Archive for augusti 2021
Badrums- och köksrenovering står för dörren
Såväl badrums- och köksrenovering står för dörren, min ambition är att detta ska genomföras i ett svep av samma firma, lika bra att ta allt kaos på en gång. Tanken var att detta skulle genomförts i år (2021), men sedan kom min mammas fd sambo att avlida och allt som följde av det, så jag skjuter på detta projekt till 2022, jag hade helt enkelt varken lust eller ork att hantera såväl renovering som allt som följer med ett dödsfall.
Jag har dock börjat planera så smått, har kollat upp några potentiella firmor, boende till mig och katten på lägenhetshotell, samt nya vitvaror till köket. När jag och sonen besökte Härnösand och Härnösands bilmuseum noterade jag nedanstående intressanta armatur på en av deras toaletter, den armaturen kanske vore något att ha i badrummet? Jag får fundera på saken, men det känns tämligen långsökt att jag skulle välja en armatur som denna, armaturen känns för övrigt inte som en standardprodukt. Oavsett så skulle den sticka ut och förmodligen bli ett samtalsämne bland besökare här hemma.
Nu på morgonen ska sonen som vanligt numera åka till sin gymnasieskola i Älvsjö, idag ska dom har gymnastik för första gången på gymnasiet, men inga gymnastikkläder behövs då gymnastiklektionen tydligen skulle vara teoretisk. Ska bli spännande att höra under eftermiddagen/kvällen hur den teoretiska gymnastiklektionen avlöpte.
Tiden går
Under förmiddagen deltog jag i ett möte, digitalt förstås, mötets syfte var att gå igenom ett trafikavtal som börjar gälla i april nästa år, avtalet löper därefter under tolv år. Plötsligt insåg jag att avtalet löper ut några veckor efter det att jag fyllt 71 år!!.
Den tanken fick det för en stund att svaja till lite grand, bildligt talat, det är bara att konstatera att åren går. Naturligtvis är man ju fullt medveten om att åren går, men när det konkretiseras på detta sätt snurrar det onekligen till lite grand.
Efter någon minut var jag åter fullt ut koncentrerad på mötet, men tanken hängde kvar, 71 år?!?!!.
Ett av de mer udda fynden
När jag, oftast i sällskap med sonen, har varit hemma hos min fd mammas sambo och röjt efter hans bortgång har vi hittat en del udda prylar, undrar inte om den korkpistol jag hittade för någon vecka sedan toppar listan på udda prylar.
Detta fynd väcker många frågor, för det första så är den tillverkad i plast, ett material som inte var så vanligt förekommande under hans barndom på 1940-talet. Hade plast då varit ett vanligt material så hade förmodligen staten inte prioriterat import av plastleksaker under andra världskriget, endast ett 50-tal skepp per år kunde lämna Sverige för handel med utlandet och då enkom handel med neutrala stater, vilket främst kom att bli Argentina. Så att man under dessa omständigheter skulle importera korkpistoler känns tämligen långsökt.
Jag tror snarare att Lennart, min mammas fd sambo, har fått denna korkpistol när han gick i pension 2001 eller under en femkamp på Gröna Lund, vad vet jag, men det var kul att hitta en korkpistol i gömmorna. En korkpistol har jag tidigare bara sett i serietidningar.
Vaknade tidigt
Idag vaknade jag tidigt, vilket jag gör för det mesta numera, trots att jag gick till sängs hyfsat sent. Börjar undra om det är en åldersgrej, man kanske med tiden blir en sådan där pensionär som stiger upp vid femtiden och sitter och väntar på att TVs morgonprogram ska börja. Nej, så får vi hoppas att det inte blir och idag kunde jag inte heller skylla på katten, han kom fram först när klockan passerat åtta, han tog m a o en sovmorgon idag.
Vaknar man tidigt så kommer man ut tidigt och så blev det även idag, efter en frukost bestående av två toast med ost, skinka och tunnskivade tomater samt ett besök i duschen stängde jag dörren bakom om mig och gick ut på promenad. Idag styrde jag stegen norrut mot Enskededalen och förbi Dalens sjukhus, när jag kom fram till Blåsut, där jag arbetade fram till 2005 innan kontoret flyttade till Kungsholmen, vände jag söderut igen. Promenaden avslutades vid Willys i Sköndal, till oss tvåbenta behövde jag inte handla mat, så idag handlade jag mat till katten. Han är kräsen och är helt inkörd på märket ”Latz” och det ska vara bitar i gelé, är det inte gelé så är man inte vatten värd som matte.
Väl hemkommen slog jag på TVn i köket för att följa eftermiddagens och kvällens fotboll, observera att jag alltid tittar på fotboll i köket, TVn blir ett sällskap när jag lagar och planerar mat. Jag tillhör m a o inte de män som bänkar sig i soffan framför TVn, vet inte när jag sist såg på fotboll sittande i soffan, i soffan sitter mestadels katten, syns tydligt p g a allt katthår, och sonen.
