Premiärbesök på nya Spårvägsmuseet

Idag besökte jag och sonen det nya spårvägsmuseet för första gången, det tidigare museet på Södermalm stängde 2017 och i lördags återöppnade museet i en ny lokal i Gasverksområdet i nordöstra delarna av Stockholms innerstad.

Jag var inbjuden till invigningen som ägde rum i fredagskväll, men av olika skäl anmälde mig inte, så premiärbesöket fick anstå tills idag.

När sonen var liten var spårvägsmuseet hans absoluta favoritmuseum med Skansen som god två, under många år besökte jag och sonen spårvägsmuseet en á två gånger i månaden, så det blev mer än 100 besök innan museet stängde i september 2017, för övrigt samma helg som Järnvägsmuseet i Gävle stängde för ombyggnad.

Såväl jag som sonen uppskattade verkligen det nya Spårvägsmuseet, en uppdaterad utställning som når moderna nivåer när det kommer till pedagogik. Som nörd saknar jag dock några fordon som inte fick plats, men man kan inte få allt. Alla fordon finns dock kvar, om än på annat håll.

Annons

Vi passerade en grushög

Av det som en gång var Söderhallen och Spårvägsmuseet återstår numera bara en hög av betong, grus och sten, jag och sonen känner onekligen en viss saknad. Spårvägsmuseet har han och jag tillsammans besökt mer än etthundra gånger. Otaliga är de lördagar och söndagar som vi tillbringat där tillsammans under åren 2009 – 2017, men tack och lov kommer Spårvägsmuseet att återuppstå i Hjorthagen (Gasverksområdet) under 2020 om allt går enligt plan.

Söderhallen var en kombinerad vagnhall för bussar och spårvagnar, anläggningen började användas för för bussar 1955 och för spårvagnar 1956, bussarna uppställda på det nedre planet och spårvagnarna var uppställda på det övre planet. Som spårvagnsdepå fungerade Söderhallen bara under elva år, när högertrafiken infördes 1967 avvecklades de sista spårvägslinjerna i Stockholms innerstad och därmed upphörde även spårvägsuppställningen i Söderhallen. Bussarna kom efter något år att flyttas upp från det nedre planet och kom att servas och ställas upp där spårvagnarna tidigare stått uppställda. Under åren 1990 – 2017 inrymdes Stockholms spårvägsmuseum på det nedre planet.

Bussverksamheten avvecklades den 22 juni 2017 då de sista bussarna tursattes från Söderhallen, dagen efter togs den nya Fredriksdalsdepån i Hammarby sjöstad i bruk. Spårvägsmuseet stängdes den 10 september 2017, så gjorde även Leksaksmuseet som huserat i Spårvägsmuseets lokaler, Leksaksmuseet återfinns numera i Fisksätra tillsammans med museet HAMN. Läs mer om det nya Spårvägsmuseet på Region Stockholms webbplats.

 

Vissa museer stänger och andra öppnar igen

Sedan ett antal år tillbaka har många museer i Stockholm stängts, en del för renovering, andra ska flytta, en del har stängt permanent och gällande andra är beskedet lite mer oklart.

Att museivärlden förändras är i sig inte så märkligt, en trend är att företagsmuseum och museum knutna till en specifik myndighet eller statligt företags verksamhet försvinner, exempelvis lades Telemuseum ned 2004 efter det att Telia/Televerket/Telegrafverket tappat sitt monopol, likaså stängde elkraftmuseet för ett tiotal år sedan av ungefär samma skäl då den svenska basindustrin inte längre vill delta i finansieringen av verksamheten.

Men trots att museum försvinner så finns det gott om museum i Stockholmsområdet, det finns ett 80-tal offentliga museum och gräver man lite till hittar man ytterligare ett 40 – 50 tal mer eller mindre okända museum i Stockholmsområdet som drivs av föreningar och andra sammanslutningar, så vill man besöka ett museum i Stockholm finns det gott om alternativ.

