Mina reflektioner

Archive for januari 2019

Veckans fordon – Göteborgsmustangen

I Göteborg var man tidigt ute med moderna spårvagnar, redan innan andra världskriget hade man insett att såväl spårvägsnätet som fordonen behövde moderniseras. I Stockholm hade man vid samma tidpunkt börjat förbereda avvecklingen av spårvägsnätet, till förmån för trådbussar och tunnelbana, men det andra världskriget kom emellan och spårvagnarna kom att rulla i Stockholms innerstad ända fram till högertrafiksomläggningen 1967. I Göteborg var det dock aldrig aktuellt att lägga ned spårvägsnätet, det har fortsatt att utvecklas sedan dess och är idag nordens största spårvägsnät och även ett av de större i Europa, för att inte säga i världen.

Göteborgsmustangerna levererades i två serier:

  • M22, 15 st fordon levererades av ASEA mellan 1943-1944, vilka togs ur trafik i samband med övergången till högertrafik 1967, M22 kan nog anses vara Sveriges första moderna spårvagn.  Man kan notera att vagnarna levererades under en period när världen stod i brand, när det rådde brist på material och det i princip var omöjligt att köpa något från omvärlden. Nu är inte dessa spårvagnar unika i det avseendet, trots avspärrningen från omvärlden lyckades man i Sverige under andra världskriget bygga mängder med spårvagnar, stridsflygplan, stridsvagnar, trådbussar och fortsätta med att elektrifiera järnvägsnätet.
  • M23, 60 st fordon levererades av Hägglund & Söner mellan 1948-1952, därutöver köptes tre fordon av en liknande typ från Gävle 1956, samtliga fordon byggdes om och anpassades för högertrafik i samband med övergången till högertrafik 1967.

Inför öppnandet av museispårvägen Djurgårslinjen 1991 köptes ett antal Göteborgsmustanger av typen M23 in, de fick en lättare upprustning innan de trafiksattes på Djurgårdslinjen och de har därefter under många år utgjort stommen i museitrafiken tillsammans med de museala Stockholmsvagnarna.

Spårvagn av typ M23 på Strandvägen i Stockholm 2016

Djurgårdslinjen 25 år, Spårvagnens dag 2016, A31 no 333 på Strandvägen

Annonser

Skrapan i kvarteret Gamen

Skrapan, tidigare Skatteskrapan, men idag kallas den även Studentskrapan efter att den byggts om från kontor till studentbostäder, då byggnaden är belägen i kvarteret Gamen, som hetat så sedan 1800-talet, har många Stockholmare skrattat gott åt det passande namnet då byggnaden tidigare var en kontorsbyggnad för skattemyndigheten i Stockholm (numera en del av Skatteverket).

Idag är byggnaden 86 meter hög och har 26 våningar, från början hade ursprungligen 24 våningar, men två våningar med restaurang och sky bar har lagts till i samband med ombyggnaden till studentbostäder. När Skrapan stod klar 1959 var den Sveriges högsta skyskrapa, dessförinnan var det Otterhall i Göteborg som med sina 66 meter var högst, Skrapan fick dock bara behålla titeln i fem år fram till 1964 då den efterträddes av den sk DN skrapan. De vackraste skyskraporna i Stockholm är enligt mitt tycke de norra och södra Kungstornen, även om dessa är betydligt lägre.

Under tiden som Skatteskrapan byggdes om till studentbostäder stod det en lyftkran högst upp på huset, som tekniskt intresserad funderade jag många gånger på hur man fick dit lyftkranen och hur man efter ombyggnaden fick ner lyftkranen. Då den i dag trettonåriga sonen då var baby fick jag aldrig tid att ta reda på hur det gick till, det skulle handlas blöjor och tvättlappar, så det fanns aldrig tid för att stilla en pappas nyfikenhet.

Vinterfåglar in på knuten

Under perioden 25 – 28 januari har arrangemanget Vinterfåglar in på knuten arrangerats, jag och sonen deltog, i lördags observerade vi fåglar på en specifik plats på Skansen.

En plats där fåglarna, blåmes, nötväcka och talgoxe gärna äter skalade solrosfrön direkt ur handen hos sonen, i lördags hade vi även med lite pinjenötter, gråsparvarna och pilfinkarna hoppar dock sällan upp i handen, dom äter främst det som spills på marken. Under tiden sonen matade fåglarna så räknade jag dom, det maximala antalet jag såg i ett givet ögonblick:

  • Blåmesar: 4 st
  • Koltrastar: 3 st
  • Nötväckor: 2 st
  • Skator: 3 st
  • Talgoxar: 5 st

Några gråsparvar eller pilfinkar infann sig dock inte i lördags, antalet observerade fåglar kommer jag att under veckan rapportera på https://vinterfaglar.se/.

En vinterpromenad hemmavid

Idag var det ett vackert vinterväder, om än inte lika vackert som när vi igår besökte Skansen främst p g a att solen idag lös med sin frånvaro.

Vi började med att titta till vår lilla fågelmatning här hemma i Skarpnäck, allt hade haft en strykande åtgång så vi fyllde på med såväl solrosfrön och talgbollar, sedan fortsatte vi in i Nackareservatet. Vid Brotorpsstugan stannade vi till och tittade på fåglarna vid fågelmatningen som ligger på en höjd invid Brotorpsstugan, där såg vi de vanliga vinterfåglarna: blåmes, koltrast, nötväcka och talgoxe, men vi såg även en nötskrika uppe i trädtopparna. Vi fortsatte in i Nackareservatet mot Ältasjön,  stormen Alfrida hade satt sina spår, det fanns ett flertal nedblåsta träd, ett par av dessa hade fallit över gångvägarna, så dessa hade fått sågas i sär för att säkra framkomligheten.

