Mina reflektioner

Archive for the ‘Barn’ Category

Vi passerade Lilla Sickla

with one comment

När jag och sonen i söndags tog en märklig och kringlig promenad på stan passerade vi bland annat Lilla Sickla, gården ligger i sprickdal inom Nackareservatet och bäcken som med en ganska stor fallhöjd rinner genom området har skapat goda möjligheter att driva en kvarn på platsen vilket man naturligtvis nyttjat. Norr om den kvarnbyggnad som uppfördes på 1800-talet hittar man rester av antingen ett vattenmagasin eller en tidigare kvarn.

Sickla gårds nuvarande huvudbyggnaden är från 1789, cirka 200 meter nordost om huvudbyggnaden ligger en fantasigrav från 1824 kallad Filosofens grav, på den tiden anlade man gärna tomma fantasigravar, låtsasgrottor och skapade ruiner. Till skillnad från de flesta fantasigravar eller prydnadsgravar kom denna under andra hälften av 1800-talet att nyttjas som en riktig grav då den dåvarande ägaren lät gravsätta sin mor och sin syster där, vi kunde notera att det på gravhällen låg relativt färska blommor.

Annonser

Written by melkerlarsson

20 februari, 2018 at 19:43

Salubrin – ett trist barndomsminne

with 4 comments

I veckan kom jag att tänka på Salubrin, när jag höll på med ättika så råkade lite ättika hamna på en hudspricka på ett finger, å det kändes vill jag lova.

Jag har inte sett en flaska salubrin sedan somrarna på landet på 60- och 70-talet och tur är väl det, jag ogillade verkligen när min mamma skulle badda insektsbett, solbränna och skrubbsår med salubrin, det var inte skönt.

Att jag kom ihåg salubrin i samband med ättika var uppenbarligen inte så långsökt, salubrin innehåller bland annat ättiksyra.

Uppenbarligen finns Salubrin fortfarande att köpa, men med mina negativa barndomsminnen av Salubrin lär jag aldrig köpa en flaska Salubrin, å jag kommer definitivt inte att utsätta sonen för Salubrin.

Written by melkerlarsson

16 februari, 2018 at 08:14

Någon passade på att göra ett konstverk i snön

with 4 comments

När jag och sonen i går promenerade i Nackareservatet och vid Ältasjön passerade vi bron som leder från Nackareservatet till Ältasjön, där hade någon passat på att skapa solar i det tunna snötäcket som täckte brons handledare.

Det fanns såväl glada och ledsna solar, sonen ville inte vara sämre, han skapade också en sol på handledaren, en glad sol för vi går ju trots allt mot ljusare tider.

Written by melkerlarsson

11 februari, 2018 at 17:34

En lokal promenad

with 4 comments

Idag blev det en promenad i närområdet, såväl jag och sonen ville gärna hinna hem till Londonderbyt mellan Tottenham och Arsenal som började halv två.

Vi inledde med att fylla på med solrosfrön i vår lilla Fågelmatning i skogsbrynet här hemma i Skarpnäck, vi hängde upp fyra mjölkförpackningar fyllda med solrosfrön, det är ju ganska ljumt på dagarna denna milda vintern, men på natten kryper det ofta ner emot minus 8 á 10 och då behöver fåglarna fett för att hålla värme och det hittar dom i solrosfröna.

Efter att ha tittat till fågelmatningen fortsatte vi in i Nackareservatet, fåglarna kvittrade runt omkring oss, det har ju blivit ljusare den senaste tiden så fåglarna har nog precis som oss människor börjat se slutet på vintern, trots att fågelsången var intensiv så såg vi inte så många fåglar denna gråa vinterdag, vi såg främst de vanliga vinterfåglarna:

  • Blåmes
  • Talgoxe
  • Tofsmes
  • Koltrast
  • Björktrast
  • Större hackspett
  • Gröngöling
  • Gråsparv
  • Pilfink
  • Gråsiska
  • mfl

Det var inledningsvis ganska kyligt, men redan efter en timme hade temperaturen stigit rejält vi passerade Ältasjön och Flatensjön innan vi styrde stegen hemåt, precis innan vi kom fram till Skarpnäck skuttade tre rådjur tvärs över gångvägen ett tiotal meter framför oss. Idag var det inte så mycket som behövde handlas så det räckte med att titta in på Coop Skarpnäck och fylla tygkassen med det vi behövde.

