Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Stockholmspromenad tema

Det bästa jag vet – att promenera

with 4 comments

Den enda träningsform jag känner mig helt bekväm med är att promenera, för många år sedan gjorde jag några försök att börja löpträna, men det slet för hårt på knäna så det gav jag upp ganska så snabbt.

Ett annat alternativ hade ju varit att börja träna på ett gym, men det går bort för min del. Jag står inte ens ut med tanken på gruppträningar eller att jag skulle hålla på att springa på ett löpband eller hålla på med någon annan ”maskin” och att andra människor skulle se på. Detta även fast jag inser att jag förmodligen skulle få en mer allsidig träning på ett gym än när jag är ute och promenerar. Ett gym kanske jag skulle kunna besöka om jag visste att jag hade monopol på det, att det var bara var jag där, men annars går det bort, ligger helt utanför min komfortzon om jag säger så.

Så i stället blir det promenader för min del, såväl i skog och mark som i stadsmiljöer, naturligtvis ger en promenad inte samma allsidiga träning som man kanske skulle få på ett gym, men jag väljer promenaden i alla fall.

Nu finns det ju fler skäl än träning som gör att jag älskar att promenera, man ser saker efter vägen, det är dessutom balsam för själen och under en promenad kan man bearbeta och skingra tankar. Promenerar jag ensam kan jag dessutom under rena ”transportsträckor” lyssna på någon intressant podd.

Jag har promenerat sedan jag var liten och har tack å lov fått sonen att inse att detta med att promenera är något kul. Även om han nu som tonåring inte hänger på lika ofta som förr men jag hoppas att jag grundlagt något för framtiden. När vi är ute och reser, oftast till Gävle eller Malmö, blir det alltid en kvällspromenad efter att vi varit ute och ätit på kvällen.

Historiska upplopp i Stockholm – Marsoroligheterna 1848

with one comment

Under 1800-talet inträffade ett flertal sk revolutioner i Europa, dessa kom att spridas runt om i Europa, men  Sverige kom att vara relativt opåverkade av dessa, dessa revolutioner kan nog närmast jämföras med den arabiska våren 2010 – 2011.

  • 1820 års revolutioner hade sitt epicentrum på den Iberiska halvön och kom att beröra framförallt Portugal, Spanien och Italien. Ursprunget till dessa var synnerligen komplicerade då Portugal helt plötsligt blivit en koloni till sin forna koloni Brasilien dit kungafamiljen tagit sin tillflykt under Napoleonkrigen, m a o värt ett långt inlägg, men vi stannar här för denna gång.
  • 1830 års revolutioner hade sitt epicentrum i Paris, resultatet av dessa blev bland annat uppkomsten av Belgien som frigjorde sig från Nederländerna. Oroligheterna spreds till ett flertal länder i centrala Europa samt till de Brittiska öarna.
  • 1848 års revolutioner hade sitt epicentrum i Paris, känns det igen? Återigen spred sig oroligheterna över stora delar av central Europa. I Danmark kom det med tiden att få stora konsekvenser, två krig mot Tyskland och förlusten av stora landområden. Till Sverige nådde en rännil av oroligheterna, som kom att generera oroligheter under en helg i mars 1848, med många dödsoffer som följd.

Oroligheterna i Stockholm inleddes lördagen den 18 mars på Brunkebergstorg, en folkmassa krossade fönster och hotade att ta sig in i ett hus där det pågick en bankett. Kraven som man framförde var såväl allehanda reformer och någon form av allmänna val, en reform som fullt ut kom att genomföras först 1918. Militär rensade dock torget och ett antal personer omhändertogs.

Senare under kvällen samlades en folkmassa mellan slottet och Storkyrkan, Kung Oscar I mötte folkmassan på Storkyrkobrinken och tog del av deras klagomål. Därefter bestämde kungen att de som omhändertagits tidigare under dagen skulle släppas. Folkmassan hurrade för kungen och folkmassan upplöstes. Storkyrkobrinken var även skådeplatsen för delar av de oroligheter som ägde rum nästan 40 år tidigare i samband med mordet på Axel von Fersen.

På söndagen, den 19 mars, samlades åter folk, oroligheterna fortsatte och butiker plundrades. Kungen, Oscar I, beslöt att nu skulle man ingripa med kraft. När människor på kvällen återigen samlades vid Storkyrkobrinken och inte ville skingras ryckte en trupp beridna soldater fram, de möttes med stenkastning och fick vända om. Då gavs order om att öppna eld, minst 18 personer dödades och många sårades, antalet döda kan i slutändan varit ca 30 personer. Därmed var 1848 års oroligheter i Stockholm över även om staden förberedde sig på ytterligare oroligheter, borgare i staden bildade beväpnade milisgrupper och fler militärer kallades till Stockholm.

