En promenad till Ältasjön

Idag tog jag en promenad i närområdet, vädret var inte alls lika inbjudande som i går, inledningsvis såväl svalt och blåsigt, men ändå en fin vårdag.

Fågelskådningen kunde jag påbörja direkt när jag klev ut från porten, runt mobilmasten på det höga huset på andra sidan gatan kretsade mängder med kråk- och måsfåglar, de dök mot masten och förde ett väldigt liv. Det brukar innebära att det finns en rovfågel i omgivningen och mycket riktigt så satt det en hök, förmodligen sparvhök, i mobilmasten som efter en stund gav upp och flög därifrån.

Vi fågelmatningen i Brotorp var det ganska så lungt, där såg jag bara rödhakar och talgoxar, i Ältasjön var det inte gott om fågel, såg enkom några storskrakar som guppade runt bland vågorna. Det var dock mer gott om fåglar i sumpskogen vid sjön, där såg jag koltrastar som sjöng fantastiskt, större hackspett och nötväckor som sökte föda utefter trädens stammar.

Ett mål med dagens promenad var att hinna hem till klockan två, då började försnacket inför den allsvenska premiären, ett vårtecken i sig. Under gårdagens promenad spanade vi efter tussilago, så gjorde jag även idag, men precis som i går lös tussilagorna med sin frånvaro.

En promenad i Nackareservatet med många vårtecken

Idag rådde det ett ljuvligt vårväder i Stockholmsområdet, +13 i skuggan å än varmare i solen, tidvis så varmt och skönt att man kunde ta av sig jackan. Under vägen såg vi årets första blåsippor, men konstigt nog inga tussilago fast vi spanade i dikena där dom brukar finnas.

Förutom blåsippor såg vi ett stort antal andra vårtecken under promenaden, bland annat minst tre citronfjärilar och ett flertal andra sorters fjärilar, men det var endast den karaktäristiska citronfjärilen vi hann med att identifiera under dagens promenad.

Vid Söderbysjön låg det delvis en tunn is kvar, men fåglarna hade hittat de öppna ytorna, vi såg bland annat knölsvan, men sångsvanarna som finns i sjön lös med sin frånvaro, däremot såg vi sothöns som inspekterade vassen, förmodligen planerade dom inför framtiden, vårens häckning. Nere vid Nacka kvarn sprang vi på två katter, förmodligen norsk skogskatt, som verkligen ville bekanta sig med oss, de strök sig mot byxbenen och var allmänt keliga, antar att det doftade katt om våra byxben, med tanke på hur fina och välnärda katterna var hade dom säkerligen ett kärleksfullt hem.

Vi avslutade promenaden vid Sickla Köpkvarter där vi handlade mat på ICA Kvantum Sickla innan vi stegade upp mot Tvärbanan vid Sickla station för att resa hemåt. Efter en ljuvlig vårdag slappar vi välförtjänt nu hemmavid samtidigt som vi tittar på engelsk fotboll, en perfekt lördag med andra ord.

Toast Skagen

Toast Skagen är en svensk förrätt som skapades under 1950-talet, även om Skagen i sig ligger i Danmark, men i vårt södra grannland är toast Skagen i princip helt okänd.

Ingredienser skagenröra:

• 1 kg räkor (med skal) eller ca 400 g räkor utan skal
• 2 msk hackad dill alternativt torkad dill (krydda)
• 1 dl majonnäs
• 1 dl crème fraiche
• 1/2 tsk salt
• 1 krm svartpeppar
• 1 1/2 tsk pressad citron, färsk citron eller citron på flaska
• 2 msk finhackad rödlök
  • Om man så önskar få en liten mer spännande smak kan man addera några droppar Tabasco

Ingredienser övriga:

• Formbröd
• Huvudsallad
• Löjrom eller stenbitsrom att toppa med (kan uteslutas om man så önskar)

Gör så här:

• Skala och hacka räkorna ganska fint, blanda de hackade räkorna med dill, majonnäs och crème fraiche. Smaksätt med salt, peppar, pressad citron och rödlök, låt gärna Skagenröran stå och dra en stund i kylen.
• Skär av kanterna på brödet och rosta dom i en torr stekpanna, lägg ett blad huvudsallad på brödet och toppa med skagenröra.

