Mina reflektioner

Archive for the ‘Barn’ Category

Den fria entrén på statliga museer försvinner

with 12 comments

I och med att Kristdemokraternas och Moderaternas budgetreservation gick vinnande ur striden om vilken budget som skulle gälla under 2019 kommer den fria entrén till vissa statliga museer att försvinna under nästa år.

Jag och sonen som är flitiga besökare på ett flertal av dessa museum borde ju ha jublat när den fria entrén infördes, men det gjorde i alla fall inte jag. Reformen kostade ca 80 miljoner per år, ett par miljoner per museum och frågan är om inte dessa pengar kunde gjort större nytta om dessa tillfördes verksamheten vid museerna, för att exempelvis producera utställningar, ex med inriktning på barn eller utställningar som kunde vandra runt i Sverige och visas på landets många länsmuseer, m a o för fler än oss som bor i Stockholm.

Museum i Stockholm som från 2016 fick fri entré:

  • Armémuseum, Etnografiska museet, Hallwylska museet, Historiska museet, Kungliga myntkabinettet, Livrustkammaren, Medelhavsmuseet, Moderna museet, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Sjöhistoriska museet, Skoklosters slott, Statens centrum för arkitektur och design och Östasiatiska museet
    • Kungliga myntkabinettet är numera stängt p g a flytt

Museum utanför Stockholm som från 2016 fick fri entré::

  • Marinmuseum i Karlskrona, Världskulturmuseet i Göteborg, Flygvapenmuseum i Linköping och Moderna museet i Malmö

Vill man ha rabatt på sitt museibesök rekommenderar jag att man skaffar ett Kulturarvskort, som ger 50% rabatt på besöket till en mängd museum runt om i Sverige. Huruvida ett museum har fri entré eller ej är inte avgörande för mitt beslut om vilket museum jag och sonen ska besöka denna helg eller nästa helg.

 

 

Annonser

På lördag är det dags för den traditionella Hjulkörningen hos Stockholms modelljärnvägsklubb

leave a comment »

Nu på lördag, den 1 december, arrangerar Stockholms modelljärnvägsklubb sin traditionella Hjulkörning, det är öppet för besökare mellan klockan 13:00 – 17:00, entrépriset är 50 kronor för en vuxen person och det är det väl värt om man gillar modelltåg.

Jag och sonen har besökt Hjulkörningen många gånger, den uppskattas verkligen av såväl far och son, det realistiska landskapet och husen imponerar verkligen, om du blir lika sugen på ett besök som mig och sonen hittar du vägbeskrivningen på Stockholms modelljärnvägsklubbs hemsida.

 

Citybävrar

När jag växte upp var bävrarna ännu ganska så ovanliga i Sverige, på 60-talet åkte vi vid ett tillfälle fler mil från vår sommarstuga i Västmanland till Värmland bara för att titta på bävrar och deras imponerande fördämningar.

Idag behöver man inte anstränga sig så särdeles mycket för att få syn på en bäver eller i alla fall spår efter bävern ens om man bor i Stockholm, på mängder av platser hittar man spår efter bävern i form av fällda träd eller nästan fällda träd, på vissa platser har den nedre delen av träden nätats in för att förhindra att bävern fäller dom.

Bävern utrotades i Sverige på 1870-talet, men den återinplanterades 1922, i början spred bävrarna sig ganska så långsamt, men antalet har på senare år näst intill kommit att explodera, till Stockholm kom bävern på 90-talet då de etablerades sig i Nackareservatet. Under senare år har den spritt sig därifrån, idag kan man möta bävrar i Alvik, på Djurgården, i Hammarby sjöstad och på allehanda andra centrala platser. För ett par år sedan upptäckte man en bäver på Karlavägen, mitt på Östermalm hundratals meter från närmaste vattendrag i full färd med att fälla ett träd. I Nacka lyckades en bäver en gång fälla ett träd tvärsöver Saltsjöbanans kontaktledning som därmed revs ner vilket ledde till stopp i trafiken och att ersättningsbussar fick sättas in.

En kul detalj: Bäverns stora framtänder slutar aldrig växa – därför måste de gnaga på träd för att slipa ned tänderna, så det är inte bara byggnadsmaterial och mat dom är ute efter när dom gnager på träden.

 

 

I går var det fars dag, en grå dag

Fars dag infördes i början av 1900-talet i USA, ursprungligen för att hedra pappor som tagit hand om sina barn efter det att deras mor hade avlidit, det temat känns inte så aktuellt idag.

Fars dag kom till Sverige under 30-talet och firades till en början i juni, men efter synpunkter från handeln flyttades fars dag till november, det är m a o kommersiella intressen som har sett till att vi pappor inte kan fira fars dag med ex en pick-nick eller på en restaurangs uteservering, det är förbehållet mammorna.

