Ibland blir man riktigt nöjd

Under en period har jag arbetat med de spärrar som möter resenärerna i biljetthallarna i tunnelbanans och pendeltågens stationer.

I samband med att läsare av mobilbiljetter skulle installeras fick vi möjligheten att justera placeringen av läsarna på vissa spärrar, så att dessa skulle bli enklare att nå för exempelvis rullstolsanvändare och barn. Nu har installationen påbörjats ute på stationerna och jag tycker att resultatet i slutändan blev ganska så bra, en fördel med de nya läsarna är att man kan se hur länge biljetten eller kortet är giltigt och hur mycket pengar man har kvar på sitt kort.

Blackebergs tunnelbanestation

Igår besökte jag och sonen Blackebergs centrum och därmed passerde vi även Blackebergs tunnelbanestation.

Blackebergs tunnelbanestation skiljer sig från de övriga tunnelbanestationerna som byggdes i Stockholms förorter under 1950-talet, här tog arkitekten Peter Celsing ut svängarna jämfört med de annars så ganska enkelt utförda förortsstationerna.

Jag ställer klockan efter mannen med hunden

När jag lämnar sonen i skolan på morgonen inriktar jag mig på att hinna med tunnelbanan som går från Skarpnäck 8:15, då hinner jag till mötena på jobbet som allt som oftast börjar kl 9:00, dessutom med god marginal.

Missar jag denna blir det till att åka 8:23, även då hinner jag till mötena som börjar kl 9:00, men med andan i halsen.

Om jag på vägen från skolan till tunnelbanan möter ”mannen med hunden” så vet jag att jag hinner med tunnelbanan som går 8:15, om jag inte möter ”mannen med hunden” så vet jag att det blir tunnelbanan som går 8:23, jag ställer därmed klockan efter mannen med hunden.

 

Dagens bilder – Tunnelbanetårta i Liljeholmen

Idag fyllde Röda Linjen 50 år, det firades med veterantåg och ”C2 tårta”, tunnelbanetårta.

Sonen och jag är dock inget för sötsaker, så vi hoppade över tårtan och fokuserade på veterantåget.

Tunnelbanans Röda linje firade 50 år idag

Idag besökte jag och sonen Liljeholmens tunnebanestation för att bese tunnelbanans veterantåg, vilket består av 3 st C2 vagnar och en vagn av typen C3.

Sonen har verkligen sett fram emot denna dag då han aldrig sett tunnelbanans veterantåg, det blev 2 1/2 timmes vistelse i Lijeholmen för oss, vi gick in och ut ur veterantåget och provsatt de flesta av sätena.

Efter att ha handlat på ICA Kvantum i Liljeholmen tog vi tunnelbanan till Gamla stan, där fotograferade vi tunnelbanans veterantåg på dess väg tillbaka till depån i Rissne.

Liljeholmens tunnelbanestation på 60-talet

På lördag dyker tunnelbanans museitåg upp vid Liljeholmen

Nu på lördag, den 5 april, fyller tunnelbanans röda linje 50 år, då dyker tunnelbanans museitåg upp vid Liljeholmens tunnelbanestation.

Tunnelbanans museitåg har inte visats upp på många år, det var i trafik i samband med tunnelbanans 50 års jubileum den 1 oktober 2000, samt när linjen Hötorget (dåvarande station Kungsgatan) – Vällingby fyllde 50 år i oktober 2002, därefter har museitåget använts sparsamt.

• Museitåget anländer till Liljeholmens station kl 11:00
• Mellan ca 12:30 – ca 13:45 finns möjligheten att ta en titt inne i tåget
• Museitåget lämnar Liljeholmens station kl 14:00

Vänligen observera att det inte kommer erbjudas någon möjlighet att resa med tåget denna dag, men det kommer säkerligen tillfällen även för det.

Hur förklarar man de gråtande barnen?

Hur förklarar man de gråtande barnen på Fotografiskas reklam för sonen? Att det är konst kan man ju alltid säga, men sonen tycker att detta med konst är lite märkligt för att inte säga konstigt.

Konst i Tunnelbanan – Gärdet

Konsten vid tunnelbanestationen Gärdet betraktar jag mer eller mindre på daglig basis då jag frekvent arbetar i Värtahamnen.

På senare tid har det dykt upp något nytt på Gärdet utöver Karl Axel Pehrsons fantasiskalbaggar. På spårväggen finns för tillfället synnerligen färgglada konstverk som direkt fångade sonens intresse när han och jag klev på där för någon vecka sedan, sonen uppskattade särskilt den rosa tigern.

Karl Axel Pehrson är kanske mest känd för att 1964 ha utformat Guldbaggen, som varje år delas ut till välförtjänta skådespelare och personer inom filmbranschen.

Metron i Köpenhamn – rena tivolit

Under förra veckan besökte jag och sonen Köpenhamn, första dagen ägnades åt Köpenhamns tunnelbana (metro).

Till skillnad från tunnelbanan i Stockholm är tunnelbanan i Köpenhamn förarlös, varför vi passagerare kan avnjuta resan ur ett förarperspektiv, sonen och jag njöt varje minut (sekund).

Kostcirkeln och matpyramiden

Hemma i vårt kök i Jakobsberg på sextiotalet fanns kostcirkeln uppsatt, den är därmed förknipad med min barndom. Senare kom denna att ersättas av matpyramiden, även denna kom att sättas upp på väggen i köket, jag antar att det var min sedan länge bortgångna mor som satte upp även denna.

Tanken bakom såväl kostcirkeln som matpyramiden var goda, idag kan dessa säkerligen upplevas som pekpinnar, men när man under morgonrusningen på tunnelbanan ser såväl barns som vuxnas frukostvanor inser man att kostcirkeln och matpyramiden skulle behöva lanseras igen. När 9-10 åriga flickor dricker en kaffe latte och äter en kaka till frukost har det väl ändå gott för långt? Likaså när mamma eller pappa köper hem färdig mat från grillen eller pizzerian för att barnen ska hinna med fotbollsträningen.

Kostcirkeln illustrerar sju huvudgrupper av livsmedel som bör ätas varje dag. Den introducerades i Sverige efter amerikansk förlaga av Statens Institut för Folkhälsan 1965. Kostcirkeln anger inte proportionerna av det dagliga intaget vilket gav upphov till att KF:s provkök introducerade matpyramiden.

Matpyramiden illustrerar proportioner av livsmedel som bör intas för ett hälsosammare liv. Den introducerades av KF:s Provkök i den svenska tidningen Vi (nummer 6-7 1974) till Kooperativa Förbundets 75-årsjubileum. Idén kom från Anna-Britt Agnsäter som var KF:s Provköks chef 1946–1980.Pyramiden har utvecklats genom åren och har allt sedan dess återfunnits i Vår kokbok. Matpyramiden exporterades till en rad andra länder och är i dag ett allmänt känt begrepp världen över.