En härlig vårpromenad

Idag valde jag att ta en promenad i solen efter stadens kajer, när man gick mot solen med den svaga vinden i ryggen var det helt underbart, men när man gick mot den svaga vinden och med solen i ryggen var det bara att återigen dra igen dragkedjan på jackan.

Det är onekligen några veckor kvar innan det är dags att tvätta vinterkläderna och hänga in dessa i garderoben, men tills dess får man passa på att njuta av dagar som denna, men många underbara dagar ligger framför oss.

Idag var det det 35 år sedan Olof Palme mördades, så jag tog även en sväng förbi Adolf Fredriks kyrkogård, att mordet skede för länge framgick tydligt då man inte kan hävda att det rådde någon tillströmning av folk till varken mordplatsen eller Olof Palmes grav, vid den sistnämnda var jag ensam förutom fanvakten. Jag kom att tänka på att när det hände hade jag varit ute i arbetslivet i ungefär så många år som jag nu har kvar i arbetslivet, det säger något om hur lång tid som har förflutit.

Äntligen kom jag iväg på en promenad

Efter att i stort sett tillbringat den senaste veckan kom jag äntligen i väg på en promenad, en långsam sådan, men jag njöt av vårblommorna som har tittat fram.

När jag efter ca 8 kilometers promenad kom hem var jag ganska så trött, så jag hoppade över den tidiga engelska matchen på TV och tog en två timmars välbehövlig tupplur på sängen, riktigt skönt.

Jag drömmer om att kunna planera och att slippa att planera

Många har säkerligen minst en dröm i de flesta fall många drömmar eller tankar på vad dom ska göra när pandemin äntligen är över för denna gång. Jag drömmer om att kunna planera och att slippa att planera, det kan ju tyckas något motsägelsefullt, men det är det inte, det handlar egentligen om två helt skilda saker.

Det jag drömmer om att kunna planera är kulturaktiviteter, museibesök utflykter i Mälardalen, det jag drömmer om att slippa att planera är matinköp. Sedan ett år tillbaka planerar jag i framkant, har relativt stora förråd av mat hemmavid utifall att. Denna strategi gagnade mig väl när vi drabbades av coronaviruset i månadsskiftet mars/april 2020 och nu senast när vi nu har varit förkylda i runt en veckas tid. Sociala aktiviteter såsom bjudningar, fester och middagar tillhör inte det som står högst upp på min att göra lista efter det att pandemin har klingat av.

• 

• 

• 

Nu blir det munskydd nästan jämt

De senaste veckorna har det skett en ökad smittspridning av Covid-19 i Stockholmsområdet, nu blir det utökade rekommendationer om att använda munskydd vid varje resa, oavsett tid på dygnet. Dessutom inför man samma rekommendation gällande andra inomhusmiljöer, såsom affärer och köpcentrum, detta kunde man gott gjort tidigare tycker jag.

Men hur det kommer bli med följsamheten återstår att se, under högtrafik där restriktionerna gällt har det varit si och så, betydligt färre än hälften, hoppas att följsamheten ökar i rask takt under de närmaste veckorna, jag kommer naturligtvis att följa den utökade rekommendationen till 100%, precis som jag hittills gjort, en liten personlig uppoffring som kan göra nytta.

Idag fick även sonen besked om att han ska ha hemundervisning fram till sportlovet som äger rum nästa vecka, samt även en vecka efter sportlovet. Måtte detta elände snart vara över, men tills dess måste vi alla sköta oss riktigt ordentligt.

Bokrean är inte som förr

Bokrean är inte som förr, särskilt inte i år, men det var länge sedan bokrean var en höjdpunkt i mitt liv. Jag ser tillbaka på den tiden under 70- och 80-talet då man kunde göra överraskande fynd, böcker som varit hyllvärmare i bokhandeln som plockades fram och såldes under bokrean.

Idag handlar det om utgåvor som trycks upp särskilt för bokrean, ofta av lite sämre kvalité, de flesta bokaffärer har ungefärligen samma reasortiment, det är med andra ord inte längre någon större idé att vandra runt mellan de olika bokaffärerna.

Den sista bokrean som framkallade en känsla för min del var när sonen var liten, jag och sonen besökte Coop i Västberga dagen innan bokrean skulle börja, innanför avspärrningarna såg sonen ett antal mycket hett eftertraktade böcker om Nicke Nyfiken, men dom gick inte att köpa just denna dag då rean inte startat. Så när jag hämtade honom på förskolan den påföljande dagen var det bara att åka till Coop i Västberga och införskaffa böckerna, något annat fanns inte på världskartan.

En annorlunda helg har förflutit

En annorlunda helg har förflutit, det märkliga med denna helg är att jag hållit mig inomhus hela helgen, vilket inte har hänt sedan sedan stenåldern om jag säger så, med andra ord det var väldigt länge sedan det hände sist, jag minns inte när. Inte ens när jag hade corona för snart ett år sedan höll jag mig inomhus så länge.

Förkylningen som sonen drog hem från skolan var riktigt jobbig, men efter några dagar så är jag på bättringsvägen, men lite trött. Att det inte är en andra släng av corona är jag helt säker på, symptomen denna gång saknar helt likhet med de symptom vi hade när coronaviruset besökte oss i månadsskiftet mars/april förra året.

