Två promenader på Skogskyrkogården i helgen

Under helgen blev det två promenader på Skogskyrkogården för min del, en bra plats när man vill hålla fysisk distans som smittad av coronaviruset.

För min del har det släppt, jag tackar snart Coronaviruset för besöket och vinkar tack och adjö, å må du aldrig komma åter. Detta efter mer än en vecka med en mix av torrhosta, snuva, halsont och en extrem muskelvärk eller kanske rättare sagt muskelsmärtor. Muskelvärken har känts som en extrem träningsvärk, smärtorna som att någon samtidigt sticker mängder med nålar i armar och ben. Corona jämförs ofta med en vanlig influensa, men jag skulle vilja poängtera en sak, den går längre ner i andningssystemet än en vanlig influensa, det kändes i mina lungor om jag säger så, det var en helt ny upplevelse för mig, det var ingen kul upplevelse.

– Har vi testat oss? Nej, varför ska vi som är i grunden friska belasta sjukvården “bara för att få veta?” Vi tillhör m a o den stora gruppen som inte syns på isbergets topp, vi befinner oss under havsytan och vi är i dagsläget många som befinner sig under havsytan under isbergets topp.

Jag räknar mig snart som frisk, men jag är fortfarande mycket sliten och trött, men jag skulle de flesta dagar kunnat gått till jobbet, tror dock inte att mina kollegor skulle uppskattat en gubbe med torrhosta på kontoret, så dom har jag träffat via Skype och andra digitala kanaler.

Gällande Skogskyrkogården skulle jag vilja rekommendera en dokumentär om Skogskyrkogården på SVT-play, men skynda på, programmet är bara tillgängligt till den 29 april 2020.