Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Vit stork

En promenad i närområdet – till Ältasjön och Flatensjön

with one comment

Hade det inte varit för blåsten så hade dagen bjudit på ett underbart vårväder med 7 – 8 plusgrader, men då vi fortfarande befinner oss i februari ska man knappast klaga.

Det var fler än mig och sonen som inspirerats till en promenad av solen och den blå himmeln med dekorativa små vita moln, inledningsvis var det nästan trångt, men ju längre ut i skogen vi kom så tunnades det ut med folk. Att det blivit vår märks inte minst på fåglarna, var vi än gick så omgavs vi av en ljudtapet med intensiv fågelsång.

Som vanligt blev det långa samtal om ett antal skiftande ämnen, inledningsvis om Coronaviruset och dess utbredning i världen, men sedan övergick vi till det betydligt trevligare ämnet fåglar. Idag talade vi om fåglar som ökat respektive ökat i antal, om nya fåglar i Sverige, för det dyker då och då upp nya arter som etablerar sig i Sverige, dessvärre försvinner även vissa arter och människan är ofta boven i dramat. Oftast handlar det om indirekt påverkan, förändrat jordbruk och utdikning av våtmarker som får vissa arter att minska och i värsta fall försvinna helt.

En art som återkommit med människans hjälp är ju den vita storken, på 1700-talet fanns ca 5000 par vita storkar i Skåne och den var även rikligt förekommande utefter västkusten upp till Göteborgsområdet. Därefter började en nedgång, främst berodde den nog på utdikningen av våtmarker där storkarna fångade ex grodor, den sista häckningen i Sverige skedde 1953. Därefter var den vita storken försvunnen, nu finns det dock åter fritt häckande vita storkar i Sverige, allt tack vare storkprojektet som föder upp storkar i ett antal hägn i Skåne.

Naturmorgon i P1 om den vita storkens återkomst

with 6 comments

Idag hade naturmorgon i P1 den vita storken i fokus, jag lyssnade inte på programmet i morse utan gör det nu i kväll som podd, den sista vita storken häckade i Sverige 1954, men nu har den återvänt.

Nu har inte den vita storken kommit tillbaka på egen hand utan med hjälp av storkprojektet som pågått i närmare 30 år, sedan 2015 räknas den vita storken åter som en svensk häckfågel, i år hade man i Skåne 68 frihäckande par, vilket genererade närmare 100 storkar födda i det fria. Jag och sonen har flera gånger besökt storkprojektets hägn i Fulltofta i Skåne och imponerats av deras arbete med att återskapa Skånes bestånd av vita storkar och dom verkar vara på väg att lyckas.

Det blev mycket fågelskådning i Skåne

with 9 comments

Fågelskådning i Skåne

När jag och sonen i veckan besökte stod fågelskådning på programmet under två dagar, den första dagen besökte vi Skånes sydkust, Falsterbo – Skanör, den andra dagen åkte vi till Fulltofta i centrala Skåne. Båda dagarna bjöd på ett väder som var helt i vår smak, sol, men inte för varmt.

Falsterbo – Skanör

På tisdagen steg vi upp relativt tidigt för att ta bussen från Malmö till Skanör, vi klev av vid Skanörs centrum och promenerade ut mot kusten och Skanörs sanddynor, efter ett par minuter fick vi syn på en större grupp med gravänder och även många skärfläckor, fåglar som sonen aldrig sett förut och som inte finns hemmavid. Vi vandrade vidare utefter stranden ner mot Skanör, under vägen kunde vi anteckna den ena fågeln efter den andra i anteckningsblocket, listan blev med tiden ganska så lång, när vi summerade dagen kunde vi konstatera att vi sett 64 olika fågelarter, bland annat kentsk tärna, småtärna och svarttärna, vilket var helt nya arter för mig. Ett ganska så bra resultat med tanke på att vi var där mitt i sommaren, under sträcktid (flyttningen) vår och höst hade vi nog kunnat se ytterligare ett antal arter.

Vi fortsatte så långt vi kunde ner mot Skanör, vid gränsen för sälskyddsområdet, som vi självklart respekterade, styrde vi stegen över till uddens östliga kust, där kom dagens höjdpunkt, sälar i mängder, såväl gråsäl som knubbsäl, att få gå i solen utefter en folktom sandstrand och titta på mängder med sälar var en upplevelse som jag och sonen sent kommer att glömma. Som närmast var sälarna 40 – 50 meter, så det var inga problem att artbestämma dom.

