Posts Tagged ‘Tallink Silja’
Jag och sonen har varit på kryssning
Idag kom jag och sonen hem efter att ha varit på kryssning med Silja Symphony till Härnösand och Höga kusten, vi åkte i onsdags och kom hem idag, så det blev två nätter ombord och en underbar vistelse i såväl Härnösand samt en därpå följande färd uppför Ångermanälven till Högakustenbron och därefter inomskärs utefter Höga kusten.
I samband med att vi checkade in i terminalen i Värtahamnen kunde såväl jag och sonen konstatera att vi bidrog till att sänka medelåldern, för sonens del inte så unikt, men för min del numera ganska ovanligt, närmar man sig 60 så händer det sällan eller aldrig. Passagerarna bestod mestadels av äldre par och sällskap, den snart 16-årige sonen var helt klart bland de yngsta ombord förutom några riktiga småttingar.
Härnösands domkyrka, i förgrunden äldre trähusbebyggelse
Efter besöket i Härnösand stävade Silja Symphony uppför Ångermanälven fram till Högakustenbron, då Silja Symphony är för hög för att gå under bron lade sig fartyget parallellt med bron på ca 200 meters avstånd under en stund, därefter stävade vi söderut på Ångermannaälven innan vi gick inomskärs norrut utefter höga kusten innan vi åter kom ut på öppet hav. Det var helt underbart att få se Höga kusten ur detta perspektiv, jag har ju tidigare bara betraktat Höga kusten ur landkrabbans perspektiv.
Solnedgång över Höga kusten samt Högakustenbron
Då Silja Symphony anlände till Stockholm först vid lunchtid fick jag och sonen efter frukost förmånen att få sitta uppe på takterrassen och betrakta Stockholms skärgård under ett par timmar, en ren njutning.
Såväl jag och sonen är synnerligen nöjda med resan i sig, vistelsen ombord på Silja Symphony, maten och alla andra upplevelser, samt med besöket i Härnösand, där vi bland annat besökte Domkyrkan och Sveriges största bilmuseum, men det får bli egna inlägg. Min förhoppning är att såväl Tallink Silja som deras konkurrent Viking Line även fortsättningsvis kommer att erbjuda annorlunda, intressanta och spännande destinationer. Att åka på dygnskryssningar där man bara sitter och guppar ute på Ålands hav intresserar mig dock inte det minst.
Sonen har aldrig tidigare varit längre norrut i Sverige än Gävle, så detta var något nytt för honom. Jag har förstås varit i norra Sverige en hel del, men inte så mycket om man jämför med hur många gånger jag styrt kosan söderut. Jag har bott i Stockholm sedan 1966, men härstammar från södra Sverige, född i Lund av föräldrar som var bördig från Blekinge respektive är bördig från Småland, så finns det nog en förklaring till varför de flesta resor i Sverige för min del gått söderut istället för norrut.
Detta var första gången sedan 2005 som jag kom längre norrut i Sverige än Gävle, då deltog jag i vintertester av våra då nya pendeltåg X60 utefter Malmbanan.
Bilden är förstås inte tagen under vintertesterna utefter malmbanan, utan under så kallade statiska tester i en klimatkammare i Wien 2005, när jag tog bilden var det närmare minus femtio i klimatkammaren, samtidigt blåste stora fläktar bakom min rygg och fordonet begöts med konstsnö. Det var kallt, mycket kallt därinne, efter malmbanan var det betydligt behagligare temperaturer under vintertesterna.
Hemestern är slut
Idag tog hemestern (semestern) slut, hade 2020 varit ett vanligt år så skulle jag sitta på tunnelbanan på väg till jobbet, men 2020 är inget vanligt år, så den första, andra och tredje arbetsdagen efter semestern tillbringar jag hemmavid – distansarbete med andra ord.
Gällande distansarbete inväntar jag fortfarande direktiv för hösten från arbetsgivaren, men då såväl Folkhälsomyndigheten och Regeringen varit ganska tydliga i frågan så förväntar jag att vi även fortsättningsvis kommer att rekommenderas att arbeta hemma. Jag kommer dock att fortsätta med att åka in till arbetsplatsen ett par dagar per vecka under hösten oavsett vilka rekommendationer som ges.
Bilden ovan är tagen i en av Rissnedepåns uppställningstunnlar, Rissnedepån är en av Stockholms tunnelbanas fem depåer.
Jag är mycket nöjd med min hemester (semester), jag har uppenbarligen lyckats pricka in de varmaste veckorna under sommaren, vilket inte är något jag eftersträvar, jag gillar inte värme.
Även om jag är nöjd med hemester (semester) skulle jag önskat att allt varit som vanligt, skulle gärna besökt såväl Helsingfors och Köpenhamn som var planen fram tills i början på mars, därefter slog cornaviruset till och våra grannländer stängde sina gränser för oss.
Bilderna ovan visar, till vänster ett tunnelbanetåg i Köpenhamn, som är förarlös och till höger ett tunnelbanetåg i Helsingfors
Hur det blir nästa år återstår att se, framförallt hur välkommen kommer man att känna sig i våra grannländer? Framförallt från finländska politiker har det ju låtit ”sådär” om jag säger så. Den finska presidenten Sauli Niinistö har ju uttalat att svenskar ”innebär ett problem”. Likaså har Norge på veckobasis hattat hit och dit när det gäller vilka svenskar som får komma in i Norge och vilka som måste sitta i karantän.
Så jag avstår nog från att besöka våra grannländer tills en allmän vaccinering har genomförts, vilket inte lär vara fallet under 2021, sedan får vi se vad som händer under 2022, 2023 eller 2024. Så det kommer nog att dröja några år innan jag får återse våra underbara grannländer.
I sammanhanget måste man komma i håg att rederiet Viking Line är Ålands största företag, kommer resandet inte igång i närtid mellan Finland och Sverige så kommer detta att få stora och för många människor direkt personliga konsekvenser.
Mina reflektioner 