonomisk succé, intäkterna ökade med ca 20 000 kr per buss och år, med tanke på att en ny buss kostade runt 50 000 kr i inköp så gjorde nog spårvägens ekonomer vågen samtidig som dom jublade…

Ett säkert vårtecken, museitågen börjar rulla

Våren står i full blom och sommaren närmar sig och därmed drar även trafiken på Sveriges museijärnvägar i gång, de flesta museijärnvägar bedriver ingen trafik vintertid även om så kallade tomtetåg blivit vanligare under senare år.

I Stockholmsområdet, eller på en dagsresas avstånd från Stockholmsområdet finns det fyra museijärnvägar -spårvägar som är möjliga att besöka över dagen, i alla fall om man åker kollektivt som jag och sonen gör när vi besöker någon av de nedanstående museibanorna.

Djurgårdslinjen

Djurgårdslinjen, linje 7N trafikerar sträckan Norrmalmstorg – Djurgården med museispårvagnar under helgerna sedan den 6:e april. Från och med den 25:e juni och fram till den 23:e augusti trafikeras linjen tisdagar – söndagar. Under perioden 31:a augusti och fram till den 16:e december rullar museispårvagnarna under helgerna.

Under året kommer det ske ombyggnader av vagnhallen, vilket kan påverka museitrafiken, vänligen kontrollera trafikläget på Djurgårdslinjens hemsida.

Lennakatten i Uppsala

Lennakatten trafikerar sträckan Uppsala Östra – Marielund – Bärby – Almunge – Faringe, vid Uppsala Östra, som ligger ett stenkast från Uppsala Central finns goda anslutningar med såväl SJs Uppsalapendel och SLs pendeltåg. Lennakatten är den enda museijärnväg i Sverige som angör en storstads centrum, ett excellent skyddsfönster för verksamheten.

Trafiksäsongen inleds söndagen den 2 juni, därefter bedrivs trafik under söndagar fram till i början av september. Under sommaren bedrivs det trafik även på lördagar och vissa vardagar, innan du besöker Lennakatten bör du besöka deras hemsida för att ta reda på såväl avgångstider som trafikdagar.

Museispårvägen i Malmköping

Museispårvägen i Malmköping trafikerar sträckan Malmköping – Hosjö, en närmare 3 kilometer fd järnväg som omvandlats till en spårvägsmiljö. Till spårvägsmuseet i Malmköping tar man sig med buss från Flen, Eskilstuna eller Nyköping, närmaste busshållplats är Malmköpings busstation. Trafik bedrivs från lördagen den 11 maj, därefter varje helg fram till i slutet av augusti, under sommaren bedrivs trafik även under vardagarna, innan du besöker Museispårvägen bör du dock besöka deras hemsida.

Under 2019 kan jag särskilt rekommendera att man besöker Museispårvägen i Malmköping under de dagar där man kör med utökad trafik, m a o många olika spårvagnar som är ute och rullar i tät trafik:

• 25 maj, Gammaldags marknad
• 15 juni, Museispårvägen 50 år
• 20 juli, Familjedag
• 24 augusti, Museispårvägens dag

Östra Södermanlands järnväg i Mariefred

Östra Södermanlands järnväg trafikerar sträckan Mariefred – Läggesta – Taxinge, vid Taxinge finns anslutning med SJs tåg mellan Stockholm och Eskilstuna.

Trafiksäsongen inleds lördagen den 11 maj med en stor trafikdag, föreningen firar nämnligen 60 år, därefter bedrivs trafik under helgerna fram till i början av september. Under sommaren bedrivs det trafik även på vardagar, innan du besöker Östra Södermanlands järnväg bör du dock besöka deras hemsida för att ta reda på såväl avgångstider, trafikdagar och vilka sträckor som trafikeras.

Under 2019 kan jag särskilt rekommendera att man besöker Östra Södermanlands järnväg under de dagar där man kör med utökad trafik, m a o många ånglok som är ute och rullar:

• 11 maj, Östra Södermanlands järnväg 60 år
• 1 juni, Ångans Dag
• 21, september, Museibanans Dag

Familjedag i Malmköping

Idag blev det till att stiga upp i ottan för mig och sonen, vi skulle nämligen besöka Museispårvägen i Malmköping, för vilken gång i ordningen vet jag inte, vi tog tåget från Stockholm till Flen och därifrån åkte vi buss till Malmköping.

