Archive for februari 2019
Veckans fordon – Norrköpingsmustangerna
De medelstora spårvägsstäderna i Sverige behövde efter andra världskriget förnya sin spårvagnspark, de kunde inte utan vidare hänga på de beställningar som gjordes av Göteborg, Malmö och Stockholm då dessa vagnar dels var överdimensionerade och dels skulle kräva en ombyggnad av spårvägsnätet.
För spårvägen i Helsingborg och Norrköping tog ASEA därför fram en mindre tvåaxlig enriktningsvagn, även Jönköping och Uppsala var tilltänkta kunder, men därifrån kom det aldrig någon beställning.
Till Norrköping levererades under år 1948 7 stycken vagnar av typ M48 och 1951 18 stycken vagnar av en snarlik typ som kom att benämnas M51, skillnaden mellan M48 och M51 utgjordes främst av dörrplaceringen. Någon vagn av typen M48 finns inte bevarad, men det finns tre vagnar av typen M51 bevarade, två i Norrköping och en på Spårvägsmuseet i Malmköping,
Vagn 56 på Norrköpings spårvägsmuseum är uppskyltad som linje 4 mellan Klingsberg – Drottninggatan – Smedstuguplan, vilken existerade mellan 1957 – 1966, under en kort period mellan 1957 – 1958 hade därmed Norrköping fyra spårvägslinjer innan ringlinjen (linje 1) lades ned under 1958.
- Linje 1, Ringlinjen: Norr Tull – Centralstationen – Rådhuset – Östra Promenaden – Östra Station – Söder Tull – Väster Tull – Kungsgatan – Norr Tull.
- Linje 2, Klingsberg – Söder Tull – Drottninggatan – Centralstationen – Marielund – Bråboplan
- Linje 3, Fridvalla – Marielund – Centralstationen – Drottninggatan – Söder Tull – Väster Tull – Folkets Park
- Linje 4, Klingsberg – Söder Tull – Drottninggatan – Centralstationen – Marielund – Smedstuguplan
Idag har Norrköping två spårvägslinjer, linje 2 och 3, men linjelängden är idag betydligt längre än den var på 1950-talet, så spårvägsnätet i Norrköping har aldrig varit så stort som det är idag och det finns planer på ytterligare utbyggnader.
Bokrean var bättre förr
I går startade bokrean, det är bara att konstatera att bokrean inte är som den var en gång i tiden, förr plockade bokhandlarna fram de böcker de hade i lager, hyllvärmarna, och sänkte priset på dessa, idag trycks det upp särskilda utgåvor inför bokrean och man hittar i princip samma bäcker hos samtliga bokhandlare och stormarknader.
Det är inte ofta jag använder uttrycket ”det var bättre förr”, men när det kommer till bokrean tycker jag uttrycket passar väldigt bra, bokrean var bättre förr. Visst kommer jag att titta in i en eller annan bokhandel under bokrean, men jag har inga förhoppningar om att göra några fynd, men eller annan kokbok kanske får följa med hem, precis som vanligt. För övrigt hörde jag idag på radion att det enkom finns ca 280 fysiska bokhandlare kvar i Sverige, med andra ord färre än en bokhandel per kommun.
Aspuddens bokhandel som jag och sonen passerat ett flertal gånger under våra stadspromenader är väl en av de få bokhandlare som inte är knutna till en kedja som finns kvar här i stan, dessutom i kombination med ett kafé.
Här var det trångt för spårvagnarna
Fram till 1927 gick det spårvagnstrafik på sträckan Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan förbi dagens Medborgarplatsen ner till korsningen Folkungagatan/Götgatan, när man idag promenerar utefter linjesträckningen förstår man att det var trångt och varför sträckan inte var särdeles uppskattad av varken Stockholms stad eller Spårvägsbolaget SS (som till största delen ägdes av staden).
Under 1920-talet blev denna trånga linjesträckning ett stort problem då Stockholms spårvägar i början av 1920-talet beställt en större serie om 80 stycken boggiemotorvagnar av typen A11 och A12, vilka inte kunde användas på sträckan, nedan en bild på en spårvagn av typen A12 no 335 vid hållplats Skansen på Djurgårdslinjen.