I väldigt många länder firas fars dag den tredje söndagen i juni, i Australien och Nya Zealand den första söndagen i september och i de flesta nordiska länder den andra söndagen i november, att fira fars dag i juni eller i början av september låter betydligt attraktivare än att fira den en grå novembersöndag. Så precis som vanligt i samband med fars dag pläderar jag för att fars dag ska flyttas till en mer behaglig tidpunkt på året, börjar känna mig som den romerska senator som några hundra år före Kristus avslutade alla sina tal med att säga ”för övrigt anser jag att Kartago ska förstöras”.

Så flytta fars dag till vilken söndag som helst under perioden april till september, vem eller vilka som bestämmer över fars dags placering är dock helt obekant för mig, men hoppas att de som gör det läser detta blogginlägg och tar tag i frågan!


Idag var det många nyanser av grått

Idag promenerade jag och sonen i närområdet, vi ville hinna hem innan den sista omgången i allsvenskan drog i gång klockan tre, den smått spännande avslutningen på den svenska fotbollssäsongen ville vi inte missa.

Det var minst sagt grått ute, sonen tyckte att det såg ut lite som i en skräckfilm, men det fanns en och annan färgklick, ett rött löv eller några röda bär som ännu hängde kvar i en gren, men i övrigt var det många nyanser av grått som naturen bjöd på denna fars dag. Vi såg även en del fåglar, inga sensationer, men ändå: blåmes, grönsiska, gulsparv, nötväcka, talgoxe med flera andra alldagliga stannfåglar som man med lätthet kan se under vinterhalvåret i sitt närområde.

Lyckad jakt på vinterskor

Idag jagade jag och sonen allvädersstövlar/vinterstövlar/vinterskor som inte behövde knytas, att knyta sina skor är inte sonens starka sida, men skor med kardborreknäppning etc är svårt att hitta när man passerat storlek 40.

Efter ett intensivt sökande på nätet under veckan kunde jag konstatera att utbudet av vinterskor som inte krävde knytning i sonens storlek var starkt begränsat, näst intill obefintligt, inte ens om man kunde tänka sig att handla på nätet. Dock hittade jag vinteranpassade allvädersstövlar på ”Granngården”, så idag tog jag och sonen tunnelbanan till Slussen och därifrån åkte vi buss till Värmdö köpcentrum där den närmaste butiken ligger, i alla fall den butiken som det är enklast att ta sig till med kollektivtrafik.

Skoköpet gick oerhört smidigt, vi letade rätt på storlek 42 för de vinterstövlar vi båda vi tyckte bäst om, men sedan kom överraskningen, sonen tyckte de var för små, jag som också har storlek 42 provade och visst var dom trånga. Så vi skiftade till storlek 43, dessa passade utmärkt och personalen bekräftade att storlekarna är lite små, så dom var inte förvånade över att sonen fått gå upp en storlek från sin ”normala storlek”. Generellt tyckte jag att Granngården hade ett bra utbud av skor och stövlar för ett aktivt uteliv, vid tillfälle ska jag botanisera i deras utbud för egen del, men idag låg prioriteten på skor till sonen.

Nöjda med skoinköpet gick vi över till ICA Maxi och handlade lite grand, det mesta hade vi hemma, men lite mat behöver man ju alltid köpa. Därefter satte vi oss på bussen tillbaka till Slussen denna gråmulna dag som visade upp många nyanser av grått.

 

Allhelgonadagen tillbringades på Skogskyrkogården

Idag besökte vi Skogskyrkogården, att besöka en kyrkogård en allhelgonadag är egentligen inte så särdeles sorgligt, man kommer sällan så nära en feststämning på en kyrkogård som på allhelgonadagen, det är faktiskt ganska uppsluppet. Idag såg jag personer som både hade med sig fika och lite starkare drycker till graven de skulle besöka, varför inte?

Normalt brukar jag besöka minneslunden på Görvälns griftegård i Järfälla där min mamma vilar sedan 22 år tillbaka, men i år föll valet på Skogskyrkogården, min mamma dog ju på allhelgonadagen, den andra november 1996, så nästa år när allhelgonadagen infaller just den 2 november kommer jag att styra stegen till Görvälns griftegård.

Idag när alla kapellen på Skogskyrkogården var öppna för enskilda besök kom vi i tur och ordning att besöka Uppståndelsekapellet med sin klassiska tempelarkitektur, det intima Skogskapellet och de tre kapellen Trons-, Hoppets- och Heliga korsets kapell som präglas av 30-talets funktionalism. Underbart att få njuta av de arkitektoniska mästerverken även på insidan.