Kände mig som en tonåring

I morse vaknade jag först kvart i nio, vilket är sent för att vara mig, för att inte säga mycket sent. Nu hade i och för sig tonåringen här hemma hävdat att vakna kvart i nio är som att stiga upp mitt i natten en söndag morgon.

Så den planerade svängen in till stan fick utebli, jag ville vara hemma i god tid inför eftermiddagens allsvenska fotbollsmatcher, ett Stockholmsderby och därefter en match med favoritlaget Hammarby är inget jag avstår ifrån.

Så det fick bli en sväng i närområdet, där jag precis som vanligt kom att korsa Skogskyrkogården.

Buss 183, en av SLs mer udda busslinjer som trafikerar Skogskyrkogården på lördagar och söndagar.

Osäkert väder

Idag var väderprognosen något osäker när jag vaknade tidigt och åt frukost runt klockan sex, men det var lite väl tidigt att gå ut och promenera vid den tiden, så efter duschen återvände jag till sängen där jag snabbt fick sällskap av katten.

Vid nio var det dock dags att bege sig ut, idag höll jag mig i närområdet, dels har jag rört mig runt och i Stockholmsområdet de senaste tre dagarna, dels ville jag vara hemma i god till Finalen i Svenska cupen mellan Hammarby och Malmö FF. Det blev en promenad under tre timmar, närmare tolv kilometer och jag slapp undan det hotande regnet, det kom några droppar strax efter tio, men inget mer.

Parallellt med eftermiddagens fotbollsmatch hade jag bokat tvättstugan för att tvätta sängkläder, badlakan och badrockar etc, jag ”matchade” dock besöken i tvättstugan med pauserna i matchen. Dessvärre förlorade Hammarby cupfinalen, jag svor en stund, därefter gick jag ner till tvättstugan och hämtade den sista omgången med tvätt.

En slö dag

Idag blev det en slö dag, i alla fall för katten, jag var dock ute på en promenerad innan det var dags för julens höjdpunkt om ni frågar mig, engelsk fotboll på annandagen.

Jag har inte många jultraditioner, men att promenera är en av dessa, att titta på den engelska fotbollen på annandagen är en annan. När jag tänker på jul är utevistelse den första tanken som slår mig, sådan har jag varit ända sedan jag var liten, julen innebär en möjlighet till utevistelse och långpromenader.

Jag har dock bara ett måste och det är den engelska fotbollen på annandagen, men det är bara ett måste för min egen del, det är inget måste jag pådyvlar någon annan.

Jag firade en födelsedag

Under dagens promenad på Östra Södermalm stannade jag till en stund vid firandet av Nacka Skoglunds födelsedag. Nacka Skoglund är Hammarby fotbolls mest kultförklarade spelare trots att han spelade i Hammarby under sammanlagt några år, precis i början och i slutet av hans karriär.

Firandet äger rum vid Nackas hörna utefter Katarina Bangata och har pågått i runt 40 år vid det här laget. Det är en trevlig och lite annorlunda julaftonstradition som jag har deltagit i ganska ofta i under åren, helt enkelt när jag inte haft något annat för mig.

Mer om Nacka Skoglunds korta, intensiva och tragiska liv kan du läsa om i ett tidigare inlägg.

Äntligen hittade jag ”Nackas” grav

Det är väl bara de mest inbitna fotbollsfansen, särskilt vi som håller på Hammarby, som idag vet vem Lennart ”Nacka” Skoglund var, hans karriär utspelade ju sig främst under 1950-talet, därmed har jag själv har jag aldrig sett ”Nacka” spela.

Under mina promenader på Skogskyrkogården har jag då och då letat efter Lennart ”Nacka” Skoglunds grav, men innan jag begav mig hemifrån under under förmiddagen gjorde jag lite bättre research än tidigare. Jag tittade lite mer noggrant på ”hittagraven” och plötsligt insåg jag att jag letat på fel sida om vägen.