Hade man bytt ut årtalet och namnet på staden hade ovanstående kunnat vara något vi läste om, hörde på radio eller såg på TV i dag, men i en helt annan del av världen. Ovanstående händer regelbundet runt om i världen än idag, men då är hästarna och de mynningsladdade musköterna utbytta mot automatkarbiner och bepansrade fordon. 

En promenad utefter Örbybanan

with one comment

Idag promenerade jag och sonen utefter Örbybanans nedlagda del mellan Stureby och Örby, via de mellanliggande hållplatserna Örbygränsen och Juliaborg. Resten av Örbybanan (spårvägslinje 19) mellan Slussen och Stureby är sedan 1951 konverterad till tunnelbana.

Örbybanan invigdes i oktober 1930, initialt gick den Slussen – Katarinavägen – Folkungagatan – Götgatan – Skansbron – Enskedefältet – Stureby – Juliaborg – Örby, under linjens första år kom sträckningen på Södermalm att ändras en hel del på grund av ombyggnaden av Slussen och bygget av Södertunneln.
I oktober 1933 kom linjen att trafikera Södertunneln med stationer vid Slussen – Södra Bantorget (dagens tunnelbanestation Medborgarplatsen) – Ringvägen (dagens tunnelbanestation Skanstull) – Skansbron – Enskedefältet – Stureby – Juliaborg – Örby. När Skanstullsbron invigdes 1946 kom linje 19 på sträckan Slussen – Stureby att trafikera exakt den sträcka som än i dag är en del av tunnelbanans linje 19.

1946 hade linje 19 (Örbybanan) följande hållplatser:

  • Slussen
  • Medborgarplatsen (byte namn från Södra Bantorget till Medborgarplatsen under 40-talet när Medborgarhuset öppnade)
  • Ringvägen (dagens Skanstull)
  • Johanneshov (dagens Gullmarsplan)
  • Slakthuset (dagens Globen)
  • Linde (lades ner 1946)
  • Enskede gård
  • Enskedefältet (dagens Sockenplan)
  • Svedmyra
  • Stureby
  • Örbygränsen
  • Juliaborg
  • Örby

När tunnelbanan Slussen – Hökarängen invigdes 1 oktober 1950 blev Örbybanan en matarbana som trafikerade sträckan Gullmarsplan – Örby, spårvagnstrafiken upphörde den 4 juni 1951, den 9 september 1951 invigdes tunnelbanan mellan Gullmarsplan och Stureby. Sträckan Stureby – Juliaborg – Örby revs upp och ersattes med en busslinje.

Idag ägnade sig jag och sonen åt spårvägsarkeologi när vi promenerade utefter den sedan 68 år nedlagda Örbybanan mellan Stureby och Örby, från Sturebys tunnelbanestation följde vi Sågverksgatan man kunde tydligt se var spårvägen gått, bergskärningar och stödmurar kunde ses utefter hela Sågverksgatan.

Den första hållplats vi passerade var Örbygränsen vid korsningen mellan Sågverksgatan, Skönsmovägen och Iggesundsvägen, där kunde man tydligt se att det legat en hållplats, en spårvägshållplats bidrog till stadsutvecklingen genom att exempelvis dra till sig service, att det vid hållplatsen Örbygränsen funnits en koncentration av butiker framgick med önskvärd tydlighet. Hållplatsen lades ner 1951, i samband med att Sveriges affärsstruktur genomgick en smärre revolution i och med introduktionen av snabbköpet, men tidigare återfanns säkerligen såväl en frukt- och grönsaksaffär, en mjölkbutik och en speceriaffär i anslutning till hållplatsen.  

Därefter fortsatte vi ner mot Juliaborg utefter Skönsmovägen som är byggd på den gamla banvallen, vi passerade den före detta hållplatsen Juliaborg vid korsningen mellan Örby slottsväg och Huddingevägen, därefter fortsatte vi till ändhållplatsen intill Örby skola. Vi tog ungefärligen samma väg tillbaka, men vi styrde stegen mot Svedmyra och ICA BEA i Svedmyra, en av de få butiker i Stockholmsområdet som fortfarande kan titulera sig som ett varuhus, ett Mecka för oss varuhusromantiker som är uppväxta på 60-talet.

Slutstationen låg invid Örbyskola, på den yta som idag tas i anspråk för en bollplan, för att se hur det såg ut på den tiden spårvägen vände här följ denna länk.