Stockholms museum har stängt ner, igen….

Ett stort antal museum i Stockholm har nu återigen stängt på grund av coronavirusets tilltagande framfart i Stockholmsområdet, senast skedde detta i mars och många museum var stängda under hela våren och försommaren.

De museum som än så länge fattat beslut om att hålla stängt fram till åtminstone den 19 november är:

• Livrustkammaren
• Moderna Museet
• ArkDes
• Hallwylska
• Historiska
• Medelhavsmuseet
• Armémuseum
• Naturhistoriska
• Vasamuseet
• Sjöhistoriska
• Etnografiska
• Artipelag
• Tekniska museet
• Judiska museet
• Östasiatiska
• Polismuseet
• Nordiska museet
• Stadsmuseet
• Medeltidsmuseet
• Liljevalchs konsthall

Ett antal av Stockholms museum håller fortsatt öppet, exempelvis: Fotografiska, Millesgården, Thielska galleriet, Prins Eugens Waldemarsudde och Nationalmuseum. Det är dock bäst att kolla hemsidan vad som gäller innan man avser att besöka ett museum.

Vad jag och sonen ska företa oss på farsdag nästa söndag återstår att se, vi brukar normalt besöka ett museum denna dag, oftast armémuseum, men i år får vi tänka om.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Ett besök på Norra begravningsplatsen

Under gårdagens promenad i Hagastaden tog jag även en runda på den Norra begravningsplatsen, vilken ursprungligen benämndes Nya Kyrkogården, ett namn som kom att hänga med från invigningen 1827 och en bit in på 1900-talet.

De som följt mig en tid har säkerligen noterat att jag ofta promenerar på den för mig närbelägna Skogskyrkogården, det finns stora skillnader mellan dessa två begravningsplatser. Den Norra begravningsplatsen är anlagd närmare etthundra år tidigare och efter de ideal som då gällde. På den Norra begravningsplatsen hittar man gravar som är inhägnade av såväl häckar, gjutjärnsstaket och kättingar. Gravstenarna är stora och när det kommer till männen är deras titlar eller yrke oftast inskrivna, kvinnornas titlar lyser dock med sin frånvaro om man inte betraktar hustru eller maka som en titel. Allt detta lyser med sin frånvaro på Skogskyrkogården, även om man hittar en och annan fabrikör med en anonymiserad hustru.

En annan sak som skiljer den Norra begravningsplatsen från Skogskyrkogården är att den är betydligt mer kändistät, nåja, på Skogskyrkogården vilar en superstjärna – Greta Garbo, men i övrigt är det få kända personer som har sitt vilorum på Skogskyrkogården. På den Norra begravningsplatsen kan man dock skåda gravplatser tillhörande en mängd historiska och kända personer, såsom:

• Alfred Nobel
• Salomon August Andrée, samt övriga deltagare i Andrée-expeditionen vilkas kravlevor återfanns på Vitön 1930, 33 år efter att ballongen lämnat Spetsbergen
• Per Albin Hansson
• Gösta Ekman, den äldre
• August Strindberg
• Ragnar Östberg
• Ferdinand Boberg
• Ingrid Bergman
• Lena Nyman
  • Ja, listan skulle kunna göras lång…

Jag har tidigare promenerat frekvent på den Norra begravningsplatsen, så idag återupptäckte jag den, jag kommer dock snart att återvända, men då kommer jag att packa ner boken ”Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar” i ryggsäcken, så att jag hittar alla historiska personers gravvårdar.

Inledningsvis benämndes dagens Sandborgskyrkogården som den södra begravningsplatsen, inledningsvis sågs Skogskyrkogården som en förlängning av denna. Men ganska snart separerades dessa namnmässigt, då uppkom namnen Sandsborgskyrkogården och Skogskyrkogården.

En promenad i stan

Idag var det halvdag på jobbet, så jag valde att göra det jag måste göra i går kväll för att kunna ägna fredagens förmiddag åt något annat.

Tidigt på förmiddagen tog jag tunnelbanan in till stan, det var synnerligen dimmigt ute, när tunnelbanetåget passerade Skanstullsbron såg jag inget annat än dimma över Årstaviken, inte ens konturerna av byggnaderna i Årsta och på Södermalm.