Museum som har stängt eller har varit stängda under senare år:

• Aquaria vattenmuseum, stängde definitivt i september 2018, lokalerna som dom tagit över efter det provisoriska Vasamuseet gick helt enkelt inte att underhålla längre då de var i dåligt skick.
• Biologiska museet, stängde i augusti 2017 för renovering, när eller om museet kommer att återöppna är dock oklart.
• Judiska museet, är stängt sedan ett tag tillbaka p g a flytt från Vasastaden till Gamla stan, museet är planerat att återöppnas under sommaren 2019.
• Leksaksmuseet, som delade lokaler med Spårvägsmuseet stängde i september 2017, museet återfinns numera i Fisksätra tillsammans med museet Hamn.
• Myntkabinettet eller Sveriges ekonomiska museum, stängde under 2017 för att flytta till Historiska museets lokaler, de första utställningarna beräknas öppna under 2020.
• Nationalmuseum, stängde för renovering 2013, återöppnade i oktober 2018
• Spårvägsmuseet, stängde för flytt i september 2017, beräknas öppna i de nya lokalerna i Gasverksområdet i Hjorthagen under 2020. Sonen och jag deltog naturligtvis i avskedsfestligheterna i de gamla lokalerna på Södermalm, detta då vi besökt museet hundratals gånger genom åren.
• Stockholms stadsmuseum, stängde för renovering 2015 och kommer att öppna igen i samma lokaler under våren 2019.
• Tullmuseum, stängde under 2015/2016, återfinns numera på nätet, jag och sonen hann dock besöka museet tillsammans en gång innan det stängde.

Vårt sista besök på Spårvägsmuseet

Idag besökte jag och sonen Spårvägsmuseet för sista gången, det är inte så dramatiskt som det låter, vi har inte tröttnat på museet och det ska inte läggas ner, men det kommer att flytta från sina nuvarande lokaler på Söder till nya fina lokaler i Hjorthagen, så under ca två år kommer museet vara hemlöst.

Spårvägsmuseet stänger den 10 september, men då är jag och sonen i Gävle, för den 9 september stänger järnvägsmuseet för ombyggnad, så vi fick tidigarelägga vårt sista besök. Jag har besökt spårvägsmuseet sedan 60-talet, på den tiden låg det i källaren under perrongen på Odenplans tunnelbanestation, 1990 flyttade museet till Söderhallens källarvåning som tidigare använts för bussuppställning. Spårvägsmuseet har därefter gradvis utvecklats, antalet besökare har under senare år ökat kraftigt i och med att museet alltmer riktat sig till barnen och deras föräldrar.

Jag och sonen besökte spårvägsmuseet tillsammans första gången i mars 2009, då var han tre år, för sonens del blev det kärlek vid första ögonkastet, vi har därefter besökt spårvägsmuseet tillsammans hundratals gånger, periodvis flera gånger i månanden.

Idag tittade vi på de sk moduljärnvägar som visades på museet denna helg, en med amerikansk förebild och en med svenskt 60-tal som förebild. Vi gick runt och pratade om vad vi sett och upplevt under åren, sonen avslutade med en sista tur i den sk minitunnelbanan, den har han inte åkt på ett par år, men en sista tur ville han ändå ta.

Därefter åkte vi veteranbuss, en dubbeldäckare från 1967, från Spårvägsmuseet till Norrmalmstorg.

Under hösten 2019 kommer museet åter att öppna i nya lokaler i Hjorthagen, vi ser redan fram emot premiärbesöket i det nya Spårvägsmuseet.

Spårvägsmuseet stänger den 10 september men avslutar med en riktig festvecka

Spårvägsmuseet i Stockholm stänger den 10 september, om två år, hösten 2019 återuppstår museet i Hjorthagen, i det gamla gasverksområdet.

Under den tid som är kvar händer spännande saker på Spårvägsmuseet, det bjuds på en spännande festvecka med utökade öppettider och spännande aktiviteter.

Lördag 2/9-Söndag 3/9 är museet öppet 11:00-18:00

Festveckan inleds med att fira 50-års jubileet av högertrafikomläggningen i Sverige. Under helgen gästar en sk modulmodelljärnväg museet för första gången. Landskapet skildrar en svensk sommardag någonstans i Sverige 1967.

Måndag 4/9-Fredag 8/9 är museet öppet 10:00-20:00

Under veckan bjuds b l a på föreläsningar, samt aktiviteter för barn.

Lördag 9/9-Söndag 10/9 är museet öppet 11:00-18:00

Stockholm Live Steamers kör ånglok i museet.

Det kompletta och ständigt uppdaterade programmet för fest- och finalveckan hittar du på Spårvägsmuseet hemsida.

En promenad och ett museibesök

Idag tog jag och sonen tunnelbanan in till stan, vi klev av vid Skanstull och tog en promenad utefter kajerna i Norra Hammarbyhamnen bort mot Sofia.

Stockholm brukar ju kallas nordens Venedig, med tanke på alla de fritidsbåtar som gled förbi när vi promenerade utefter kajerna fick man en känsla, en väldigt liten känsla, av att befinna sig vid Canal Grande i Venedig.