Ett märkligt ”konstverk”

with 2 comments

När jag och sonen i söndags promenerade i stan passerade vi ett udda konstverk utanför Gamla stans tunnelbanestation, på Mälarsidan (Munkbrohamnen), vilket bestod av en mängd speglar.

Jag tror att sonen fångade känslan ganska väl när han sa att ”det ser ut som något som inte borde vara här”, förmodligen är det ett icke sanktionerat konstverk, någon form av gerillakonst, vilket blivit vanligt under senare år.

Även denna lördag blev det en promenad med kyrkotema för mig och sonen

with 2 comments

Återigen blev det en promenad med kyrkotema för mig och sonen, precis som i lördags och söndags, vi började med Engelbrektskyrkan och gick sedan bakåt i tiden via Adolf Fredriks kyrka och Klara kyrka.

Engelbrektskyrkan invigdes 1914, den är riktigt pampig där den ligger på en höjd, Engelbrektskyrkan räknas som ett av de förnämsta byggnadsverken i jugendstil och känslan av den då rådande nationalromantiken är slående, sonen kommenterade kyrkan med att den kändes vikingatida och det var väl just det nationalromantiken ofta försökte efterhärma.

Därefter fortsatte vi till Adolf Fredriks kyrka, där kom vi att befinnas oss på 1700-talet, en ganska så minimalistisk men vacker interiör präglad av nyklassicism och rokoko, på kyrkogården hittar man en del kända personer, förutom Olof Palme, även Hjalmar Branting och Sven Hedin.

Promenaden avslutades vid Klara kyrka i city, till vänster om entrén hittar man minnesmärket över Carl Michael Bellman, han är begravd på kyrkogården, men det är inte känt var någonstans. Klara kyrka eller S:t Clara kyrka som den ibland benämns är från slutet av 1500-talet, därmed hade vi under två timmars promenad förflyttat oss från 1900-talet tillbaka till 1500-talet.

Mitt livs första pizza

with 3 comments

Här på Gustav Adolfs torg låg vad som förmodligen var Sveriges första renodlade pizzeria, Piazza Opera, nu hade det ju serverats pizza tidigare i Sverige, men pizzerian Opera blev när den öppnade 1969 startskottet för en våg av pizzerior i Sverige. Bara 10 år senare fanns det åtminstone en pizzeria eller pizzabutik i varje Stockholmsförort.

Vid minst ett tillfälle besökte min familj Opera och testade denna nya maträtt, pizza, jag kom ihåg att jag tyckte att det var jättegott. Vad jag åt för pizza har jag inget minne av, jag får väl skylla på att det var mer än 45 år sedan så minnet sviker på den punkten, men jag antar att det var en Vesuvio med tomat, ost och skinka, samma pizza som idag är min tolvårige sons favoritpizza.

Piazza Opera är sedan länge försvunnen, när den lades ner har jag ingen aning om, men den har lämnat ytterligare ett bestående avtryck i svensk mathistoria, det var nämligen där som pizzasalladen lanserades, då jag aldrig sett pizzasallad i andra länder antar jag att det är en svensk företeelse.

Ikväll ska jag och sonen för övrigt äta pizza, sonen lär som vanligt välja en vesuvio, vad jag väljer vet jag inte, det får bli ett spontant beslut när vi satt oss till rätta på vår lokala pizzeria, jag har nämligen många favoriter på menyn.

Written by melkerlarsson

29 januari, 2018 at 16:42