Naturligtvis kan man ju fuska lite, eller ta en genväg som jag brukar säga, man kan köpa färdig skagenröra och addera lite extra räkor.

En promenad i Enskedebanans spår

Om man idag promenerar utefter den fd Enskedebanan hittar man inte så särdeles många rester efter den spårvägslinje som lades ner 1950, däremot kan man se att den skapade en stadsstruktur som bitvis fortfarande består.

Enskedebanan invigdes 1909, initialt trafikerades sträckan Slussen – Götgatan – Skanstull – Enskede , linjen kom gradvis att förlängas och kom slutligen nå sin definitiva ändhållplats Skarpnäck 1926. Under åren 1909 – 1922 slingrade sig Enskedebanan upp på Söders höjder via Ragvaldsgatan och Götgatan, men även efter att denna linjesträcka övergavs kom linje 8 under 1920- och 30-talet att ändras en hel del på Södermalm på grund av ombyggnaden av Slussen och bygget av Södertunneln.

I oktober 1933 genomfördes en större förändring i och med att Enskedebanan kom att trafikera den nya Södertunneln med stationer vid Slussen – Södra Bantorget (dagens tunnelbanestation Medborgarplatsen) – Ringvägen (dagens tunnelbanestation Skanstull) varefter Enskedebanan fortsatte över Skansbron via Enskede Till Skarpnäck. Södertunneln trafikerades av Enskedebanan, linje 8, och Örbybanan, linje 9, som öppnats 1930.

1946 hade linje 8 (Enskedebanan) följande hållplatser:

• Slussen
• Medborgarplatsen (byte namn från Södra Bantorget till Medborgarplatsen under 40-talet när Medborgarhuset öppnade)
• Ringvägen (dagens Skanstull)
• Johanneshov (dagens Gullmarsplan)
• Hammarby (dagens Skärmarbrink)
• Sofielundsplan (i närheten av dagens tunnelbanestation Blåsut).
• Kyrkogårdsvägen
• Källvägen
• Dalarövägen, vid nuvarande tunnelbanestation Skogskyrkogården
• Åkervägen
• Tyresövägen, i korsningen mellan Sockenvägen och dagens Gamla Tyreövägen
• Skarpnäck

När tunnelbanan mellan Slussen och Hökarängen öppnade den 1 oktober 1950 kom den till stora delar att ersätta Enskedebanan, linje 8 lades därmed ned, men vagnhallen vid Sockenvägen, Enskedehallen, kom att bibehållas under ytterligare sex år för innerstadslinjernas behov intill dess att Söderhallen öppnade 1956.

På den yta som tidigare utgjorde vändslingan i Skarpnäck ligger det idag en förskola, med adressen Talmansgränd 2, för att se en bild hur det såg ut på den tiden Enskedebanan hade sin vändslinga på platsen, vänligen följ denna länk.

I korsningen mellan Sockenvägen och den dåvarande Tyresövägen, dagens Gamla Tyresövägen, låg hållplatsen ”Tyresövägen”, precis som var fallet vid Örbybanans hållplats ”Örbygränsen” skapades det ett litet lokalt centrum i anslutning till spårvagnshållplatsen. Idag återstår inte så mycket av detta, en restaurang och en servicebutik, Konsum (Coop) stängde för ett par år sedan och efterträdaren EkoDirekt stängde sin butik för ett par veckor sedan.

Om du följer du denna länk hittar du en bild från korsningen mellan Gamla Tyresövägen och Sockenvägen från 1931, på den bilden ser du de idag gula och röda husen (som syns i bilden ovan) bortom Enskedebanans plattform för spårvagnarna mot Slussen.

Frukostmuffins

Frukostmuffins är ett alternativ till smörgåsen, alltså inget man serverar som ett fikatillbehör. Dessa matiga och tunga muffins passar bäst ihop med en tallrik yoghurt en vardagsmorgon när man vill spara tid eller som ett av tillbehören på en brunch hemmavid.

För 10 – 15 år sedan rådde det en muffinstrend som jag hängde på, Frukostmuffins och muffins till lunch, jag kan särskilt rekommendera ett tidigare upplagt recept på lunchmuffins.

