Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Tunnelbana Slussen Stureby

Ett sedan länge insomnat förortscentrum

with 15 comments

I samband med ett tjänsteärende i det närbelägna Bandhagen och Stureby passerade jag ett sedan länge insomnat förortscentrum, en benämning som på den tiden förmodligen inte användes för en koncentration av butiker.

I bottenvåningen på fastigheten kunde man se nio stycken för detta butikslokaler, mitt emot fastigheten på bilden nedan ligger ett liknande hus, med ungefär lika många butikslokaler. Idag finns det bara en lokalhyresgäst kvar, i alla fall vad jag kunde se, nämligen en liten pizzabutik, i övrigt användes lokalerna för andra ändamål. Hade jag besökt platsen i slutet av 1940-talet hade det nog varit liv och rörelse på platsen då hemmafruarna kryssat mellan de olika butikerna för att göra sina dagliga inköp.

Innan snabbköpen slog igenom under 1950-talet så fanns det en mängd specialbutiker, detta berodde till stor del på att handeln reglerades av hygieniska skäl, en del av dessa regelverk framstår idag som lätt hysteriska. För att kunna handla de matvaror som idag återfinns hos exempelvis ICA Nära eller hos en av Coops mindre butiker var du tvungen att besöka minst fem butiker, oftast fler.

Det fanns särskilda mjölkbutiker, där fick man enkom sälja mjölk och andra mejeriprodukter såsom smör, samt vissa torrvaror. Skälen till att mjölkhandeln begränsades till särskilda mjölkbutiker var rent hygieniska, man var helt enkelt rädd att mjölken skulle bli besmittad av kött, mjöl eller jordiga grönskar vilket gjorde att man kraftigt begränsade vilka varor mjölkbutikerna fick sälja. I vissa fall till och med förbjöd man mjölkbutikerna att ligga vägg i vägg med butiker som sålde andra livsmedel, detta trots att det var helt separata butiker. Mjölkbutiker fanns i nästan varje kvarter, få hade kylskåp hemma, så mjölk och smör var något som inhandlades på daglig basis. Under 1930-talet fanns det i Stockholm över 2000 mjölkbutiker, i en stad som då hade ca 500 000 invånare, idag har kommunen 975 000 invånare.

Utöver mjölkbutiker fanns det speceriaffärer, där såldes ex konserver, mjöl och kaffe, kött fick precis som mejeriprodukter inte säljas ihop med vilka varor som helst, så naturligtvis skulle vi hittat minst en affär som sålde kött, korv och andra charkuterivaror här i Stureby i slutet av 1940-talet. Men för att helt fylla matkassen var man nog även tvungen att svänga förbi bageriet och frukt- och grönsaksaffären. Ville man dessutom ha snus, tobak eller en tidning så krävdes ytterligare butiksbesök, sammanlagt minst sex olika butiker. Att handla var med andra ord ett helt företag förr i tiden.

På 1950-talet när den färdigförpackade mjölken och kyldiskar kom fanns det inte längre någon orsak till förbudet att sälja mjölk i hop med andra livsmedel och det avskaffades 1953, samma år började mjölk säljas på tetra. I slutet av 1950-talet dominerade de moderna snabbköpen helt, det första snabbköpet hade öppnats av Konsum 1941, men det var först efter kriget när ransoneringarna upphörde som dessa blev verkliga snabbköp eller självbetjäningsbutiker som man också benämnde dessa som.

Stockholms första tunnelbana

with 3 comments

När Stockholms tunnelbana öppnade kan man verkligen diskutera, antingen anger man den 30 september 1933, den dag när Södertunneln mellan Slussen och Skanstull öppnades för spårvägstrafik eller så anger man den 1 oktober 1950 när sträckan mellan Slussen och Hökarängen började trafikeras med de i dag klassiska gröna tunnelbanetågen.

