Opps, en svamp…

Svampar är sällsynta för att inte säga obefintliga denna heta sommar, men när jag och sonen i går promenerade via Skogskyrkogården såg vi årets första svampar.

Att vi hittade svampar just på Skogskyrkogården har sin förklaring i att vissa av Skogskyrkogårdens gravkvarter konstbevattnas denna heta och torra sommar annars hade vi nog inte hittat någon svamp, i hettan valde jag att inte stanna upp och artbestämma svampen, vi promenerade helt enkelt vidare.

På en kyrkogård som är så stor som Skogskyrkogården, är det mycket att stanna till och titta på, jag har sedan länge betraktat gravstenar när jag promenerar på kyrkogårdar och hoppats att dom skulle kunna berätta den livshistoria som döljer sig bakom namnen och årtalen.

Idag såg jag exempelvis en gravsten där mannen gick bort i 25 års åldern på 1920-talet, hans fru överlevde honom med över 70 år innan hon gick bort i slutet av 1990-talet, vad gjorde hon under dessa 70 år? Skaffade hon sig ett nytt liv? Förhoppningsvis gjorde hon det, men jag har förstått av äldre släktningar att man inte alltid gjorde det, man var och förblev änka, i alla fall i omgivningens ögon, idag får man förhoppningsvis göra sitt eget val.