Jag klev av vid Odenplan, varifrån jag promenerade genom Vasastan upp mot stadsutvecklingsområdet Hagastaden där Stockholm och Solna bygger igen såret mellan städerna, ett sår som bestod av en numera överdäckad motorväg, norra länken.

Ovan husen vid den blivande Hagaesplanaden, men idag ser platsen mer ut som ingenmansland mellan dåvarande väst- och östberlin, men det kommer att vara åtgärdat inom sin tid.

Promenaden fortsatte via Karolinska sjukhusets område, här promenerade jag ofta under sommaren och hösten 1996 när min mamma låg på Karolinska sjukhuset, hon gick sedermera bort i början av november. Området har verkligen förändrats sedan dess, byggnaden där min mamma låg, Thorax, är riven och ersatt med det nya Karolinskas byggnadskomplex, men några problem att leta mig fram hade jag inte, det har jag aldrig. Därefter fortsatte jag in på Norra begravningsplatsen, mer om detta i ett kommande inlägg.

Ett möte vid Bromma flygplats

Idag blev det ett möte vid Bromma flygplats, vid hållplatsen på Tvärbanan som kommer att öppna den 13 december i år, vilket är början på den sk Kistagrenen som etappvis kommer att byggas fram till Helenelund i Sollentuna.

Mötet handlade om finputsning av det som byggts, för att exempelvis undvika snubbelrisk, vid mötet fann vi lösningar så det blev ett synnerligen givande möte.

Tvärbanan hållplats Bromma flygplats, bänkar och väderskydd samt viss annan utrustning är ännu inte monterad.

Ett besök i Hagaparken

Idag tog jag ut en ledig dag som jag tillbringade med sonen som har höstlov denna vecka, dagen kom vi att tillbringa i Hagaparken som dagen till ära skrudat om i höstfärger.

Ett besök i Hagaparken under hösten är näst intill en tradition, då parken i princip enkom har lövträd är parken tämligen färgsprakande från slutet av september och en bit in i november. Vi betraktade inte bara de färgsprakande löven, vi besökte även de flesta av de speciella byggnader man hittar i Hagaparken det kinesiska templet, ekotemplet och koppartälten.

Vi besökte dock inte Fjärilshuset Haga Ocean, detta då jag har svårt för den varma och fuktiga miljön, jag får lätta andningsbesvär i en sådan omgivning, så jag avstår.

Guldbron har öppnat

Igår öppnade Guldbron vid Slussen för trafik, den invigdes ju i söndags av kungen och kronprinsessan, invigningen skede ju digitalt så jag brydde mig inte om att åka in till Slussen på söndagen.

Igår besökte jag dock Slussen i ett tjänsteärende och passade på att ta min premiärpromenad över guldbron, vi fotgängare har fått första parkett med en fin vy över saltsjön. Det kommer dock att ta tid innan guldbron kommer att se ut som arkitekterna tänkt sig då bron i sin helhet inramas av ytor där det fortfarande pågår arbeten, Slussen kommer inte stå färdig i sin helhet förrän tidigast 2025.

Guldbron sedd från Skeppsbron (Gamla stan)

Igår gick sonen på lovskola, höstlovet till trots, när han kom hem frågade jag hur många av hans klasskamrater som varit där, uppenbarligen var det bara en handfull som inte var där. Vilket överraskade mig, men det är underbart att fortfarande bli överraskad när man närmar sig sextio, det finns m a o hopp om dagens ungdom när dom till och med dyker upp i skolan under ett skollov. Det skulle aldrig hänt när jag var ung om jag säger så. Jag missade dock såväl potatislovet som höstlovet, så allt var inte bättre förr.

Pumpornas tid

När jag nyligen passerade genom Skarpnäcks koloniområde såg jag den största pumpa jag någonsin sett, den var gigantisk.

Jämför med betongplattorna som ligger till vänster om pumpan, vilka är ca 30 x 30 cm, större pumpor har jag bara sett på bilder, exempelvis från skördefesten på Öland.

