Vi spelade minigolf i Tyresö

Idag åkte jag och sonen till Tyresö för att spela bangolf (minigolf), en grej vi båda gillar, sonen vann den första rundan och jag den andra rundan, fullt rättvist.

På vägen till minigolfbanan passerade vi ett övergångsställe i Tyresö centrum som var ”pridemålat” i regnbågens alla färger.

När det kommer till pride har jag egentligen ingen uppfattning, men självklart ska man få älska den man vill. Jag har dock aldrig besökt stan i samband med prideparaden, det handlar dock inte om ett ställningstagande till saken sig, utan mer om att jag ogillar folksamlingar. Av samma skäl besöker jag inte stan när det är Quarnevalen, varken jag eller sonen gillar folksamlingar.

En promenad i närområdet

Då det förutspåddes regn och åska under eftermiddagen valde vi att företa dagens promenad i närområdet, det blev en sväng till Skarpnäcks koloniområde, det näst största koloniområdet i Sverige.

För kolonisterna börjar skördetiden närma sig, i trädgårdslanden har gurkor och morötter redan kunnat skördas och snart kan även frukterna från körsbärs-, päron- och äppelträden börja skördas.

En av kolonisternas skorstenar fascinerar, beroende på ur vilken vinkel den betraktas ser man olika saker, antingen bara en katt, eller två katter och positionerar man sig rätt ser man såväl två katter som en skata. Samtliga djur är dock utförda i plåt, men visst blir man fascinerad.

Idag promenerade jag till Djurgårdens lite mer okända delar

Idag tog jag tunnelbanan in till stan och klev av vid T-centralen och styrde stegen ut mot Djurgårdens lite mindre välfrekventerade delar, Djurgårdsstaden och Beckholmen.

Beckholmen är ett gammalt men fortfarande aktivt varvsområde, medans Djurgårdsstaden är en fantastisk oas mitt i Djurgårdens nöjesliv, där relativt få människor promenerar.

• 

• 

Till vänster Strandvägen sedd från Djurgårdsbron, till höger Djurgårdsstaden sedd från Beckholmen, till vänster i bild ser man det fortfarande stängda Gröna Lund.

På Beckholmen råder det i dag fortfarande aktiv varvsverksamhet, jag har besökt området i tjänsten ett par gånger i samband med ombyggnader av de fartyg som Trafikförvaltningen äger. Beckholmen är en av de få äkta hamn- eller varvsmiljöer som idag finns kvar i Stockholm. Under promenaden tillbaka till T-centralen tornade mörka moln upp sig över staden och mycket riktigt kom eftermiddagen att präglas av regnskurar, men då var jag redan hemkommen efter en nio kilometers promenad på stan.

Idag besökte jag och sonen Vasamuseet

Idag besökte jag och sonen Vasamuseet, skeppet är en klenod som kan jämföras med Eiffeltornet i Paris eller pyramiderna i Giza i Egypten, Vasa är helt enkelt unikt. Det finns bara en motsvarighet i världen, skeppet ”Mary Rose” i England, men det skeppet är långtifrån lika välbevarat som Vasa.

Då Vasamuseets besökare till 85% består av utländska turister har den pågående coronapandemin försatt Vasamuseet i ett prekärt läge då museet helt är finansierat av biljettintäkterna och är nordens mest besökta museum. Sedan ett tag tillbaka har Vasamuseet dock åter öppnat, ett visst statligt stöd har erhållits, men för att spara pengar håller man i dagsläget bara öppet måndag – fredag.

• 

• 

• 

• 

För mig och sonen var dagens besök på Vasamuseet ett kärt återseende, jag tog med sonen till Vasamuseet första gången när han var 6 – 7 år, det blev snabbt ett gemensamt favoritmuseum som vi kommit att besöka ett par gånger per år sedan dess. Det var dock inte helt tomt på utländska turister, vi mötte några mindre grupper med såväl fransmän och tyskar.

En långpromenad i stan

Denna första semesterdag tog jag tunnelbanan in till stan för att promenera, tror att de flesta som följt min blogg ett tag insett att promenera är en av mina favoritsysselsättningar.

Idag tog jag tunnelbanan in till stan och klev av vid Slussen, jag styrde stegen genom Gamla stan, vilket var tänkt som en ren transportsträcka under dagens promenad. Men när jag fann Gamla stans gränder tomma på turister började jag kryssa kors och tvärs och ta bilder på de vackra men folktomma gränderna i Gamla stan, jag blev m a o turist i min egen stad.

Jag är egentligen inget fan av Gamla stan eller liknande platser runt om i Europa, avskyr turistfällorna i Milano, Prag och Rom, men på grund av den rådande Coronapandemin fick jag ha Gamla stan lite för mig själv, en stadsdel som för övrigt fram till 1980 benämndes ”Staden mellan broarna”.

Efter att jag lämnat Gamla stan fortsatte promenaden utefter Norr Mälarstrand och efter att ha snurrat runt på Kungsholmen passerade jag faktiskt denna första semesterdag entrén till min arbetsplats innan jag avslutade promenaden med att handla mat på ICA Maxi Lindhagen.