Katten tycker nog att vi anpassat oss till hans livstempo, vi har slöat, precis som katten. Efter frukost och dusch har jag lagt mig på sängen och lyssnat på poddar hela förmiddagen, i sällskap med en slapp katt. När eftermiddagens fotbollsmatcher drog i gång efter lunch var det dags att byta rum. Så har både lördagen och söndagen förflutit, känner mig slö och lat, må det dröja innan en sådan här helg återkommer.

Förkylt

I tisdags vaknade sonen och var dels väldigt förkyld och dels väldigt trött, så han fick återvända till sängen och sova vidare, i onsdags var han betydligt piggare och kunde delta i undervisningen som då påpassligt nog gick över till distansundervisning.

Idag var det min tur att vakna förkyld, dock inte lika förkyld som sonen, jag kunde i alla fall delta i dagens två digitala möten, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen, däremellan vilade jag tillsammans med katten för att hämta krafter. Covid? Sonen och jag har diskuterat det, men kommit fram till att symptomen skiljer sig kraftigt från när vi hade covid-19 i månadsskiftet mars/april förra året, så vi kommer inte testa oss. Vi kommer inte heller kunna smitta ner någon annan då vi har förnödenheter så att det räcker här hemma, vi behöver m a o inte gå ut förrän vi är symptomfria, så vi har med 99% säkerhet en klassisk förkylning, allt är ju inte covid-19.

Distansundervisning för sonen

Idag beslutade sig sonens skola för att övergå till distansundervisning, 4/5 delar av lärarkåren är sjuka, varav många har bekräftad corona. Vi hade ju corna här hemma i månadsskiftet mars/april förra året, men då var det väldigt få fall på sonens skola.

Men nu verkar det ha exploderat, halva sonens klass var sjuka förra veckan och idag kom som sagt beskedet att barnen i årskurs 5 till 9 övergår till distansundervisning under minst en veckas tid, sonen går i årskurs 9. Jag gissar dock att distansundervisningen kommer att pågå fram till sportlovet som i Stockholm infaller vecka 9, beslutet är fattat i samråd med smittskyddsläkaren i Region Stockholm och är mitt tycke ett klokt beslut.

Sten på sten

När jag under helgen tog en promenad i närområdet gick jag även en sväng på den Södra Judiska begravningsplatsen som ligger i anslutning till Skogskyrkogården men helt separerad från denna.

Jag har alltid fascinerats av de mindre stenar som besökarna placerar uppe på gravstenarna på de judiska kyrkogårdarna, har länge funderat på varför. Idag bestämde jag mig för att försöka hitta svaret och då vänder man sig förstås till den digitala världen för på nätet brukar man ju kunna hitta svaret på det mesta.

Jag fick dock inte ett svar utan ganska många olika svar på såväl orsaken som ursprunget till traditionen, vissa menar att seden härrör från tider när det på grund av förföljelser inte var möjligt för judarna att följa regeln att varje grav ska ha en gravsten. En liten sten skulle därmed alltså kunna vara en försiktigt bidrag för den judiska seden med gravstenar. En annan förklaring är att det kommer sig av att en judisk begravning ska vara enkel, att plocka upp en vacker sten från marken för att lägga på den avlidnes grav kostar ingenting, dessutom är en sten mer beständig än vad en blomma är. Det står dock klart att seden är mycket gammal, även om ursprunget till seden inte är helt självklar.

Förklaringarna var många och så är det oftast när det kommer till gamla seder och bruk i alla kulturer och en del är inte alltid så gamla och genuina som vi idag tror. Ta bara det svenska julbordet som ett exempel, de rätter som idag betraktas som traditionella skulle en svensk från det förra sekelskiftet ställa sig väldigt frågande inför och de flesta skulle denna person överhuvudtaget inte känna igen.

Jag lämnade långkalsongerna hemma

Idag blev det återigen en promenad i närområdet, jag strosade ut från Skarpnäck via Skarpnäcks sportfält, på gräsplanerna åkte folk skidor, men vred jag på huvudet såg jag Skarpnäcks konstgräsplan som är hemmaplan för Spårvägens FF där träningen inför vårsäsongen pågick för fullt.

Spårvägens FF huserar i division 4 Stockholm södra, så dom har inte långt till sina bortamatcher, närmaste bortamatchen äger rum drygt en kilometer bort, ett lokalderby mot Bagarmossen-Kärrtorp. Spårvägen har dock en anrik historia, under 90-talet återfanns dom i division 1, vilket innebar att dom låg en serie under allsvenskan och fick möta storheter som Djurgården och Hammarby, men det var för länge sedan.

Promenaden fortsatte via Skogskyrkogården och den Södra judiska begravningsplatsen innan jag fortsatte hemåt. På hemvägen passerade jag Willys i Sköndal och passade på att gå in och handla lite, butiken är fortsatt svår att nå för oss som kommer till fots eller per cykel, men då lervällingen numera frusit och täckts av snö kunde jag äntligen nå butiken utan en lång omväg. Har avstått från att besöka Willys då jag inte kunnat ta del av de bästa erbjudandena och man vill ju inte betala mer än vad andra gör, jag är ju ändå smålänning av börd, men efter en massa trassel har jag äntligen fått ett Willys+ medlemskap, så nu är även jag betrodd av Willys. Nu återstår bara att kunna självscannra i butiken, vilket man tydligen behöver ha ett körkort för att kunna göra, vilket jag saknar.

Efter hemkomsten blev det sport på TV, engelsk fotboll, vilket förmodligen inte förvånar någon, å idag njuter jag av att solen går ner först 16:39.