Södergatan är ett minne blott

Södergatan är ett minne blott – tack och lov, detta sår i stadsbilden täcktes över och under 80- och 90-talet när det byggdes nya fastigheter på den plats där det under 30-talet rivits flera kvarter.

I början av 1930-talet planerades Södergatan som en nord-sydgående huvudtrafikled som skulle avlasta Götgatan, initialt diskuterades det att Södergatan delvis skulle gå i tunnel. Men 1936 beslöts det att Södergatan skulle anläggas i ett öppet dike mellan Medborgarplatsen och området kring Brännkyrkagatan/Hornsgatan.

1937 började arbeten men vid utbrottet av andra världskriget 1939 var byggarbetena ännu inte slutförda men arbetena fortsatte i förminskad kraft under kriget fram till 1945 då Södergatan öppnades. Initialt benämndes Södergatan som den Södra Kungsgatan, men slutresultatet kom aldrig ens i närheten av den paradgata som Kungsgatan blev under 1920-talet.

De två parallella gatorna Repslagargatan och Skaraborgsgatan försvann i princip under en period, men de kom att återupplivas 1978, i fastigheterna utefter Skaraborgsgatan hade jag många vänner som bodde på sk rivningskontrakt i skiftet mellan 70- och 80-talet, så dessa kvarter besökte jag ofta på den tiden. Under många decennier kom Södergatan vara ett hål i stadsbilden, först i och med invigningen av Söderleden respektive Söderledstunneln 1984 kom diket att överdäckas och stadskvarteren återställdes.

Bilden nedan visar till vänster de upprustade fastigheterna utefter Skaraborgsgatan och till höger de nya kvarter som byggts ovanpå den fd Södergatan.

Södergatan 1968, i bakgrunden ser man Skatteskrapan (idag Studentskrapan), till höger i bild ser man Skaraborgsgatan och till vänster i bild ser man Repslagargatan. Bilarna i norrgående riktning kom efter att dessa framförts på Götgatan att gå tvärs över Medborgarplatsen som var en synnerligen ogästvänlig plats innan Söderledstunneln öppnade i mitten av 80-talet.