När dagen summerades kunde jag konstatera att jag idag promenerat närmare 11 kilometer, längdmässigt en hyfsad promenad, men jag kan bättre än så.

Vi återvände till Björkhagens golfklubb

Idag återvände jag och sonen till Björkhagens golfklubb, sonen började med att slå ut en hink med bollar på deras driving range, därefter spelade vi golf med golfklubbor och innebandybollar på deras enkla golfbana ”golfäventyret”, där man även kan spela fotbollsgolf.

Golfäventyret vid Björkhagens golfklubb är verkligen kul att spela, men inte så lätt som det ser ut, många små barn på den närbelägna badstranden lärde sig nog ett och annat nytt fult ord, såväl jag som sonen bidrog till denna höjning av de små barnens kunskapsnivå i ämnet.

Hålen på banan är ju ganska stora för att en fotboll ska kunna rulla ner i hålet, observera stegen för smådjur såsom sorkar och möss som skulle kunna falla ner i hålet, dom ska m a o även kunna ta sig därifrån.

• 

• 

Ett besök på Skansen

Idag besökte vi Skansen, jag har ju årskort och det får även sonen hänga med in på ett tag till, tills han fyller sexton i december 2021.

Just nu håller Skansen bara ”parköppet”, de kulturhistoriska byggnaderna är stängda, så även Lill-Skansen, men vad gjorde det, vi tog en rejäl promenad på Skansen, hälsade på djuren och njöt ändå.

Dags för semester, hemester…

Då var det dags för semester igen, huvudsemestern som sedan länge förläggs till slutet av sommaren.

Det blir precis som under den förra semesterperioden en hemester, men det är ju inte helt fel, det finns så oerhört mycket att göra hemmavid och nu har även de flesta av stadens museer öppnat, så det är lätt att finna ut en aktivitet även en regnig semesterdag. Det lär förstås även bli en hel del bangolf (minigolf) och kanske lite svampjakt i skogarna i närområdet, vem vet. Det ligger i alla fall nästan fyra lediga veckor framför mig.

• 

• 

• 

En sak känns dock lite märklig, normalt infinner sig semesterkänslan när jag kliver ut genom ytterdörren vid kontoret på Kungsholmen inne i centrala Stockholm och går mot tunnelbanan. i år infinner den sig hemma när jag stängde av den bärbara datorn, fällde ihop den och packade ned den i min jobbryggsäck.

Jag kommer dock inte helt släppa jobbet trots att jag är ledig, kommer då och då skumma igenom inkomna mail i min jobbmobil, kan jag med ett kort svar hjälpa en kollega att komma vidare i en fråga så kommer jag precis som vanligt att göra det, svara trots att jag är ledig.

Idag kombinerade jag återigen jobb och kultur

Idag kombinerade jag återigen jobb och kultur, precis som i fredags när jag besökte Millesgården. Under dagen besökte jag Thielska galleriet för att se deras sommarutställning med de dolda skatterna på Thielska galleriet, m a o konstverk dom äger men som sällan visas.

I den permanenta utställningen på de övre planen visas en del av Thielska galleriets samlingar med verk av exempelvis Carl Larsson, Bruno Liljefors, Anders Zorn, Eugène Jansson och Edvard Munch. Därutöver finns det runt 800 konstverk i museets magasin, ett femtiotal av dessa kan man få njuta av nu under sommaren och det gjorde jag idag.

En sak glade mig särskilt, idag var medelåldern på besökarna tämligen låg, vilket den normalt inte brukar vara, då brukar jag dra ner medelåldern rejält, men inte idag.

• 

• 

• 

Ett barndomsminne – röda vinbär

Under en promenad i ett av de alla kolonistugeområden som finns hemmavid skådade jag ett flertal buskar med röda vinbär, vilket framkallade ett barndomsminne.

Vid sommarstugan, när jag var liten, hade vi gott om bärbuskar, krusbär, röda vinbär, svarta vinbär och det som min mamma benämnde som vita vinbär, av en del kallade gula vinbär.

När jag befann mig i den så kallade slukaråldern, i 11-12 års åldern, perioden då man läste en á två böcker per dag, så hade jag en strategi. Jag placerade en sk Baden-Baden (solstol) invid en buske med röda vinbär, sedan slog jag mig ner i solstolen och läste, medans jag läste åt jag röda vinbär direkt från busken. Solstolen flyttades efterhand som de röda vinbären tog slut runt busken, sedan var det dags att flytta vidare till nästa buske med röda vinbär. Var 14:e dag kom bokbussen, då laddade man med nya böcker och räckte inte dessa fick man sätta sig på cykeln och cykla till biblioteket i Kolsva (8 km) eller Köping (20 km) och låna fler böcker.

Dom svarta vinbären var förstås inte lika goda naturella, dessa gjorde min mamma gelé och saft av. Min mamma är borta sedan nästan tjugofem år, sommarstugan befinner sig numera i min brors ägo, helt enligt min vilja, jag har inte varit där på väldigt länge, det var nog närmare tjugo år sedan, men buskarna med röda vinbär lär nog stå kvar. Däremot tvivlar jag på att min bror och hans fru plockar och förädlar så särdeles många av de svarta vinbären, jag har inte sett någon sådan tendens om jag säger så.