Sonen har höstlov denna vecka, men jag tuffar på ungefär som vanligt. När sonen var yngre brukade jag ta ut ett par lediga dagar under höstlovet och göra saker med honom, i år tar jag dock bara ut en ledig dag, allt för att slita honom från spelen så att han kommer ut och rör på sig.

Men då sonen går i nian och betygen inför gymnasievalet har han vissa funderingar på att gå på den lovskola som hans skola erbjuder, så jag kanske får tillbringa tisdagens ledighet med mig själv, men det gör mig inget.

Att Hallowen tagit över Allhelgonahelgen är inget jag uppskattar, men under senare år verkar Hallowen ha börjat tornas ner lite grand och jag när en förhoppning att den pågående pandemin ska bli dödsstöten för denna importerade och kommersiella högtid, i alla fall en liten förhoppning.

Det skulle ju bli ljusare…

Idag skulle det ju blivit ljusare på morgonen i och med skiftet från sommartid till vintertid (normaltid), men så blev det inte, när jag gick ut i morse strax efter klockan tio var gatlyktorna fortfarande tända.

Det var grått, fuktigt och lite blåsigt så jag styrde stegen mot den relativt vindskyddade Skogskyrkogården, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Hade detta varit ett normalt år hade jag även besökt Skogskyrkogården nu på lördag, allhelgonadagen, men då man håller såväl kapellen som visitor center stängda denna dag m a p coronaviruset så kommer jag sannolikt göra något annat på lördag. Jag hoppas dock att de som besöker Skogskyrkogården tar sig tid för att bese den fina utomhusutställningen om Skogskyrkogårdens historia, den är synnerligen sevärd.

I år kommer jag inte heller att åka till min mammas gravplats, minneslunden på Görvälns kyrkogård i Järfälla, avvaktar till nästa allhelgonadag då det är 25 år sedan hon gick bort, just på allhelgonadagen, den optimala dagen att lämna jordelivet på om du frågar mig.

När jag mot promenadens slut närmade mig hemmet gjorde jag ett besök i den lokala grönsaksaffären, ikväll kommer jag servera Cevapcici med ris, het tomatsås och ugnsbakade grönsaker. Cevapcici har jag gjort själv några gånger, men denna gång blir det färdigköpta cevapcici från Hemköps frysdisk. Resten av dagen kommer jag att ägna åt matlagning i gott sällskap av fotboll på TVn i köket, ingen dålig avslutning på helgen, särskilt som Hammarby vann en viktig bortamatch mot Östersund.

En promenad i gråvädret

I morse vaknade jag obehagligt tidigt, i alla fall för att vara en ledig dag, strax efter klockan sex. Efter att gjort några försök att somna om gick jag upp och åt frukost.

Efter att ha ätit frukost, spanat in väderprognosen och duschat lade jag mig på sängen, nu gick det tydligen utmärkt att somna om, den spinnande katten, regnet och mörkret utanför fönstret hjälpte nog till en hel del.

När jag vaknade igen hade det gått tre timmar, klockan var då halv elva och jag tittade återigen i SMHIs app i min mobil, regnet var på väg att upphöra. Så jag bestämde mig för att det fick bli en promenad i närområdet, strax innan elva upphörde regnen och jag sa hej då till katten och promenerade iväg ut.

Även om regnet hade upphört så var vädret inte direkt inbjudande, men det var skönt att komma ut och sträcka på benen efter en arbetsvecka som inte bjudit på särdeles mycket utevistelse. De som följt min blogg ett tag har ju förstått att utevistelse är centralt för mig, något som nästan ligger i generna.

När jag kom efter promenaden och lite kompletterande matinköp på Hemköp hade jag avverkat något över 9 kilometer, katten hittade jag på samma ställe som när jag lämnade hemmet, han låg och sov på min säng.

Typiskt hösten 2020

När jag i en framtid plockar fram denna bild kommer den förmodligen vara enkel att tidsbestämma till hösten 2020, förhoppnings i alla fall.

Nu finns det ju en viss risk att man i en framtid kommer att tveka, var den verkligen tagen hösten 2020, kunde den inte varit tagen hösten 2021 eller hösten 2022? Jag hoppas i alla fall att munskyddens tid ska vara över när vi skriver oktober 2021, men svaret vet vi först om ett år.