Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Tunnelbana

Nu är det säsong för spårhalka (lövhalka)

Nu i veckan var första gången denna höst jag hörde att det rådde förseningar på grund av hala spår. Spårhalka, även kallat lövhalka, orsakas främst av fallande löv och barr som krossas av tågens hjul. Kvar blir en beläggning som blir väldigt hal, särskilt i kombination med fukt och låga temperatur, så även om man inte ser några löv på spåren kan spåren vara hala.

På de sträckor där pendeltågen, tunnelbanan och lokalbanorna går ovan jord kan spårhalka uppstå, halkan gör att hjulen tappar greppet och glider på spåren vid inbromsningar, likaså kan det vara svårt för tågen att sig upp för en backe eller starta från en station.

För att undvika hjulskador måste tågen framföras såväl långsammare, som varsamare och det leder till förseningar, men trots all försiktighet uppstår hjulskador i form av så kallade hjulplattor vilket leder till att tågen måste tas ur trafik för hjulsvarvning. När det är säsong för spårhalka kan det dessutom bli köbildning till hjulsvarvarna vilket i förlängningen kan orsaka fordonsbrist.

Bilden nedan visar en hjulsvarv i pendeltågsdepån i Bro, det är en så kallad tandemsvarv som kan svarva båda hjulparen på tågets boggie samtidigt, en inte ringa fördel då hjulsvarvningen därmed går dubbelt så snabbt.

För att undvika spårhalka röjer såväl SL som Trafikverket i förebyggande syfte vegetationen i backar, vid signaler och vid plattformar, för att undvika lövfällning. Som förebyggande åtgärd under spårhalkperioden ång- och högtryckstvättas även spåren på utsatta platser.

Spårhalka kan även uppstå av andra skäl än löv, det kan ex uppstå i samband med att det kommer ut olja på spåret, ex läckage från ett fordon eller för mycket olja i samband med spårsmörjning, men löv är den i särklass största orsaken.

En tunnelbana genom skogen?

När jag och sonen i lördags promenerade i Nackareservatet passerade vi den plats där tunnelbanan var tänkt att gå på sin väg från Bagarmossen till Bollmora centrum (dagens Tyresö centrum) enligt tunnelbaneplanen från 1965.

Huruvida tunnelbanan skulle gått ovan jord eller under jord kom man aldrig fram till innan planerna på en tunnelbana till Tyresö lades på hyllan, men sannolikt hade tunnelbanan gått ovan jord genom det som idag är ett naturreservat. Hur det hade sett ut i Nackareservatet om det blivit en tunnelbana till Tyresö kan man förstås inte veta, men förmodligen hade den påverkat såväl djurlivet som naturupplevelsen, de södra delarna av dagens Nackareservat hade kanske t o m bebyggts.

I Bagarmossen kan man finna spåren av det numera borttagna reservatet för tunnelbaneförlängningen till Tyresö, idag ter sig dock en förlängning av tunnelbanan som idag slutar i Skarpnäck till Tyresö som tämligen osannolik då bebyggelsen som tillkommit utefter den planerade sträckningen främst utgörs av radhus och villor, områden som knappast lämpar sig för en tunnelbaneförsörjning.

 

Dags att börja jobba

I morse inleddes de stora arbetena vid tunnelbanestationerna Gullmarsplan och Skärmarbrink, med tanke på hur många som dagligen reser med Stockholms tunnelbana kommer detta att få en stor påverkan för många människor. Samtidigt måste man komma ihåg att den första delen av tunnelbanan invigdes 1950, så det börjar bli dags att rusta upp.

När jag i morse reste till jobbet var det trångt i samband med bytena vid såväl Skärmarbrink som vid Gullmarsplan, men efter att de sista skolavslutningarna ägt rum nu i veckan och folk börjat gå på semester så minskar antalet resenärer, i juli reser 30-40% färre personer med tunnelbanan jämfört med hur många som reser under vinterhalvåret.

När jag idag byte tåg vid Skärmarbrink stod ett helt gäng redo att hugga in, nåja det enda verktyg jag såg var en tumstock, men när jag under eftermiddagen åkte hemåt hade man börjat skärma av, så snart händer det nog något mer påtagligt.

En blåsig dag på stan

Idag var det återigen dags för jobb på stan, idag var det dock inget smörjobb som förra gången, det var rejält blåsigt och därmed kallt, så jag tog varje chans som dök upp att söka skydd i köpcentrum och på tunnelbanestationer.

Efter många timmars resande kors och tvärs genom stan med såväl pendeltåg och tunnelbanan avslutade jag dagen med att handla på ICA Kvantum i Liljeholmen, helt klart en favoritbutik för min del.

Idag för 60 år sedan

Idag är det precis 60 år sedan tunnelbanesträckan Hötorget – Slussen invigdes, därmed öppnade även T-Centralen vilket idag är Stockholms och Sveriges största station alla kategorier.

Dagligen kliver närmare 200 000 personer på tunnelbanan vid T-centralen, vilket även internationellt sett är en hög siffra för en enskild station. Före öppningen av sträckan Hötorget – Slussen hade det som i dag är den gröna tunnelbanelinjen trafikerats som två separata system: Hässelby gård – Hötorget och Slussen – Högdalen / Hökarängen.

Gustav VI Adolf inviger tunnelbanesträckan Hötorget – Slussen den 24 november 1957

Written by melkerlarsson

24 november, 2017 at 17:33

Ett möte i en depå

Idag var det halvdag på jobbet, dag före helgdag, förmiddagen ägnades åt ett möte i Vällingbydepån, en av Stockholms fem tunnelbanedepåer. Vad är då en depå? En anläggning där tunnelbanefordonen parkeras, städas och underhålls när dessa inte går i trafik, under morgonens högtrafik är mer än 100 tunnelbanetåg ute i trafiken, ca 105 stycken för att vara mer exakt, då varje tåg är 140 meter långt krävs det stora anläggningar för uppställning och underhåll av dessa.

Mötet slutade lagom till lunch så jag ägnade eftermiddagen åt att handla inför den stundande långhelgen, innan sonen som inte hade halvdag, kom hem från skolan vid tretiden. Nu ser vi båda fram emot Europa League-finalen mellan Manchester U och Ajax som spelas på Friends Arena, men vi nöjer oss med att se den på TV, biljetterna är oförskämt dyra.


Idag talade jag om konst & tillgänglighet

Tunnelbanestation Gärdet, konstStockholms tunnelbana kommer under de närmaste 10 åren att få ytterligare elva stationer och naturligtvis kommer dessa att få en konstnärlig utsmyckning.

Traditionen med konstnärlig utsmyckning av tunnelbanestationerna i Stockholm härstammar tillbaka till 50-talet då T-centralen som första station fick konst. Därefter fortsatte satsningen på konst i tunnelbanan, det mest kända exemplet från 60-talet är nog Siri Derkerts ristningar i betong på Östermalmstorgs station.

Men det var först på 70-talet som den konstnärlig utsmyckning av stationerna kom att slå igenom på bred front, i och med att den blåa linjen öppnades 1975 kom Stockholms tunnelbana världen över att förknippas med konstnärligt utsmyckade stationer.

Idag mötte jag de konstnärer som fått möjligheten och äran att utsmycka Stockholms nya tunnelbanestationer. Min uppgift var att tala om konstens förhållande till tillgängligheten, jag exemplifierade hur konst såväl kan stötta som försvåra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Jag passade förstås på att lyfta fram min favoritstation, Rinkeby, en station som konstmässigt hamnat i skymundan jämfört med de mer kända stationerna Kungsträdgården och Solna Centrum.