Mina reflektioner

Archive for oktober 2017

Årets första frost

När jag i morse gick över gården på väg till tunnelbanan noterade jag att buskarna, gräsmattan, höstlöven och utemöblerna var täckta av årets första frost, det är få saker som gör sig så bra på bild som frost.

Annonser

Written by melkerlarsson

31 oktober, 2017 at 17:51

En hiss med konst

När jag i går reste utefter Roslagsbanan för att titta på de nyligen ombyggda, i de flesta fall nybyggda stationerna stannade jag till vid Visinge station.

Hisschaktetens glasytor är konstnärligt utsmyckade med björkstammar, riktigt snyggt må jag säga, att konstnären hämtat sin inspiration i närområdet är uppenbart, precis öster om stationen ligger en tät björkskog, så det är säkerligen därifrån han eller hon har hämtat sin inspiration.

Även vid Roslagsbanans station vid Universitetet finns mönstrade hisschakt, men vid Visinge har den konstnärliga utsmyckningen tagits till ytterligare en nivå.

Ett kyligt besök i verkligheten

Idag blev det ett besök i verkligheten å tjänstens vägnar, jag tittade på stationer som nyligen byggts om, jag tittade främst på Tillgängligheten till och på stationerna, exempelvis hur ledstråk för synskadade lagts.

Jag besökte Ensta, Tibble, Visinge och Roslags Näsby, den sistnämnda har genomgått en stor förvandling, från att varit ett ganska så enkel station med tre spår har det blivit en modern station med två plattformar, fyra spår, hissar, rulltrappor och stationsbyggnad, stationen befinner sig fortfarande under byggnad och färdigställs först i december.

I Stockholmsområdet betraktas Roslags Näsby med sina över 3000 påstigande per dag inte som en särdeles stor station, det finns mängder med pendeltågs- och tunnelbanestationer som har mångdubbelt fler påstigande. Men skulle denna relativt okända station flyttas till något annat län i Sverige skulle den helt plötsligt betraktas som en mycket stor station, i en del län skulle den förmodligen vara den största stationen.

Jag är glad att jag klädde mig varmt, det var en á två plusgrader och blåsigt.

Thielska Galleriet – Helga Henschen

I går besökte jag Thielska Galleriet, huvudorsaken till mitt besök var att bese den retrospektiva utställningen om Helga Henschens konstnärskap (1917–2002) som visas i samband med hennes 100- årsjubileum. Helga Henschen var barnbarn till Ernest Thiel och har därmed en personlig koppling till det som idag är Thielska Galleriet som ursprungligen var Ernest Thiels bostad.

För mig var Helga Henschen främst känd för den konstnärliga utsmyckningen av Tensta tunnelbanestation samt karikatyrer och valaffischer under 1960- och 70-talet, karikatyrerna hade en  tydlig vänsterprägel, dessa hittade man i böcker, på vykort och i tidningar, så dessa såg man ofta hemmavid.

Under besöket Thielska Galleriet upptäckte jag hur mångfacetterad Helga Henschen var som konstnär, hon arbetade med en mängd olika material och uttryckssätt, på utställningen såg jag målningar, skulpturer, affischer, illustrationer och karikatyrer från 1940-tal till och med 1990-tal.

Jag bidrog även till att sänka såväl medelåldern bland besökarna, inte så vanligt numera, som till att förbättra könsbalansen, det var ju främst kvinnor i publiken.

Utställningen pågår till och med den 21 januari 2018.

Då var det dags att ställa om klockan

Då var det dags att ställa om klockan till vintertid, eller normaltid som det heter formellt, de flesta klockorna ställer ju om sig själva, de man hittar i datorerna och mobilerna, men det finns ändå några klockor och timers som kräver min insats här hemma och någon klocka glömmer man ju alltid bort.

Personligen skulle jag gärna se att man införde sommartid året runt, det blir förstås mörkare på morgonen under vintern, men ljusare under eftermiddagen och kvällarna, men att det blir mörkare på morgonen gör väl inte så särdeles mycket för det är ju redan mörkt på morgonen.

Written by melkerlarsson

28 oktober, 2017 at 23:02

Hur behandlade dom sina modeller?

Under mitt besök på Thielska Galleriet i helgen kom jag att fundera på om Anders Zorn någonsin målade en tavla med en kvinna med kläder på, dom lär i alla fall inte vara särskilt många, förutom ett eller annat porträtt av prominenta kvinnor.

På Thielska Galleriet såg jag i alla fall en tavla målad av Anders Zorn med en påklädd kvinna, men det handla då om Ernest Thiels andra hustru, Signe, Ernest Thiel hade för övrigt även en dotter som hette Signe från sitt tidigare äktenskap.

Jag såg dock tre tavlor med kvinnor utan kläder målade av Anders Zorn, i dessa #metoo tider väcktes en tanke, hur behandlade Anders Zorn och för den delen även Carl Larsson sina unga och ofta nakna kvinnliga modeller? Behandlades dom med respekt med den tidens mått och hur behandlades dom med dagens mått?

Jag har ingen aning, konstnärerna i sig dog för närmare hundra år sedan och deras modeller är döda sedan länge, så vi lär aldrig få svaret.

Idag besökte jag Thielska Galleriet

Idag besökte jag Thielska Galleriet för första gången på närmare tjugo år, då sonen som normalt är en ständig följeslagare på stadens museum inte var med idag så passade jag på att besöka ett konstmuseum. Konstmuseum tillhör inte sonens favoriter om man säger så, han blev avskräckt i samband med att han besökte Moderna museet med skolan för ett par år sedan, men jag ska nog vad tiden lider få honom på andra tankar.

Förutom ett tiotal verk av Edvard Munch, vilket innebär att Thielska Galleriet har en av världens största samlingar av Edvard Munch, hittar man målningar av Anders Zorn, Eugène Jansson, Ernst Josephson, August Strindberg, Carl Larsson, Bruno Liljefors och Toulouse-Lautrecs mfl.

Basutställningen innehåller finansmannen och konstsamlaren Ernest Thiels samling av verk av huvudsakligen svenskt måleri från tiden omkring 1900, efter det att han fått ekonomiska problem sålde Thiel byggnaden och konstsamlingen till staten 1924. Det är bara att inse att mannen hade smak och sinne för kvalité, han införlivade många mästerverk i sin samling.

Huvudorsaken till mitt besök var dock inte att bese den permanenta utställningen, utan för att besöka utställningen om Helga Henschen, men den kommer jag att återkomma till i ett senare inlägg. Det är dock inte bara tavlorna som gör Thielska Galleriet värt att besöka, lokalerna i sig är värda ett besök.