Mina reflektioner

Archive for juli 2017

En promenad i Orlångens naturreservat

Idag var det ganska så varmt, jag valde att tillbringa den i Orlångens naturreservat, vid Ågestasjön och vid Balingsta, det var tur att det fläktade rejält, annars hade värmen blivit olidlig. min gräns för när värme anses bli olidlig är ganska så låg.

När det kommer till fågelskådning hade jag inte så höga förväntningar så här i slutet av juli, men de låga förväntningarna kom på skam, en stund efter att jag klivit av bussen vid Ågestasjön såg jag två fiskgjusar, den ena dök ner i sjön och dök upp med en rejäl fisk i klorna. På ängarna såg jag gulsparvar, gulärlor, mängder med unga sädesärlor, över desamma flög mängder med hussvalor, ladusvalor och tornseglare.

Jag fortsatte ner mot Balingsta, utefter skogsvägen såg jag ett flertal stjärtmesar, väl ute i värmen på ängarna såg jag en ormvråk som kretsade högt upp i skyn, svalorna tog ingen notis om ormvråken, förmodligen såg inte svalorna ormvråken som ett hot, den kan nog knappast fånga de snabba svalorna i luften. Vid två tillfällen dök ormvråken ner i det höga gräset, den hittade uppenbarligen något ätbart, vad den hittade har jag dock ingen aning om, men förmodligen en sork.

Efter en stunds fågelskådning nere vid Balingsta-Bottnen promenerade jag tillbaka till Ågestasjön, där kom jag i samspråk med ett par andra fågelskådare om vad vi sett under dagen, dagens häftigaste observation kom dock först när jag närmade mig busshållplatsen. En ung tornfalk försökte få lugn och ro men förföljdes ständigt av hussvalorna, till skillnad från ormvråken så såg svalorna uppenbarligen tornfalken som ett hot, då falkar är kända för att kunna ta mindre fåglar i flykten så förstår jag svalornas ambition att jaga den unga tornfalken på flykten.

Propellern

Under dagens stadspromenad svängde vi förbi John Ericssonsgatan på Kungsholmen, jag ville se om den klassiska skylten vid fd ”Salzers bar”, eller propellern som den kallades i dagligt tal, fanns kvar.

Salzers bar var ett vattenhål som jag frekventerade tämligen frekvent för 20 – 25 år sedan, såväl inredningen, maten och utbudet av öl lockade. Propellern anspelar på gatuadressen, John Ericssongatan, han är ju känd som propellerns uppfinnare, även om jag skulle säga att han fulländade propellern – inte uppfann den.

För ett tiotal år sedan slog Salzers bar igen och i lokalen huserar i dag ett konditori, vilket jag aldrig besökt, men skylten med den snurrande propellern finns kvar.

Spännande muralmålning vid Mosebacke

I juni påbörjades en stor muralmålning på en fasad nära Mosebacke torg, nu är den klar, konstnärerna bakom verket är gatukonstnärerna bröderna Os Gêmeos från Brasilien.

Konstverket ska enligt uppgift vara en blinkning till Millennium-trilogin och Lisbeth Salander, vilket jag inte kan uttala mig om då jag varken läst böckerna eller sett filmerna.

En intressant detalj är att det finns en gammal tunnelbanevagn i den sedan länge försvunna gröna färgsättningen figurerar i muralmålningen. Undrar vem som informerat konstnärerna om att Stockholms tunnelbanevagnar en gång i tiden var gröna.


Vi besökte Etnografiska museet

Idag besökte jag och sonen Etnografiska museet i Stockholm, det gråmulna vädret med tillhörande regn och åska bidrog till att vi valde en inomhusaktivitet i dag.

Jag och sonen ratade dock utställningen Playground – ”en lekfull utställning om normer och rätten att vara sig själv”, den var helt enkelt inget för oss. De andra delarna av museet uppskattades dock till fullo av oss båda.