Planerna för en tunnel för att bemästra höjdskillnaderna på Södermalm daterar sig tillbaka till 1875, då föreslogs en 12 meter bred gatutunnel från Södra Bantorget till Slussenområdet, längre fram kom förslag på såväl en gatutunnel som en tunnel som även skulle kunna inrymma spårvägstrafiken. År 1920 föreslog en trafikkommitte en 12 m bred spårvägs- och gatutunnel från Södra Bantorget till Stadsgårdshamnen.

Därefter kom det att bli fokus på spårvägstrafiken, i början av 20-talet hade det föreslagits att förortspårvägen från Enskede skulle dras i en tunnel under Södermalm, när sedan även Örbybanan öppnade 1930 blev trångt på gatorna, samma år tillsattes 1930 års trafikkommitté under ledning av borgarrådet Yngve Larsson. Kommittén framlade sitt förslag om en byggnationen av Södertunneln den 5 februari 1931, och den 30 mars 1931 fattade stadsfullmäktige beslutet att bygga densamma. Kostnaden för tunneln beräknades till 4,5 miljoner kronor, en budget som man i princip lyckades hålla, med dagens krav skulle tunneln och stationerna förmodligen kostat någonstans mellan 4 á 6 miljarder kronor.

Här måste man stanna upp och imponeras av hur fort det gick på den tiden, man tillsätter en utredning 1930, som lägger fram ett förslag i början av 1931, mindre än två månader därefter tar man ett beslut om att bygga Södertunneln och den invigs hösten 1933. Det gick fortare förr, men dom slapp å andra sidan trassel med miljödomar och trilskande medborgare som överklagade, det behövdes bara en stark man som pekade med hela handen så blev det gjort.

Södertunneln fick tre stationer: Slussen, Södra Bantorget (nuvarande Medborgarplatsen) och Ringvägen (nuvarande Skanstull). Stationerna hade från början 60 meter långa plattformar, men de var redan från början förbereda för att kunna förlängas till 100 á 110 meters längd den dag som tunneln skulle komma att ingå i den redan då planerade tunnelbanan. Den 30 september 1933 var det dags för invigning i närvaro av den dåvarande kungen Gustav den femte, men han åkte bara med från Slussen till Södra Bantorget, där klev han av och möttes förmodligen upp av en bil, han hade troligen även något annat för sig den dagen.

Mitt under det andra världskriget, i juni 1941 bara några dagar innan tyskarna inledde operation Barbarossa (anfallet mot Sovjetunionen) beslutades det att Stockholm skulle bygga en fullskalig tunnelbana, såväl Södertunneln som de anslutande förortsspårvägarna skulle konverteras till tunnelbanestandard. Arbetena inleddes i mitten av 1940-talet med anpassningar av förortssträckorna. 1949 var det dags att bygga om Södertunneln, vilket blev mer komplicerat än man tänkt sig då man på grund av att befolkningsprognosen reviderats och man därmed bestämt sig för längre tåg och därmed plattformar med en längd om 145 meter istället för de ursprungliga tänkta plattformarna om 100 meter.

Den 1 oktober 1950 invigdes tunnelbanetrafiken med de nya gröna tunnelvagnarna på sträckan Slussen – Hökarängen, i september 1951 tillkom linjen mellan Slussen och Stureby, resten är historia.

När man idag står och väntar på tunnelbanan vid stationerna Medborgarplatsen och Skanstull kan man fortfarande se spår efter spårvägen trots att det snart gått 70 år sedan Södertunneln trafikerades av spårvagnar, men då får man höja blicken upp mot taket på stationerna. I taket på Medborgarplatsen och Skanstull kan man fortfarande se fästena för spårvägens kontaktledning, vid Medborgarplatsen kan man i den norra änden även se det valv som uppkom när man bestämde sig för att förlänga plattformarna från 100 meter till 145 meter.

Bilden nedan visar ett av de många fästen i taken för kontaktledningen som man fortfarande kan se vid Medborgarplatsen och Skanstulls tunnelbanestationer trots att det gått 69 år sedan spårvagnarna trafikerade tunneln.