I köket har jag planerat nästa veckas måltider, lagat sparrissoppa som blir förrätten här hemma några dagar i veckan, samt tillagat kvällens måltid, skink- och ostpaj vilket är en mycket populär rätt hos sonen. Förrätt mitt i veckan var något jag började med under pandemin, man behövde ju piffa upp tillvaron när det var som mörkast.
En promenad med återseende
Idag var vädret mer än lovligt trist, men ni som följt den här bloggen ett tag vet att jag inte är en person som sitter hemma en hel dag, det gjorde jag ju inte ens när jag hade covid-19, även då var jag ute och rörde på mig – men höll minst 10 meters avstånd och gick inte in i butiker etc.
Det var bara dom som måste som var ute idag, hundägare, småbarnsfamiljer som luftade sina överaktiva småttingar och sådana som jag, som bara måste få gå ut och röra på sig. När jag gått en kilometer eller så blev jag stoppad av en kvinna i min ålder som sa ”hej Melker, det var länge sedan”, först hade jag svårt att placera henne, men efter några sekunder föll polletten ner. Den som stod framför mig var en kollega från den tid jag arbetade i Stockholms stad, vi kom fram till att vi inte setts sedan 1989, hon var därefter föräldraledig under det sista året jag arbetade åt staden.
Vi slog följe under de närmaste kilometerna, det var kul att tala gamla minnen och få lite information om hur det förhöll sig med andra kollegor jag inte träffat sedan jag slutade 1991. Dessutom var det skönt att kunna diskutera den tiden med någon som har samma minnen och upplevelser som jag, för då kan man för en stund lägga tystnadsplikten åt sidan, den är ju annars evig. Jag har själv numera bara kontakt med en fd kollega från den tiden, men hade tidigare kontakt med ytterligare en fd kollega fram till hennes bortgång för ett par år sedan.
Efter att våra vägar skilts åt fortsatte jag promenaden på egen hand, höstkänslan har helt klart infunnit sig, men det gör mig ingenting, jag gillar hösten. Slutligen svängde jag förbi Hemköp i Skarpnäck för att handla lite, med betoning på lite, jag utgår för närvarande från det som finns hemma när jag planerar maten, vi äter oss helt enkelt ur frysen, kylen och skåpen.
X
En slö kollega
Kollegan här hemma, katten, har legat och slöat i stort sett hela veckan, särskilt under den andra halvan då det varit gråmulet och regn, då gör katten som de flesta katter gör han sover.
En slö och sovande katt är väl inte det bästa för arbetsmoralen, speciellt när man deltar i möten där man bara behöver lyssna, möten där ingen förväntar sig att man ska delta aktivt och komma med kommentarer. Då är det lät att man sneglar på katten och funderar på om man skulle göra katten sällskap på soffan.
Nu ska jag inte förtala katten fullständigt, ibland vaknar han faktiskt till en stund, reser sig upp och sträcker på sig med krökt rygg, precis som en tudorkatt, sedan lägger han sig ner och somnar om igen fast i en ny position.
Bildkälla: Gamla skyltar
En dag med möten inom- och utomhus
Idag var det utomhusmöte om reklamvitriner på de nya hållplatserna Bromma flygplats och Bromma blocks, samt vid den ombyggda hållplatsen Norra Ulvsunda.
Det är oftast trevligt med möten ute i verkligheten, idag var dock inte vädret det bästa, det regnade tidvis, men sådant är livet man kan inte få allt. Ämnet för mötet var reklamvitriner, reklamen lyser idag med sin frånvaro vid dessa hållplatser, men reklam är en viktig inkomstkälla för min arbetsgivare, så syftet med mötet var att hitta lämpliga platser för reklam, men som inte stör exempelvis resenärsflödena.
Kanske lite långsökt att jag som för närvarande arbetar med tillgänglighetsfrågor är med på ett möte om reklamvitriner, men mina kollegor har insett att det är bättre att bjuda in mig en gång för mycket än att det blir fel och att vi måste starta om från ruta ett. Dessutom bidrar jag med mer än trettio års erfarenhet av såväl som fordon som infrastruktur, så det finns nog fler skäl att jag blir inbjuden.
Under eftermiddagen deltog jag i ett digitalt möte, i detta projekt har jag halkat in på ett bananskal på grund av mina erfarenheter av och kunskaper om spårfordon. Vilket jag inte har något emot såvida man inte halkar allt för olyckligt och om fallet blir mjukt är det bara kul.
Efter dagens sista möte tog jag bussen till Tyresö centrum för att handla in för helgen, på hemvägen ringde jag sonen som visade sig vara hemkommen från den sista dagen från uppstartsveckan på gymnasiet. Jag frågade ”vad gjorde ni idag?”, sonen svarade ”minns inte”, tonåringar är verkligen kommunikativa!