Utställningen om de nordamerikanska indianerna är alltid fascinerande och spännande, indianer är kanske inget för dagens barn, men för mig som är uppvuxen med indianer och cowboys fascinerar dessa fortfarande mig. En annan utställning vi verkligen uppskattade var ”Ursprungsfolk i tre klimat”, Amazonas, Arktis och Australien, den var synnerligen lärorik och pedagogisk.

På bottenvåningen återsåg vi några av våra favoriter ”Magasinet” med lätt osorterade föremål från Etnografiska museets förråd och ”Med världen i kappsäcken” om svenska upptäcktsresande.

 

Årets besök hos Modelljärnvägens hus

I dag gjorde jag och sonen den långa resan från södra Stockholm till Modelljärnvägens hus i Alunda, mellan Uppsala och Östhammar. Vi tog tunnelbanan in till centralen varifrån det blev Uppsalapendeln till Uppsala C och därefter Upplands lokaltrafiks buss 886 till hållplats Söderby strax innan Alunda, varifrån vi promenerade ca 1,5 kilometer till modelljärnvägens hus.

Det är inte första gången vi gör denna långa resa, jag och sonen har gjort den långa resan till Modelljärnvägens hus flera gånger per år de senaste fem åren och besöken i Modelljärnvägens hus har alltid varit värda den långa resan, det är helt enkelt ett paradis för oss som gillar tåg, kanske främst pappor och söner, men vi är inte den typiska besökaren, såväl äldre personer och barnfamiljer letar sig fram till Modelljärnvägens hus, idag var det fullt på parkeringen när vi kom promenerade dit.

Sonen och jag var lite oense om hur många modelljärnvägar det finns hos Modelljärnvägens hus, vi enades om att det finns nio stycken, åtta stycken inomhus och en trädgårdsjärnväg, i dag imponerades vi mest av deras senaste tillskott, ”spår av Uppland” som har blivit riktigt imponerande sedan vi var där förra året.

Efter mer än tre timmar hos Modelljärnvägens hus återvände vi hemåt, vi tittade dock inte bara på tåg, vi passade även på att fika i deras trevliga och prisvärda café.

En dag i ruinernas Sigtuna

Idag besökte vi Sigtuna, för vilken gång i ordning vi promenerade förbi alla kyrkoruinerna vet jag inte, dessvärre är såväl S:t Olofs kyrkoruin och S:t Pers kyrkoruin avstängda sedan 2015 p g a rasrisk, så för närvarande kan man inte gå in i dessa.

Renoveringen av ruinerna kommer att påbörjas i år, först ut är S:t Per, men renoveringen kommer att ta flera år så tillgängligheten till ruinerna kommer att vara begränsad under många år framöver. Vi besökte även Mariakyrkan, där fick vi en spontan och mycket givande guidning av en kunnig person.

En biograf återuppstår på Sankt Eriksgatan

Idag promenerade jag och sonen utefter Sankt Eriksgatan, vi promenerade på andra platser än där, men dagens upplevelse var på Sankt Eriksgatan.

En gammal bio kommer uppenbarligen få nytt liv, den bio som jag i min ungdom kände som Ri-tvåan som hade en tvillingbio vägg i vägg Ri-ettan, m a o Stockholms första biograf med flera salonger ska nu få ett nytt liv under sitt gamla namn ”Capitol”, samma namn som den hade där den öppnade 1926.

Nu byggs Capitol om till en modern kvartersbiograf med tre möjligen fyra salonger.

Biografen kommer att rikta sig till en vuxen publik som söker efter en biografupplevelse utöver det vanliga, dessutom kommer biografen att erbjuda mat och dryck i bistron, i biosalongen kommer det finnas små bord där man kan ta med sig ett glas vin och enklare rätter in i salongen, det lär m a o inte visas så särdeles mycket tecknad film i lokalerna.

En rundtur bland fästningar

Idag gjorde jag och sonen en rundtur till fästningar i Stockholms skärgård, Fredriksborgs fästning, Oskar-Fredriksborgs fästning och slutligen passerade vi Vaxholms fästning.