Under sin karriär spelade Lennart ”Nacka” Skoglund i följande lag:

• 1946–1949 Hammarby, dock inga matcher i allsvenskan
• 1949–1950 AIK, spelade dock bara fem matcher innan han lämnade för Inter, debuten i Allsvenskan skedde dock i AIK.
• 1950–1959 Inter (Italien)
• 1959–1962 Sampdoria (Italien)
• 1962–1963 Palermo (Italien)
• 1964-1967 Hammarby, under dessa år blev det ett antal allsvenska matcher för Lennart ”Nacka” Skoglund för Hammarby, vilket är det svenska lag ”Nacka” främst förknippas med.
• 1968 Kärrtorps IK i division IV
  • Därtill kan man lägga meriter som VM Brons 1950 i Brasilien och VM Silver i Sverige 1958, inte så illa om man säger så, det är få Svenskar som har två medaljer i VM i fotboll.

Den senare delen av Lennart ”Nacka” Skoglunds liv kom att präglas av missbruk, vilket förklarar hans tidiga och tragiska bortgång. Det kan inte varit lätt att komma som en ung kille till ett främmande land med alla de förväntningar som fanns på honom och dessutom med avsaknaden av ett socialt nätverk, det var nog inte så konstigt att det gick fel. Jag hoppas verkligen att man idag tar bättre hand om de unga killarna och tjejerna som söker sig utomlands för en fotbollskarriär, eller när det kommer till vilken annan idrott som helst.

Lennart ”Nacka” Skoglund avled i juli 1975, men hans minne högtidlighålls av många av de som älskar Hammarby varje julafton, att Nacka Skoglund firas just på julafton beror på att det är hans födelsedag, han föddes den 24 december 1929.

Firandet äger rum två gånger samma dag, klockan 10:00 utanför porten till Nacka´s barndomshem på Katarina Bangata 42 samt klockan 12:00 vid Nackastatyn som heter ”Vi ses vid målet” och är utförd av konstnären Olle Adrin. Statyn står där Brännerigatan och Katarina Bangata möts, 2001 döptes platsen till Nackas hörna efter ett beslut i Stockholms kommunfullmäktige.

En promenad i väntan på cupfinalen

Idag blev det en promenad i närområdet i väntan på finalen i Svenska cupen mellan Hammarby och Häcken från Göteborg, vi styrde stegen mot koloniområdena söder om motorvägen som går mot Tyresö.

Där strövade vi runt i såväl Listuddens- som Odlarens koloniområde, vi stannade till vid kolonikiosken i Listuddens koloniområde där sonen inhandlade en dricka och en korv med bröd.

Väl hemma var det finalen i Svenska cupen som gällde, Hammarby inledde bra men jag upplevde att Hammarby började tappa i början av andra halvlek, därefter blev det ganska segt och det blev snart uppenbart att det skulle bli förlängning, 2 x 15 minuter. Efter förlängningen fälldes avgörandet på straffsparkar, i slutändan stod Hammarby som segrare, helt underbart.

På kvällen slapp jag undan matlagningen, vi gick ner till den lokala pizzerian och åt, underbart.

Vi promenerade till stan

Idag promenerade jag och sonen hemifrån Skarpnäck in till stan, Medborgarplatsen, huvudsyftet var att få röra på sig, ett annat skäl var att sonen ville köpa en ny Hammarbykeps.

Vi promenerade via Skogskyrkogården, Sandsborgkyrkogården, Globenområdet och slutligen nådde vi Skanstull och Götgatan. Den första anhalten var Skrapan och Intersportbutiken där som har ett stort utbud av Hammarbyartiklar, såsom halsdukar, tröjor och kepsar. Vi hittade snabbt en keps till sonen som snabbt placerades på huvudet.

Promenaden avslutades vid Medborgarplatsen där vi handlade på Lidl, tack och lov har även Lidl förtsått att man måste ha självbetjäningskassor, deras köer var tidigare oändligt långa, i alla fall tidsmässigt.

