Om det varit ett normalt år

Om 2020 varit ett normalt år hade jag och sonen nu suttit på en X2 (X2000) på väg ner mot Malmö och sett framemot en semestervecka fylld av upplevelser på båda sidorna av Öresund.

Men det är bara att inse att 2020 inte är ett normalt år, det blir ingen resa till Malmö och det blir inga besök på vare sig Bakken, Köpenhamns Zoo eller Tivoli, danskarna vill helt enkelt inte se röken av svenskar, i alla fall inte i år. Så i år blir det en semestrar hemmavid och så lär det bli under ett antal år framöver, att åka till våra nordiska grannländer känns för stunden inte som alternativ även under de kommande åren.

Säsongspremiär på Gröna Lund

Idag öppnade Gröna Lund för säsongen, inget som jag gått och längtat efter, men det har sonen gjort sedan dom stängde i september, så det fanns ett uppdämt behov hos honom att få åka berg- och dalbanor å allehanda andra obehagliga åkattraktioner.

Jag har åkt berg- och dalbana en gång i mitt liv, det var i de övre tonåren för ca 40 år sedan, det blev en tur inte mer, det var riktigt obehagligt, sonen däremot älskar berg- och dalbanor, är köerna obefintliga kan han utan att blinka åka 10 – 12 åk på en timme.

Idag blev det precis som vanligt, sonen åkte och jag stod nedanför och väntade, för att sedan följa med till nästa åkattraktion och därefter till nästa åkattraktion… m a o precis som vanligt när vi besöker Gröna Lund. Inledningsvis var köerna ganska korta, 5 – 10 minuter, så son hann med många åk i berg- och dalbanorna, efter två timmar började det tjockna till och köerna tilltog, då övergick sonen till att åka radiobilar, han hann med ett tiotal turer i dessa innan vi begav oss hemåt.

Dagens besök lär inte bli det sista besöket för säsongen, sonen har Guldkort = fri entré å fria åk hela säsongen, jag har årskort på Aquaria = fri entré även till Gröna Lund, men inga fria åk, men det skulle jag för allt guld i världen inte vilja ha.

 

 

 

Några underbara dagar i Gävle

I veckan besökte jag och sonen Gävle, sommarledigheten avslutas sedan många år traditionellt med ett par dagar i Gävle, i år blev det dock en vecka tidigare än vanligt.

Vi bodde precis som vanligt på Scandic CH, ett fint hotell som ligger ett stenkast från järnvägsstationen, där är vi välkända gäster, när man kliver in i lobbyn och personalen direkt hälsar på en och känner igen mig och sonen känner man sig verkligen hemma. När vi kom upp på rummet jublade sonen, vi hade fått ett rum med utsikt mot järnvägen och med badkar, sonen älskar att bada i badkar, hemma har vi bara dusch, så hotellrum med badkar är hett eftertraktade.

Första dagen besökte vi Sveriges Fängelsmuseum, vi var där även förra året, ett fint men skrämmande museum som förutom att det på ett mycket pedagogiskt sätt berättar om fängelsernas och fångvårdens historia, även ger en god inblick i den människosyn som har rått genom århundradena. Ett besök på Sveriges fängelsemuseum kan verkligen rekommenderas om man har barn som är lite äldre, 8 – 9 år, eller äldre, men det finns mycket grymheter att förklara, så man får vara beredd på frågor om dödsstraff och allehanda andra saker.

På kvällen åt vi precis som vanligt på Buddys City på Nygatan i närheten av hotellet, därefter blev det en kvällspromenad i Boulogneskogen, Stadsträdgården och vi gjorde även en avstickare till Strömvallen, Gävle IF:s fd hemmaarena.