Ingredienser:

• 6 dl vetemjöl
• 3 dl havregryn
• 3 tsk bakpulver
• 1 dl strösocker
• 3 ägg
• 3 1/2 dl mjölk
• 1 dl smält eller flytande margarin
• 2 äpplen (skalade och skurna i klyftor)
• kanel

Gör så här:

• Sätt ugnen på 175°C.
• Blanda de torra ingredienserna i en stor skål. Vispa äggen och rör i mjölken och margarinet. Gör en fördjupning i de torra ingredienserna och rör i äggblandningen.
• Fördela smeten i muffinsformar, en muffinsform i plåt med 12 hål passar bäst till dessa ganska kraftiga muffins, men man kan även använda stora och stabila muffinsformar i papper. Fyll formarna nästan upp till övre kanten. Tryck ner två äppelklyftor i varje muffins och strö över kanel.
• Grädda i ca 30 minuter.

Veckans fordon – vagn 24

Visst ser den charmig ut? Det är något visst med öppna spårvagnar även om arbetsmiljön för föraren var erbarmlig, särskilt vintertid. Idag ter det sig ju lite märkligt att man i början av 1900-talet lät föraren på en elektrisk spårvagn stå helt oskyddad utomhus när han körde, men föregångaren hästspårvagnen hade ju varit öppen, men då behövde ju föraren (kusken) kunna kommunicera med hästen, så det var ju mer logiskt.

I såväl järnvägens och spårvägens barndom fanns det hos dåtidens arbetsgivare en attityd att personalen inte skulle ha det alltför bekvämt, då skulle dom kunna stå där och ”slöa till”, men man insåg ganska snabbt att det fanns fler nackdelar än fördelar med en oskyddad förarmiljö.

Vagn 24 levererades av ASEA 1907 till Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag, vanligen förkortat SSB, efter några år kom vagnens front att byggas in för att förbättra arbetsmiljön. Under 1920-talet såldes vagnen till Norra Lidingöbanan där den efter en tid kom att bli snöplog innan den 1968 donerades till Svenska Spårvägssällskapet. Vagnen kom efter att varit avställd en längre tid att renoveras till ursprungsskick mellan 2005 – 2011/2012.

Vagn 24 trafikerar idag Djurgårdslinjen (7N), oftast i sällskap med släpvagnen med nummer 182 som byggdes 1914 av Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag på deras egen verkstad i Ringvägshallen.

 

 

Tidningen Metro går kanske i graven

Tidningen Metro hänger uppenbarligen på gärdsgården, den har sedan 1995 distribuerats i SL trafiken i Stockholm och finns eller har i alla fall distribuerats på liknande sätt i kollektivtrafiksystemen i en mängd stora städer runt jorden. Metro har under en tid dragits med ekonomisk problem, vilka tydliggjordes idag när det framkom det att de anställda journalisterna inte kommer att få sin lön för mars utbetald, Metro har dock ansökt om rekonstruktion.

När Metro lanserades 1995 bodde jag i Jakobsberg, självklart plockade man en tidning som man sedan lusläste under de 18 minuter som resan in till Stockholms central tog med pendeltåget, det blev snabbt en vana att läsa Metro på väg till jobbet, å jag var inte ensam, närmare 70-80% av mina medresenärer läste Metro på den tiden. Periodvis var Metro inte herre på täppan, det fanns tidvis tre gratistidningar som distribuerades i anslutning till kollektivtrafiken i Stockholm, Metro har dock alltid haft fördelen av att dom hade ett avtal om distribution och tidningsställ med SL.

Under senare år har jag observerat att antalet Metroläsare blivit allt färre, väldigt få för att vara mer korrekt, jag själv har nog bidragit till den utvecklingen. Numera lyssnar jag på poddar samt läser och besvarar jobbmail på väg till och från jobbet.

Idag plockade jag dock ett exemplar av Metro när jag klev in i tunnelbanans biljetthall hemmavid, vem vet, det kanske blir det sista exemplaret, i morgon blir det i alla fall ingen Metro i tidningsstället.

Konferens med konst

Den gångna arbetsveckan avslutades med en tvådagars konferens på konferensanläggningen Skogshem-Wijk, en av alla de konferensanläggningar som ligger som ett pärlband utefter Hustegafjärden på den norra delen av Lidingö. Då man bevistat en hel del konferenser har jag nog besökt de flesta av konferensanläggningarna på Lidingö, det finns väldigt många konferensanläggningar på denna gröna ö.