Därefter tog vi tunnelbanan hem till Skarpnäck, sonen var synnerligen nöjd med sin Hammarbykeps och hans pappa var synnerligen nöjd med att ha fått sträcka på benen, idag blev det en promenad om ca 10 kilometer.

En höstpromenad hemmavid

Idag blev det en promenad på hemmaplan, ville hinna hem till kl 14:00 då försnacket inför Stockholmsderbyt AIK – Hammarby började, man har sin prioriteringar.

Söndagen bjöd på höstväder, men det gick knappast att jämföra med det ljuvliga vädret som rådde under gårdagens besök på Skansen. Matchen då, inte mycket att skriva hem om, Hammarby förlorade med 3 – 0 mot AIK, jävla skit rent ut sagt, men det är många omgångar kvar allsvenskan avslutas först i december, mer än en månad senare än normalt.

Månne man kunna dricka glögg medans man ser på allsvensk fotboll? Nåja, jag gillar inte ens glögg, men en julöl kanske slinker ner i samband med den sista omgången i december.

Äntligen börjar allsvenskan

I dag är det säsongspremiär för allsvenskan, mer än två månader försenad, men förklaringen till detta och mycket annat denna vår stavas ju coronaviruset.

Under lång tid framöver kommer det dock att handla om det som i Tyskland har kommit att benämnas som ”spökmatcher”, matcher utan publik. Så jag och många andra kommer att få avnjuta matcherna framför TVn eller på någon sportbar. I mitt fall handlar det om framför TVn eller surfplattan.

• 

• 

• 

Även om jag ser fram emot premiäromgången så känner jag en viss oro, främst för att fans ska samlas utanför arenorna, i Tyskland har man löst detta på ett lite annorlunda sätt, såvida hemmalagets fans samlas utanför arenan så förlorar laget per automatik matchen.

En helg med fotboll – det var länge sedan sist

I lördags visades det fotboll på TV för första gången på två månader, det handlade om Bundesliga och det handlar förstås om matcher utan publik än så länge, i Tyskland benämns detta som ”spökmatcher” (Geisterspiele), men den ekonomiska verkligheten har kommit ifatt fotbollen, inga matcher = inga TV intäkter och det skulle vara förödande för klubbarna och fotbollens framtid då TV intäkterna numera är den stora inkomstkällan för fotbollsklubbarna oavsett land.

Jag hoppas förstås att fotbollen i Sverige och Europa överlever detta stålbad, men jag skulle ändå önska att vi efter coronapandemin kommer att få se en fotboll som är mer ”back to basic”, som kommer ut från stålbadet med lägre övergångssummor, lägre lönenivåer och där de astronomiska priserna på TV rättigheterna är ett minne blott, övergångssummor på över en miljard för en spelare är ju helt sjukt om man säger så. Som en jämförelse, kan man köpa ca 250 bussar en miljard kronor.

I Sverige är biljettpriserna i alla fall att betrakta som rimliga, detsamma gäller övriga Norden, Nederländerna och Tyskland, men kommer man till England och Italien kan en matchbiljett kosta 700 – 900 kronor och då talar vi om ordinarie priser, inte vid andrahandsförsäljning av biljetter till utsålda matcher.

I lördags såg jag:

• Borussia Dortmund – Schalke 04
• Eintracht Frankfurt – Borussia Mönchengladbach

I söndags såg jag:

• FC Köln – FSV Mainz 05
• FC Union Berlin – FC Bayern München

I kväll tänker jag se:

• Werder Bremen – Bayer Leverkusen

Sammantaget var det härligt att återigen få stå och laga mat i köket med blicken mot en TV där det visades fotboll, men vi är inte igenom detta än, förmodligen ”spökmatcher” (Geisterspiele) utan publik vara det nya normala under 2020, men nu har man i alla fall tagit det första steget av många på väg tillbaka mot ett samhälle som vi kan benämna som normalt.