Andra dagen åkte vi med Upptåget till Furuviksparken, vi kom fram innan dom öppnat, så vi hängde minst sagt på låset. Vi började precis som vanligt med djuren, Schimpanserna är gudomliga, där stannade vi länge, frågan om det är vi som betraktar dom eller dom som betraktar oss, väcktes när Furuviksparkens äldre Schimpanshanne Santino slog sig ner på en gren och lugnt betraktade oss besökare. Därefter besökte regnskogen och lemurerna innan vi fortsatte ut till Furuskär, vi stannade länge vid kustartelleribatteriet, där fanns mycket att se för oss båda. Vi såg även något vi inte sett förut i Furuvik, kängurumatningen, då insåg vi även hur många kängurus dom har i Furuvik, 22 st.

Besöket i Furuvik avslutades på tivolit, där var det längre köer än vanligt, men absolut inte så långa köer som på Gröna Lund eller Liseberg, sonen fick väl maximalt köa i 10 minuter jämfört med 30 – 60 minuter på Gröna Lund och Liseberg, det blev många åk för sonen, men som vanligt inga för mig.

På kvällen blev det en promenad på Södermalm I Gävle, där pågick förberedelserna för stadsfesten, vi fortsatte därefter till Gamla Gefle, en underbar miljö med låg trähusbebyggelse.

Tredje dagen var vikt åt Järnvägsmuseet, där har vi varit många gånger förut, i år hittade sonen en ny favorit, banvaktarstugan. Där kunde man leka i ladugården och testa gamla leksaker, sonen lyckades för första gången rulla tunnbandet en längre sträcka, det blev även ett par varv med minitåget innan vi tog rälsbussen till fordonsmagasinet. På hemvägen klev vi av vid Gävle C och promenerade ut till Brynäs för att besöka Gävle Spårvägsmuseum, mer om detta i ett annat inlägg.

På kvällen blev det en promenad i Gävle hamnkvarter.

Den fjärde dagen åkte vi hem efter frukosten, vi kommer självklart att återvända till Gävle, förmodligen redan i mitten av september i samband med Järnvägsmuseets dag.

I lördags besökte vi Parken Zoo

I lördags besökte jag och sonen Parken Zoo i Eskilstuna, vi anlände dock till Eskilstuna redan i fredags, så det blev två hotellnätter på City Hotell mitt emot Eskilstuna centralstation.

På lördagen promenerade vi från hotellet ut till Parken Zoo, det tog oss ungefär en kvart, längre är det inte, vädret var väl inte så inbjudande, grått och strax under +10, men det verkade inte bekymra djuren som var synnerligen aktiva.

Vi kom att fokusera på djuren, nöjesparken kom i andra hand, Parken Zoo har många kattdjur och dessa drog till sig de största intresset från mig och sonen, detsamma gällde dvärgflodhästarna och nyheten för året, ”Lemurernas värld”, som ersatt plastdinosaurierna. Parken Zoo har flera fördelar, det är grönt och om det är varmt finns det många skuggiga platser, dessutom kommer man nära djuren.

När vi till slut kom till nöjesfältet märkte man att sonen blivit äldre, nöjesfältet är familjeinriktat, så det fanns inte så stora utmaningar för sonen som är van vid stora berg- och dalbanor, men han hade riktigt kul ändå.

Ett härligt besök i Furuvik

Efter lördagens besök på Sveriges Järnvägsmuseum, vilade jag och sonen ut på hotellet i Gävle, på söndagen tog vi Upptåget från Gävle till Furuvik, stationen ligger ett stenkast från Furuviksparken.

Vi hängde på låset och stod först i kön när grindarna öppnade, efter att jag visat upp mitt säsongskort till Furuvik, sonens guldkort till Gröna Lund och köpt ett åkband till sonen promenerade vi in i parken, första anhalten var de underbara schimpanserna och regnskogen. Därefter fortsatte vi via Lemurerna till flodfärden, som är en av sonens favoriter, han åkte ett par varv innan vi styrde stegen vidare via Orangutanger, Gibbonapor, Geter, Kameler och Kängurus, även Kängurusafarin är en favorit hos sonen.