De flesta av konferensanläggningarna var ursprungligen drivna av olika fackföreningar, men efterhand har fackförbunden insett att detta med att driva kursgårdar inte tillhör kärnverksamheten, just Skogshem-Wijk har dock en lite annorlunda bakgrund då den initierades av SAF, Svenska Arbetsgivarföreningen, dagens Svenskt Näringsliv.

På Skogshem-Wijk satsar man på konst i olika former, ofta är denna till försäljning, i korridorerna i huvudbyggnaden kunde man se konst av Carl-Henrik Posse, jag gillade verkligen hans tavlor med Folkvagnsbussar och Volkswagens klassiska ”skalbaggar”, i korridorerna hängde även verk av andra duktiga konstnärer. I omgivningarna runt Skogshem-Wijk hittade man en hel del sk ”installationer”, bland annat tvätt som hängde på ett sträck och en massa andra konstigheter.

En stadspromenad i vårsolens sken

Nu har våren kommit till stan, såväl känslomässigt som rent metrologiskt, visst hade vi en period av vårlikt väder i februari, men nu värmer solen som den ska en äkta vårdag.

Idag blev det en promenad från centrala Stockholm, via betongöknen Brunkebergstorg och den lummiga Skeppsholmen tills vi avslutade med en runda på Södermalm innan vi kom till slutmålet Skanstull.

På vägen passerade vi matningsflotten vid Strömmen, visst kan man fortfarande se fåglar där, men säsongen lider mot sitt slut så man ser såväl färre arter som individer. Idag såg vi sothöna, stadsduva, skrattmås, knölsvan, kaja, kanadagås, gräsand, vigg, gråtrut och storskarv, när vi kommit ut på Skeppsholmen såg vi årets första vitkindade gäss.

Från Skeppsholmen tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen varifrån promenaden fortsatte uppför söders höjder, utsikten från Katarinavägen och Fjällgatan var extra njutningsfull en dag som denna.

Vid Nytorget var det fullt med folk som åt brunch på de hippa restaurangernas uteserveringar och fikade på kaféerna, en del gjorde det enkelt för sig, köpte en take away latte och satte sig ner på gatan i solen. Utefter en av längorna med kulturhus satt det säkerligen bortåt etthundra personer med varsin pappmugg med kaffe latte, när jag var i 20-25 års åldern var Nytorget ingen plats man besökte särdeles ofta, där hände i princip ingenting, men tiderna har förändrats under de mer än trettio år som gått sedan dess.

Efter att ha snurrat runt bland kvarteren runt Ringvägen avslutades promenaden vid Skanstull där vi handlade mat på Hemköp vid Skanstull.

Veckans fordon – ångloket Thor

Thor byggdes 1909 av ASJ Falun för Byvalla–Långshyttans Järnväg (BLJ), Thor var järnvägens största lok. Vid BLJ införde man aldrig tryckluftsbroms utan fortsatte med bromsare utplacerade på vagnarna ända fram till nedläggningen.

Loket drog det sista tåget på BLJ 1964 varefter det ställdes upp utanför Långshyttans station, loket kom dock att vandaliseras, precis som skett på många andra platser i Sverige, varför loket såldes till museiföreningen Upsala–Lenna Jernväg 1974. Efter tre års renovering, där bland annat en luftpump installerades så att loket kunde dra tåg med vagnar med tryckluftsbroms, kom loket i trafik på museijärnvägen Upsala–Lenna Jernväg 1977. Efter ett haveri 1991 gjordes en mer omfattande renovering av Thor som blev klar 1997, efter detta har Thor varit det ånglok i Sverige som körs längst sträcka per år (ca 500 mil per år). Thor är Lennakatten största ånglok i drift, det större ångloket SRJ 28 som oftast benämns ”Stortysken” är för närvarande inte driftdugligt.

Jag och sonen har gjort otaliga resor på Lennakatten med tåg dragna av Thor, förmodligen är Thor det ånglok som såväl jag och sonen rest med mest. Det är alltid lika underbart att stå ute på den öppna plattformen på vagnen och låta fartvinden svalka en, det gäller dock att stå på en plattform som är vänd bort från loket, annars riskerar man att få sotflagor på sig.

För bilar räknar man ju förbrukningen per mil (10 km), så låt oss göra det även ångloket Thor som förbrukar ca 80 kg kol/mil och ca 1000 l vatten/mil