Idag promenerade jag och sonen återigen efter den nedlagda spårvägen i Mälarhöjden

Idag promenerade jag och sonen återigen efter den sedan länge nedlagda spårvägen i Mälarhöjden, vi har gjort det förr så det var en favorit i repris.

Spårvägen lades ner i och med att tunnelbanans röda linje öppnade den 5 april 1964, men på sträckan Mälarhöjden – Axelsberg kan man följa banvallen som idag är en av Stockholms längsta och smalaste parker.

I spårvagnarnas spår – mellan Mälarhöjden och Axelsberg

Den 5 april 1964 öppnades tunnelbanan mellan T-centralen – Fruängen och Örnsberg, därmed lades spårvägstrafiken på linjerna 13, 14, 16 och 17 ned.

Linje 13 och 16 gick till Mälarhöjden, medans linje 14 och 17 gick till Fruängen.

Det finns inte så särdeles mycket rester av dessa linjer kvar idag, mellan Telefonplan och Fruängen går tunnelbanan på det som en gång i tiden var linje 14 och 17´s spår,  så där har alla spår efter spårvagnlinjerna suddats ut.

De rester som står att finna hittar man utefter linjerna 13 och 16 till Mälarhöjden, men man måste ha ögonen med sig, det som återstår är banvallen mellan Mälarhöjden och Axelsberg, därefter tar de synliga resterna slut, tills man kommer till Hägerstensvägen genom Aspudden och Örnsberg. Utefter Hägerstensvägen finns det gott om fästen för spårvägens kontaktledning på husfasaderna, sk murrosetter.

På vår vandring passerade vi även tunnelbanans depå, som är belägen under Essingeleden, den sk Nybodahallen, vilken under ca 20 år var hemvisten för spårvagnarna som gick till Fruängen och Mälarhöjden, innan denna byggdes om till tunnelbanedepå.

Mälarhöjdens hållplats