Vi kom till museispårvägen strax efter klockan tio, så vi hann med att besöka utställningarna, bussmuseet och vagnorama, en första gång innan den första vagnen avgick klockan elva. Vi kom dock att återvända till utställningarna ett flertal gånger i pauserna mellan spårvagnsturerna, sonen testade b l a spårvagnsimulatorn för första gången (det gillade han).

Däremellan åkte vi fram och tillbaka mellan Malmköping och Hosjö under tre – fyra timmar, vi lyckades åka med alla vagnar som rullade idag, i bland även med bussarna som gick parallellt mellan Malmköping och Hosjö.

Framemot tretiden var det dock färdigåkt för oss, i väntan på bussen till Flen spenderade vi en stund vid Malmköpings hembygdsgård innan det var dags att återvända hem till Stockholm. På Stockholms central handlade vi lite snabbt på Coop Centralen innan vi tog tunnelbanan hemåt, det var två ganska trötta men nöjda killar som klev in i lägenheten hemmavid.

Vi rullar mot Malmköping

Jag och sonen sitter på tåget till Flen, där ska vi byta till bussen som ska ta oss vidare till Malmköping, för idag är det familjedag på Spårvägsmuseet i Malmköping med extra tät trafik. Gissa om vi kommer att åka spårvagn…

Dagens bilder – Museispårvägen i Malmköping

Idag besökte jag och sonen museispårvägen i Malmköping, vi åkte tåg till Flen och därifrån buss till Malmköping.

Efter att ha åkt Malmköping – Hosjö tur och retur med alla vagnar som var i trafik, återvände vi till Stockholm med buss till Eskilstuna och därifrån tåget hem till Stockholm.

 

Museispårvägens dag i Malmköping

På lördag, den 30:e augusti är det Museispårvägens dag i Malmköping, ett besök rekommenderas varmt, i år krockar dock Museispårvägens dag med Grand Prix Raggarbil på Vegabaren, viket också lockar oss. 

På lördag vet vi, blev det Malmköping eller Vegabaren.

Allt var inte bättre förr

Allt var inte bättre förr, tänk att man fick röka i kollektivtrafiken?

När jag och sonen igår besökte museispårvägen i Malmköping hittade jag denna skylt i en spårvagnn som ursprungligen kommer från Helsingborg. Uppenbarligen fick man röka i vagnen, men bara längst bak, tur att detta med rökning blivit mindre accepterat i samhället sedan vagnen togs i trafik i Helsingborg i slutet av 40-talet.

I Stockholmsområdet har rökning i kollektivtrafikens fordon inte varit tillåten under min livstid, med ett undantag, i Flygbussarna till Arlanda fick man dock röka in på 70-talet.

HSS 43 från Helsingborg

 

Dagens bilder – Familjedag på spårvägsmuseet i Malmköping

Idag åkte sonen och jag till Malmköping, allt för att åka spårvagn på spårvägsmuseet i Malmköping.

Idag var det familjedag med extra tät trafik, sonen och jag åkte med alla vagnar som var ute i trafik, det blev fyra resor t o r mellan Malmköping och Hosjö, efter fyra timmars spårvagnsåkning återvände vi hem till Stockholm.

Dagens bild(er) – Spårvägens dag i Malmköping

Idag besökte sonen och jag Malmköping, vi hade inte fokus på orten i sig, utan på museispårvägen och på museispårvägens dag.

Under fyra – fem timmar åkte vi spårvagn fram och tillbaka mellan Malmköping och Hosjö innan det var dags att äntra bussen till Eskilstuna för vidare resa hem mot Stockholm med tåg.

Museispårvägens dag i Malmköping

Spårvagnens dag, Djurgårdslinjen, 2012

På lördag, den 24:e augusti, kommer jag och sonen företa den ”långa” resan till Malmköping för att delta i Museispårvägens dag, nu är väl inte resan geografiskt särdeles lång, men då vi kommer att resa kollektivt både dit och hem så är det förknippat med en viss utmaning.

På vägen dit blir det tåg till Flen och därifrån buss, på hemvägen blir det buss från Malmköping till Eskilstuna och därifrån tåg hem till Stockholm.

Allt är dock värt besväret, för i Malmköping kommer det att vara tät spårvagnstrafik med spårvagnar från allehanda svenska spårvagnsstäder.

Jag har inte varit på Spårvägsmuseet i Malmköping sedan 2002, min son har aldrig varit där, så vi ser båda fram emot såväl resan i sig, som besöket på spårvägsmuseet i sig.