Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Vykort

Även idag en promenad i närområdet

with one comment

Även idag promenerade jag i närområdet, dock utan att planera och tänka på saker inför den kommande begravningen och allt som därefter kommer att behöva ske.

Jag hamnade som jag ganska ofta gör på Skogskyrkogården, den är ju inte bara en kyrkogård utan en park att njuta i för oss som bor därikring, det är dock ingen vanlig park, så man får visa respekt. Att äta medhavd lunch på en bänk är helt okej, men att bre ut en röd och vitrutig filt och ha pick nick då har i alla fall min gräns passerats. Likaså är det enligt mig okej att ex jogga så länge man håller sig borta från gräsytorna, men att kasta frisbee etc går bort, så m a o en park där man måste visa gott omdöme.

Man får passa på att njuta av rikedomen på nyanser av grönt om ett par veckor kommer det att vara mer jämngrönt. Jag talade för 30 – 35 år sedan med en vykortsfotograf, han nämnde att våren var en hektisk tid, från den tidpunkt då träden slagit ut i maj hade han ungefär en månad på sig att ta vykortsbilder, de flesta är nämligen tagna under just denna tid på året. Sedan finns det ju undantag, på en vintersportort tas bilderna förstås under vintern.

Efter detta samtal har jag betraktat vykort och det han berättade för mig stämmer till stora delar, det är under den perioden de flesta vykortsbilderna är tagna. Undrar för övrigt om man kan leva på att ta vykortsbilder idag? Får sällan vykort skickade till mig och har bara skickat vykort vid enstaka tillfällen under de senaste tjugo åren, ex har sonen skickat vykort till sin mormor när vi har varit i väg på någon resa, men annars är det tunnsått med den varan.

Written by melkerlarsson

23 maj, 2021 at 16:01

Jag litar inte på sonen

with 9 comments

Rubriken kanske låter dramatisk, men i morse behövde jag posta ett brev i en brevlåda som sonen passerar på sin väg till skolan, men att be honom posta ett brev finns inte på världskartan.

Jag litar helt enkelt inte på att sonen vet vad en brevlåda är, ännu mindre på att han vet hur en brevlåda ser ut. Han har aldrig skrivit ett brev eller ett vykort i sitt femtonåriga liv, han har ingen aning om hur ett brev fungerar, hur man skriver adressen, var man placerar frimärket och var man skriver avsändarens adress såvida brevet skulle behöva returneras.

När jag var i sonens ålder hade jag skrivit och skickat hundratals för att inte säga tusen brev eller vykort, en numerär som sonen aldrig kommer att komma i närheten av under hela sitt liv, förmodligen kommer han om tjugo år kunna räkna upp de få brev han dittills hunnit skicka. Förmodligen kommer jag varje gång han skickar ett brev få förklara hur man gör, så även jag kommer nog kunna räkna upp de brev han skickat under de kommande tjugo åren.

Written by melkerlarsson

27 januari, 2021 at 09:33

Veckans fordon – ångloket Lessebo

with 3 comments

Ångloket Lessebo tillverkades av Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna 1891 för Kosta – Lessebo järnväg, när denna bana lades ner 1948 såldes loket till Munkedals järnväg i Uddevalla varifrån det 1955 överfördes till Järnvägsmuseet, sedan 2003 disponerar Östra Södermanlands järnväg loket även om Järnvägsmuseet fortsatt är ägare av loket.

När jag som liten besökte Järnvägsmuseet, som låg i Stockholm fram till 1970 då det flyttades till Gävle, minns jag inte att Lessebo var utställt på museet, däremot minns jag loket från de vykort man kunde köpa och jag fascinerades som barn av detta lilla gröna ånglok, en stor kontrast till alla de svarta ångloken man då såg på museet och ibland i reguljär trafik. Även om järnvägen i Sverige elektrifierades tidigt kunde man då och då under 60-talet se ånglok i reguljär trafik, i slutet av 60-talet hade SJ ca 70 ånglok kvar, men de användes relativt sporadiskt. Det sista ånglok jag såg i reguljär trafik var faktiskt vintern 1973-1974, när SJ plockade fram ett antal ånglok under den då rådande oljekrisen.

Sedan loket kom till Östra Södermanlands järnväg har det använts relativt sparsamt, jag och sonen har dock fått tillfälle att åka med ett par tåg som dragits av detta vackra gröna ånglok under våra många besök vid Östra Södermanlands järnväg. Lessebo har en spårvidd om 600 mm, den smalaste spårvidden som tillämpats för järnvägar med allmän trafik, den normala spårvidden är 1435 mm, om just spårvidder kan du läsa mer om i ett annat av mina inlägg.

”Lessebo” trafikerar treskenspåret på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle i maj 2015 i samband med Järnvägsmuseets 100-års jubileum

 

 

Ett vykort från gatan hemmavid

with one comment

För mer än trettio år sedan kom jag i samspråk med en vykortsfotograf, under maj och juni hade han bråda dagar, för det var under perioden när träden slagit ut tills de blivit jämngröna man tog de bästa vykorten enligt honom, å jag förstår honom, även om man förmodligen tar de bästa vykorten på en vintersportort under vintern.

Numera är väl vykortsmarknaden att betrakta som stendöd, MMS, Facebook och Instagram har väl fullständigt tagit död på den branschen, men principen om när man tar de bästa bilderna gäller fortfarande. Igår när jag kom hem från jobbet passade jag på att ta en vykortsbild på gatan hemmavid, en bild där grönskan skiftar i många gröna kulörer.


Written by melkerlarsson

17 maj, 2017 at 11:28

Återigen hittade jag min barndom på ett museum

Postmuseum, gamla vykortAtt man hittar barndomsminnen på ett museum torde vara ett tydligt ålderstecken, snart sitter man väl sig själv där i en monter.

När jag och sonen i lördags besökte Postmuseum hittade jag i en monter ett vykort med isbjörnar som jag vet att jag skickade till en klasskamrat efter ett besök på Kolmården i början av 70-talet, nu var det ju inte fråga om mitt vykort, men ett exakt likadant vykort.

Det måste för övrigt vara evigheter sedan jag skickade ett vykort sist, numera finns inga isbjörnar på Kolmården, så isbjörnarna är precis som vykorten historia.

Written by melkerlarsson

13 januari, 2015 at 07:39

Hur många skickar vykort numera?

Lennakatten, PostvagnJag är född 1963, så jag har skickat en hel del vykort under mitt liv, men det var länge sedan sist.

Numera blir det MMS, mail eller en uppdatering på Facebook (med tillhörande bild/bilder).

Sonen, 8 år,  lär inte skicka så många vykort under sitt liv, om ens något. Han lär inte heller ringa några telefonsamtal från en telefonkiosk vilka lär försvinna under 2015.

Men nästa gång sonen och jag åker med Lennakatten ska han få skriva ett vykort till sin mormor och posta det i Lennakattens postvagn, för vem vet hur länge man kan skicka vykort, vykortsställen är ju ett utdöende släkte.

Written by melkerlarsson

25 juli, 2014 at 08:19