Vi avslutade besöket på Furuviks trevliga tivolidel, sonen åkte det mesta, men hans favorit var precis som vanligt berg- och dalbanan Rocket, där blev det åka av, köerna på Furuvik är jämfört med Gröna Lund och Liseberg korta, så ett åkband till sonen är därmed synnerligen prisvärt. Under den sena eftermiddagen återvände vi till Stockholm med Upptåget, men vi kommer att återvända till Furuvik ett par gånger denna säsong.

Idag jublar sonen

Idag jublar sonen, för idag ska vi åka till Gröna Lund, igen är jag väl böjd att säga. Som vanligt kommer jag att få köa med honom till allehanda berg- och dalbanor och andra åkattraktioner  och som vanligt kommer han att få åka själv. Möjligen kommer vi gemensamt besöka Lustiga huset och åka Kärlekstunneln, men attraktionerna med fart avstår jag mer än gärna ifrån.

Slutspurten, sista semesterveckan

Nu är det bara en semestervecka kvar för mig och sonen, sedan är det åter till vardagen och verkligheten, arbetet och skolan.

Den sista veckan blir dock en innehållsrik vecka, ytterligare ett besök på Gröna Lund och en dag i Furuvik, allt enligt sonens önskemål, samt en massa annat skoj, allt för att nästa måndag var glada, nöjda och fulla med energi inför vardagen.

Ett besök på Gröna Lund, igen…

Idag blev det återigen ett besök på Gröna Lund med sonen som har blivit ett riktigt berg- och dalbanefreak. Jag köar med honom, för inte ska en 7-åring behöva köa själv i en halvtimme på egen hand, själva åket hoppar jag dock över och möter upp sonen vid utgången från berg- och dalbanan.

Inför säsongen köper jag alltid Gröna kortet till såväl sonen som mig, det tjänar man in på tre besök. Under högsäsong köper jag alltid ett åkhäfte när vi besöker Gröna Lund, kötiden förtar värdet av att köpa ett sk åkband med fria åk, för under högsäsong köar man 98% av tiden och åker 2% av tiden. Så ett åkband får anstå tills ett eftermiddagsbesök när skolorna har startat i september, kupongerna i åkhäftet går dessutom att spara till nästa besök.

Och idag blir det Gröna Lund

Idag blir det ett besök på Gröna Lund, som sonen har längtat! Efter besöket på Tivoli i Köpenhamn ser han fram emot att få åka en fullstor berg- och dalbana på hemmaplan.

Som pappa kommer jag att stå vid sidan av och betrakta, sannolikheten att jag ska åka med en berg- och dalbana är ca 0%.

Sonens första åktur (åkturer) i en riktig berg- och dalbana

Själv har jag aldrig varit något för åkattraktioner, ex berg- och dalbanor, men jag har fått en son som älskar sådant. Tack och lov har han nu blivit så pass stor att han kan åka själv, jag behöver m a o bara stå vid sidan och titta på.

I förra veckan fick han åka den första fullstora berg- och dalbanan på tivoli i Köpenhamn, den sk rutschebanen, tidigare har jag bara låtit honom åka larven i Furuvik och nyckelpigan på Gröna lund.

Det lös om honom när vagnarna rullade i väg på den första turen och det lös ännu mer om honom efter den första turen, ”En gång till” var det första han sa, det blev inte en gång till, det blev mer än tio gånger till…

Ett tag övervägde jag att åka med honom på den första turen, men var efter att i efterhand ha sett ett filmklipp på Youtube från Rutschebanen glad för att jag inte gjorde det.

Rutschebanen på tivoli är nästan etthundra år gammal, den byggdes ursprungligen upp i Malmö inför den sk Baltiska utställningen 1914, efter att utställningen stängts såldes den till tivoli i Köpenhamn.  Rutschebanen är numer återställd till sitt ursprungliga utseende från 1914.