Vi tittade naturligtvis inte bara på fåglar, Skanör och Falsterbo har mycket att erbjuda även för den icke fågelintresserade, långa sandstränder, sanddynor och en miljö som bara kan beskrivas med superlativ, sonen sammanfattade detta genom att säga att det inte känns som att vi är i Sverige. Det stämmer nog om man betraktar miljön ur ett Stockholmsperspektiv, då vi under några timmars promenad såg mer sandstränder än man kan hitta i hela Stockholmsområdet.

Efter ca en mils promenad bland sanddynorna var vi båda ganska så trötta och solbrända, sanden hade ju reflekterat solen ganska så bra, så var solbrända både lite här och där, ex under haken där man normalt inte blir så brun. Vi tog igen oss på ett café innan vi äntrade bussen för att återvända till hotellet i Malmö.

Fulltofta

Även på onsdagen steg vi upp relativt tidigt, denna dag promenerade vi upp till Malmö C för att ta bussen till Hörby, där vi bytte buss för att åka vidare till Fulltofta. Efter en stunds väntan vid Malmö C dök dubbeldäckaren som skulle ta oss till Hörby upp, en äldre dam trängde sig före en familj som stod förre oss i kön, väl uppe på andra våningen förstod jag varför, hon hade ”bokat” de fyra platserna i fronten på övervåningen för sina vänner. Familjen som stod först i kön fick därmed inte sina het eftertraktade platser, trist beteende må jag säga.

Under bussresan till Hörby spanade jag och sonen efter glador, röd glad, när vi passerat Lund tappade vi räkningen, då hade vi sett runt etthundra glador, det finns nog ingen annan rovfågel som är så synlig i Sverige, strax innan Hörby såg vi även en och annan stork ute på fälten. Efter bussbytet i Hörby klev vi av vid busshållplatsen ”Fulltofta riksvägen”, därefter fick vi promenera i fyra – femhundra meter utefter den hårt belastade riksvägen 13 som helt saknar vägren, där lastbilarna till Ystad (Polen) dundrade förbi i full fart. Jag finner det märkligt att Skånetrafiken accepterar denna placering av en busshållplats även om det är väghållaren, Trafikverket, som ansvarar för hållplatsen.

Efter några hundra meter kunde vi dock vika av in på en betydligt fridfullare allé som ledde oss till Storkhägnet i Fulltofta, vi var där även förra året, idag fanns dock inga volontärer på plats, vi betraktade storkarna i hägnet i lugn och ro, de betraktade oss och kommenterade vårt besök genom att klappa med sina stora näbbar. I Fulltofta finns det förutom storkar i hägn även gott om friflygande storkar, så vill man se en vit stork i Skåne är det till Fulltofta man ska bege sig.

Efter besöket vid storhägnet fortsatte vi ner till Östra Ringsjön och Gäddsjön, den sistnämnda är en våtmark som skapades för tio år sedan, där såg vi b l a kornsparv, kricka och skedand. Dagen avslutades med en bussresa till Höör varifrån vi tog tåget tillbaka till Malmö, på tåget räknade vi ihop dagens observationer, 51 olika arter hade vi sett, ännu en lyckad fågeldag.

 

 

Äntligen fick sonen se storkar

leave a comment »

Den fågelintresserade sonen har under en längre tid velat se stork, jag har sett stork, men aldrig i Sverige, dock i Baltikum, Danmark och Polen. Så en given programpunkt under veckans Malmöbesök var att besöka ett storkhägn där det fanns såväl storkar i hägn som fritt flygande storkar.

Fulltofta StorkhägnVia Storkprojektets hemsida fick vi en bra information om var man med stor säkerhet skulle kunna få se storkar i såväl hägn som fritt flygande, vi valde att åka till Fulltofta Storkhägn strax norr om Hörby. Vi klev av bussen ute på riksvägen och vandrade de ca 2 kilometerna till Storkhägnet ivrigt spanande efter storkar i skyn, när vi passerat Fulltofta kyrka såg vi såväl storkhägnet som storkar som flög i närheten av det, sonens lycka var total.

I storkhägnet fanns det mängder med storkar, varav ca ett sextiotal årsungar, på hägnets tak hade ytterligare ett antal storkar byggt bon, uppenbarligen lockar hägnet även till sig de vilda friflygande storkarna. Det var underbart att se storkarna lyfta från sina bon för att sedan majestätiskt segelflyga i närområdet, det såg så lätt ut när dom svävade i skyn.

I år kommer Storkprojektet kunna släppa ut ett hundratal ungstorkar, dessa kommer att släppas vid storksläppet vid Hemmestorps Mölla Lördag 30 juli kl. 13.00.

Vi stannade länge vid storkhägnet, därefter gick vi ner till Östra Ringsjön för att betrakta fågellivet innan vi återvände till busshållplatsen och ”hem” till hotellet i Malmö.