Vi tog bussen från Slussen till Kolvik, där bytte vi till den anslutande bussen till Stenslätten, därifrån promenerade vi upp på höjden där Fredriksborgs fästning från 1734 är belägen, fästningen fick förfalla i och med att Oxdjupet fylldes igen, under 1800-talets första hälft kunde man gå torrskodd över det i dag 30 meter djupa sundet. Fästningen studerade vi in i minsta detalj innan vi åter promenerade ner till Stenslätten, ganska skönt att få gå nedåt då det börjat bli ganska varmt.

Fredriksborg från Oxdjupet

Från Stenslätten tog vi Trafikverkets bilfärja över Oxdjupet, en resa på femhundra meter som tog fem minuter, så någon längre sjövistelse blev det inte, men det var första gången sonen åkte med en klassisk gul vägfärja.

Bilfärja Oxdjupet

På andra sidan Oxdjupet ligger den något modernare Oskar-Fredriksborgs fästning från 1877, den byggdes när man beslutat att åter öppna Oxdjupet för båttrafik, man muddrade då upp sundet igen, all sten och alla fartyg som sänkts för att hindra fartygspassager rensades bort, men för att försvara Oxdjupet behövdes en ny fästning. Vi studerade även denna i detalj, sen var det dags att åka buss tvärs över Rindö.

Vi tog bussen till Rindös västra del, där blev det återigen en tur med en bilfärja över till Vaxholm, vi passerade Vaxholms fästning, den avstod vi från att besöka idag då vi besökt den tidigare, men det besöket gav mersmak så vi åker nog snart dit igen.

Vaxholms fästning

Från Vaxholm tog vi bussen mot stan, vi klev dock av vid Mörby centrum, handla mat måste man ju allt som oftast.

 

Vitkindad gås med märkliga ”matvanor”

När jag idag promenerade på Djurgården sprang jag på en flock vitkindade gäss, inget ovanligt numera, för 40 år sedan hade det nog kunnat betecknas som en smärre sensation, men idag är den vitkindade gåsen en ganska allmän häckfågel i Sverige.

En av de vitkindade gässen fångade min uppmärksamhet, den plöjde runt i gruset med sin näbb, en vitkindad gås äter normalt gräs, skott och örter, ungefär samma saker som de flesta andra gäss äter, så vad höll den här gåsen egentligen på med?

Jag vet ärligt talat inte, han fortsatte med detta i flera minuter, jag tittade på de andra gässen i flocken, ingen gjorde något liknande, de flesta låg på gräsmattan vid Djurgårdsbrunnskanalen och slöade i största allmänhet.

 

Written by melkerlarsson

23 juli, 2017 at 17:48

En solig dag i Sandemar

I veckan besökte jag Sandemar, jag tog bussen hemifrån redan vid halvsju, så jag var där strax efter halv åtta, så under ett par timmar fick jag ha detta skärgårdsparadis helt för mig själv, först efter två timmar sprang jag på den första människorna, en mamma med en liten pojke som skulle bada.

Fram emot förmiddagen blev det märkbart varmare, men det var en behaglig värme för oss människor, men fåglarna drog sig undan alltmer. Mitten av juli är ju generellt sett ingen höjdare när det kommer till fågelskådning, men det blev trots allt en lyckad dag, självklart såg jag havsörn, i Sandemar är man nästan garanterad att få se havsörn, jag såg även rosenfink, härmsångare, mängder med olika gäss och vadare, så jag var mycket nöjd med dagen när jag efter fem timmar promenerade tillbaka till busshållplatsen.

På bussen var det fullsatt, inga sittplatser återstod, en yngre tjej tittade på mig och tilltalade mig med ”ni” och frågade om jag ville sitta, jag har vad jag minns aldrig blivit tilltalad med ”ni” och heller aldrig, vad jag minns, blivit erbjuden en sittplats, men det är väl något som kommer med åldern, någon fördel ska man ju ha av det.