Vi betraktade de fina gamla fartygen som ligger efter kajen, många av dessa används som bostäder, en fantastisk miljö att bo i, men känslan av att sitta på piedestal och känna sig väldigt uttittad kan nog infinna sig när man sitter ute på däck en fin sommardag. Samma känsla infinner sig nog när man bor på bottenvåningen i de hus som ligger utefter kajen, att ha en uteplats några centimeter från ett frekvent promenadstråk skulle jag inte klara av, det krävs nog en del mental träning innan man går ut och sätter sig på sin uteplats med en avslappnad känsla.

Jag har för mig att dessa lägenheter från början var avsedda som ”bo i butik” eller ”bo i lokal”, med verksamhet på bottenvåning och bostad en trappa upp, vilket är vanligt i exempelvis Italien, tanken var väl god, men så blev det aldrig i praktiken.

Vi avslutade promenaden vid Spårvägsmuseet, vilket stänger den 10 september, för att flytta till Hjorthagen, där blev det ett nostalgibesök. Jag och sonen har besökt spårvägsmuseet mer än 100 gånger sedan vårt första besök 2009, de första åren var vi där frekvent, ofta flera gånger i månaden, därefter har vi inte besökt museet fullt så frekvent, men det har varit fortsatt många årliga besök.

Idag blev det ett annorlunda besök, vi gick runt och pratade om gemensamma upplevelser på besöket, vad sonen gillade när han var liten och när han blev lite äldre. Spårvägsmuseet stänger den 10 september, den sista veckan som museet är öppet, den 2 – 10 september kommer det att bli en del arrangemang och självklart kommer vi att besöka museet även då.

Spårvägsmuseet stänger, men återuppstår snart i Hjorthagen

Jag och sonen har varit frekventa besökare på Spårvägsmuseet i Stockholm i många år, sammanlagt har vi besökt museet mer än etthundra gånger, jag ni läste rätt, mer än etthundra gånger. Att besöka spårvägsmuseet minste en gång i månaden har med andra ord blivit en tradition för mig och sonen.

Nu är det dock inte så många månader kvar för Spårvägsmuseet på Södermalm innan det är dags att stänga i nästan två år, museet stänger den 10 september 2017, därefter ska museet packa ihop och lämna söder för att under 2019 återuppstå i nya lokaler i det gamla gasverksområdet i Hjorthagen.

Efter det att museet stängt kommer bussarna, spårvagnarna och de andra museiföremålen att magasineras i Brommadepån i Alvik tills de nya lokalerna i Hjorthagen står klara. Eventuellt kommer man då och då kunna besöka Brommadepån för att titta på de uppställda museifordonen, men någon reguljär museiverksamhet kommer det inte att handla, men kanske kommer man kunna hålla öppet för specialvisningar och ha ett eller annat öppet hus.

Jag och sonen kommer att besöka spårvägsmuseet några extra gånger under 2017, för sedan får vi ge oss till tåls under ett eller annat år innan museet åter öppnar i nya och fina lokaler.

På spårvägsmuseet å tjänstens vägnar

Idag besökte jag spårvägsmuseet å tjänstens vägnar, vilket var svårförklarligt för sonen som jag följde en bit på vägen till skolan, spårvägsmuseet är nämligen ett av våra favoritmuseum i Stockholm.

Jag hann dock inte se så mycket av utställningen då syftet med besöket var att delta i en kurs i grunderna i System Engineering som hölls i spårvägsmuseets lokaler, men det var det inte så lätt att övertyga sonen om.

A29 no 170 är åter i trafik

För ett år sedan fick jag slumpmässigt se hur A29 no 170 flyttades ut från Spårvägsmuseet, detta då jag råkade befinna mig på ett möte på Spårvägsmuseet.

Ett år senare, i går, i samband med firandet av Djurgårdslinjens 25 års jubileum, kunde jag både se och åka med A29 no 170 som efter femtio år inne på museet driftsatts av Stockholms spårvägar, det var onekligen speciellt.

 

Idag besökte jag och sonen Spårvägsmuseet

Idag besökte jag och sonen Spårvägsmuseet, vårt favoritmuseum no: 1, efter mer än etthundra besök skulle man kunna tro att vi tröttnat, men icke så, det finns alltid något nytt som fångar vår uppmärksamhet.

Vi inledde med att köpa en biljett till ”Minitunnelbanan” till sonen, därefter strosade vi runt i våra vanliga spår, sonen stannade till vid sina favoriter och dom är många, förutom spårvagnarna älskar han flipperspelen, där han spelade några omgångar.

Sammanfattningsvis, sonen lekte och njöt, jag träffade gamla bekanta som besökte Spårvägsmuseet med barn eller barnbarn.