Archive for juli 2012
Tillökning i Snigelköping
Under våren samlade sonen sniglar på skolgården, vilka han tog med sig hem och placerade i en golvkruka på balkongen, vilken han benämnde Snigelköping.
Totalt tog han hem ca 30 sniglar av varierande sort, parksnäckor, trädgårdssnäckor och vinbergssnäckor. Då en mängd sniglar vistades på samma plats uppstod möjligheten att föröka sig, å det har dom verkligen gjort. För ett par månader sedan var dom ett trettiotal, nu är dom hundratals, då vi sedan ett par veckor tillbaka har fått tillökning av alla sorters sniglar.
Våra sniglar är bara sniglar med skal, inga mördarsniglar etc, vi matar dom med grönsaker, såsom gurka, paprika, blomkål mm.
I slutet av augusti, i början på september ska sniglarna få återvända till sitt rätta element, naturen.
Dagens bilder, en utflykt med Roslagsbanans veterantåg
Som sig bör företog sonen och jag en resa med Roslagsbanans veterantåg idag, vilket är sommarens höjdpunkt, vi reste förra söndagen och lär vara ombord även nästa söndag. Sonen älskade dagens tur, där han kunde betrakta linjen utifrån förarens perspektiv då dörren in till förarhytten stod på vid gavel under hela resan.
Sonen har tappat sin första tand
Idag när vi grillade ute på gården så tappade sonen sin första tand, den har varit lös ett tag, så det var föga överraskande. Hans glädje gick inte att ta miste på.
Jag minns själv när jag tappade min första tand, det var på våren -69, strax innan den första månlandningen, m a o 43 år sedan. Som sexårig kille hade jag full fokus på vad som komma skulle, månlandningen. Dock innebar detta med att tappa sin första tand ett stort steg, kanske inte jämförbart med det första steget på månen, men ett första steg från att vara barn in i vuxenvärlden, för man fick ju vuxentänder.
Å sonen upptäckte bollhavets alla möjligheter
Sonen är sex år, snart sju, men vi har lyckats undvika alla dessa bollhav som finns både här och där.
Under båtresan till Helsingfors i veckan upptäckte han dock bollhavets alla fördelar och möjligheter. För mig som förälder innebar bollhavet en möjlighet till avkoppling, men det gällde även att få sonen därifrån, vilket var lättare sagt än gjort.
Kommer jag framgent att kunna passera ett bollhav utan att sonen vill kasta sig in i det, sannolikt inte!
Ett annorlunda besök i Helsingfors
En Helsingforskryssning innebär en möjlighet att bevista Helsingfors i 6 á 7 timmar innan båten lättar ankare och återvänder till Stockholm. De flesta väljer väl att bevista Stockmanns eller några av de andra affärerna utefter Alexandersgatan. Tar man ut svängarna blir det väl ett besök i den mycket vackra tempelkyrkan eller i den ortodoxa kyrkan. Sonen och jag turistade dock på annorlunda sätt, vi åkte tunnelbana (Metro) och spårvagn. I våra ursprungliga planer ingick även en tur med Helsingfors pendeltåg, men dessa grusades då en person på vår båt lyckades hamna i vattnet, vilket ledde till att vi blev nästan 1 ½ timme försenade till Helsingfors.
När vi väl anlände till Helsingfors kastade vi oss på en spårvagn till Järnvägsstationen, där vi bytte till tunnelbanan, sonens glädje över att få åka en annan tunnelbana än den i Stockholm kunde man inte ta miste på när vi äntrade rulltrappan som tog oss ner till station Järnvägstorget. Väl nere i underjorden åkte vi runt hela tunnelbanesystemet, då Helsingfors jämfört med Stockholm har en relativt liten tunnelbana gick detta tämligen fort. Åter vid järnvägsstationen bytte vi till spårvagn och hann åka med tre spårvagnslinjer innan det var dags att återvända till båten och företa resan hem till Stockholm.
Frun gjorde som man bör, hon besökte Stockmanns mm, m a o betedde hon sig som en normal Helsingforsturist.
Krama mumintrollet
När vi steg ombord på Silja båten i Värtahamnen i måndags stod ett Mumintroll och tog emot, föga förvånande! Sonens lycka var total, han sprang fram till mumintrollet och kramade om detta, detta var den första kram han fick av ett mumintroll, men inte den sista.
Jag vet inte hur många gånger han under resan kom att krama om mumintrollet, mumintrollet lyckades med konststycket att dyka upp så fort det fanns barn närvarande., å där fanns förstås sonen. Å hans pappa undrar hur det är att jobba som mumintroll på Silja Line, är det ett bättre jobb att vara mumintroll än projektledare? Då minintrollet aldrig öppnade munnen är frågan fortfarande obesvarad, men sonen älskade mumintrollet.
En annorlunda lekplats på söder i Stockholm
I juni öppnade en annorlunda lekpark på söder i Stockholm, Bryggartäppan, lekparken är inspiererad av det gamla söder och Per-Anders Fogelströms böcker. Här hittar man lekredskap man inte hittar någon annanstans, möjligen i Mulle Meck parken, men i övrigt är detta en unik leklats som är väl värt ett besök. Min son tog snabbt lekparken till sitt hjärta och det krävdes en viss kraftansträning för att få honom därifrån efter två á tre timmar. Den är m a o väl värd ett besök! Karta!
Sonen är prismedveten
I vår familj är det jag som handlar all mat och alla förbrukningsartiklar, sonen följer alltid med. Jag är inte snål mot varken mig själv eller andra, trots att jag av börd är smålänning, men jag vill köpa rätt sak till rätt pris, inte alltid det bästa i vissa fall räcker det med det med varan som är tillräckligt bra.
Uppenbarligen har den sexårige sonen tagit till sig detta synsätt, i helgen skulle frun komplettera växtligheten på balkongen, hon sneglade då på en växt som kostade 65 kronor. Sonen pekade raskt ut växterna som annonserades 3 för 99 kronor, han tyckte uppenbarligen att 65 kronor var alldeles för dyrt för en växt. I slutändan blev det de billiga växterna som inhandlades.
Mina reflektioner 