Om det varit ett normalt år

Om 2020 varit ett normalt år hade jag och sonen nu suttit på en X2 (X2000) på väg ner mot Malmö och sett framemot en semestervecka fylld av upplevelser på båda sidorna av Öresund.

Men det är bara att inse att 2020 inte är ett normalt år, det blir ingen resa till Malmö och det blir inga besök på vare sig Bakken, Köpenhamns Zoo eller Tivoli, danskarna vill helt enkelt inte se röken av svenskar, i alla fall inte i år. Så i år blir det en semestrar hemmavid och så lär det bli under ett antal år framöver, att åka till våra nordiska grannländer känns för stunden inte som alternativ även under de kommande åren.

Berg- och dalbanor, usch!

Innan jag skaffade barn besökte jag i princip aldrig nöjesfält, med undantag för att gå på en eller annan konsert på Gröna Lund, och på Tivoli i Köpenhamn, jag har m a o inte sett så många berg- och dalbanor i mitt liv.

När sonen var liten var jag tvungen att åka några ”barn berg- och dalbanor” med honom och det gav knappast mersmak, men mersmak fick sonen. Han älskar berg- och dalbanor sedan jag släppte loss honom på egen hand i de stora berg- och dalbanorna under ett besök på Tivoli i Köpenhamn förra sommaren.

Under besöket på Liseberg för ett tag sedan åkte han Balder med stor förtjusning, jag bara köade med honom. För mig är det fullständigt obegripligt att man frivilligt åker berg- och dalbana, jag tycker att det är ännu mera obegripligt att man åker i berg- och dalbanor som ser ut att vara byggda av tändstickor, men jag litar på att de är säkra så jag släpper upp sonen i dem, men själv stannar jag mer än gärna på marken.

Köa med sonen och stanna på marken kommer jag att få göra idag, för idag ska vi till Gröna Lund.

Sonens första åktur (åkturer) i en riktig berg- och dalbana

Själv har jag aldrig varit något för åkattraktioner, ex berg- och dalbanor, men jag har fått en son som älskar sådant. Tack och lov har han nu blivit så pass stor att han kan åka själv, jag behöver m a o bara stå vid sidan och titta på.

I förra veckan fick han åka den första fullstora berg- och dalbanan på tivoli i Köpenhamn, den sk rutschebanen, tidigare har jag bara låtit honom åka larven i Furuvik och nyckelpigan på Gröna lund.

Det lös om honom när vagnarna rullade i väg på den första turen och det lös ännu mer om honom efter den första turen, ”En gång till” var det första han sa, det blev inte en gång till, det blev mer än tio gånger till…

Ett tag övervägde jag att åka med honom på den första turen, men var efter att i efterhand ha sett ett filmklipp på Youtube från Rutschebanen glad för att jag inte gjorde det.

Rutschebanen på tivoli är nästan etthundra år gammal, den byggdes ursprungligen upp i Malmö inför den sk Baltiska utställningen 1914, efter att utställningen stängts såldes den till tivoli i Köpenhamn.  Rutschebanen är numer återställd till sitt ursprungliga utseende från 1914.

 

Semestern närmar sig

Sommaren och semestern närmar sig, sonen fyller åtta i december, så alla föräldraledighetsdagar måste konsumeras innan dess, det blir m a o en lång ledighet denna sommar.

Under en lång ledighet hinner man med en del, jag har nu bokat såväl tåg till, som boende i Malmö för mig och sonen, ett par av dagarna lär tillbringas i Köpenhamn, men även i Skåne finns en hel del att se och uppleva.

I Köpenhamn vill sonen åka med den förarlösa tunnelbanan, besöka Tivoli mm.  I Skåne vill han åka med Pågatåg och med Trådbussen i Landskrona, så vi lär vara sysselsatta under vistelsen.