Låt oss dock backa tillbaka till 1880-talet, 1887 inleddes spårvägstrafiken på Södermalm, inledningsvis gick hästspårvägslinjen (Katarinalinjen) som anslöt till ångspårvagnarna som kom från Slussen från Adolf Fredriks torg (dagens Mariatorget), men för att reducera restiden för resenärerna flyttades linjens anslutningspunkt till korsningen Hornsgatan/Ragvaldsgatan. Därmed var den trånga linjesträckningen Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan född. Sträckan kom delvis att vara enkelspårig utefter S:t Paulsgatan och Götgatan fram till den slutligen lades ner, vilket var en utmaning med tanke på att sträckan kom att trafikeras av två linjer med en turtäthet om en vagn ca var 6:e minut på båda linjerna. För att vagnar inte skulle mötas på den enkelspåriga sträckan med sina mötesspår reglerades trafiken med ljussignaler.
Efter det att spårvägen på Södermalm elektrifierats 1901 kom sträckan efter att utbyggnad skett av linjenätet på Södermalm att trafikeras av linjerna 8 och 9:
- 8. Slussen – Ragvaldsgatan – Enskede
- 9. Slussen – Ragvaldsgatan – Danvikstull
Efter det att spårvägsnätet på Norrmalm och Södermalm knutits ihop 1922 kom sträckan under perioden 1922 – 1927 att trafikeras av linjerna 4 och 9:
- 4. Skanstull – Ragvaldsgatan – Slussen – Östermalm – Odenplan – Kungsholmen – Slussen – Katarinavägen – Hornstull
- 9. Karlberg – Slussen – Ragvaldsgatan – Danvikstull
I april 1927 lades spårvägen ned på sträckan Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan, spårvägstrafiken ersattes med busslinje 4, spårvägslinjerna 4 och 9 fick i stället ta sig upp på Söders höjder via Katarinavägen. Men trots att det gått 92 år sedan sträckan lades ner kan man fortfarande hitta spår efter spårvägen på sträckan i form av en murrosett i korsningen Götgatan/S:t Paulsgatan, se bild nedan. En murrosett är en fästpunkt i husfasaden för spårvägens kontaktledning, vilka förr ofta var rejäla saker i gjutjärn, vilka senare kommit att ersättas av betydligt enklare krokar.
Idag är det svårt att förstå att det gått spårvagnar på sträckan Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan, särskilt Ragvaldsgatans backe upp från Hornsgatan känns idag omöjlig att forcera för en spårvagn, men man måste komma ihåg att Hornsgatan låg betydligt högre på den tiden och naturligtvis är trappan man idag hittar utefter Ragvaldsgatan ner mot dagens nivå på Hornsgatan sentida.
Inget ont som inte för något gott med sig
När jag i sonen var sjuka under helgen lyssnade jag igenom mängder med podcasts, under denna orgie av lyssnande fick jag per automatik två boktips, böcker som jag efter att ha studerat dessa lite närmare nu beställt på nätet.
Den första bok jag fastnade för var ”Kartornas historia” som omnämndes i förra veckans avsnitt av Vetenskapsradions historia som bland annat handlade om antika och medeltida kartor, kartor och historia är två ämnen som alltid intresserat mig, så detta var en oslagbar kombination, jag gick föga förvånande snabbt in på nätet och beställde boken.
Det andra boktipset fick jag från historia.nu och ett avsnitt om Göteborgs historia, även där fick jag ett boktips, boken heter föga förvånande ”Göteborgs historia”, även denna bok har jag varit inne på nätet och beställt.
Så trots att jag och sonen var sjuka fick jag ut något gott av detta, jag har två böcker att se framemot, så inget ont som inte för något gott med sig.
Tomatbruschetta
Bruschetta betyder rostat bröd på italienska och består av bröd, olja, vitlök och salt. Sedan varierar man med olika pålägg. Grovhackade färska tomater och basilika är den klassiska bruschettan, men det finns även andra varianter med ex grillad paprika och svamp.
När jag bjuder på tomatbruschetta brukar jag vara ganska generös med tomatröra, ungefär som när jag gör smörrebröd, lite bröd och generöst med pålägg.
Ingredienser:
- 2 – 3 tomater
- 1 dl hackade färsk basilika
- 1 tsk flingsalt
- 1 krm svartpeppar
- 4 skivor bröd, ex ciabatta, bröd som blivit över från gårdagen fungerar utmärkt
- 2 msk olivolja
- 1 pressad vitlöksklyfta
Gör så här:
- Dela, kärna ur och hacka tomaterna, blanda tomaterna med basilika, salt, peppar, vitlök och olivolja
- Grilla brödet i en torr stekpanna, lägg tomatröran på bröden