På Ältasjön låg isen och den såg mer än säker ut, isen hade lockat mängder med skridskoåkare, vilka även åkte på ån som förbinder Ältasjön med andra sjöar i Nackareservatet, vi höll oss dock på landbacken. Vi avslutade med en avstickare till Flatensjön och barnbadet, det finns få saker som ser så övergivna ut som en badplats vintertid. Kulörmässigt bjöds det inte på något överdåd idag, det var grått, svart, vitt och några blåa toner, på den tiden man fotograferade med traditionell film hade jag valt ett kamerahus med en svart vit filmrulle en dag som denna.

Idag besökte vi Skansen

Idag besökte jag och sonen Skansen, besöket inramades av ett fantastiskt vinterväder där byggnaderna och träden var dekorativt klädda i snö.

Under några timmar vandrade vi runt på Skansen, vi besökte berguven, järven, lappugglorna, lodjuren och vargen, alla djuren visade upp sig precis som dom alltid gör under vintern. Vargarna var dagens höjdpunkt, såväl föräldraparet som deras tre ungar var synnerligen aktiva och patrullerade sitt revir. Efter några timmar gick vi in på Lill-Skansen och värmde oss medans vi tittade på alla de djur som finns där, men det blev inte bara djur, det blev även en hel del besök runt de kulturhistoriska byggnaderna. Jag har ju årskort, så vi kommer snart att återvända till Skansen.

Skansen har för övrigt precis som vanligt Stockholms bästa snöröjning, här riskerar inte en ”gammal gubbe” som jag att ramla och bryta lårbenshalsen eller något annat vitalt, så idag behövdes inga broddar.

I spårvagnarnas spår – Ringvägshallen

Spårvägstrafik inleddes i Stockholm 1877 av Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag, senare populärt kallat det Norra Bolaget. Dock avstod man från att bygga några spårvägslinjer på Södermalm, framför allt på grund av den kuperade terrängen, det var ju hästar som var dragkraften och dessa orkade inte dra en spårvagn uppför vilken backe som helst. Det fanns dock även andra skäl, Södermalm var mer glesbefolkat och de som bodde där var mindre bemedlade (fattigare) än de som bodde norr om Slussen, de skulle m a o inte ha råd att åka spårvagn, så företaget gjorde m a o en rent affärsmässig bedömning.

Med åren tilltog dock intresset för spårvägslinjer även på Södermalm, det kom därför att bildas ett nytt bolag, Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag, ofta kallat det södra bolaget och spårvägstrafiken på Södermalm startade 1887. En hästdragen spårvagn skulle dock inte kunna ta sig upp från Slussen utefter de kraftiga lutningarna utefter dåtidens Hornsgata, så man valde att anskaffa ångspårvagnar. En anslutande hästspårvagnslinje fanns dock vid Adolf Fredriks torg, dagens Mariatorget, men då hade ju resenärerna redan tagit sig upp på Söders höjder med en Ångspårvagn från Slussen.

Bolaget byggde en vagnhall vid Ringvägen, nära korsningen med Hornsgatan, i vagnhallen stationerades såväl hästspårvagnar, tillhörande hästar och ångspårvagnar. Ganska snart visade det dock sig att en spårväg på Södermalm inte var en så särdeles lysande affär, Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag hade under många år ekonomiska problem som man först efter 10 år fick rätsida på och 1901 blev man först i Sverige med att introducera elektriska spårvagnar.

Ringvägshallen kom att finnas kvar till 1956, därefter överfördes de kvarvarande spårvagnarna till andra vagnhallar, Stockholms spårvägar kom dock att nyttja Ringvägshallen ytterligare en tid som uppställningsplats för snöröjningsfordon och som förråd för banavdelningen, spårvägshallen är sedan länge riven och på platsen återfinns idag bostadshus (inringat på bilden nedan). Av de äldre spårvagnshallarna i Stockholms innerstad finns endast resterna av Norrhallen kvar, övriga är rivna, Söderhallen revs så sent som under förra året, efter övergången till högertrafik huserades bussar där, men dessa flyttades till Fredriksdalsdepån i juni 2017.

För att få en bild av hur Ringvägshallen såg ut 1927 rekommenderar jag denna länk.

Veckans fordon – Ångloket F1200

F-loken är de största ånglok som gått i trafik i Sverige, de levererades till SJ i 11 exemplar under åren 1914–1916 från NOHAB i Trollhättan för trafik på främst södra stambanan mellan Stockholm – Malmö, i viss utsträckning användes de även på västra stambanan mellan Stockholm – Göteborg.

När elektrifieringen av den södra stambanan var klar 1933, den västra stambanan hade elektrifierats tidigare, flyttades några av loken till Västkustbanan men när även denna elektrifierats 1936 blev loken övertaliga. Detta då samtliga stambanor i södra och mellersta Sverige samt flera andra större järnvägar i landet blivit elektrifierade miste dessa stora lok sina uppgifter, den massiva elektrifieringen av järnvägsnätet var dock tämligen unik för Sverige. I Danmark fanns vid denna tid inga elektrifierade linjer, utan man satsade istället på fortsatt ångdrift, därför köptes de elva loken av DSB och de gick i trafik i Danmark till i slutet av 1960-talet, där byggdes det även fler likadana lok.

F 1200 är det mest kända av F-loken, främst då det var med i Sveriges värsta järnvägskatastrof i Getå 1918, varvid minst 41 personer förolyckades. Efter den långa tjänstgöringen i Danmark återköptes loket av Sveriges Järnvägsmuseum och kan idag beskådas i dess samlingar i Gävle. Loket är i kördugligt skick och går då och då i trafik, senast i samband med 100-års minnet av olyckan i Getå hösten 2018.

F1200 Södertälje Hamn