Sonen har efterfrågat Rødpølse
När jag och sonen besökte Köpenhamn för första gången tillsammans 2013 försökte jag få sonen intresserad av rødpølse, men sonens intresse för att äta en rødpølse på Rådhusplatsen var lika med noll.
När jag var ung på 70- och 80-talet var Köpenhamn en stad man åkte till för att festa, detsamma gällde London, att flyga var för dyrt för oss som var unga på den tiden, så det blev tåg eller båt. Hade man inte råd eller tid att åka till London fick Köpenhamn duga och det var inget dåligt substitut för oss, det fanns ju gott om krogar som krängde Carlsberg och Tuborg långt in på nätterna.
I gryningen när man var på hemväg till hotellet som allt som oftast låg på Vesterbro passerade man Rådhusplatsen för att äta en rødpølse med bröd, måltiden bestod av ett bröd, två härligt röda korvar, rostad lök, samt ketchup och senap som man doppade brödet och korvarna i.
När sonen i somras var på kryssning till Ystad och Visby upptäckte han plötsligt magin med rødpølse i Ystad, så rødpølse har han efterfrågat sedan dess, så ikväll åt vi rødpølse precis som man gör i Danmark. Sonen har dessutom påtalat att han vill att jag gör egen ketchup, vad han fått den tanken ifrån vet jag inte riktigt, men jag har ett bra recept på ketchup så varför inte.
I min berättelse för sonen hur jag upptäckte rødpølse har jag utelämnat för honom onödig fakta, såsom att hans pappa käkade rødpølse på väg hem efter blöta utekvällar på Köpenhamns vattenhål, det får vi ta i framtiden. Eller så räknar han i framtiden ut det själv….
Rødpølse i Ystad, foto: sonen
Idag kom beskedet att Alfons Åbergs skapare, Gunilla Bergström, har avlidit, själv är jag alldeles för gammal för att ha läst eller fått böckerna upplästa för mig som barn.
Men Alfons Åberg kom jämsides med Nicke Nyfiken att betyda mycket för sonen när han var liten, böckerna var mycket populära och DVDn gick varm med filmerna, men den nyblivne gymnasisten bryr sig numera inte idag inte så särdeles mycket om Alfons Åberg, annat var det för.
Bildkälla: Barnbokhandeln
Det längsta ekipage jag sett
När jag och sonen under förra veckans kryssning satt och åt frukost vid Silja Symphonys ankomst till Härnösands hamn kunde vi genom fönstret se att det låg stora rör i sektioner om ca 10 – 15 meter på kajen, vi spekulerade lite i vad det kunde vara, svaret fick vi dock först när vi klev av.
De stora rören gav oss inget svar men när vi kom längre ner på kajen såg vi rotorbladen till vindkraftverk och då förstod vi förstås direkt att rören var pelaren som rotorbladen skulle monteras på, naturligtvis efter att rören sammanfogats på platsen där vindkraftverket skulle stå.
Hur de långa rotorbladen skulle fraktas till montageplatsen fick vi svaret på när vi under eftermiddagen återvände från centrala Härnösand till hamnen och Silja Symphony. Då låg ett rotorblad lastat på en specialtrailer med ett dragfordon i fronten, ingen transport man kör med ett B-körkort, förmodligen krävs en hel del extra utbildning utöver alla bokstavskombinationer man kan ha på ett körkort. Därutöver följebilar och en omfattande planering inför transporten som förmodligen inte framförs den närmaste vägen utan den möjliga vägen. Det skulle varit väldigt intressant att följa denna specialtransport till sitt slutmål, men vi hade ett skepp att borda.
Specialtrailer uppställd i Härnösands hamn lastad med ett rotorblad till ett vindkraftverk, rotorbladets yttersta spets markeras med den röda pilen.
Idag har det gått fyrtio år sedan jag klev in på en arbetsplats
Idag har det gått fyrtio år sedan jag klev in på en arbetsplats, en riktig arbetsplats, de tre á fyra somrar jag dessförinnan hade sommarjobb har jag räknat bort.
De första 9 á 10 åren arbetade jag på Socialförvaltningen i Stockholms stad, vad jag gjorde där är svårt att berätta om då tystnadsplikten är evig, likaså kan jag inte lägga ut några bilder, även om jag har bilder som är digitaliserade. Jag vet dock att jag gjorde nytta, skillnad och påverkade framtiden positivt för många av de skyddslösa klienterna som främst bestod av små barn. Det gick dock inte alltid som man hoppades har jag i efterhand förstått.
I februari 1991 bytte jag arbetsgivare och där är jag kvar än idag, arbetsgivarens namn har under åren skiftat: AB Storstockholms Lokaltrafik, SL Infrateknik och Trafikförvaltningen är bara några av de namn som stått på anställningsbeviset och på lönebeskedet. Arbetsuppgifterna har genom åren skiftat rejält, men jag har trivts med allt jag hittills arbetat med och lär trivas med det jag kommer att arbeta med även framgent.
Mina reflektioner 